småföretagarpolitik

Herr talman! Anna Grönlund Krantz har frågat mig vad regeringen lovar att konkret göra för småföretagen nästa år och för att förändra attityder till småföretag. Jag vill inledningsvis peka på att Sverige internationellt sett ligger väl till när det gäller förutsättningar för långsiktig tillväxt och företagande. I World Economic Forums årliga rankning över de mest konkurrenskraftiga ekonomierna placerar sig Sverige nämligen på en tredje plats och Världsbankens Doing Business in 2005 - Removing Obstacles to Growth har Sverige på en nionde plats av 145 jämförda länder när det gäller en sammanvägning av sju olika indikatorer över hur enkelt det är att bedriva näringsverksamhet. Sverige har alltså generellt sett goda ramvillkor för företagande, men det är viktigt att vi också fortsättningsvis har en hög ambitionsnivå i arbetet med att förbättra dessa villkor. För att vi ska bli lyckosamma i det arbetet krävs det inte minst att vi är beredda att pröva nya lösningar, och i den delen spelar förbättrade attityder till småföretagande en stor roll. Häromveckan lämnade regeringen över den årliga skrivelsen (2004/05:48) om regelförenklingsarbetet till riksdagen med regeringens handlingsprogram för minskad administration för företagen. Handlingsprogrammet innehåller närmare 300 sådana konkreta åtgärder direkt knutna till regelverken som Anna Grönlund Krantz efterfrågar. Skrivelsen innehåller dessutom en redogörelse för de verktyg som kan användas i ett offensivt och resultatinriktat arbete med förenklingsfrågor. Det handlar i den delen om metoder för att mäta företagens kostnader för att administrera regelverken, om ambitiösa mål som ska sättas med början nästa år för att minska dessa kostnader och för att redan nu driva på arbetet med kraft. Det handlar också bland annat om Nuteks nya viktiga roll som resurs i det regelförenklingsarbete som bedrivs på myndighetsnivå. Regeringen vidtar också en rad åtgärder för att förbättra möjligheten för nystartade företag att få en god finansiering, för att skapa positivare attityder till företagande och för att underlätta ägarskiften i företag. När det gäller finansieringen tillskapas en ny struktur för marknadskompletterande finansiering av företag i tidiga skeden. För att främja entreprenörskap har regeringen avsatt 12 miljoner kronor under tre år - från 2002 till 2004 - till ett nationellt program. Nutek har dessutom fått i uppdrag att från 2005 genomföra ett utökat program för entreprenörskap. I början av december fick Nutek i uppdrag att genomföra ett program för att underlätta generationsskiften i företag. Det programmet ska löpa fram till år 2007. När det gäller arbetsgivarens medverkan i det nya sjukpenningssystemet vill jag framhålla att detta system kommer att ha ett golv och ett tak i form av ett högkostnadsskydd och ett fribelopp. Högkostnadsskyddet kommer att vara lika för alla arbetsgivare och innebära att den särskilda sjukförsäkringsavgiften inte tas ut om den är lägre än 12 000 kr per kalenderår och arbetsgivare. En arbetsgivare ska aldrig behöva betala mer än 4 % av sin sammanlagda lönesumma i särskild sjukförsäkringsavgift för ett kalenderår. Avslutningsvis anser regeringen att skatteregler för småföretag och deras ägare ska vara likformiga och enkla (prop. 2004/05:1 s. 41). Den reformering av de så kallade 3:12-reglerna som inleddes efter förslag i budgetpropositionen 2004, och som Anna Grönlund Krantz hänvisar till, kommer att fullföljas under nästa år. En särskild arbetsgrupp tillsattes i somras med uppgift att lämna förslag till hur detta bör ske. Gruppen kommer att redovisa resultatet av sitt arbete under januari månad 2005. Ändringar i 3:12-reglerna ska träda i kraft den 1 januari 2006. Sammanlagt kommer förändringarna i detta regelverk att leda till de skattesänkningar som det också hänvisas till i interpellationen.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka näringsministern för svaret. Man kan mycket snabbt konstatera att vår nya näringsminister åtminstone i ett avseende inte nämnvärt skiljer sig från tidigare ministrar på samma område: Ordrikedomen är omfattande. Näringsministern inleder sitt svar med en uppräkning av statistiska uppgifter om hur bra Sverige ligger till vad gäller företagande. Jag har inte för avsikt att slå näringsministern i huvudet med något annat slags statistik som visar det motsatta, även om det hade gått att hitta sådan. Jag nöjer mig med att konstatera att i de fall kartan inte överensstämmer med verkligheten anser jag att det är bättre att förhålla sig till verkligheten än till kartan. Antalet småföretagare i Sverige i dag är 30 000 färre än när Socialdemokraterna tog över regeringsmakten för tio år sedan. Viljan att starta nya företag i Sverige är sämre än i många andra jämförbara länder. I Sverige är 4 % av befolkningen på något sätt involverade i ett nystartat företag. I USA är motsvarande siffra 12 % och i Danmark är siffran drygt 6 %. Dessutom väljer många småföretagare att inte växa därför att oron för kostnader och ansvaret för att anställa är för stora. Den svenska företagarpolitiken kan vid en första anblick tyckas vara god. Men när man skrapar lite grann på ytan ser man att den mest bara är bra för de stora företagen, men inte för de små. Den svenska företagarpolitiken har under lång tid inriktats på de stora företagen, det vill säga de stora arbetsgivarna. Men den senaste tidens utveckling visar att de nya jobben inte kommer i de stora företagen, utan de minskar i stället kontinuerligt på desamma. 50 000 jobb har lämnat svensk mark under den senaste tioårsperioden. Tyvärr har inte heller de stora företagen gjort några större nyinvesteringar i landet. Om vi ska få mer pengar till vård, skola och omsorg och fler arbetstillfällen måste företagarpolitiken inriktas just på de små företagen. Det handlar om att genomföra konkreta förändringar, men det handlar också om att förändra attityder till företagandet. Där är politiken en viktig avsändare. Det går inte bara att lova skattesänkningar och minskat regelkrångel, utan det måste innebära något i realiteten också. Om näringsministern hade gått efter verkligheten i stället för efter kartan så hade han varit medveten om att krånglet och byråkratin för de små företagen är en verklighet som så gott som alla småföretagare lever med dagligen. Det kostar svenska företag i storleksordningen 50 miljarder kronor om året i administration. Det är något som näringsministrar före Östros också har noterat och därför med myndig röst har lovat göra någonting åt. Men i stället för att något konkret har hänt har näringsminister efter näringsministern tillsatt utredningar. Snart har mer än sex år gått sedan vi hörde talas om den så kallade Simplexutredningen, som var startskottet för hela arbetet. Näringsminister Östros kommer med 291 regelförenklingsförslag, för att vara exakt. Det är något som vid en första anblick kan tyckas vara ett steg i rätt riktning. Jag tänker inte klanka ned för mycket på det, för visst är det bra att det genomförs. Till att börja med kan man ställa sig frågan om regeringen åtminstone inte kunde avkräva Sveriges 256 myndigheter att komma in med kanske tio förslag var på regelförenklingar. Det hade avsevärt ökat på listan med 291. Det kan tyckas ganska futtigt att myndigheter och departement inte kan komma fram till mer än ett förslag per instans. I skrivelsen redogörs för en omfattande plan som regeringen arbetar med för att mäta företagens regelbörda. Återigen handlar det om att inte genomföra några reella förändringar utan att i stället dra saker i långbänk. Varför inte sätta upp ett mål och arbeta för det i stället för att lägga tid och kraft på att mäta? Mina frågor till näringsministern är därför: Vilken är er ambition vad gäller regelförenklingar för de små företagen? Hur stor börda planerar näringsministern att lyfta från de små företagen under de kommande två åren?

Herr talman! När jag kom in i riksdagen år 2002 fick jag veta att det fanns 22 000 sidor med regler för företag. Under mitt första år här tillkom ytterligare 800 sidor. Det är upprörande. Jag delar denna syn med många av de företag som jag har fått besöka under de här två åren. Nu senast var det Medvind i Glimåkra. Det är ett företag som har som syfte att ge långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna praktik och utbildning för att de sedan ska lotsas ut i arbete i företag i närområdet. Det är alltså ett socialt företag som drivs på företagsmässiga grunder. Man bedriver dessutom en daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning enligt LSS. Företagsbesöket var mycket positivt. Man har fått möjlighet att slussa ut många människor till arbeten i närområdet. Men det fanns också en del negativt. Det var de många stuprören. Ett socialt företag har många stuprör - många regler och villkor att verka under. Det är reglerna för företag, AMS arbetsmarknadsregler för de arbetslösa, Riksförsäkringsverkets regler för de sjukskrivna, socialförvaltningens regler för bidragstagare och regler för personer med funktionshinder. Om det sociala företaget dessutom bedriver ett EU-projekt tillkommer ytterligare ett regelsystem att hantera. Det är lätt att tänka sig hur mycket tid och vilken kostnad denna administration kräver. Men vad händer då med den enskilde som hamnar i något av stuprören? Var finns fokus på de enskilda människoödena? Den förda näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken ska väl ändå ha ett gemensamt mål: arbete för så många som möjligt. Hur ska man kunna förenkla och samordna alla dessa regelverk? Jag undrar om ministern har någon åsikt om detta. Jag ska säga några ord om själva sjukpenningssystemet. Jag kan inte se annat än att detta system leder till ökad risk för höga kostnader vid medarbetarnas sjukfrånvaro. Därmed tvingas företagen till en större noggrannhet när de ska rekrytera nya medarbetare. Många har protesterat mot detta system, inte minst handikapporganisationerna. Det blir svårigheter för människor som inte är fullt friska att få ett arbete, och därmed försämras förutsättningarna för den sociala ekonomin i Sverige i stället för att förbättras och underlättas. De sociala företagen tillhör ju också småföretagen. De orkar inte med ytterligare en pålaga i form av ökad kostnad vid sjukfrånvaro. Jag skulle vilja ha ministerns syn på hur vi ska kunna göra det lättare för de sociala företagen i fortsättningen.

Herr talman! När jag lyssnar till Anna Grönlund Krantz verkar det som att det är ett färdigskrivet anförande som hålls oavsett hur verkligheten förändras. Det är kartan som du håller i handen, men verkligheten påverkar den inte. Du väljer själv att påpeka och lyfta fram början på 90-talet. Faktum är att småföretagandet, företagandet och nyföretagandet gick ned mycket kraftigt under den period som Anna Grönlund Krantz vill lyfta fram som något slags ideal. Därefter har det gått upp och ligger nu på 35 000 nya företag per år. Nu får vi de första tecknen på att företagande ökar igen. Det ser jag som oerhört viktigt. ITPS följer detta noggrant, och är den myndighet som bäst kan skilja ut vad som är ett riktigt nyföretagande och vad som exempelvis bara är omregistrering av gamla företag. Den andra del där verkligheten och kartan skiljer sig åt är beskrivningen av Sveriges utveckling. SCB kom förra veckan inte med kartan utan med sin bedömning av verkligheten när man kom med de senaste tillväxtsiffrorna för Sverige. Det tredje kvartalet har svensk ekonomi det senaste året vuxit med 3,9 %. Därmed har vi en av de högsta tillväxttakterna i Europa, högre än Finland och högre än många andra länder i Europa som tidigare har kännetecknats av hög tillväxt. Det är något att glädja sig åt. Det är framför allt drivet av vårt skickliga näringsliv som ökat exporten mycket kraftigt, trots att den svenska kronan samtidigt har ökat i värde. Det är både stora, små och medelstora företag som exporterar mer. Bytesbalansöverskottet i år kommer att bli ca 160 miljarder kronor. Det tyder på att Sverige har en konkurrenskraft när det gäller företagande, produktivitetsförändringar och en kvalitet i produktionen som är mycket stark. Jag vill ägna en stor del av näringspolitiken åt att fortsätta stärka företagandet i Sverige. Vi ska vara stolta över våra stora företag. De betyder mycket för oss. De är en ryggrad i ekonomin. Men vi behöver stimulera nyföretagandet, och det vill jag göra med ett brett åtgärdsprogram. En åtgärd är att konkret förenkla och förbättra servicen till företagandet. Det handlingsprogram som vi har lämnat till riksdagen med 291 åtgärder är just konkreta stora och små förändringar som sammantaget kommer att innebära en bättre vardag för våra företagare. Det handlar om alltifrån förenkling av regler, förbättrad service och tillgänglighet, färre blanketter, minskat uppgiftslämnande, ett ökat samarbete mellan myndigheter, som inte minst är viktigt när det gäller att underlätta för företagen, och förkortade handläggningstider. Ett gott exempel är hur det har gått att förenkla möjligheten att bilda ett företag. I dag kan man direkt på Internet komma till en gemensam hemsida för skatteverk och bolagsverk där man på en och samma gång kan registrera sitt företag - en väsentlig förbättring mot förr. Men här ska vi driva vidare, och här har vi ett handlingsprogram. Det andra handlar om att se till att förstärka finansieringen i de tidigare skedena, till exempel såddfinansieringen där marknaden inte riktigt har kraft att bidra därför att det är för stor osäkerhet. Här kommer vi inom kort att realisera en ny organisation som bidrar till såddfinansiering för nya företag. Ett tredje område är just attityder till företagandet. Häromdagen fattade regeringen beslut om ett program på 45 miljoner kronor per år för att i gymnasieskola och högskola arbeta med entreprenörskapsfrågorna för att stimulera den unga generationen till ökat företagande. Sedan har vi vägen ut på exportmarknaderna där regeringen kommer att ta initiativ för att stötta vägen fram för att tidigt komma ut på exportmarknaderna, en nog så viktig åtgärd för små och medelstora företag som behöver växa. Jag återkommer till frågan om det sociala företagandet i mitt nästa inlägg, för nu är min talartid slut.

Herr talman! Näringsministern uppehåller sig vid sin egen beskrivning av verkligheten i stället för att prata om hur vi konkret kan förenkla och förbättra för småföretagen. Det tycker jag är bekymmersamt. Det är först i slutet av näringsministerns andra inlägg som han kommer in på konkreta åtgärder, utan mycket tid går åt till väldigt storvulna beskrivningar av hur svensk ekonomi fungerar. Var i stället ute i verkligheten! Besök företagen där man faktiskt ser de konkreta problemen med den regelbörda som ligger på småföretagarnas axlar. Attityder, herr näringsminister, handlar framför allt om vilka attityder vi har här i riksdagen. Det handlar inte om att vi måste uppfostra dagens ungdomar att vara positiva till företagande och entreprenörskap. Det är de i väldigt stor utsträckning. Men det handlar mycket om vad vi gör här, och då gäller det att vi inte lovar mer än vad vi kan hålla. Det är positivt med de 291 regelförenklingsförslagen, även om jag tycker att det är något lite i ett så stort land som Sverige där det finns väldigt mycket regelbörda för de små företagen. Men, herr talman, det som är väldigt anmärkningsvärt här är att samtidigt som regeringen ger med ena handen tar man med den andra. Vid ungefär samma tidpunkt som regeringens skrivelse landade på mitt skrivbord här i riksdagen röstade socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister igenom den proposition som lägger ett större ansvar för sjukfrånvaron på just företagen. Nu tänker jag inte ta upp kostnadsbiten, utan jag vill prata om det som lägger en större regelbörda på företagen. Ansvaret för rehabilitering har nu blivit mycket tydligare. Efter riksdagsbeslutet måste man som enskild liten företagare genomföra ett rehabiliteringssamtal med försäkringskassan och sedan få den rehabiliteringsplan som upprättas godkänd. Man ska då vara medveten om att försäkringskassan är en myndighet som själv är tveksam till om man kommer att klara den ökade regelbörda som det här innebär. Det finns en stor risk att Sveriges alla företagare tvingas att ställa sig i kö till försäkringskassan. Det är anmärkningsvärt att regelbördan växer markant genom ett enda riksdagsbeslut. Det kan knappast de små förändringar som ligger i skrivelsen väga upp. Några ord om det här med skatter: Att fåmansbolagsbeskattningen ska reformeras har ju svenska företagare hört så många gånger, så jag undrar om de verkligen tror på det. 2003 stod Göran Persson här i talarstolen och utlovade 1 miljard i skattesänkningar för fåmansbolagen. Det kom en liten åtgärd under 2003, men det var bara en marginell höjning av klyvningsräntan - knappast något som gynnade Sveriges småföretagare. Nu återkommer näringsministern med ytterligare ett datum. Nu ska reformen vara genomförd den 1 januari 2006. Jag kan lova näringsministern att vi kommer att vara många, både från borgerligt håll och från företagarhåll, som noggrant kommer att studera regeringens förslag. Det gäller att näringsministern kommer fram till ett förslag som i realiteten lättar småföretagarnas skattebörda. Jag förstår att näringsministern kanske inte kan säga så mycket konkret om det här området. Men kan näringsministern säga något om på vilket sätt och hur mycket småföretagens skattebörda kommer att minska genom de aviserade reformerna av fåmansbolagsbeskattningen?

Herr talman! En tidningsrubrik är "Regler kostar miljarder", och i notisen ser jag att enbart momsen kostar företagen 555 kr per anställd att hantera, enligt Nuteks mätningar. Något som däremot inte kostar miljarder och som skulle kunna underlätta för många småföretag, även de sociala företagen, är Centerpartiets program för de arbetshandikappade. Vi vill göra större arbetsinriktade insatser för dem. De ska få fler lönebidragsplatser. Vi vill också öka det nuvarande lönebidraget och också göra det möjligt för människor upp till 67 års ålder, och inte som i dag till 65 års ålder, att få lönebidrag. Det skulle medföra ytterligare 5 300 lönebidragsplatser. På DN Debatt den 1 december kunde vi läsa om hur näringsministern ville se fler växande företag, hur han betonade hur viktigt det är att stimulera kreativitet och förnyelseförmåga. Jag undrar då om det i denna vision också ingår en satsning på de sociala företagen.

Herr talman! Anna Grönlund Krantz fortsätter att läsa från sin karta som naturligtvis aldrig påverkas av verkligheten. Ståndaktigt beskriver hon Sverige som eländigt ekonomiskt - det går dåligt på alla möjliga sätt. Samtidigt ser vi att Sverige i Europa har högre tillväxt än de flesta andra medlemsländer i Europeiska unionen. Jag har en väldigt stark övertygelse om att vi behöver jobba hårt för ökat företagande i Sverige. Det behövs av många skäl. Ett av skälen är naturligtvis att våra storföretag i dag är globala aktörer. De investerar både i Sverige och globalt. Vi behöver en stark, livskraftig småföretagarsektor i Sverige. Det tror jag att vi kan åstadkomma på många olika sätt. Jag tror att det är väldigt viktigt att förändra attityder. Det sopar Anna Grönlund Krantz bort med ett handslag. Jag tycker till exempel att Ung Företagsamhets verksamhet ute i gymnasieskolorna är viktig. Unga människor i gymnasieskolan erbjuds att tillsammans med duktigt folk från en organisation som Ung Företagsamhet få starta ett företag. De får prova på hur det är att testa en affärsidé ända fram till att under gymnasieperioden också avveckla ett företag. Det är en stor insats de gör med stöd av det offentliga. Jag vill att vi ska ha mer av sådan verksamhet ute i gymnasieskolor och ute i högskolor. Jag vill också fortsätta att driva på, som jag har gjort under många år, företagsamheten och entreprenörskapet kring våra universitet och högskolor. Det räcker inte att, som Anna Grönlund Krantz, bara säga att det där är redan fixat, alla vill starta företag. Det behövs också en professionell struktur på högskolan för att stötta företagandet: teknikbyar, rådgivning, duktigt folk som kan beskriva vad det handlar om när det gäller patentering, marknadsundersökningar. Att ha den passiva attityd som Anna Grönlund Krantz har, att det handlar om en och annan skattesänkning och sedan bara sitta och vänta, tror jag inte alls på. Där har vi också sett en mycket intressant utveckling av företagande kring våra universitet och högskolor, exempelvis i Luleå men också i Lund, Göteborg och Dalarna. Det är mycket intressant och viktigt. Där har vi mycket kvar att göra, i fråga om såddfinansieringen, attitydpåverkan och det stora program som vi nu har lanserat med konkreta åtgärder för att förbättra servicen - inte bara stolta proklamationer, som Anna Grönlund Krantz har gjort under ett antal år i riksdagen utan att någon gång bli särskilt konkret. Det handlar om ett konkret handlingsprogram för att förbättra servicen och förenkla vardagen. Sedan ska vi sätta upp mål. Men det kan vi inte göra med någon trovärdighet, Anna Grönlund Krantz, om vi inte vet hur utvecklingen blir. Om man bara sätter upp ett mål, stolt i talarstolen, och inte vet om vi är på väg mot målet eller inte och i vilken takt så blir det meningslöst. Vi lär oss från de länder som är allra duktigast på det här området, till exempel Nederländerna, som har legat långt framme när det gäller att arbeta med regelförenklingar. Vi samarbetar med Danmark och Norge, där vi har gemensamma metoder för att kunna mäta hur utvecklingen är. Det kanske låter byråkratiskt för Anna Grönlund Krantz, men vi lär oss av de bästa. Det ger en drivkraft och sätter en press och gör att man kan sätta upp mål med trovärdighet. Så välkommen in i ett mer seriöst arbete för regelförenkling än att bara ha proklamationer! Lars-Ivar Ericson tar upp en väldigt viktig fråga, det sociala företagandet, ett företagande som ju är kopplat till vår välfärdssektor och har vuxit under senare år. Vi har ett entreprenörskap kopplat till vård och omsorg. Vi har det kopplat till utbildning, som jag ser mycket positivt på. Det är klart att finns det diskussioner och idéer om hur vi kan stimulera detta ytterligare är jag mycket intresserad av en sådan diskussion. Det viktiga när det gäller välfärden är att grunden för den, allas lika rätt, ligger i botten. Men självklart kan också småföretagsamhet och olika typer av företagslösningar bidra till att utveckla den gemensamma sektorn.

Herr talman! Näringsministern verkar inte ha något större intresse av att diskutera angelägna, konkreta åtgärder för de små företagen, och det tycker jag är väldigt bekymmersamt. Han återvänder till sin beskrivning av verkligheten och hur positivt allting går för Sverige. Jag skulle bara vilja säga: Besök företag så ser du den börda de har både vad gäller skatter och vad gäller regelkrångel. Jag tror att det skulle vara väldigt nyttigt att ha den utgångspunkten i stället för att ha den attityden att vi ordnar allting härifrån. Jag tror att Sveriges småföretagare faktiskt har många konkreta förslag själva som skulle göra deras vardag bättre och som skulle generera mer tillväxt i Sverige. Näringsministern återvänder till det här med attityder, och jag tycker att det är intressant. Det är absolut inte så att jag är negativt inställd till att man jobbar med att uppmuntra företagsamhet vare sig på grundskolenivå eller gymnasienivå, eller för den delen på högskolenivå. Jag känner också till de väldigt goda resultat som har kommit ur inte minst Ung Företagsamhet. Nog är det bra, men min interpellation till näringsministern gick ut på att jag ville se förändrade attityder från just Näringsdepartementet. Då kan man ju ställa sig frågan: När tänker regeringen genomföra ett program för att ändra attityderna till företagsamhet i regeringen? Det är helt klart så att det behövs. Vi behöver en regeringen som vågar sätta upp mål. Vi behöver en regering som vågar komma med konkreta åtgärder och som inte bara lovar luftslott som det inte blir någonting av. Ett konkret exempel skulle vara att regeringen faktiskt vågade sätta upp mål vad gäller regelförenklingsarbetet. Precis det gjorde man i Nederländerna. Man satte upp ett mål. Man var väldigt konkret. Man sade att det här lovar vi att genomföra under den här mandatperioden. Det tror jag att Sveriges småföretagare skulle må bra av.

Herr talman! Jag måst säga att jag är lite besviken. En hel interpellationsdebatt och inga konkreta förslag från Folkpartiet om näringspolitiken. Jag redovisar ett program. Jag får inte en kommentar till de konkreta åtgärder som handlar om allt från finansiering i tidiga skeden och attitydpåverkan till stöttning ut på exportmarknaderna - ingen kommentar! Vad hittar man i själva verket när man tittar på Folkpartiets näringspolitik? Det som sticker ut är en mycket kraftig neddragning av de resurser som finns till forskning och innovationssamarbete med små och medelstora företag i Vinnova, en viktig myndighet under Näringsdepartementet. Där slaktar Folkpartiet budgeten med 300 miljoner kronor. Det kommer konkret att innebära sämre framtidsmöjligheter för bioteknik och att företagsamhet där man samverkar mellan stat och näringsliv för att skapa produkter som kan lyfta på marknaderna får avslutas. Detsamma gäller inom telekommunikationer, ett område som inte minst är viktigt i Luleå. Där får man också avbryta forskningsprojekten i samverkan mellan små och medelstora företag och staten. Inom nanoteknologin är det likadant. Näst intill en tredjedel av en viktig myndighet som i direkt samarbete med företag finansierar spetsforskning för att ta fram nya produkter och tjänster drar man undan. Det är det enda konkreta i Folkpartiets budget som direkt påverkar företagsamheten, och det gör det väldigt kraftigt negativt. Också Anna Grönlund Krantz insats i dag visar att det handlar väldigt mycket om ord. När det gäller regelförenkling vill jag ju se till att vi får ett seriöst arbete som lär av de bästa i Europa när det gäller regelförbättringar. Nederländerna är ett sådant land. Danmark och Norge samarbetar vi tätt med. Då ska man sätta upp mycket ambitiösa mål, men då ska man också ha mätt upp vilken situation vi har i utgångspunkten. Annars blir det ju alldeles omöjligt att använda sig av de målen på något konkret sätt. Det är min ambition. Det ska vara konkret och användbart och sätta press så att vi får en förbättrad regelbörda.