Skyddet av doktor Mukwege

Fru talman! Désirée Pethrus har frågat mig om jag och regeringen via FN kommer att verka för att skyddet för doktor Mukwege återupptas samt om jag och regeringen via FN kommer att verka för att rekommendationerna från 2010 års kartläggning aktualiseras.

Den verksamhet som doktor Mukwege och hans kollegor bedriver vid Panzisjukhuset är av stor betydelse och måste kunna upprätthållas. De dödshot som riktats mot honom är djupt oroande, och det är viktigt att de utreds samt att de skyldiga ställs till svars. Utrikesdepartementet och ambassaden i Kinshasa följer noggrant situationen och deltar aktivt i de lokala diskussionerna - inklusive med FN:s generalsekreterares särskilda representant, tillika chefen för den fredsbevarande missionen Monusco - för att på ett konstruktivt sätt hitta en lösning och garantera hans säkerhet. Monusco har nu också tills vidare förstärkt skyddet av sjukhuset, inklusive doktor Mukweges bostad och kontor. Det kan även noteras att president Tshisekedi har fördömt hoten, begärt att de utreds och försäkrat att åtgärder ska vidtas för att säkra att doktor Mukwege skyddas.

I den rapport som år 2010 presenterades av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kartläggs allvarliga brott. Sverige tar de uppgifter som framkom i kartläggningen på stort allvar. Rapporten har tillsammans med andra FN-rapporter varit betydelsefull för arbetet med mänskliga rättigheter och mot straffrihet i DRK.

MR-situationen i DRK hålls aktuell bland annat genom att den återkommande tas upp i FN:s råd för mänskliga rättigheter, till exempel genom en resolution som förhandlas årligen och som uppmanar FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att rapportera till rådet. Inom ramen för detta verkar Sverige aktivt för att den allvarliga MR-situationen, inte minst vad gäller sexuellt och könsbaserat våld, och vikten av ansvarsutkrävande ska belysas. Frågor om mänskliga rättigheter, inklusive den utbredda straffriheten, tas också regelbundet upp i regeringens och ambassadens samtal med kongolesiska företrädare och andra viktiga aktörer. Dessutom utgör mänskliga rättigheter och demokrati ett prioriterat område inom ramen för vårt bilaterala bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen ser mycket allvarligt på situationen avseende mänskliga rättigheter i DRK. Sverige kommer därför fortsatt att vara en stark aktör för att åstadkomma förbättringar och på så sätt bidra till en positiv utveckling i landet.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern!

Jag är övertygad om att vi är överens om att doktor Mukweges arbete, liv och personskydd är viktigt, men jag är ändå inte riktigt nöjd. Jag hade två frågor; den ena gällde personskyddet av doktor Mukwege, och den andra handlade om FN-rapporten och hur vi ska få de åtgärder som föreslås i den att verkligen komma på plats.

I slutet av augusti varnade FN:s människorättskommissarie Michelle Bachelet för att doktor Mukwege, som mottog Nobels fredspris 2018, kunde sväva i livsfara. Detta var efter att han och hans familj tagit emot flera dödshot via telefon och sociala medier. Alla kanske inte känner till Mukweges arbete, men han är chefskirurg och gynekolog på det numera världsberömda Panzisjukhuset i Bukavu i östra DR Kongo. Sjukhuset har specialiserat sig på att operera och ta hand om kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Han har också varit öppen med att kritisera våldet mot kvinnor och även andra brott mot mänskliga rättigheter i Demokratiska republiken Kongo.

Vi vet att mineralhanteringen i denna del av Kongo ger upphov till olika milisgrupper som skyddar verksamheten och smugglar produkter vidare. Bland dessa milismän finns många unga män som med vapen i hand utför våld inte bara mot andra män utan även mot kvinnor, då i form av fruktansvärda våldtäkter. Detta har doktor Mukwege vittnat om. Han har alltså talat ut om detta, och han har även lyft fram den FN-rapport som släpptes 2010. Den handlar om de övergrepp som begicks i landet under perioden 1998-2003, under de speciella förhållanden som rådde då - övergrepp som för övrigt tyvärr fortsätter. Men ingenting har egentligen hänt med den här rapporten.

Sveriges regering har suttit i FN:s säkerhetsråd, och jag funderar lite grann på vad utrikesministern egentligen har gjort för att i säkerhetsrådet - eller på annat sätt - påverka så att den internationella tribunalen ska öppnas och komma igång. Där skulle man nämligen på ett vettigt sätt kunna adressera straffriheten och alla de kränkningar av mänskliga rättigheter som har skett.

Det har varit hotfullt, och doktor Mukweges personskydd försvann ett tag. Nu har det återupptagits via Monusco, som är en fredsbevarande trupp i östra Kongo. Det som var fokus för min fråga var dock hur det långsiktiga skyddet av doktor Mukwege gå till. Kan utrikesministern säga någonting om det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har som sagt också frågat om utrikesministern kommer att verka för att rekommendationerna från 2010 års FN-rapport om övergreppen i Kongo aktualiseras. Regeringen har ju gjort stor sak av att vara en feministisk regering, och dessutom har man i sin utrikespolitik lanserat någonting man kallar en demokratioffensiv. Det vore därför värdefullt om utrikesministern kunde säga hur den demokratioffensiv som utrikesministern driver kommer att påverka kvinnornas situation i Kongo och om den kommer att bidra till att FN-rapporten faktiskt tas på allvar.

Fru talman! Tack för att du tar upp dessa viktiga frågor, Désirée Pethrus, och framför allt för att du sätter ljuset på doktor Mukweges viktiga arbete! Vi har ju båda träffat honom, och det är ett helt fantastiskt arbete han gör.

Om vi börjar med den FN-rapport som lades fram finns det där en rad olika rekommendationer. Dessa rekommendationer tas återkommande upp inom ramen för bland annat FN:s MR-råd. Om det kommer konkreta förslag till uppföljning av de olika rapporterna tar regeringen ställning till dem efter hand. Det framkom i rapporten, precis som Désirée Pethrus säger, uppgifter om allvarliga överträdelser mot de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten. Det som kom upp där har tillsammans med andra rapporter varit betydelsefullt för det arbete med mänskliga rättigheter och mot straffrihet i DRK, och i hela regionen, som både regeringen och andra regeringar genomför.

Den väpnade konflikten i framför allt de östra delarna av DRK är komplex, både när det gäller inblandade aktörer och när det gäller vad som orsakar den. Våldet går tillbaka flera decennier och har eskalerat på flera olika sätt; enligt flera uppgifter finns det mer än 140 väpnade grupper som är aktiva i dag. De strider såväl mot varandra som mot de nationella säkerhetsstyrkorna och mot Monusco. I Nordkivu och i Sydkivu - där Panzisjukhuset, som doktor Mukwege arbetar vid, finns - sker det regelbundna sammandrabbningar. Inte sällan har det regional koppling, och inte sällan attackerar man även civila.

Sedan president Tshisekedi tillträdde har dock relationerna till grannländerna förbättrats. Panzisjukhuset fungerar som ett allmänt lokalsjukhus, och det är framför allt känt för arbetet med kvinnor och barn som blivit utsatta för våld. Svenskt bistånd stöttade uppbyggnaden av sjukhuset; vi finansierade det genom Sida och UD med över 17 miljoner kronor. Över 85 000 kvinnor har behandlats vid sjukhuset för bland annat komplikationer till följd av våldtäkt och förlossning.

Jag skulle säga att detta är en av världens viktigaste röster i kampen mot sexuellt våld. Det är naturligtvis en del av den feministiska utrikespolitiken att uppmärksamma detta och att lyfta upp doktor Mukweges arbete samt att ständigt i FN ta upp SRHR-frågorna, alltså frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Det är positivt att Monusco nu har stärkt skyddet av Panzisjukhuset. Behoven är dock mycket stora, och Monuscos resurser är begränsade. I mandatet ingår att skydda civila och humanitära aktörer och MR-försvarare. Nu pågår dessutom diskussioner om hur man ska avveckla denna insats för att få mer civila komponenter. Därför är det nödvändigt att vi tillsammans med nationella myndigheter hittar en långsiktigt hållbar lösning för att garantera skyddet för Panzisjukhuset och för doktor Mukwege. Det är de nationella myndigheterna som har det huvudsakliga ansvaret för skyddet, men både Sverige och andra länder deltar i diskussionen om hur detta ska lösas långsiktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag tror att vi är överens om vikten av att det faktiskt blir en förändring. Precis som utrikesministern säger har denna konflikt pågått i decennier, och utrikesministern säger själv att våldet har eskalerat. Vi ser inga förbättringar. Vi ser heller inga förbättringar i situationen för utsatta kvinnor. Jag läste någonstans att det är flera miljoner människor som har dött av umbäranden eller av konflikten i denna del.

Frågan är då vad man gör för att få ett stopp på denna situation. Regeringen har själv inte varit särskilt aktiv när det gäller frågan om skatteflykt, till exempel, i den del som handlar om mineralhanteringen, där vi vet att väldigt många stora multinationella företag är involverade. Tyvärr har regeringen sagt nej till EU-kommissionens förlag om att stoppa skatteflykt. Jag ifrågasätter verkligen att regeringen inte kan agera mer aktivt.

Detta är också någonting som doktor Mukwege driver - man måste göra någonting åt mineralhanteringen, för det är en av orsakerna till hela denna konflikt.

Jag läste en forskningsrapport från 2011 från American Public Health Association där man säger att 48 kvinnor i timmen våldtas i Demokratiska republiken Kongo. Världssamfundet har misslyckats totalt med att skydda de civila offren i denna konflikt.

Som utrikesministern säger är det över 50 000 som har vårdats på Panzisjukhuset. Problemet är att många förskjuts från sina familjer och inte har någon möjlighet till en utkomst efter det. Han jobbar på sjukhuset med en holistisk syn. Han hjälper dem att få ett arbete och har en väldigt bra verksamhet, också med olika utbildningar för jurister och läkare.

Han har fått väldigt många olika priser, till exempel Sacharovpriset av EU-parlamentet. Han har fått priser och hyllats av FN och EU, och han har fått Nobels fredspris. Ändå får han fortsätta att kämpa för att få resurser till sitt sjukhus. Jag har stått här förut med en tidigare utrikesminister och sagt att det måste bli en mer permanent situation för finansieringen av sjukhuset.

Jag tror att det han framför allt vill just nu är att se till att hans familj och han själv är säkra och att hela Panzisjukhusets verksamhet är säkrad. Det är också oerhört viktigt att denna FN-rapport faktiskt implementeras.

Det har gått så många decennier nu utan att någonting egentligen har blivit bättre. Om våldet eskalerar, vad är det då som saknas? Ja, det är att man vågar se på mineralhanteringen och på alla de rebellgrupper och de andra länder - de kringliggande länderna - som agerar. Sverige ger till exempel fortfarande bistånd till Rwanda trots att vi vet att den regimen är inne och tar mineraler från Kongo. Man tar pengar från de människor som skulle kunna leva i ett av världens rikaste länder på grund av alla landets mineraler. Samtidigt vet vi att det i dag är ett av världens fattigaste och farligaste länder att leva i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att utrikesministern måste kunna säga mer om vad hon gör i dag för att se till att det blir en konkret förändring.

Fru talman! Situationen är mycket riktigt väldigt allvarlig när det gäller de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo, eller DRK. Ett stort problem är den omfattande korruptionen och att det inte finns kapacitet i rättsstaten. Det råder straffrihet och rättsosäkerhet, och det finns begränsade förutsättningar för att utkräva ansvar. Dessutom förekommer det utomrättsliga avrättningar och godtyckliga frihetsberövanden, och det sexuella våldet är som sagt väldigt omfattande.

Jag är mycket orolig över de systematiska kränkningarna av internationell humanitär rätt och av de mänskliga rättigheterna. Det sker också massakrer på civila, tortyr, tvångsrekrytering - också av barn - till väpnade grupper och masskidnappningar. Dessutom sker våldtäkter hela tiden.

Frågan om mineraler och blodsmineraler är en av de frågor där Sverige har varit ledande. Som handelsminister jobbade jag väldigt mycket med detta, och vår nuvarande handelsminister jobbar också väldigt mycket med denna fråga.

Vi är en mycket aktiv och engagerad aktör i DRK, inte minst när det gäller MR-frågor och demokratifrågor. Vår demokratikampanj Drive for Democracy driver vi på alla våra utlandsmyndigheter, beroende på vad som fungerar bäst i de olika länderna och beroende på vilka problem som finns i de olika länderna. I DRK handlar det inte minst om frågan som gäller kvinnors demokratiska inflytande.

Vi jobbar med de frågor som ingår i kartläggningen från 2010, som Désirée Pethrus tog upp, och vi tar upp detta i olika internationella sammanhang. Vi är faktiskt en av världens fem största bilaterala givare. Det är bara att känna stolthet över det som vi gör där, även om vi naturligtvis hade hoppats att många länder skulle göra ännu mer.

Vi bidrar med 345 miljoner i långsiktigt bistånd genom FN och andra internationella partner. Vi har också ett tydligt jämställdhetsperspektiv; vi är som sagt en feministisk regering med en feministisk utrikespolitik. Här gäller det att särskilt se till kvinnors och flickors situation inom ramen för den feministiska utrikespolitiken.

För att stärka de mänskliga rättigheterna fyller FN:s integrerade MR-kontor i DRK en viktig funktion genom att de dokumenterar överträdelserna och driver opinionen. Sverige stöder deras arbete och har bland annat möjliggjort en specifik tjänst med fokus på att bekämpa konfliktrelaterat sexuellt våld.

Därutöver har vi ett samarbete med FN:s matprogram. Vi har sett till att 1,5 miljoner unga har nåtts av budskapet om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och om könsbaserat våld. I samarbete med Unicef har vi också bidragit till att stärka lokala mekanismer för konfliktlösning.

Vi deltar även för att få en reformerad rättssektor och stöd till oberoende medier.

Fru talman! Jag förstår att utrikesministern ser många av problemen. Hon lyfter fram masskidnappningar och massakrer, och det är naturligtvis en situation som är fruktansvärd för de människor som lever i den här regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det mer är symtomlindring i en av de insatser som görs. Man försöker lindra symtomen, men man har egentligen aldrig gått till botten med sjukdomen och försökt hitta anledningen till att hela den här regionen är riktigt illa ute.

Om vi inte kommer åt straffriheten och vågar gå på ledare som är ansvariga har vi inte kommit någonstans. Jag har inte hört utrikesministern säga någonting om att vi ska agera för att faktiskt ställa till ansvar de ledare som finns i DR Kongo men också de som finns i dess närhet.

Jag tror, som sagt var, att utrikesministern gärna vill göra någonting. Men det känns inte som att den feministiska politiken har fått genomslag när utrikesministern fortfarande talar om masskidnappningar och massakrer och våldet mot kvinnor som fortsätter. Det känns inte som att en demokratioffensiv är på gång, att det är någonting som regeringen driver, för demokratin har inte vunnit i östra Kongo och inte i hela DRK. Därför tror jag att vi måste fortsätta att driva på i den här frågan. Och jag hoppas att utrikesministern kommer att agera mer kraftfullt på internationell nivå för att man verkligen ska komma åt grunden till den här konflikten och att människor utsätts på det sätt som de gör i dag.

Fru talman! Det är lite synd att Désirée Pethrus inte har hört att jag har tagit upp ansvarsfrihet och rättssäkerhet, för jag har tagit upp det i alla mina inlägg hittills. Jag tar därför upp det en gång till.

Sverige ger ett omfattande bidrag till en reformering av rättssektorn, bland annat via organisationer som utbildar åklagare, poliser, MR-försvarare och domare för att fler som begår brott faktiskt ska ställas till svars för sina handlingar. För att det inte ska råda någon tveksamhet om detta har jag nu upprepat det för tredje gången.

Fru talman! Doktor Mukwege och hans kollegor vid Panzisjukhuset utför ett mycket viktigt arbete, inte minst när det gäller det stöd som ges till överlevare av sexuellt våld. Det är positivt att Monusco har stärkt skyddet av sjukhuset, även om en långsiktigt hållbar lösning måste tas fram tillsammans med nationella myndigheter.

DRK är ett land med stora utmaningar när det gäller säkerhet, mänskliga rättigheter och den humanitära situationen. Hållbara lösningar kräver att grundorsakerna till de återkommande konflikterna och de humanitära kriserna hanteras.

Sverige är en stark och engagerad aktör och vill åstadkomma förändringar. Vi är som sagt en av de fem största bidragsgivarna i världen till Kongo och även en av de största bilaterala humanitära givarna. Därutöver verkar vi aktivt för en förändring av situationen i landet, inklusive många av de frågor som togs upp i FN-kartläggningen 2010.

Givetvis tas frågan om mänskliga rättigheter upp regelbundet även i samtal med de kongolesiska företrädarna och andra aktörer, inklusive doktor Mukwege själv.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.