Skillnader i sjukfrånvaro

Fru talman! Johan Forsell har frågat mig vad jag avser att göra för att minska skillnaderna mellan landets olika delar.

Sjukfrånvaron har historiskt varierat mycket mellan de olika delarna av landet, och variationerna har studerats vid ett flertal tillfällen. Delar av de regionala skillnaderna kan förklaras av socioekonomiska och demografiska faktorer samt av skillnader i strukturen på de lokala arbetsmarknaderna. Dessa faktorer kan dock inte förklara hela variationen mellan regionerna. Samtidigt vet vi också att de regionala skillnaderna tenderar att öka när sjukpenningtalet ökar och att minska när sjukpenningtalet minskar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen arbetar för att sjukfrånvaron ska nå en långsiktigt låg och stabil nivå och har därför satt upp ett mål om att sjukpenningtalet ska sjunka till 9,0 dagar vid utgången av 2020. För att uppnå detta krävs att sjukpenningtalet minskar i alla län, oavsett tidigare nivå.

Det är glädjande att Försäkringskassan nu meddelat att sjukfrånvaron inte längre ökar och att de i sin senaste prognos förväntar sig att sjukpenningtalet för riket inom ett par månader vänder nedåt.

Regeringen har också i åtgärdsprogrammet för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro konstaterat att kunskapen om mekanismerna bakom sjukfrånvaron behöver öka. Inom ramen för åtgärdsprogrammet har regeringen gett Försäkringskassan och Socialstyrelsen ett uppdrag för ökad kunskap om sjukskrivningspraxis. En del av uppdraget är att analysera förekomsten av eventuella skillnader i sjukskrivningsmönster och sjukskrivningspraxis, till exempel skillnader i sjukskrivningstid för samma diagnos mellan län, kommuner och vårdenheter.

Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för att bryta den negativa trenden för sjukfrånvarons utveckling och börjar nu alltså se positiva effekter av det arbetet. För att fler ska få ett friskare arbetsliv måste alla inblandade aktörer samverka. Därför är det mycket glädjande att parterna på arbetsmarknaden, på regeringens initiativ, har tecknat avsiktsförklaringar i syfte att nå friskare arbetsplatser.

Mer återstår dock att göra, och bland annat beroende på resultatet i det uppdrag som jag tidigare nämnde kommer regeringen att ta ställning till om det finns behov av att vidta åtgärder för att hantera eventuella skillnader i sjukskrivningspraxis.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag skrev interpellationen mot bakgrund av de stora regionala skillnaderna i sjukfrånvaron i Sverige. Det är svårt att hitta en naturlig förklaring till dem.

Till exempel har Östergötland ett mycket lågt sjukpenningtal, vilket är positivt, medan Örebro län, en bit därifrån, har en betydligt tuffare situation med ett högre sjukpenningtal. Det är alltså två närliggande län.

Det är svårt att hitta en exakt förklaring till varför det är så här, och det förblir ett allvarligt problem så länge utvecklingen inte bryts.

Ur individens perspektiv leder en sjukfrånvaro till försämrad privatekonomi, och en lång frånvaro från arbetslivet kan leda till att man får försämrade kontakter, färre vänner etcetera.

Vi vet också att detta riskerar att gå i arv. Barn till föräldrar som är långtidssjukskrivna tenderar tyvärr att i högre utsträckning än andra drabbas av sjukfrånvaro.

En hög sjukfrånvaro sätter också de offentliga finanserna under stor press. Det är just detta vi upplever nu. Utgifterna för sjukpenning och rehabilitering har under de senaste två åren stigit med närmare 10 miljarder kronor och uppgår till runt 42 miljarder i år. Det är mycket pengar och en allvarlig utveckling som vi redan nu ser tvingar undan andra centrala välfärdssatsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig vara tydlig med att det inte är människor i sjukdom som hotar finansieringen av välfärden. Men en sjukförsäkring med snabbt ökande kostnader och utan fullgod kontroll kommer att tränga undan andra viktiga välfärdssatsningar.

Försäkringskassan har det senaste året vidtagit ett antal åtgärder, vilket jag välkomnar. Moderaterna har under lång tid påpekat vikten av att upprätthålla och stärka rehabiliteringskedjan. En viktig del i det är att faktiskt genomföra de kontroller vid 90 och 180 dagar som det tidigare har beslutats om men som inte alltid har skett.

Syftet med kontrollerna är inte att jäklas med människor utan att hela tiden pröva om det finns arbetsförmåga kvar. Vi måste komma bort från tanken att man antingen är helt sjuk eller helt frisk och ställa frågan om man kan göra andra arbetsuppgifter. Man kanske inte kan jobba 100 procent men 60 eller 50 procent. Vi måste alltid försöka se den arbetsförmåga som kan finnas kvar.

Moderaterna har fått mycket kritik när vi har sagt att kontrollen måste öka. Men sjukförsäkringen är just en försäkring, och den ska användas varsamt. Det handlar ytterst om skattebetalarnas pengar.

Jag är inte riktigt nöjd med svaret. Jag känner givetvis till regeringens mål om ett sjukpenningtal på nio dagar till 2020 men efterlyser mer konkreta åtgärder här och nu och även en analys. Vilken analys gör regeringen av varför vi ser dessa stora skillnader? Vad beror de på? Jag undrar vad regeringen gör mer konkret för att minska de regionala skillnaderna.

Även om frånvaron kommer att minska generellt framöver - jag säger "framöver" eftersom det är en prognos - innebär det inte att de regionala skillnaderna kommer att minska.

Jag skulle vilja be statsrådet om ett svar på dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar Johan Forssell för interpellationen.

Ja, det är sannerligen oroväckande. När jag tillträdde som socialförsäkringsminister hösten 2014 hade sjukpenningtalet ökat med 55 procent sedan 2010. Kostnaderna hade ökat från 21 miljarder 2010 till närmare 40 miljarder hösten 2014.

Därför har det varit ett av regeringens mest prioriterade områden att vända denna utveckling. För lite mer än ett år sedan lanserade regeringen ett brett åtgärdspaket med åtgärder som riktade sig till såväl Försäkringskassan som till arbetsgivare och hälso- och sjukvård. Dessa 25 olika åtgärder har implementerats under det senaste året.

Utöver att vi tidigare tog bort den bortre tidsgränsen har en viktig åtgärd varit att stärka prövningarna vid 90- och 180-dagarsgränsen. Mellan 2010 och 2014 sjönk antalet prövningar vid de tidiga gränserna i rehabiliteringskedjan med nästan 50 procent.

Precis som Johan Forsell säger ska prövningarna inte nyttjas på ett sätt som innebär att man "jäklas" med människor. Det handlar om att göra ordentliga prövningar av om individen har någon arbetsförmåga och om det behöver sättas in något stöd för att denne ska få bättre förutsättningar att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Studier av lätt till måttlig psykisk ohälsa, som dominerar sjukfrånvaron, visar att de riktigt tidiga insatserna, egentligen före 90- och 180-dagarsgränsen, är helt avgörande. Det är insatser som handlar om att man på ett tidigt stadium involverar både hälso- och sjukvård och arbetsgivare för att individen ska kunna ha en fot kvar på arbetsplatsen i stället för att gå in i en heltidssjukskrivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I regeringens åtgärdspaket ingick också att förnya beslutsstödet för bland annat psykisk ohälsa, en av de vanligaste orsakerna till sjukfrånvaro, i enlighet med senaste forskning och kunskapsläge. Detta finns på plats sedan oktober. Här föreskrivs att man i dessa fall ska se mer differentierat på sjukskrivning och se sjukskrivning som en behandlingsmetod bland andra.

De regionala skillnaderna har vi sett under lång tid, och de följer upp- och nedgångarna. Tidigare studier har pekat på att de kan bero på den lokala arbetsmarknaden och om arbetslösheten är hög. Det finns också stora skillnader i hur läkare bedömer olika sjukdomstillstånd och därmed sjukskriver. Det finns även demografiska faktorer.

Men detta förklarar inte helheten. Därför har regeringen gett ett uppdrag att analysera skillnaderna i sjukskrivningspraxis. Det ska återrapporteras till Socialdepartementet och Regeringskansliet senast den 1 september 2017. Därefter kan vi i de fall där det är nödvändigt komma med ytterligare åtgärder.

Fru talman! Det är flera saker som behöver hanteras för att få ordning på de regionala skillnaderna. Det har i och för sig pågått under lång tid, men det är ingen ursäkt för att inte göra förändringar här och nu.

Problemet har vuxit sig större under lång tid, och just därför finns det stor anledning att redan nu vidta åtgärder - inte bara för att få sjukfrånvaron att minska över lag utan för att få bukt med just de stora regionala skillnaderna.

Det handlar inte om skillnader på marginalen. Jämför vi olika län som har likartade förutsättningar och faktorer är skillnaderna mycket stora.

Regeringen har gett ett uppdrag som ska rapporteras någon gång nästa år. Jag hade önskat att man redan vidtagit mer konkreta åtgärder eftersom det ofta tar lång tid.

Jag tror att de regionala skillnaderna behöver mötas med ett större fokus på rättssäkra prövningar hos Försäkringskassan; det är en viktig del. Lagen ska gälla alla, och lagen ska också tillämpas likadant över hela Sverige. Det ska inte spela någon större roll om man råkar bo i Östergötland, Örebro eller för den delen Stockholm eller någon annan del av vårt land.

Moderaterna har därför föreslagit ett särskilt uppdrag till Försäkringskassan att följa upp olika handläggares agerande inom sjukskrivningsprocessen. Det finns en svensk studie på området som visar hur enskilda handläggares attityder påverkar sjukförsäkringen och sjukskrivningsprocessen. Om handläggaren är relativt positivt inställd till gällande regelverk, vill uppfylla gällande verksamhetsmål och känner sig trygg med centrala begrepp i sjukskrivningsprocessen kommer, allt annat lika, återgången i arbete att påskyndas.

Detta är ett område som måste prioriteras hos Försäkringskassan, även på individnivå, det vill säga att enskilda handläggares bedömningar måste följas upp systematiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att Försäkringskassan nu på ett helt annat sätt än tidigare genomför kontroller vid 90 och 180 dagar. Men att jämföra hur det ser ut i olika delar i landet är fortfarande ett område där mycket är ogjort. Jag önskar att regeringen kunde ge en tydlig instruktion till Försäkringskassan att göra detta redan nu, för vi ser att det tyvärr ofta tar lång tid att vända kurvorna för sjukfrånvaro, både i uppgång och nedgång.

Fru talman! Regeringen har som sagt implementerat ett brett åtgärdspaket under det senaste året.

Sjukfrånvaron är en komplex fråga. Regeringens målsättning är inte bara att få kontroll på läget här och nu utan också att över tid försöka åstadkomma en låg och stabil sjukfrånvaro.

Det finns betydande skillnader, precis som Johan Forssell säger. Jag har siffror som visar att förra året var män i Danderyd sjukskrivna i genomsnitt 3 ½ dag, medan kvinnor i jämtländska Ragunda var sjukskrivna 24 ½ dag. Det finns alltså betydande skillnader. Allt kan inte förklaras endast med utgångspunkt i arbetsmiljö, demografiska skillnader och olika sätt att sjukskriva på, utan det finns andra faktorer här.

Med de åtgärder som regeringen har vidtagit sedan tillträdet ser vi samtidigt att inflödet i sjukförsäkringen har halverats under det senaste året, vilket har varit en målsättning, genom tydliga åtgärder tidigt i ett sjukfall, för att människor förhoppningsvis ska slippa bli sjuka eller snabbt kunna återgå till sina arbetsplatser med rätt stöd. Detta är glädjande.

Vi ligger nu betydligt närmare att nå regeringens mål om 9,0 till år 2020 än vad vi gjorde för ett år sedan. Samtidigt, med utgångspunkt från det jag sa - att det handlar om att åstadkomma en låg och stabil sjukfrånvaro över tid - har vi självfallet inte för avsikt att blunda för frågan om de regionala skillnaderna. Det är en viktig del för att vi ska få jämlika förutsättningar över landet när det gäller möjligheten att återkomma till hälsa och arbete.

Det är viktigt att vi har aktuella underlag för att kunna lägga fram förslag. Tidigare studier från början av 2000-talet, då sjukfrånvaron i Sverige var som högst, pekar på de andra faktorer som jag nämnde. Just därför tycker jag att det är viktigt att komplettera med en ny studie om detta, som vi kan använda som grund.

Jag tycker att regeringen agerar snabbt. Vi är på väg att få sjuktalen under kontroll. Senast den 1 september nästa år kommer vi som sagt att ha ett bra underlag för att kunna överväga om vi ska gå vidare med åtgärder för att åstadkomma minskade regionala skillnader.

Det behöver inte bara handla om Försäkringskassans roll i detta, vilket är viktigt att påpeka. Det kan till exempel också handla om hur arbetsgivare satsar på arbetsmiljö och företagshälsovård och hur tillgången till en jämlik vård över landet ser ut. Detta kan ge ett gott och betydande underlag för att åstadkomma förändring inom andra viktiga områden, för en mer jämlik hälsa.

Fru talman! Vi ska snart ha ännu en interpellationsdebatt, om den psykiska ohälsan. Det är så lyckligt att vi då kommer att gå in lite mer på hur vi ser på situationen just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill höja ett varningens finger för att slå sig till ro och tro att det kommer att gå galant med utvecklingen framöver. Jag hoppas att det kommer att bli så - det gör jag verkligen av hela mitt hjärta - men vi ska komma ihåg att en prognos är just bara en prognos. Den ligger långt fram i tiden och visar dessutom att regeringen inte kommer att nå sitt mål om 9,0 sjukpenningdagar.

Jag tycker att det förtjänar att sägas att det finns fler osäkerhetsfaktorer. Vilka följder kommer till exempel flyktingkrisen att få för socialförsäkringen och även sjukförsäkringen? Man kan backa bandet lite och titta på hur konsekvenserna har blivit på en lång rad andra områden, inte minst det vi debatterar närmast dagligdags här i kammaren, nämligen frågan om nyanländas bostäder. Där har det funnits en stark tendens hos många att hela tiden underskatta effekterna. Men vi får se.

Regeringen talar ofta om jämlikhet och har höga ambitioner på området. Jag tycker att regeringen inte bara ska skjuta frågan framför sig. Det är bra att vara analytisk och noggrann, men jag tycker nog att man redan nu skulle kunna titta på Moderaternas förslag att ge ett uppdrag till Försäkringskassan att följa upp handläggarnas agerande inom sjukskrivningsprocessen.

Vi ska se till att lagen tillämpas likadant överallt. Varför ska en person i ett län mötas av andra regler och få ett sämre bemötande? Kontrollerna finns faktiskt till för att i grund och botten underlätta för människor att ta sig tillbaka. Varför ska ett län ha ett sämre bemötande på den punkten än ett annat?

Det är bra att man tillsätter utredningar för att få mer information, men jag vill gärna att man handlar redan nu på detta viktiga område.

Fru talman! Det är som sagt ingen tvekan om att detta är en av regeringens mest prioriterade frågor.

När det gäller frågan om de regionala skillnaderna i sjukskrivning delar jag oron och har samma ambition att se till att de minskar. Samtidigt har vi ojämlika förutsättningar över landet, och vi vet att vi, beroende på socioekonomisk bakgrund, också har väldigt ojämlika förutsättningar i fråga om hälsa.

Det skiljer ganska mycket när det gäller hälsa mellan olika delar av vårt avlånga land, och det tror jag att man får ha respekt för. Därmed inte sagt att regeringen inte tänker gå vidare med frågan, men vi ska skaffa oss ett gott underlag för att göra det. Under tiden arbetar vi intensivt med alla de 25 olika åtgärder som redan är igång och lanserade.

Om man tittar på det sätt på vilket Försäkringskassan nu arbetar med att nå regeringens mål ser man att de har brutit ned målet över landet, vilket innebär att ingen del kommer undan när det gäller att nå en lägre sjukfrånvaro och bidra till att fler kommer tillbaka till hälsa och arbete.

Jag ser fram emot vår nästa debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.