Skattelättnader för hushållstjänster

Herr talman! Lennart Axelsson har frågat mig varför jag i den nyligen avlämnade propositionen valt att sätta taket för skattereduktionen för hushållstjänster till 50 000 kronor och hur jag avser att agera för att motverka negativa fördelningseffekter av förslaget. Lennart Axelsson har även frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att minimera gränsdragningsproblematiken. Syftet med skattereduktionen är bland annat att antalet arbetstillfällen i den vita sektorn ska öka. Att fler kommer in på arbetsmarknaden och att skillnaden mellan kvinnors och mäns möjligheter att delta i arbetslivet minskar medför positiva fördelningseffekter i samhället. För att kunna kontrollera kostnaderna i ett system med skattereduktion för hushållstjänster bör en högsta nivå finnas. Eftersom skattereduktionen omfattar bland annat barnpassning och omsorgstjänster bör gränsen inte heller vara för låg. Det är regeringens bedömning att 50 000 kronor är en lämplig högsta nivå. En skattereduktion på 50 procent medför även att vanliga hushåll och personer med lägre inkomster kommer att ha möjlighet att köpa hushållstjänster. För många innebär det bland annat större möjligheter att öka sin egen arbetstid. Dessa personer kommer då att få högre inkomster. Förslaget leder alltså inte till en överföring från vanliga hushåll till förmögna hushåll. Det är svårt att hitta en bra gräns för vilka tjänster som ska ingå. Trots detta är det nödvändigt att göra en gränsdragning. I propositionen har det gjorts tydligare vilka tjänster som omfattas. Regeringen har därmed beaktat Skatteverkets och andra instansers synpunkter. Det krävs också att flera av tjänsterna ska utföras i eller i nära anslutning till bostaden. Svårigheterna runt gränsdragningen har därigenom minskat. Avslutningsvis vill jag tala om att regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning för att bland annat följa upp skattereduktionen. I samband med detta kan såväl nivån som gränsdragningen eventuellt komma att justeras.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. I svaret sägs att ett av syftena med förslaget är att öka sysselsättningen och minska svartarbetet. Regeringen drar slutsatsen från utländska studier att de torde visa på positiva effekter för sysselsättningen. I stället borde en rimlig slutsats vara att reducerad skatt på hushållsarbete innebär mindre svartarbete men att effekterna är begränsade. Sett totalt till arbete och sysselsättning verkar effekterna kunna bli ännu mindre. Lyssnar man på den nuvarande debatten i Finland kan man konstatera att det finns statistik fram till år 2005. Den visar på en kraftig ökning av kostnaden för staten från 32 miljoner euro år 2001 till 140 miljoner år 2005. Det har gjort att man i Finland börjar på att fundera om man måste dra åt det på något sätt för att hindra kostnadsutvecklingen. Den danska studien nämns inte alls. Inget sägs om att den danska skattereduktionen efter tio år i dag nästan helt är avvecklad och nu endast berör pensionärer. Intressant är också att det var en borgerlig regering som tog bort subventionerna i Danmark. Så här sade Anders Foug Rasmussen i en debatt i Folketinget: Det vi har skrivit bort är först och främst hemservice till välbeställda grupper. Det vi bevarat är hemservice till mindre bemedlade grupper. Det tycker jag faktiskt är ett rimligt sätt att inrätta hemservice på. När får vi höra Anders Borg göra samma konstaterande som sina borgerliga kamrater i Danmark? Varför finns inte Danmarks slutsatser med i underlaget till propositionen? Det allvarligaste felet med förslaget och en av de viktigaste frågorna i min interpellation är de fördelningseffekter denna skattereduktion kommer att ha. De stora vinnarna är de hushåll som redan i dag har höga inkomster och som köper hushållsnära tjänster. Har hushållet riktigt stora utgifter kan skatterabatten bli så stor som 100 000 kronor på ett år för ett hushåll med två vuxna. Det är lika mycket som åtta barnbidrag eller mer än vad många pensionärer har att leva på under ett helt år. Om ett hushåll skulle behöva ekonomisk hjälp till hushållsarbete handlar inte behovet om att kunna köpa in hushållstjänster för 200 000 kronor. Har man råd att lägga så stora summor på hjälp i hemmet har man säkert också råd att betala det själv utan subventioner. Den moderata morgontidningen Svenska Dagbladet redovisade en undersökning i oktober om hushållsnära tjänster. Den visar att knappt var fjärde tillfrågad kan tänka sig att köpa städhjälp om den kostar 155 kronor i timmen. 70 procent skulle inte utnyttja det eller ha råd att göra det. Enligt regeringens egna siffror skulle skatterabatten till dem som redan i dag köper dessa tjänster uppgå till 1 miljard kronor. Det mesta av denna miljard kommer att hamna hos förmögna hushåll. Det höga taket på 50 000 kronor kan därför inte betraktas som annat än en frikostig gåva till förmögna hushåll från vanliga hushåll. De ensamstående och lågavlönade personer som skulle vara i störst behov av avlastning, däribland mina arbetskamrater inom vården hemma i Nora och runt om i landet, kommer inte att ha råd att köpa det. De får nöja sig med att subventionera friska, välbärgade familjer i storstadsregionen. Min fråga kvarstår. Jag har inte fått någon bra förklaring till varför skattesubventionen är så hög. Regeringens agerande är inget annat än en frikostig gåva från de fattiga till de rika.

Herr talman! Interpellanten har ställt en viktig fråga här. Jag tycker ändå att det blir en förskjutning bort från det som borde vara debattens kärna. Hur skapar vi förutsättningar för människor att få ihop sin vardag? Hur skapar vi förutsättningar för kvinnor att delta i arbetslivet? Hur skapar vi förutsättningar för en högre sysselsättning? Tittar vi på hur människor lever sina liv vet vi att vi har jämställdhet i Sverige fram tills barnen kommer. Därefter återgår vi till väldigt traditionella könsmönster där kvinnor ansvarar för hämtning och lämning på dagis, där kvinnor ansvarar för att handla mat, transportera mat till hemmet, laga mat och tvätta och städa i mycket större utsträckning än män. Män och kvinnor jobbar ungefär lika mycket, men männen jobbar på arbetsmarknaden och kvinnorna ofta i hemmet. Här har det svenska skattetrycket bidragit till att upprätthålla olika könsstrukturer och syn på vad män och kvinnor gör. Logiken i förslaget är att om man har väldigt höga skatter på tjänster som man kan ersätta med eget arbete och svartarbete försvinner den typen av marknad. Detta är komplement till arbete. Det är när man arbetar man behöver barnomsorg, hjälp med att handla mat och hjälp med städning. Men det är inte alla som behöver det i lika stor utsträckning. Det är fler kvinnor än män om vi på allvar ska göra någonting åt de brister i jämställdhet vi har i Sverige. Det tycker jag vore centralt att göra. Jag kan jättegärna konstatera att varaktiga ökningar av sysselsättningen är mycket svåra att beräkna och uppnå. Skulle vi till exempel försöka utvärdera de 30-40 miljarder som Socialdemokraterna per år spenderade på olika Amsåtgärder skulle nog den gängse slutsatsen vara att det med stor sannolikhet inte har haft någon varaktig effekt på sysselsättningen. Det skulle jag till och med säga är den konventionella slutsatsen i forskningen. Det har inte hindrat Socialdemokraterna att år efter år spendera de pengarna. Här har vi ett förslag som har en begränsad kostnad och som har en viss effekt på den varaktiga sysselsättningen. Logiken i det är klockren. När man minskar skattekilar och möjliggör för en sektor som i dag inte finns därför att det är för höga skatter blir det en ökad sysselsättning. När man därtill har en ytterligare effekt att man underlättar för fler kvinnor att arbeta har det en effekt som bidrar till både att ekonomin fungerar bättre och att det blir något fler jobb. Fördelningseffekterna är komplicerade att bedöma på kort sikt. Den stora positiva fördelningseffekten kommer av att fler människor kommer i arbete. Det tycker jag att Socialdemokraterna tyvärr har glömt bort. Fördelningspolitik handlar inte om ersättningsnivåer i olika bidragssystem. Det handlar om förutsättningar för full sysselsättning. Kärnan i det som var den svenska modellens adelsmärke var att de flesta människor hade möjlighet att vara i arbete och att inte över en miljon människor stod utanför arbetsmarknaden. Vi försöker att sanera den massarbetslöshet som ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav har lämnat efter sig. Vi är beredda att pröva många olika vägar. Det är inte så att hushållstjänster är en lösning på Sveriges sysselsättningsproblem. Men det är ett steg på vägen. Det är ett sätt att underlätta för människor att få ihop vardagslivet. Det är ett sätt att öka jämställdheten något. Det är också ett sätt att bidra till att vi får en något högre sysselsättning. Det har därför också positiva fördelningseffekter. Därför är det motiverat att man sätter en gräns som är förhållandevis hög. Ett generöst system leder till lite mer jobb och lite bättre effekter för jämställdhet.

Herr talman! Finansministern talar om högre sysselsättning. Vi är naturligtvis också väldigt intresserade av att se till att människor kommer i arbete. Det var därför vi just använde oss av arbetsmarknadsåtgärder, som finansministern tycker är någonting man inte ska använda sig av. Det är en möjlighet för människor att utveckla sig så att de blir starkare på arbetsmarknaden. Det är den politiken som vi vill föra. Den nuvarande regeringen tar i princip bort möjligheterna för människor att komma tillbaka på det viset. Den beräknade kostnaden för förslaget är 1,3 miljarder. Med de pengarna skulle man kunna skapa jobb inom offentlig sektor som riktade sig till människor som har verkliga behov av hjälp hemma. Äldre som till exempel i dag har svårt att få hjälp skulle på det viset kunna få det på ett annat sätt. Det är människor som i varje fall inte kommer att kunna köpa de tjänsterna. Jag fick inget svar på varför inte Danmark kom med i underlaget för propositionen. Men det finns ju möjlighet för finansministern att komma in på det i sin nästa replik. Men jag tycker att det är bra att man har lyssnat på Skatteverkets kritik när det gäller gränsdragningar. Det är skillnad på förslaget i propositionen och i den lagrådsremiss som lämnades. Jag tycker också att det är bra att man säger sig ha för avsikt att tillsätta en utredning som ska se över både nivån på subventionen och eventuella gränsdragningsproblem. Samtidigt tyder detta på att man har lämnat ett förslag där osäkerheten om olika konsekvenser är stor. Det måste betraktas som både oansvarigt och skrämmande att man inte har förberett detta mer än man har gjort. Till slut skulle jag vilja gå in på någonting som Statskontoret tog upp i sitt remissvar. Jag har min dagliga gärning här i riksdagen i socialutskottet. Därför känns det extra viktigt att ta upp just den delen. Det handlar om konsekvenser för den offentligt finansierade äldreomsorgen. Statskontoret belyser där en fråga som inte har fått något utrymme i debatten tidigare - åtminstone inte något som jag har upptäckt. Statskontoret skriver så här: Kommer standarden att kunna höjas för de grupper som inte själva har råd att finansiera exempelvis hjälp för att vistas ute? Eller kommer samhällets åtaganden gentemot dessa individer tvärtom att begränsas när mer resursstarka grupper ordnar sin omsorg på annat sätt? Jag tycker att det är en i högsta grad befogad fråga, som jag undrar om finansministern har någon kommentar till. I valrörelsen pratade framför allt Maud Olofsson om att förslaget skulle ses som en jämställdhetsreform. Jag förstod att finansministern var inne på de banorna också. Man menar att kvinnorna skulle bli mer jämställda när huset är rent och gräsmattan klippt genom den subvention som man får. Vi tycker däremot inte att det är ett bra sätt att gå för att öka jämställdheten. Vi tycker att det är bättre att var och en ser till att dela på de uppgifter man har i hemmet på ett annat sätt. Vi tycker att förslaget i grunden är ojämlikt och orättvist och att det bara ökar klyftorna ytterligare i vårt samhälle.

Herr talman! Jag delar naturligtvis Lennart Axelssons vurm för äldreomsorgen. Här har vi ett stort reformbehov och en stor betydande reformagenda. Det handlar om att öka människors möjligheter att välja boende och boendeort. Det handlar om att vi måste tydliggöra vilka krav människor har rätt att ställa på kvaliteten i äldreomsorgen. Det handlar också om att vi måste tillföra resurser för att höja kvaliteten och öka tryggheten för de äldre som behöver hjälp. Där har vi varit tydliga i det valmanifest vi presenterade i somras. Detta kommer vi gradvis att uppfylla under mandatperioden. Det är ett mycket viktigt löfte från vår sida - äldreomsorgen ska upplevas som tryggare och av en högre kvalitet 2010 än vad som har varit fallet tidigare. Det är naturligtvis glädjande att Socialdemokraterna har omprövat sin njugga hållning till viktiga välfärdsverksamheter och nu är beredda att tillskjuta de medel som aldrig kom under det långa regeringsinnehavet. Det är intressant att notera att Lennart Axelsson säger att Socialdemokraterna är väldigt intresserade av sysselsättning. Det är en insikt som har smugit sig på lite grann efter valförlusten. Den lyste ännu tydligare med sin frånvaro under mandatperioden. Vi är på väg att uppfylla det 80-procentsmål som den socialdemokratiska regeringen satte upp. Det är ett mål som man kan ha synpunkter på eftersom det också inkluderar sjukskrivna, men vi är på väg att uppfylla det. Det lyckades aldrig Socialdemokraterna göra under sitt regeringsinnehav bland annat därför att det nästan inte vidtogs några åtgärder. Det var mycket få åtgärder som varaktigt höjde sysselsättningen. Det var efterfrågestimulanser, bidragsförstärkningar, ökade regleringar och många Amsåtgärder. Men det var nästan inga åtgärder som gjorde att man varaktigt höjde sysselsättningen. Därför blev det inte heller någon varaktig ökning av sysselsättningen. Det är naturligtvis besvärande för Socialdemokraterna att vi under de första två åren vi har regeringsmakten kommer att ha skapat fler jobb än Socialdemokraterna gjorde under hela den period de satt från 1994 och framåt. Jag förstår att man därför gärna vill tala om att man nu prioriterar sysselsättning. Om ni hade visat någon energi i den frågan tidigare, när ni själva hade regeringsmakten, så kanske ni hade haft bättre förutsättningar att sitta kvar. Det är lite grann samma sak med jämställdheten. Lennart Axelsson säger helt klokt att vi ska dela på arbetsuppgifterna i hemmet. Men vi vet att det inte har skett några stora förskjutningar i hur arbetet fördelas i hemmen under de senaste 10-15 åren. Männen arbetar på arbetsmarknaden och kvinnor sköter en väsentligt större del av hemservicen. Det är tvätten, städningen, hämtningen och lämningen, att köpa och laga maten. Det är de sakerna som män tar litet ansvar för. När SCB mäter kan man inte bland småbarnsföräldrar se att män har spenderat en enda minut på att tvätta i ett svenskt hem. Det är naturligtvis ett genomsnitt, men det är ändå belysande. Kvinnor bär ett mycket, mycket tyngre ansvar för det arbete som sker i hemmet. Man kan naturligtvis säga att detta är en oortodox variant. Så här har vi inte gjort förut i Sverige! Varför ska det vara nödvändigt? Vi har prövat andra vägar, och de har inte fungerat. Låt oss nu pröva om ett hushållsavdrag - en skattereduktion för hushållstjänster - kan underlätta för jämställdheten! Vi vill titta på det här, men det är klart att utredningen tillsätts med ambitionen att vidga systemet och göra det enklare att använda så att man slipper krångel med kvitton. Vi gör ju inte en utvärdering av systemet för att vi vill begränsa det. Men om det finns gränsdragningsproblem och svårigheter i systemet ska man alltid ha en vilja att titta över det.

Herr talman! Det är intressant att finansministern upplever att drygt 3 000 nystartsjobb och skattesänkningar för framför allt de välbeställda skulle ha effekt på arbetslösheten och sysselsättningen. Det är naturligtvis inte så. Det är den tidigare förda politiken och den högkonjunktur som vi nu upplever som har störst betydelse för det här. Det vore ganska konstigt om det redan nu skulle ha fått effekten att arbetslösheten sjunker. Den fråga vi ställde i valrörelsen ett otal gånger och även nu efteråt är: Finns det något som visar på att en skattesänkning skulle kunna skapa nya jobb? Det vore intressant om man kunde få den frågan besvarad nu så här en tid efter valrörelsen. Det här är ett förslag som ger redan välbärgade ytterligare skattesänkningar; det råder ingen tvekan om det. Det är nog bara finansministern som inte ser att det har den effekten. Det finns mycket som man kan kalla för dödvikt, alltså en kostnad som många har redan i dag och som de blir av med. Det är människor som köper de här tjänsterna och som har råd att göra det. De skulle mycket väl kunna fortsätta att köpa tjänsterna utan subvention. Precis som i de andra fallen med skattesänkningar handlar det om att det är de sjuka, de arbetslösa och de lågavlönade som får betala. Nu har det också visat sig att det inte finns pengar för att genomföra investeringar i infrastrukturen - vägar och järnvägar. Någonstans möts det här. Om man tar bort skatteintäkter i den omfattning som regeringen nu har börjat med och fortsätter med det den här mandatperioden ut så kommer det att visa sig att man inte kan genomföra de satsningar som man säger sig vilja göra.

Herr talman! Jag förstår att Lennart Axelsson på många sätt innerst inne gläds åt valresultatet - att vi slapp den socialdemokratiska regeringen och fick en borgerlig. Det är ju själva förutsättningen för att man ska kunna föra den här diskussionen på det här sättet. Hur såg det ut när man kompenserade för egenavgifterna? Hur stora skattelättnader blev det då för de allra rikaste i samhället? Hur var det när man avskaffade arvsskatten? Hur stora skattelättnader blev det för de välbeställda då? När man plockade bort gåvoskatten, när man lade in begränsningsregler i förmögenhetsskatten och när man reducerade fastighetsskatten - hur blev det då? Hur var det med alla de andra förslag som den socialdemokratiska regeringen lade fram och som bidrog till att inkomstspridningen ökade, att förmögenhetsskillnaderna växte, att de regionala skillnaderna ökade och att man drev in en kil av klyftor i det svenska samhället? Jag förstår att det var jobbigt att behöva ta ansvar för den regeringspolitiken. Då är det mycket lättare att stå och prata om att vi nu gör förändringar av förmögenhetsskatten som naturligtvis är artskilda från de effekter det får när man tar bort arvsskatten. De går ju inte att diskutera på samma dag, tydligen! Det måste naturligtvis vara radikalt skiljaktiga effekter. Jag skulle vilja se en fördelningsanalys där man jämför de förslagen. Jag är rätt övertygad om att det skulle se rätt likartat ut. När man kompenserar för egenavgifterna ser det helt annorlunda ut än ett jobbavdrag. Det ena är en politik för arbetarklassen, och det andra är en politik för överklassen. Sanningen är att det inte ser ut så. Ibland måste man fatta den typen av beslut för att skapa förutsättningar för långsiktig produktion. Det var det Socialdemokraterna gjorde när de avskaffade arvsskatten. Det var det de gjorde när de avskaffade gåvoskatten. Det kan man ha synpunkter på, men det var ändå förslag där man försökte ta ansvar för att förbättra villkoren. Sedan är naturligtvis inte nystartsjobb eller hushållstjänster det viktigaste i vår jobbpolitik, utan det är att det ska löna sig att arbeta, att det ska bli enklare att anställa och mer attraktivt att driva företag. Det är en samlad politik som leder till en ordentlig ökning av sysselsättningen.