Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig hur jag förhåller mig till de beräkningar som pekar på att en nedtrappning av jobbskatteavdraget inte kommer att inbringa de skatteintäkter som budgetpropositionen anger samt till det mycket robusta forskningsstöd som finns till stöd för att höjda marginalskatter leder till färre arbetade timmar.
Svar på interpellationer
De beräkningar som Fredrik Schulte refererar till avser eventuella offentligfinansiella effekter på lång sikt. I budgetpropositionen presenteras effekterna för de nästkommande åren, och det är de effekterna riksdagen ska ta ställning till. För dessa effekter är eventuella långsiktiga beteendeeffekter mindre relevanta, speciellt för budgetåret. Här vill jag även betona att det inte skett någon förändring av hur budgeteffekter beräknas och redovisas sedan den förra mandatperioden. De budgeteffekter som redovisas i budgeten är på samma sätt som tidigare statiska. Vid prognoser på den makroekonomiska utvecklingen och det offentligfinansiella sparandet görs däremot en samlad bedömning av effekterna av regeringens politik på exempelvis sysselsättning och bnp.
När det gäller forskningen rörande marginalskatter och arbetsutbud är jag väl medveten om att skatter kan påverka människors beteende. Det är dock inte bara skatter som påverkar arbetsmarknaden, och det är därför missvisande att bedöma politiken utifrån enskilda finansieringsåtgärder. Efter den förra regeringens mandatperioder med stora ofinansierade skattesänkningar har vi nu stora underskott i statens finanser och samtidigt en arbetslöshet som bitit sig fast på höga nivåer. För att genomföra angelägna satsningar som bland annat kan bidra till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet krävs att skatten nu höjs. Avtrappningen av jobbskatteavdraget ger nödvändiga skatteintäkter och har en bra fördelningsprofil.