Skärpningar av lagen om särskild utlänningskontroll

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Adam Marttinen har frågat mig om regeringen avser att ompröva grunden för förvarstagande enligt lagen om särskild utlänningskontroll så att personer som utgör terrorhot kan låsas in med hänvisning till att säkra vårt land i stället för med hänvisning till att förenkla en förestående utvisning. Adam Marttinen har även frågat mig hur regeringen ställer sig till att i vissa avseenden skärpa hur lagen om särskild utlänningskontroll fungerar.

Lars Beckman har frågat mig vilka tillfälliga eller andra åtgärder som jag avser att vidta i närtid för att personer som anses vara en säkerhetsrisk enligt Säkerhetspolisen inte ska kunna vistas i det öppna samhället. Lars Beckman har också frågat mig när en lagstiftning kommer att vara på plats som gör att personer som anses utgöra en fara för Sverige inte vistas ute i det öppna samhället.

Arbetet mot terrorism är en mycket högt prioriterad fråga för regeringen. Det är av yttersta vikt att Säkerhetspolisen lokaliserar personer i vårt land som utgör ett säkerhetshot och, om dessa är utländska medborgare, ansöker om utvisning. Säkerhetspolisen arbetar därför fortlöpande med att förebygga och avslöja brott mot Sveriges säkerhet samt bekämpa terrorism. Inför verkställandet av utvisningsbeslut har personer inte möjlighet att arbeta i Sverige, och eftersom de har anmälningsplikt är deras rörelsefrihet kraftigt begränsad.

Jag vill dock samtidigt framhålla att vi, likt andra länder, är bundna av våra internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Vi kan därför inte verkställa utvisningsbeslut om individen riskerar tortyr eller annan omänsklig behandling. Vi kan inte heller placera dessa individer i förvar på obestämd tid.

Arbetet inom Regeringskansliet för att möta de hot som Sverige står inför intensifieras nu. Det bereds nu ett förslag till en ny lag som ska ersätta lagen om särskild utlänningskontroll. I den utredning som ligger till grund för arbetet föreslås bland annat att en utlänning ska kunna utvisas om han eller hon kan antas komma att göra sig skyldig till vissa straffbelagda gärningar. Enligt förslaget ska alltså kravet för att utvisa någon på denna grund sänkas.

Utredningen föreslår också en förändrad reglering när det gäller möjligheten att ta dessa personer i förvar. Bland annat föreslås att tiden för så kallat verkställighetsförvar förlängs. Vidare föreslås bland annat utökade möjligheter att använda tvångsmedel för att få större kontroll över dessa personer och skärpta straff för överträdelser av beslutad anmälningsskyldighet.

Förslagen som har lämnats av utredningen är i linje med vad Säkerhetspolisen har efterfrågat kring hur dessa individer ska hanteras. Det är därför angeläget att lagstiftningen nu ses över. Det är nu viktigt och lämpligt att denna process fortsätter och att nya skärpningar kommer på plats. Regeringen följer frågan noga.

Herr talman! Hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön har varit ett återkommande problem för Sverige, inte minst därför att vi har väldigt många islamistiska extremister i vårt land. Säkerhetspolisen har under en rad år gjort bedömningen att detta är det största hotet och har varit det snabbast växande hotet för Sveriges del. Vi har dessvärre också fått vår beskärda del av terrorattentat, inte minst med tanke på terrorattentatet på Drottninggatan den 7 april 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under den här tiden har vi också haft två terroröverenskommelser mellan de borgerliga partierna och den rödgröna regeringen. Sverigedemokraterna har dock inte ingått i någon av dessa överenskommelser med regeringen. För Sverigedemokraternas del kan jag bara konstatera att vi skiljer oss väldigt mycket när det kommer till arbetet mot terrorism från de överenskommelser som regeringen har gjort med de borgerliga partierna.

I denna interpellationsdebatt lyfter jag fram just den grupp utlänningar som ingår i den våldsbejakande islamistiska miljön - det finns såklart också andra extremister, men det har visat sig vara just våldsbejakande islamister som har varit på tapeten.

Säkerhetspolisen omhändertog för ett par år sedan sex imamer, tror jag, som man bedömde utgjorde ett hot mot rikets säkerhet med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll. De togs i förvar men kunde sedan inte utvisas av olika skäl eftersom de riskerade en omild behandling eller liknande i sina hemländer. Det var en rad olika hemländer - Irak var ett av dem - dit man förut kunnat utvisa personer av andra skäl. Just i de här fallen visade det sig dock att Migrationsöverdomstolen angav att det fanns verkställighetshinder men att det samtidigt fanns möjlighet att ändra dessa hinder.

Givetvis är det angeläget att regeringen arbetar för att undanröja verkställighetshinder så fort som möjligt. Där har Sverigedemokraterna tryckt på från justitieutskottet om att arbeta med diplomatiska garantier, något som också Migrationsöverdomstolen nämner som en möjlighet för att undanröja verkställighetshinder. Vi har ju inte sett att dessa personer har utvisats, och då kan man konstatera att arbetet på den fronten inte har varit speciellt framgångsrikt från regeringens sida.

När det inte går att utvisa de här individerna lyfter Sverigedemokraterna också fram andra förslag, exempelvis en ny grund för förvarstagande. I dag får man bara ta de här personerna i förvar med syfte att underlätta utvisning, alltså så att de inte går under jorden under tiden från att det konstateras att de ska utvisas till dess att det går att utvisa dem.

Sverigedemokraterna föreslår helt enkelt att man ska ha en ny grund för förvarstagande. Om man noterar att personer planerar att begå terrorattentat eller liknande måste man kunna ta andra personer i förvar som kan utgöra en breddad hotbild inom den här miljön eller kanske bistår de personer som planerar dådet. Vi väljer att kalla det för säkerhetsförvar, alltså att man tar människor i förvar med hänsyn till rikets säkerhet snarare än att man underlättar en utvisning. Det här möter någon form av motstånd från regeringen och har gjort det förut också.

Vi lyfter även fram andra frågor om att göra begränsningar för personer som ska utvisas, exempelvis kommunarrest. I dag får man tydligen välja var man ska bo fast man ska utvisas och fast man utgör ett hot mot rikets säkerhet. Vi tycker att det kanske är lite orimligt att man har så stora friheter när man är utlänning och utgör ett hot mot rikets säkerhet. Vi föreslår därför att staten ska bestämma var man ska bo och vilka delar av kommunen man får besöka med kontroll av elektronisk övervakning så att man exempelvis hindras att besöka moskéer om man utgör en sådan hotbild.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är om det här är någonting som är tänkbart för regeringen att hantera.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den här interpellationen handlar alltså om personer som regeringen har bedömt vara allvarliga säkerhetshot mot Sverige och det svenska folket. Det är klart att det är en djupt otillfredsställande situation att vi i landet har sex personer som enligt Säpo har bidragit till islamistisk radikalisering och bedöms utgöra en sådan fara mot Sverige att de ska utvisas. I samband med utvisningsbesluten gjorde Migrationsverket bedömningen att utvisningarna inte kunde verkställas eftersom männen enligt Migrationsverket riskerar förföljelse i hemlandet.

Det betyder, herr talman, att det finns personer ute i det öppna samhället - i min hemstad Gävle, i Gävleborg och på andra platser i Sverige - som regeringen anser utgör en säkerhetsrisk. Det är alltså personer som utgör ett allvarligt säkerhetshot mot Sverige.

I samband med frisläppandet av imamen och andra personer påtalade Säkerhetspolisen att lagstiftningen är gammal och behöver ses över.

Herr talman! Vad kan vara viktigare för en regering och för ett statsråd än att skydda Sverige och att skydda svenska medborgare från terrorism? På det här området har regeringen brustit. Vi vet alla hur vardagsbrottsligheten har ökat kraftigt. Vi vet alla att ett bilinbrott inte leder till uppklarande. Jag och Mikael Damberg hade tidigare en interpellationsdebatt om den allvarliga brottsligheten i Kilafors där befolkningen blir trakasserad och inte får någon hjälp av staten. Tittar vi på område för område ser vi hur det trappas upp och att den här regeringen har varit slapp och slö. Då är det kanske inte så konstigt att det inte fungerar tillfredsställande när det gäller det allvarligaste hotet mot Sverige, nämligen terrorism och säkerhetsrisker.

Jag noterade att i november 2019 sa Mikael Damberg följande till Dagens Eko: Den här frågan är viktig, och vi jobbar med den och ska se till att det kommer på plats.

Men det går i slow motion, herr talman. Om det här nu verkligen skulle vara en prioriterad fråga för statsrådet och regeringen, hur kommer det sig då att den nya lagstiftningen om särskild utlänningskontroll inte är på plats? Remisstiden gick ut den 1 juli 2020. Sedan dess har augusti, september, oktober, november, december, januari och snart februari passerat. Jag vet inte om någon proposition ligger färdig på bordet än.

Om det här vore en prioriterad fråga för regeringen hade väl den här lagstiftningen varit på plats betydligt tidigare? Jag kan inte tänka mig att statsrådet och regeringen är nöjda med att personer som utgör en allvarlig säkerhetsrisk befinner sig ute i det öppna samhället i Sverige.

Gävlebor har ringt till mig efter att de har sett imamen i moskén och frågat: Det här måste väl vara ett skämt? Det här kan inte vara acceptabelt. Den här personen bedöms vara en allvarlig säkerhetsrisk och finns ute i det öppna samhället. Respekten för lagstiftningen och svenska myndigheter blir allvarligt påverkad av den här situationen.

Jag skulle gärna vilja veta när statsrådet bedömer att en ny lagstiftning kan finnas på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman och inrikesministern! Det är en rättsskandal att personer som har bedömts utgöra ett hot mot rikets säkerhet och blivit utvisade ur Sverige på livstid kan röra sig fritt och flytta vart de vill i vårt land. Det enda kravet är att de måste infinna sig hos polisen några dagar i veckan under en bestämd tid. Resten av tiden kan de fortsätta bedriva samhällsfarlig verksamhet och främja radikalisering. Det finns en välorganiserad salafist-jihadistisk struktur på många ställen i landet. Bara i Skåne finns grupperingar på fyra platser: i Hässleholm, i Landskrona, i Malmö och i Arlöv.

Ministern har tidigare uttalat att ny lagstiftning behövs skyndsamt, men inget har hänt. Dessa personer är extremt farliga, både när det gäller deras åsikter, men också när det gäller sättet de verkar på och får finansiering för sina brottsliga aktiviteter. En av dessa imamer var huvudman för en skola som var finansierad med skattebetalarnas pengar. Och inte nog med det: Han hade också fyra anställda som var återvändande IS-jihadister. Det var en perfekt miljö för att förgifta barnen med IS-propaganda och motarbeta allt vad demokratiska värderingar heter.

Den så kallade Umeåimamen flyttade till Malmö för fem månader sedan. Enligt medieuppgifter bor han i en stor nyköpt lägenhet i Rosengård. Han har inga inkomster, och hans fru har sjukpension. Hur han har råd med denna bostad? Är det inte något som myndigheterna borde titta på?

Att han flyttat till Malmö borde få alla varningsklockor att ringa. Malmö är den stad i Sverige varifrån flest personer har rest för att ansluta sig till terrorgrupper i Syrien och Irak. Enligt Försvarshögskolans rapport Mellan salafism och salafistisk jihadism finns det kopplingar mellan kriminalitet och salafistisk jihadism, och individer rör sig fritt från den ena miljön till den andra. Terroristen Osama Krayem, som är åtalad för attentaten i Bryssel där 32 människor miste livet, är ett exempel på detta.

Jag undrar: Vilka ansträngningar har regeringen gjort för att få dessa personer utvisade? Hur har man säkerställt att uppgifterna om att de verkligen riskerar förföljelse i sina hemländer är riktiga? Och hur ofta prövar man om säkerhetsläget i deras hemländer är förändrat?

Ministern hänvisar till konventioner som Sverige har undertecknat. Det har även Danmark gjort, men där har man ändå lyckats utvisa personer som hotar Danmarks säkerhet genom att få diplomatiska garantier. Sedan 2010 har Italien utvisat 19 imamer som kopplats till terrorverksamhet.

Två av de av Sverige utvisade imamerna kommer från Egypten och Irak. Det är länder där Sverige har ambassader. Det borde vara möjligt att få diplomatiska garantier. En av de utvisade är tjetjen med ryskt medborgarskap. Utrikesministern var nyligen i Moskva, och jag undrar om hon tog upp frågan om diplomatiska garantier om Sverige utvisar denna person.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är viktiga frågor vi diskuterar i dag. Regeringen har bedömt att det finns personer som utgör ett säkerhetshot mot Sverige och att de ska utvisas. Vi har därför ett arbete som har kommit långt. En utredning tittar på att modernisera den lagstiftning som ligger som grund här. Det handlar om ytterligare möjligheter att använda hemliga tvångsmedel och att införa kommunarrest och vistelseförbud, alltså att begränsa var människorna får vara. Det handlar också om större möjligheter att sätta människor i vistelseförvar under en längre tid och även att förlänga den perioden.

Säkerhetspolisen har välkomnat inriktningen på utredningsarbetet. Jag kan försäkra att vi jobbar hårt för att få fram en proposition och för att så snart som möjligt kunna lägga den på riksdagens bord.

Det bör dock länkas till de skärpta straff som också föreslås på terroristområdet. Det är en annan produkt. Det är ganska bra om de produkterna kommer samtidigt, eftersom lagstiftningen bygger på de straffbestämmelser vi har när det gäller terrorism. Poängen är att de produkterna bör synkas, eftersom vi då får full effekt av översynen av lagstiftningen. Vi jobbar hårt med det på Justitiedepartementet och räknar med att komma tillbaka inom kort.

Frågan om kommunarrest är lite mer komplicerad. Den ligger i utredningen och är ett av de förslag som vi nu bereder i Regeringskansliet.

När det gäller förvar på obestämd tid är det enkelt att säga att Sverige bör införa en sådan regel. Men det är vår bedömning - även de juridiska instanser och den utredning som har tittat på det säger det - att Europeiska kommissionen sätter gränsen för förvarsbeslut. Man måste ha grund för det, och det måste finnas en koppling till exempelvis en gällande utvisning. Den dagen en domstol i Sverige fattar beslut om att verkställighet inte kan genomföras är regeringen alltså bunden av det. Det är inget som regeringen kan hitta på eller i så fall göra något annat. Vi måste följa svensk lagstiftning.

Däremot finns frågan om man kan ta bort de verkställighetshinder som finns. Det är en process som regeringen jobbar med. Men vi i den här kammaren ska inte inbilla oss att det är lätt, att det inte är komplext att jobba med frågan om diplomatiska garantier. Det mest kända fallet där man har använt det är i Storbritannien. Den processen pågick i över tio år. Och man fick ändå kritik efter processen för att man inte hade följt reglerna.

Det finns alltså möjligheter. Men det är inte enkelt. Regeringen har en skyldighet att jobba för det. Och vi ska jobba för det. Men det är inte lämpligt att vare sig offentligt eller i kammaren diskutera enskilda ärenden och hur man hanterar dem. Det handlar bland annat om utrikesrelationer. Det skulle kanske till och med kunna försvåra arbetet med den typen av diplomatiska garantier om det diskuterades i det här sammanhanget. Men det är något som regeringen arbetar med, vilket jag har redogjort för tidigare.

När det gäller att det skulle gå i slow motion och att vi skulle vara slappa och slöa vill jag ta avstånd från sådana slarviga uttalanden. Vi gör väldigt kraftiga förstärkningar av Säkerhetspolisen. De får nya verktyg, kan jobba med signalspaning och HDA. Polisen byggs också ut kraftigt, mer än någonsin i modern politisk historia. Det är klart att det gör skillnad och att det ger rättsväsendet nya muskler både för att bekämpa vanlig brottslighet och för att ingripa mot och bekämpa terrorism eller farliga element i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi gör alltså en enorm trygghetssatsning, som kommer att fortsätta rulla ut. Den här frågan är en av de frågor som vi kommer att återkomma till riksdagen med inom kort.

Herr talman! Det gläder mig att vi är fler debattörer mot ministern i det här ämnet. Det tyder på en frustration hos oppositionen över regeringens arbete på området.

Många frågor har lyfts fram. Det finns egentligen två spår här. Det ena är de förslag där vi inte kommer överens med regeringen och där regeringen säger blankt nej.

Det andra spåret är de förslag där vi kanske kan hitta en framkomlig väg med stöd av Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Kommunarrest är ett sådant förslag. Det skulle kunna göra det mindre attraktivt för utlänningar att vistas i Sverige och därmed påverka möjligheten att få dem att frivilligt lämna landet.

Huvudspåret i Sverigedemokraternas linje är dock att man så ofta som möjligt ska ompröva grunderna för verkställighetshinder och kanske göra en djärvare bedömning av vad ett verkställighetshinder för utvisning innebär. Jag tror inte att det alltid finns en påtaglig risk för att individerna skulle utsättas för omild behandling, dödsstraff eller liknande. Jag tror att man vid bedömningarna tar väldigt stor hänsyn till just små risker.

Den bedömningen gör också vissa terrorforskare i en del uttalanden. De säger att man i de fallen får göra en avvägning av vad man tycker är viktigast. Antingen är det viktigast att värna de små riskerna för de här individerna som utgör ett stort hot mot Sverige, eller så tar man i första hand hänsyn till Sveriges säkerhet och utvisar dem med en ny uppfattning av deras grunder för verkställighetshinder.

Den fråga som jag vill ha svar på är: Hur ofta har regeringen omprövat grunderna för verkställighetshinder i de konkreta fall som har lyfts upp, till exempel de sex imamerna? Det är en sak att säga att man arbetar aktivt med det, men vi vill veta vad det innebär konkret. Vad har regeringen faktiskt gjort? Har man gjort nya bedömningar, till exempel av grunderna för de sex imamerna, och hur ofta har man gjort det?

Arbetet med diplomatiska garantier får väl anses gå så där, eftersom ingen har utvisats. Då återstår alla de förslag som hanteras när personerna befinner sig i Sverige.

Ytterligare en fråga på temat om begränsningar i rörelsefriheten är om regeringen är beredd att införa begränsningar av rörelsefriheten inom en kommun, så att exempelvis imamer som utgör en säkerhetsrisk inte får besöka moskéer. Det kan vara relevant att begränsa friheten för personer som nätverkar och radikaliserar andra. De ska inte tillåtas befinna sig i miljöer där det kan finnas en mottaglighet för sådana budskap. Är regeringen beredd att göra en inskränkning i rörelsefriheten, exempelvis när det gäller imamernas besök i moskéer? Det är mina konkreta frågor på det särskilda området.

Det finns också andra frågor. Det finns flera skäl att diskutera radikal islamism, exempelvis IS-kvinnor som återvänder till Sverige. Sverigedemokraterna anser att fråntagande av medborgarskap skulle vara viktigt i det fallet. Man skulle också kunna inkludera personer som återvänder utan medborgarskap i just lagen om särskild utlänningskontroll. Också där finns ett motstånd från regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammantaget kan vi väl säga att det finns ett påtagligt tryck från den våldsbejakande islamistiska miljön. Den har tillåtits växa, och den har tillåtits vara kvar i Sverige. Den tillåts av regeringen att fortsätta utgöra att stort hot mot vårt land. Det är bekymmersamt.

Jag ser fram emot att få svar på några av de frågor som jag har ställt.

Herr talman! Det är klart att det är en otillfredsställande situation att det ute i det öppna samhället finns personer som regeringen har bedömt utgör en fara för Sverige. Jag tycker att min kollega Boriana Åberg var övertydlig när det gäller konsekvenserna av regeringens oförmåga att skydda Sverige.

Jag tar statsrådet på orden. Det är en prioriterad fråga för regeringen. Något annat vore otänkbart.

Men då kommer vi tillbaka till regeringens oförmåga att leverera, till exempel när det gäller diplomatin och den fråga som Boriana Åberg ställde om man har försökt få diplomatiska garantier. Det är klart att det är lätt för statsrådet att säga att man inte kan prata om det i kammaren. Men det vi kan prata om är konsekvensen och resultatet av regeringens arbete.

Varje gång en av dessa personer går på gatan i Gävle eller finns i en moské på fredagar är det ett misslyckande för den svenska regeringen. Varje gång en Gävlebo möter någon av de personerna kan man utvärdera statsrådets och regeringens arbete. Varje gång de personerna befinner sig ute i det öppna samhället, någonstans i Sverige, är det en utvärdering av statsrådets och regeringens arbete.

Det är naturligtvis inte tom politisk retorik här i kammaren som kommer att göra skillnad, utan det gör handling, action. Så länge det inte sker är det slappt och slött. Det går långsamt, i slow motion.

Den som tittar på debatten kan googla för att höra vad statsrådet sa till Sveriges Radios Dagens eko i november 2019. Vi står här i dag, en lång tid senare, utan att det finns någon proposition på bordet. Andra ledamöter här har sagt: Lägg förslagen på bordet så kommer vi skyndsamt att rösta igenom dem! Men vi kan inte rösta igenom något som inte läggs på bordet.

Jag hoppas verkligen inte att det förhåller sig så som i många andra frågor, nämligen att de två regeringspartierna inte är överens. Det kan vara så enkelt. Det kan mycket väl vara så att det är Miljöpartiet som blockerar även denna fråga. Det vet vi inte eftersom svaret från statsrådet är "Frågan bereds".

Om detta är en prioriterad fråga för regeringen vore det önskvärt att man jobbade med diplomatiska garantier som skulle innebära att dessa personer blir utvisade. Det är självklart en grov provokation mot alla skötsamma invånare i Sverige att se att personer som regeringen har bedömt utgöra en allvarlig säkerhetsrisk går öppet i samhället. Regeringen har ju fattat beslut om att dessa personer är ett sådant hot mot Sverige att de ska utvisas.

Herr talman! Man kan inte kalla det något annat än ett grovt misslyckande av en av regeringens absolut viktigaste frågor, nämligen att skydda den svenska befolkningen. Regeringens viktigaste uppgift måste vara att skydda den svenska befolkningen. Här har regeringen misslyckats. Varje dag som en av dessa personer finns ute i samhället är en utvärdering av regeringens arbete. Även jag vill därför gärna ha svar på hur regeringen har jobbat med diplomatiska garantier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Min kollega Lars Beckman nämnde promemorian om utlänningsärenden med säkerhetsaspekter vars remisstid gick ut den 1 juli. I sitt remissvar till denna promemoria utryckte SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, att konsekvenserna av förslagen i promemorian kan bli sådana att dessa individer som utgör ett hot mot rikets säkerhet men inte kan utvisas har rätt till ekonomiskt och annat bistånd enligt socialtjänstlagen på samma villkor som andra personer som är bosatta i kommunerna. Detsamma gäller tillgången till fullständig, subventionerad hälso- och sjukvård som dessa individer kan åtnjuta under vissa omständigheter.

SKR anser att det krävs lagändringar för att säkerställa att det inte blir så. Det är djupt stötande att individer som utgör ett allvarligt hot mot rikets säkerhet ska kunna åtnjuta samma förmåner som medborgare eller andra personer som har laglig rätt att vistas i landet.

Jag vill därför gärna att ministern svarar på följande frågor: Har SKR:s synpunkter beaktats i den lagstiftning som regeringen förbereder? Delar ministern SKR:s uppfattning att det är stötande att de individer som är samhällsfarliga åtnjuter förmåner?

Herr talman! Jag vill först säga något om frågornas prioritet. Vi har ett par blocköverskridande överenskommelser där vi med många partier har kommit överens om att genomföra förändringar i terrorlagstiftningen och ge polisen och säkerhetspolisen nya verktyg. Faktum är att myndigheterna aldrig har haft lika stora kompetenser, befogenheter och resurser eller varit lika övade, utrustade och förberedda för terrorattentat som de är i Sverige i dag.

Det räcker att fråga polisen om de anser att deras förmåga att hantera terrorhot mot Sverige har förbättrats de senaste fem åren eller inte. Det är ingen fråga på marginalen, utan de svarar entydigt "ja" på frågan. Säkerhetspolisen har fått ökade resurser med omkring 50 procent under den här tiden för att kunna hantera dessa hot.

Vidare har vi skärpt lagstiftningen på terrorområdet på väldigt många sätt. Det gör att Sverige aldrig har haft en så pass skarp terrorlagstiftning som i dag. Det inkluderar finansiering av terrorverksamhet - en viktig fråga som togs upp här tidigare.

Vi gör alltså mycket på området.

Att jobba med lagstiftning är inte enkelt. Det här är ingen plättlätt lagstiftning, utan det är ganska komplicerat att göra om den. Det ska skapas länkar mellan olika lagar. Därför tar det lite längre tid än vad jag själv hade önskat för att få en produkt på bordet, men det måste göras ordentligt. Tänk om vi slarvar i lagstiftningen så att den inte får önskad effekt mot terrorbrottsligheten eller de hot mot Sveriges säkerhet som vi vill komma åt. Det här måste göras rätt.

Låt mig svara på frågan. Regeringen kan inte göra djärva bedömningar som leder till utvisningar. Det är domstolar som gör bedömning av huruvida något kan verkställas eller inte. Det här är otroligt viktigt. Vi är bundna av vad domstolarna tycker. Om förutsättningarna ändras kan det bli nya beslut, vilket vore trevligt. Regeringen jobbar för att möjliggöra att detta verkställs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här säger man: Varje dag som går när detta inte verkställs är ett misslyckande för regeringen. Vilket ansvar vi i så fall delar med tidigare regeringar! Faktum är att den här regeringen till skillnad från alla moderna regeringar i svensk historia de facto jobbar för att ta bort verkställighetshinder. Det har tidigare regeringar inte ens sagt att de gjort. Ärligt talat får man nog ha lite perspektiv på detta i debatten.

Det förhåller sig inte så att människor i Sverige som omfattas av denna lagstiftning har samma förmåner som alla andra när de blir föremål för ett utvisningsbeslut från regeringen men detta inte kan verkställas. Det har de absolut inte. De flesta förmåner får de inte ta del av. De får heller inte arbeta, utan måste anmäla sig. Nu ligger förslag på bordet om att man också ska kunna ha vistelseförbud i ett bestämt vistelseområde. Detta är vad som föreslås i utredningen, vilket är svar på Marttinens fråga om hur de begränsningar myndigheterna kan göra kan komma att se ut framöver.

Vi tar seriöst på dessa frågor. Vi jobbar långsiktigt med dem. Vi har högst avsevärt flyttat fram positionerna i vår förmåga på området, men vi är också bundna av internationella konventioner. Det är nog det största oppositionspartiet i Sveriges riksdag egentligen medvetet om.

Herr talman! Som svar på ministerns anförande är det värt att poängtera att Sverigedemokraterna inte har ingått i någon av terroröverenskommelserna. Man har tyckt att vi har olika värdegrunder. Resultatet av dessa olika värdegrunder är att vi i dag inte har möjlighet att frånta islamistiska extremister deras medborgarskap. Det handlar om personer som har rest till Syrien och Irak där de har mördat, våldtagit och skändat människor hit och dit.

Andra länder har gått vidare med en sådan lagstiftning. Danmark delar Sverigedemokraternas värdegrund i så måtto att man har utvisat personer som är födda i Danmark och fråntagit dem deras medborgarskap. Men detta är en omöjlighet i Sverige eftersom regeringen tycker att man har så fina värderingar.

Det finns många exempel och förslag som vi har anledning att rikta kritik mot. Ett annat exempel är när regeringen kom med förslaget om att kriminalisera terrorresor. Då kriminaliserades det inte om någon åkte till ett land där man hade medborgarskap. Det innebar att alla irakier eller syrier med medborgarskap kunde göra terrorresor till dessa länder utan att ha ett straffansvar. Vi har alltså kritiserat många saker. Just detta åtgärdades senare efter kritik från EU. Men om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade detta kunnat åtgärdas i god tid, vilket i så fall hade lett till att fler hade kunnat dömas för brott.

Jag tycker att det är otillfredsställande att Sverige har ett system där man inte kan göra djärva bedömningar. Jag tycker att regeringen borde ha insett tidigare att något bör göras åt detta och även vidtagit åtgärder. Migrationsöverdomstolen borde inte ha en absolut rätt att på väldigt vaga grunder hänvisa till verkställighetshinder och därmed utsätta vårt land för stora risker när vi inte kan utvisa individer eller för den delen hålla dem kvar i förvar, vilket regeringen inte vill göra mer än just av verkställighetsskäl. Hur många gånger har man från regeringens sida omprövat besluten från Migrationsöverdomstolen gällande grunderna för verkställighetshinder? Det är en fråga jag inte fick svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt oss först konstatera att respekten för den svenska lagen är kraftigt begränsad hos de personer som berörs. En utvisningsdömd imam har flyttat till Gävle från Västerås. Han har åtalats för att inte ha följt Säpos krav.

Jag skulle avslutningsvis vilja ställa frågan till statsrådet Damberg: Kan statsrådet här i talarstolen i dag titta in i kameran och säga till svenska folket: "Vi i regeringen har gjort allt som står i vår makt - givetvis med beaktande av mänskliga rättigheter och den lagstiftning som finns - för att snäva in möjligheterna för de kvalificerade säkerhetshot som det rör sig om att röra sig ute i det öppna samhället"? Har man vänt på alla stenar i Regeringskansliet? Har man vänt på alla "plättlättar"? Och varför tar det så lång tid?

Jag noterar att statsrådet inte sa emot min spekulation om att det är Miljöpartiet som bromsar även i den här frågan. Vi vet att det finns två regeringspartier. Vi vet att det ena regeringspartiet rör sig i vissa kretsar och har haft ledande företrädare som rört sig i en viss miljö. Jag utesluter inte att den här förseningen beror på att regeringspartierna inte är överens.

Låt mig vara tydlig: Regeringens arbete kommer att utvärderas efter att varje Gävlebo och varje svensk medborgare kunnat följa om de här personerna rör sig ute i det öppna samhället eller inte. Vi kan räkna dagar, och så tar vi reda på när de här personerna blir utvisade eller inlåsta eller av annan orsak inte utgör ett säkerhetshot. Det är den faktiska utvärderingen - inte statsrådets retorik här i kammaren. Jag skulle vilja veta: Har regeringen vänt på alla stenar för att skydda svenska folket från terrorism och säkerhetshot?

Herr talman! Den svenska regeringen har kraftigt ökat skyddet för Sverige mot terrorism. Vi har gjort det i breda överenskommelser med flera av de riksdagspartier som finns representerade i den här kammaren. Vi har skärpt lagstiftningen, skärpt straffen och gett polisen och Säkerhetspolisen nya verktyg. Vi har dessutom tagit initiativ till en översyn av den lagstiftning som vi diskuterar just i dag. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gett direktiv till en utredning som handlar om att se över och skärpa lagstiftningen på det här området. Jag har också redogjort för vilka skärpningar utredningen föreslår.

Jag har också förklarat att anledningen till att det har tagit en del tid är att det är fråga om komplex lagstiftning som dessutom bör synkas med den strafflagstiftning vi uppdaterar samtidigt. Den ena lagstiftningen bygger på den andra lagstiftningen, och de måste gå ihop. Det är förklaringen. Vi har inget intresse av att vänta med att införa ny lagstiftning, men den måste fungera och bli effektfull mot de individer vi vill skärpa kraven på.

Det här är alltså en fråga som vi kommer att fortsätta driva med kraft. Det är ingen fråga vi tar lätt på. Jag tycker att det i grunden är bra att riksdagspartierna är överens om att mer måste göras på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan avslutningsvis konstatera att det nog är så att Marttinen och jag har olika värdegrund, att vi inte har exakt samma syn på hur ett samhälle byggs, hur man håller ihop ett samhälle och hur man bekämpar terrorism. Varje gång jag diskuterar terrorism är jag väldigt noga med att ta upp alla de hot som kommer mot Sverige. Säkerhetspolisen lyfter fram både det islamistiska hotet och det högerextrema hotet och är tydlig med att det högerextrema hotet har ökat de senaste åren och att det kopplat till de grupperna finns en stor risk för terrorattentat. Jag tror att det är viktigt att vi som land tar alla typer av terrorhot på absolut största allvar. Det kommer den här regeringen att fortsätta göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.