Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skäl för att avskaffa reklamskatten

Interpellationsdebatt 8 november 2004
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 29 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Gunnar Andrén har frågat finansminister Bosse Ringholm när han avser att ta första steget mot att tillgodose riksdagens begäran att avskaffa reklamskatten och hur han ser på att Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens börjat intressera sig för den bristande rättvisan i den svenska reklamskatten. Gunnar Andrén har vidare frågat finansminister Bosse Ringholm vilka åtgärder han avser att vidta för att förhindra att ideella organisationer hamnar i beråd om den är reklamskatteskyldig eller ej till följd av att den lyckats erhålla sponsorintäkter till sin verksamhet och vilka åtgärder han avser att vidta för att ideella organisationer av typ idrottsföreningar och kulturorganisationer slipper från besväret att redovisa reklamskatt för stöd som uppenbart inte är utgivet på kommersiell grund. Som arbetet i regeringen numera är fördelat är det jag som ska svara på frågorna. Regeringen har uttalat att reklamskatten bör avskaffas. Frågan om reklamskattens avskaffande, alternativt stegvisa avskaffande, prioriterades i budgetberedningen 2002 och 2003. Men regeringen fann, med beaktande av de budgetpolitiska målen, att förutsättningar för finansiering av reklamskattens avskaffande, alternativt stegvisa avskaffande, då inte förelåg. Även i årets budgetberedning har frågan prövats. Såsom framgår av budgetpropositionen för år 2005 har regeringen dock funnit att det inte heller nu föreligger förutsättningar för finansiering av sådana åtgärder. Regeringen anser fortfarande att reklamskatten bör avskaffas. I enlighet med riksdagens tillkännagivande kommer frågan återigen att prioriteras i budgetberedningen för år 2006. Det är riktigt att Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens i april 2004 begärt vissa upplysningar om den svenska reklamskatten. Regeringen skickade sitt svar till kommissionen i juni 2004. Kommissionen har därefter inte återkommit till regeringen i ärendet. Enligt gällande lagstiftning ska reklamskatt erläggas för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Jag förstår att det i vissa fall kan medföra problem för ideella organisationer att bedöma om reklamskatt ska betalas för sponsorintäkter eller inte. Eftersom regeringen anser att reklamskatten bör avskaffas är jag emellertid inte beredd att föreslå några ändringar i den nuvarande lagstiftningen.
saknar porträttfoto
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 30 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill först hälsa Pär Nuder välkommen till hans första debatt i denna kammare som chef för Finansdepartementet. Jag kan lova finansministern att det inte heller blir den sista. Jag hoppas dock att vi inte ska hålla på längre än till 2006. Jag har väckt två interpellationer av helt olika slag. Det har kommit ett svar. Det gör att det blir lite svårt att diskutera. Men jag ska börja i en helt annan ände. Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att vi får en mer ideologisk skattedebatt än vi har haft under finansministerns företrädares tid. För att skapa förståelse för det svenska skattesystemet måste man alltid motivera detta med annat än fiskala aspekter. Jag menar att en av de stora bristerna under senare år har varit att skattesystemet har blivit någon form av räknesnurra eller räknemaskin. Det är inte det som människor efterfrågar. Jag tror att människor måste veta varför man betalar skatter och hur de fungerar. På den punkten har jag stora förväntningar på att vår nye finansminister kommer att göra det möjligt för människor att diskutera skattesystemet i dess helhet. Jag vill säga att reklamskatten inte är den viktigaste skatten i detta land. Det är lite synd att den första debatten kommer att handla om en marginell skatt. Det finns nämligen stora skatteproblem i detta land. Jag ska inte gå in på finansministerns önskelista i Dagens Nyheter, men det är klart att den höga kommunalskatten för många människor med låga inkomster är en mycket viktigare fråga än reklamskatten. Men nu kom den första frågan att handla om denna. Då måste jag säga att jag tycker att det är väldigt tråkigt att reklamskatten i praktiken nu bara kommer att drabba de nyhets- och opinionsmedier som förser alla delar av samhället med just nyheter och intressanta åsikter. Detta är en besvärande omständighet och en som över huvud taget motiverar mina frågor. Det är en suboptimering inom skattesystemet som är väldigt tråkig att behöva uppehålla sig vid. Det är riktigt att regeringen och riksdagen anser att vi bör avskaffa denna skatt. Det har vi tyvärr gjort nu under sex år, och det har inte funnits någon möjlighet att avskaffa den, och det gör mig bekymrad därför att den slår så konstigt. Jag ska också ta upp min andra fråga som handlar om enskilda ideella föreningars betalning av skatter. Jag är av den åsikten, vilket kanske förvånar den nuvarande finansministern, att i fallet med föreningen i Enskede som inte hade betalat skatt menar jag att den hade gjort rätt enligt 1972 års förordning. Jag anser att det är felaktigt att föreningen ska betala skatt. Vi ska inte ha en sådan ordning att alla föreningar i det här landet ska bli skattepliktiga i fråga om reklamskatt. I förordningen står det att när man har ett annat syfte än kommersiell verksamhet, nämligen att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller företräda handikappade och så vidare behöver man inte betala reklamskatt. Men nu drabbas många idrottsföreningar och andra ideella organisationer i vårt land av detta. Jag vill därför fråga statsrådet: Är detta rimligt, och behöver inte regeringen utfärda en kompletterande bestämmelse till Skatteverket om att detta är en orimlig ordning?
saknar porträttfoto
Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 31 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill också börja med att hälsa Pär Nuder välkommen i sin nya roll. För en timme sedan hälsade jag Bosse Ringholm välkommen i hans nya roll. Ni har ju bytt med varandra. Jag ska också börja med att säga att reklamskatten förmodligen inte är den största skattefrågan för vare sig Moderaterna, Sveriges överlevnad eller tillväxten. Men den är ändå principiellt väldigt viktig. Om Ica eller Coop delar ut reklam direkt i min brevlåda betalar de ingen reklamskatt. Skatten på reklamtrycksaker avskaffades nämligen av riksdagen 1998. Om Ica eller Coop har ett reklaminslag i kommersiell TV eller radio eller på Internet betalar de inte heller någon reklamskatt. Om samma reklam däremot införs i DN eller i Svenska Dagbladet tas det ut 4 % i reklamskatt. Om samma reklam införs i till exempel Computer Sweden, som är en tidskrift inom fackpressen, är reklamskatten 11 %. Det är svårt att hävda att detta är fri konkurrens och konkurrens på lika villkor. Till detta kan läggas att det finns väldigt många regler som inte är entydiga och att det finns mängder av gränsdragningsproblem, och många ärenden hamnar i domstol. Skattemyndigheten i Ludvika vill ta fram ett litet informationsblad, som inte är så litet, för att man ska kunna navigera i den här djungeln. Och det är inte lätt, som jag sade, eftersom många hamnar fel. Till och med den förening vars ordförande är före detta finansminister hamnar fel i denna djungel. Allt detta har riksdagen egentligen förstått. Och redan 2000 beslutade man med ett tillkännagivande till regeringen att reklamskatten skulle avskaffas under vissa förbehåll. Jag satt i skatteutskottet på den tiden, och Moderaterna hade faktiskt som enda parti en reservation eftersom vi inte trodde att det skulle bli så. Nu har vi facit i hand, och reklamskatten har fortfarande inte avskaffats. 1996 kom Reklamskatteutredningen, vilken ledde till att skatten på reklamtrycksaker avskaffades. Reklamskatteutredningen var väldigt tydlig och ville avskaffa all reklamskatt. Och sedan 1998 har regeringen i sina propositioner skrivit att reklamskatten bör avskaffas. Och nu står vi här 2004 och får ett svar från den nye finansministern om att frågan återigen ska prioriteras i budgetberedningen år 2006. Vad innebär det? Det är inte något mer förpliktigande än det som har stått varje gång i budgetpropositionerna sedan 1998. Anser inte finansministern att den här skatten, efter allt som jag räknat upp, hindrar konkurrensen? Den är inte konkurrensneutral, och den ger otroligt mycket gränsdragningsproblem. Är detta vad våra företagare i Sverige behöver? Är det inte dags att verkställa riksdagens beslut och avskaffa reklamskatten nu?
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 32 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Egentligen finns det inte anledning att upprepa det jag sagt i mitt svar, nämligen att reklamskatten ska avskaffas. Det som både interpellanten och Marietta de Pourbaix-Lundin säger är riktigt. Flera gånger har riksdagen uttalat så, så även regeringen. Jag måste ändå göra kammaren uppmärksam på det faktum att denna skatt inbringar nästan 1 miljard kronor. Jag delar inte den uppfattning som Gunnar Andrén ger uttryck för i sin interpellation, att det är fråga om en liten summa. Sett i ett statsfinansiellt perspektiv är det en betydande summa. Regeringen har tillsammans med sina samarbetspartier hittills inte funnit ett ekonomiskt utrymme för att avskaffa reklamskatten. Det besked som jag nyss gav gäller emellertid, nämligen att vi givetvis ska pröva detta vid budgetberedningen inför 2006 års statsbudget. Det är klart att jag inte kan annat än tvingas konstatera att jag efter en vecka som finansminister har uppvaktats av jag vet inte hur många personer som vill ha endera ökade utgifter eller också sänkta skatter. Välkomna i den kön! Den är redan efter en veckas tid väldigt lång. Detta hindrar inte att vi har en skattepolitisk diskussion - gärna, precis som Gunnar Andrén mycket riktigt sade, med ideologiska förtecken - om hur skattesystemet ska vara utformat. Jag kan bara konstatera att även om jag så gick till mötes halva den kö som redan står utanför min dörr skulle vi befinna oss i statsfinansiellt moras. I ett sådant tänker jag inte sätta Sverige.
saknar porträttfoto
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 33 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är alltid roligt när statsråden läser vad man skriver. Jag vill säga att min interpellation är ogenomtränglig, och det beror på att hela reklamskatten är ogenomtränglig. Den promemoria som tillställts Europeiska unionen den 1 juni är på åtta sidor och dessutom, herr talman, försedd med elva bilagor - det säger något om denna skatts komplexitet - inklusive den bilaga från Skattemyndigheten i Ludvika som Marietta de Pourbaix-Lundin visade upp och som har den tydliga titeln Reklamskatt eller inte reklamskatt? Men, herr finansminister, man måste läsa alla orden i en interpellation. Det var inte på det sätt som finansministern sade, utan beträffande reklamskatten och min värdering står det - exakt så står det - att reklamskatten inte är en stor intäktskälla i statsbudgeten jämfört med andra intäkter. Det betyder inte att den här inkomstkällan är liten - det har jag aldrig sagt - utan jag har bara värderat den gentemot andra intäkter. Däremot förstår jag finansministerns bekymmer när kön är så lång. Men det hindrar inte att man - det bör man göra - läser alla raderna i en interpellation. Europeiska kommissionen har tagit sikte på något annat, något som också är huvudpoängen i min interpellation, nämligen att förhållandena har blivit så ändrade jämfört med när riksdagen år 1971 införde reklamskatten - först var det annonsskatten och sedan den allmänna reklamskatten. Konkurrensen mellan olika medier snedvrids genom denna skatt. Det har ju inte utgått någon skatt vad gäller TV, Internet och så vidare, och riksdagen har efter regeringens prövning funnit att man inte kan införa en sådan skatt. Det går inte att ta fram något sådant. Låt mig gå tillbaka till den andra frågan, nämligen den om ideella organisationer. Jag ser att Aftonbladets förre chefredaktör Rolf Alsing just nu sitter här i kammaren. Man kan fråga sig om det är rimligt att klubben IFK Ölme ska behöva betala reklamskatt. Detta kan ju bara glädja skatteadvokater och sysselsättningsnivån i Skatteverket. I sak menar jag, herr statsråd, att det inte finns något stöd för detta - till det vill jag gärna ha en kommentar - i 1972 års reklamskattelag, utan det handlar om en form av sedvänja. Men när nu detta kom upp i medierna vaknade plötsligt Skatteverket till och sade: På dessa ideella inkomster måste vi ta ut skatt. Jag menar att man när man tittar närmare på detta faktiskt inte finner något stöd för det. Jag tycker alltså att det är bra att IFK Enskede inte har betalat reklamskatt. Det skulle också vara förfärligt om IFK Österåker skulle behöva betala reklamskatt eller min klubb hemma i Västergötland som jag fortfarande är medlem i, Rydboholms Sportklubb. Vi kan inte ha det på det sättet att sponsorintäkter av nämnda slag blir föremål för enbart fiskala åtgärder. Låt de här klubbarna ägna sig åt ungdomsverksamhet, för det är de bra på. Men reklamskatt ska de inte behöva betala.
saknar porträttfoto
Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 34 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vet inte om Pär Nuder hade väntat sig något annat än en kö när han blev finansminister. Om han hade gjort det skulle han kanske ha tackat nej till jobbet. Han kommer säkert att få ännu mer av kö så småningom; det gäller att beta av saker. Alla skatter som är snedvridande, som inte är konkurrensneutrala och som dessutom är obegripliga kommer att föranleda ganska många uppvaktningar. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli så. Reklamskatten är en skatt av det slag som vi här i talarstolen berättat om för finansministern - om han inte redan kände till det. När det gäller reklamskatten finns det dessutom en beställning från riksdagen till regeringen om att verkställa något. Pär Nuder säger att reklamskatten drar in nästan 1 miljard kronor. Ja, men man ska då kanske sätta sig in i företagarnas situation och se hur detta förhindrar för dem att öka företagandet med tanke på all den tid de måste lägga ned på att reda ut om det är reklamskatt eller inte. Detta är väldigt skadligt för Sverige och företagandet. Sverige avviker på många sätt vid en jämförelse med andra länder i EU. Efter vad jag vet är det i hela EU bara Österrike och Sverige som har reklamskatt. Detta säger väl en del. Pär Nuder framhärdar i att man år 2006, om två år, kommer att pröva frågan igen. Om man lyssnar noga säger han egentligen inte att det kommer att tas beslut om att avskaffa reklamskatten, utan man kommer att pröva frågan igen. Vi lär alltså få återkomma ett antal gånger i sammanhanget, såvida det inte kommer ett beslut något år tidigare. Men nog är det en lång tid innan man kommer till skott, från år 1996 och Reklamskatteutredningen till år 1998 då regeringen själv kom på att reklamskatten är en skadlig skatt, en obegriplig och snedvridande skatt.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 35 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ingendera av IFK Ölme, IFK Österåker eller för den delen Rydboholms Sportklubb ska behöva betala reklamskatt. Det är regeringens principiella uppfattning. Därför ska reklamskatten avskaffas när statsfinanserna så tillåter. Så var det med den saken och våra kära hemmaklubbar. Jag har inte bara läst Gunnar Andréns interpellation utan jag har också läst Folkpartiets budgetmotion. Även på den här punkten får Gunnar Andrén rätta mig om jag har fel, men jag har inte funnit i motionen att det är Folkpartiets uppfattning att reklamskatten ska avskaffas. I stället vill man slopa dubbelbeskattningen på aktier, lindra skatten för fåmansbolag, avskaffa förmögenhetsskatten och sänka fastighetsskatten, arbetsgivaravgifterna och marginalskatterna. Vidare vill man införa skattelättnader för tjänster riktade mot hushållen. Hur är det nu egentligen? Är det kanske så att avskaffandet av reklamskatten inte heller ryms i Folkpartiets budgetalternativ? I så fall sitter vi i samma båt. Vi har den principiella uppfattningen, men det hela ryms inte inom den samlade ramen. Sedan kan jag vara väldigt kritisk mot Folkpartiets skattepolitik, men det är en diskussion för sig. Eftersom Marietta de Pourbaix-Lundin kastat sig in i debatten kan väl hon berätta för kammaren om Folkpartiets samlade skattepolitik. Inga andra har ju varit så tydliga i kritiken mot Folkpartiets ekonomiska politik som Moderaterna varit. Nu har Marietta de Pourbaix-Lundin ingen talartid kvar, men hon kanske kan göra det vid något senare tillfälle. Men som sagt delar vi den principiella uppfattningen. Kanske är det så att det här inte heller ryms i Folkpartiets budget. I så fall har frågan kommit i en helt ny dager.
saknar porträttfoto
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 36 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Finansministern begär att Folkpartiet med ungefär fem ekonomiska handläggare ska presentera ett totalt genomarbetat budgetalternativ på varje punkt när det till finansministerns förfogande står en enorm medarbetarstab. Det går inte att göra på det sättet. Dessutom är det en helt annan sak. Det är alldeles riktigt, som finansministern säger, att vi inte har detta inom ramen för de 35 miljarder som Folkpartiets samlade ändringsförslag omfattar i en budget på 1 400 miljarder. Det säger ganska mycket om vilka möjligheter man som oppositionsparti har. Finansministern har också varit i oppositionsställning - det kanske inte är så förfärligt lätt att då presentera totalt omvälvande skattepolitik varje år. Jag tycker att det är ganska förmätet att begära det. Nu är det en annan sak som ligger till grund för min fråga, egentligen två, för jag har gått ifrån konkurrensneutraliteten. Först har riksdagens skatteutskott föreslagit och därefter riksdagen som helhet under sex på varandra följande år - det kanske blir ett sjunde år om riksdagen följer vad skatteutskottets majoritet har föreslagit i sitt yttrande till finansutskottet - tillkännagivit till regeringen att regeringen bör komma med förslag. Det är helt riktigt, som finansministern säger, att Folkpartiet inte inom ramen för de 35 miljarder som vi föreslagit förändringar för har kunnat påverka detta. Däremot är frågan en helt annan: Vad föreslår regeringen? Nej, regeringen föreslår ingenting, trots att riksdagen under sex på varandra följande år uttalat att man bör ta bort reklamskatten. Det är en väldig skillnad på att sitta i regering och att vara ett oppositionsparti.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 37 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Visst är det en väldig skillnad på att sitta i regering och att vara i opposition. Jag har också varit i opposition både nationellt och kommunalt. Jag var tolv år i kommunstyrelsen i Österåker i opposition, och jag har skrivit reservationer. Jag vet villkoren. Men är det inte så att man inom de förvisso begränsade resurser som Folkpartiet har till sitt förfogande inte hade kunnat få in reklamskattens avskaffande i det samlade budgetalternativet. Det må jag säga, herr talman, var en ganska krystad förklaring. Jag tror att det är precis som det har varit för regeringen, nämligen att det inte funnits utrymme. Det har varit andra, i Folkpartiets fall, skattesänkningar som har varit mer angelägna. I regeringens fall har det varit att se till att vi har en statsbudget som går ihop inte bara i fiskala termer utan även i ideologiska termer. Återigen: Vi är överens om det grundläggande, att reklamskatten ska avskaffas. Regeringen kommer att pröva den frågan i budgetberedningen inför 2006 års budgetproposition. Låt mig avslutningsvis säga till både Gunnar Andrén och Marietta de Pourbaix-Lundin att även jag välkomnar en intensiv debatt om skatter och annat i denna kammare.

Dokument

den 18 oktober

Interpellation 2004/05:60

 av Gunnar Andrén (fp) till finansminister Bosse Ringholm om skäl för att avskaffa reklamskatten

I flera år har riksdagen efter det att frågan beretts av skatteutskottet uttalat att regeringen bör lägga fram förslag till reklamskattens avskaffande.

Också i budgetpropositionen för 2005 har regeringen behandlat frågan men kommit till den bedömningen att ekonomiskt utrymme saknas för att uppfylla @ man kallar det finansiera @ riksdagens begäran.

Det finns enligt min mening flera goda, och samverkande skäl, till varför det är viktigt att riksdagens begäran tillmötesgås.

Men utöver dessa, som jag återkommer till, vill jag anföra att underlåtenheten från regeringen att efterkomma riksdagens beslut i själva verket innebär att regeringen @ säkert utan att själv vilja detta, möjligen utan att ens förstå vad som händer @ uppmuntrar medieföretag att syssla med en i grunden extremt sidoordnad verksamhet, nämligen skatteplanering.

Det tar sig i dessa dagar uttryck i att praktiskt taget alla dagspressföretag divisionaliseras, så att annonsförsäljning, uteslutande av skatteskäl, läggs i ett separat bolag.

Genom att konkurrensneutralitet numera saknas mellan olika medier @ och i allt större utsträckning bara drabbar de nyhets- och opinionsmedier som förser alla delar av samhället med just nyheter och intressanta åsikter @ har många tidningsföretag känt sig tvingade att ägna sig åt en verksamhet som de minst av alla skulle vilja befatta sig med, fiskal planering av hur intäkter från annonsförsäljning bokförs.

Framväxten av nya annonsbolag och andra reklamföretag @ i det minst av allt dolda syftet att undgå att betala reklamskatt och därmed tvinga sina egna kunder att välja av statsmakten gynnade reklamskattebefriade medier @ är resultatet av statsmaktens oförmåga att inse konsekvenserna av sin egen skattepolitik.

Inget dagspressföretag som jag känner till, och det är många, önskar i grunden behöva ägna sig åt skatteplanering för sina kunders räkning @ men genom att juridiska dispositioner medför att skattebelastningen för deras kundföretag blir mindre, genomförs de av konkurrensskäl.

Dagpressföretagen vill självfallet inte att deras kunder, annonsörerna, ska drabbas av en sämre skattesituation än vad som är absolut nödvändigt.

Den konkurrenssnedvridande reklamskatten driver i dag annonsörer att välja annonsforum varifrån staten får vare sig skatteintäkter eller kan tillgodogöra sig god journalistik. Det är bara en dålig skattepolitik, från början till slut.

Redan detta är enligt min mening skäl nog att avskaffa reklamskatten, särskilt i den del som den betalas av allmänna nyhetstidningar, omkring 300 miljoner kronor. Varför så inte sker är oförsvarligt, obegripligt och i grunden också orättvist mot de tidningsutgivare som via annonsörer och prenumeranter ser till att vi i alla delar av landet har ett väl fungerande offentligt samtal.

Regeringen säger sig inför både 2003, 2004 och 2005 ha prövat om inte ens de allmänna nyhetstidningarna skulle kunna befrias från reklamskatten men funnit att så ej är möjligt. Det är en klen motivering för underlåtenheten att inte vidta konkurrensneutrala åtgärder mellan olika medier.

De tre bärande argumenten mot reklamskatten kan utöver detta sammanfattas sålunda:

1. En punktskatt på annonser i allmänna nyhetstidningar strider mot tryckfrihetslagstiftningens anda.

2. Reklamskatten är inte konkurrensneutral då den belastar vissa medier såsom dagstidningar och tidskrifter men inte andra som reklamradio, TV, Internet och direktreklam.

3. Reklamskatten är rättsosäker, svårtillämpad och svårförutsägbar.

Till detta kommer så att det presspolitiska motiv som en gång motiverade skattens införande, kopplingen till det selektiva presstödet, sedan länge är borta.

Den kraftiga nedgången av annonser i dagspressen under nu en följd av år @ och som lett till personalminskningar och ofrånkomlig sänkning av dagstidningars journalistiska bevakningsambitioner och möjligheter att publicera insändare och debattartiklar i de allmänna nyhetstidningarna @ gör det utomordentligt angeläget att reducera, för att sedan helt ta bort, reklamskatten.

Det är från allmänna informationsspridningssynpunkter särskilt viktigt att den konkurrenssnedvridande del av reklamskatten som drabbar allmänna nyhetstidningar, "dagspressen", och därmed direkt den arena för det offentliga samtalet som våra 1@7-dagars allmänna nyhetstidningar utgör för nyhetsförmedling och åsiktsjournalistik.

Men också tidskrifter av skilda slag och intresseinriktning utgör en viktig del av det offentliga samtalet. Det gäller allt från medlems- och föreningstidningar till intresse-, fack- och fackförbundstidningar. Upplagorna må ofta vara små eller begränsade, men betydelsen för informationsspridningen och debatten kan inte bara mätas i sådana siffror.

Tidningarna är ofta i själva verket den enda kanalen mellan läsaren och utgivaren, den senare må vara ett parti, förening, förbund eller samfund.

Riksdagen beslutade 1971 att skatt på annonser skulle införas för att finansiera ökat statligt stöd till dagspressen. Folkpartiet motsatte sig annonsskattens införande av flera skäl men på principiella grunder särskilt därför att en punktskatt @ i motsats till mervärdesskatt @ riktar sig direkt mot yttrandefriheten och, om ofärdstider skulle inträffa, skulle kunna användas för att kväsa obehagliga åsikter.

Denna konstitutionella invändning kvarstår och är enligt min mening den allra tyngst vägande invändningen mot reklamskatten.

I en demokrati ska inte statsmakten på annat sätt än via brottslagstiftning kunna inskränka den meddelarfrihet och åsiktsfrihet som förutsätter tryckfrihet.

År 1972 föreslog majoriteten i 1967 års reklamutredning (K 1967:43) att en allmän reklambeskattning skulle införas (SOU 1972:6 och 7). Riksdagens beslut blev att en skatt på annonser och reklam skulle införas från den 1 november 1972.

Det ideologiska motiv som motiverade annonsskatten var att tillmötesgå den opinion som ansåg att reklam var fördummande och förledande @ men intet visste om förutsättningarna för det fria ordets fortbestånd och utveckling. Reklam kom i detta avseende att jämställas med information: att en vara finns tillgänglig, ett möte hålls, att något inträffat, utan sådan information skulle vår gemensamma kunskapsbas i samhället vara mycket mindre till allas förfång.

Ekonomiskt starka och av statsmakterna fristående medieföretag som erbjuder arenor där medborgarna gemensamt kan ta del av både nyhets- och åsiktsjournalistik samt kommersiellt grundade meddelanden @ alltså annonser @ är enligt min mening den bästa garanten för en allsidig och demokratisk nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Sedan införandet 1972 har reklamskatten förorsakat tillämpningsproblem för både skattskyldiga och skatteadministrationen. Lagstiftningen har varit föremål för ett antal ändringar. Problemen har dock kvarstått, inte minst sedan nya annonsfinansierade @ och ofta utlandsbaserade @ medier etablerat sig i Sverige.

Skattens konkurrensneutralitet har därmed inte kunnat upprätthållas genom att reklamen i nya medier inte träffas av någon skatt.

Orättvisan har under senare år ökat och snedvrider nu allvarligt konkurrensvillkoren, till nackdel för just den nyhets- och opinionsbildande dagspress som presstödet en gång syftade till att särskilt stödja. Den en gång så goda avsikten har förvandlats till ett hot mot just det goda syfte som fanns och därför måste reklamskatten avskaffas.

Dagstidningarnas och tidskrifternas läsare och annonsörer är i dag missgynnade gentemot både annonsfinansierade etermedier och Internetannonsering.

Detta missförhållande kräver omgående hantering eftersom denna punktskattediskriminering utgör ett hot mot hela den offentliga debattarena som dagstidningarna och tidskrifterna med sina nyheter och sitt åsiktsmaterial, inte minst från läsarnas sida, utgör.

År 1988 lade 1986 års reklamskatteutredning fram sina förslag (SOU 1988:17). Enligt direktiven skulle reklamskattelagen anpassas så att den inbegrep reklam i nya @ och kommande @ reklammedier samt reklammeddelanden som framställts genom ny teknik. 1986 års reklamskatteutredning, vars uppgift också var att förenkla beskattningen och skatteadministrationen, ledde inte till förslag från regeringen och därmed ej heller riksdagsbeslut.

År 1996 tillsattes en ny reklamskatteutredning. Dess förslag blev att reklamskatten borde avskaffas i sin helhet (SOU 1997:53). Skatten framstod, enligt utredningen, "genom sin konstruktion och genom omvärldsutvecklingen som omodern och orättvis".

Ett viktigt konstaterande från utredningen var att det saknas förutsättningar att uppnå konkurrensneutralitet genom utvidgad beskattning av TV- och radioannonsering. Som helt ogörligt ansågs vara att beskatta reklam i datakommunikationssystem.

Mot denna bakgrund beslutade 1997/98 års riksdag (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20) att från den 1 januari 1999 avskaffa reklamskatten på reklamtrycksaker. Motivet var att den var svår att tillämpa, likaså att kontrollera.

I sitt yttrande till finansutskottet påminde skatteutskottet (1997/98:SkU4y) om att enighet föreligger om att reklamskatten bör avskaffas. Utskottet anförde vidare att det delade regeringens mening att det vid just denna tidpunkt saknades ekonomiskt utrymme att helt avskaffa reklamskatten. Orättvisorna fick därför kvarstå.

Skatteutskottet har därfter vid sex tillfällen i rad för regeringen klargjort en oförändrad åsikt @ reklamskatten bör avskaffas:

1998/1999:SkU13

1999/2000:SkU16

2000/2001:SkU17

2001/2002:SkU20

2002/2003:SkU11

2003/2004:SkU1y

Skatteutskottets uttalanden om reklamskatten börjar alltmer likna en följetong, men även följetonger mår bäst av att få ett slut.

Det för skatteutskottet uttalade målet, reklamskattens avskaffande, kombineras dock alltid av utskottsmajoriteten med den förstående inställningen att statsfinansiella skäl talar för att reklamskatten bör vara kvar i avbidan på bättre statsfinansiellt utrymme.

Det ligger enligt min mening i farans riktning att också för 2005 kommer regeringens prioritering, att inte tillmötesgå riksdagens beslut, bli såväl majoritetens i skatteutskottet som majoritetens i riksdagen beslut.

Detta bör enligt min mening oroa chefen för Finansdepartementet, kanske inte främst av statsfinansiella skäl utan därför att skatteutskottets motivering siktar in sig främst på den konkurrenssnedvridning reklamskatten medför. Det förtjänar noteras att från Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens har den 28 april ställts frågor @ via Sveriges ständiga representation i Bryssel vid Europeiska unionen (ärende nr H2/BF [2003], A34330 [2004], D 164) @ om regeringens syn på reklamskatten.

Med den inställning som regeringen och dess stödpartier @ Vänsterpartiet och Miljöpartiet @ har till reklamskatten, kommer denna förmodligen aldrig att tas bort så länge dessa partier har majoritet i riksdagen.

Att reklamskatten inte är en stor intäktskälla i statsbudgeten jämfört med andra intäkter framgår av regeringens egna beräkningar, som de redovisats för riksdagen, för varje kalenderår:

År Beräknad intäkt

2002 1 173 miljoner kr

2003 827 miljoner kr

2004 886 miljoner kr

2005 951 miljoner kr.

Allt detta bör vara skäl nog att redan till den 1 januari 2005 vidta lättnader i reklambeskattningen för allmänna nyhetstidningar. Att denna skattereduktion måste sättas i relation till andra viktiga skattesänkningar och statsutgifter är jag fullt medveten om.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern:

1. När avser finansministern att ta första steget mot att tillgodose riksdagens begäran att avskaffa reklamskatten?

2. Hur ser finansministern på att Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens börjat intressera sig för den bristande rättvisan i den svenska reklamskatten?