Sjukfrånvaron i offentlig respektive privat välfärdsverksamhet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat statsrådet Ardalan Shekarabi vilka slutsatser statsrådet drar av resultaten i rapporten om att sjukfrånvaron är lägre i privat välfärdsverksamhet jämfört med i offentlig välfärdsverksamhet, och vilka åtgärder detta föranleder från statsrådets sida. Frågan har överlämnats till mig.

Sjukfrånvaron har ökat med närmare 80 procent sedan 2010. Sjukfrånvaron har ökat inom alla sektorer på arbetsmarknaden. I den rapport från Försäkringskassan som Lotta Finstorp hänvisar till framgår att antalet sjukfall är störst inom kommunerna, följt av landstingen, staten samt den privata sektorn. Enligt Försäkringskassan kan en del av skillnaderna i sjukfrånvaro mellan olika sektorer förklaras av arbetsmiljöproblem i verksamheter såsom vård, skola, omsorg och socialtjänst inom den kommunala och landstingskommunala sektorn. Andra förklaringar kan vara skillnader i organisation och ledarskap, anställningsformer och avtalsförhållanden, de anställdas köns-, ålders- och utbildningssammansättning samt verksamhetens inriktning och innehåll. Att skillnader i sjukfrånvaro inom en viss bransch beror på just privat eller offentlig driftsform är dock inget som Försäkringskassans rapport visar. Driftsformen är således endast en av flera förklaringsfaktorer.

Regeringens mål är en långsiktigt låg och stabil sjukfrånvaro för både kvinnor och män. Avgörande för en sådan utveckling är att arbetsmiljön förbättras. Detta gäller särskilt den psykosociala arbetsmiljön på kvinnodominerade arbetsplatser i vård, skola och omsorg. Jag vill därför lyfta fram betydelsen av de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket om organisatorisk och social arbetsmiljö. Föreskrifterna kommer att vara ett verktyg för att förebygga sociala och organisatoriska arbetsmiljörisker och att tydliggöra ansvaret för dessa frågor. Jag kan konstatera att det har blivit ett ökat fokus på dessa frågor i och med de nya föreskrifterna.

Även om sjukfrånvaron varierar mellan olika sektorer och branscher behöver det vidtas åtgärder inom samtliga sektorer på arbetsmarknaden. Det är därför glädjande att arbetsmarknadens parter för såväl den landstingskommunala som den statliga och privata sektorn på ett mycket positivt sätt svarat på regeringens initiativ om partsgemensamma insatser för friskare arbetsplatser och minskad sjukfrånvaro. Inom samtliga dessa sektorer vidtas nu, utifrån de avsiktsförklaringar som parterna kommit överens om, insatser för att möta respektive sektors särskilda utmaningar. Att insatserna är anpassade till situationen inom respektive sektor och bransch är en förutsättning för att nå önskvärt resultat.

Jag har återkommande möten med arbetsmarknadens parter för att följa upp parternas arbete och diskutera pågående, planerade och framtida åtgärder som bidrar till friskare arbetsplatser och en långsiktigt stabil sjukfrånvaro.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

År 2003 menade LO att det inte fanns några skillnader i antalet sjukskrivna i offentlig respektive privat välfärdssektor. LO menade att eventuella skillnader i så fall berodde på statistiska fel. Det är viktigt att belysa problemen och inte försöka mörka dem. Det tror jag att vi är många som anser, för det är först då detta går att förändra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det väldigt bra att Försäkringskassan har gjort den här rapporten, för nu finns det svart på vitt. Båda sektorer kan också lära mycket av varandra för att få ned sjuktalen. Den nya statistiken från Försäkringskassan visar att kvinnor inom vård- och omsorgsbranschen, särskilt de som arbetar på boenden för äldre och funktionsnedsatta, har högst sjukfrånvaro av alla grupper på arbetsmarknaden. Samtidigt visar statistiken att privata företag inom just vård- och omsorgsbranschen har lägre sjukfrånvaro.

I rapporten redovisar Försäkringskassan antalet startade sjukfall som varat längre än 14 dagar per 1 000 sysselsatta år 2015, uppdelat på bransch och sektor. Sedan kan det - förhoppningsvis - bli så att Försäkringskassan fortsätter att bryta ned statistiken så att vi kan få ett ännu bättre underlag. Antalet sjukskrivningsdagar ger en bra beskrivning av pågående sjukfrånvaro och inkluderar även de långa sjukfallen, som startade före 2015. Privat sektor har betydligt lägre sjukfrånvaro generellt, för både kvinnor och män, jämfört med övriga sektorer. Av dem man analyserat arbetar dock flest kvinnor och män i den privata sektorn.

Lars-Åke Brattlund, som är chef för Försäkringskassan, kommenterar rapporten på ett väldigt intressant sätt. Han säger att det finns drivkrafter i privat sektor som gör att sjuktalen är lägre, och han menar att till exempel högre chefstäthet kan vara en sådan sak. Det är högre chefstäthet hos privata arbetsgivare än det är hos offentliga, och det skulle kunna vara orsaken. Om det finns fler chefer upptäcks signalerna tidigare.

Ministern och jag har ju stått här i kammaren många gånger och försökt analysera och hitta lösningar på frågan hur man ska kunna minska sjuktalen, och då är bland annat detta en sådan sak där arbetsmiljöfrågorna kommer in väldigt tydligt. En chef som har 70 anställda ska försöka se hur de mår och se till att de utvecklingsmässigt känner sig stimulerade i sitt arbete - det gör ju också att människor mår bättre på arbetsplatsen - och så vidare. Det är inte rocket science på något sätt att drivkraften faktiskt kan vara till exempel att en chef har färre anställda under sig.

Den analys han gör är egentligen inte svår att förstå. Däremot tänker jag att man borde titta på varandra och mycket mer lära av varandra. Dessutom är det när jag tänker efter rätt smärtsamt att det faktiskt är vi politiker som är arbetsgivarna i offentlig sektor, där sjuktalen är så oroande höga. Man borde alltså ta till sig hur den privata sektorn arbetar med dessa frågor.

Offentliga arbetsgivare är politiskt styrda, både i kommuner och i landsting, och det är vi förtroendevalda som är arbetsgivare. Av 21 landsting och regioner är 15 stycken S-ledda, och av Sveriges 290 kommuner är 198 stycken S-ledda. Sedan finns det vissa kommuner där vi moderater och socialdemokrater arbetar tillsammans; till exempel i Sörmland finns det flera kommuner som ser ut så.

Varför har inte offentliga arbetsgivare närvarande chefer som kan fånga upp tidiga signaler? Min erfarenhet är att man ofta tar de lägst hängande frukterna när man måste spara pengar inom kommunal och landstingskommunal verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för en viktig debatt, Lotta Finstorp.

Vi kan åtminstone städa bort från bordet att det skulle bero på statistiska fel att vi ser en skillnad i sjukfrånvaro mellan sektorerna. Så är det naturligtvis inte, utan detta är ett faktum som har varit känt länge. Jag har själv en bakgrund som fackförbundsordförande för ett förbund som organiserar tjänstemän i såväl privat som offentligt driven välfärdsverksamhet, och jag vet att det ser ut så här.

Jag tror att man ändå behöver sätta fingret på en otroligt viktig sak: Även om nivåerna skiljer sig åt kan man se att det även i privat verksamhet är så att kvinnodominerad vård, skola och omsorg har en högre sjukfrånvaro än andra delar av den privata sektorn - om än inte på samma nivåer som i den offentliga sektorn, där man också har de höga sjuktalen först och främst i de kvinnodominerade delarna. Det går alltså verkligen att bryta på de verksamheter som är kvinnodominerade och har uppenbara arbetsorganisatoriska problem.

En sak som jag tror att Lotta Finstorp verkligen sätter fingret på i detta är att man ser dessa problem på betydligt större arbetsplatser där chefstätheten är betydligt lägre. På mindre arbetsplatser, där det blir mycket mer kännbart för verksamheten om en medarbetare är borta, tenderar man att också lägga mer resurser på och arbeta mer aktivt med arbetsmiljön och med att ha en låg och stabil sjukfrånvaro. Det blir nämligen helt enkelt för dyrt på olika sätt när medarbetare är sjuka och borta.

Detta är någonting man i den offentliga sektorn behöver lära sig av i större utsträckning. Jag skulle verkligen vilja understryka att vad det måste handla om är att lära av de goda exemplen. Precis som att det finns många goda exempel i den privata välfärdsverksamheten finns det nämligen arbetsplatser på den offentliga sidan där man på riktigt har tagit tag i de organisatoriska problemen - som vi i dag faktiskt känner ganska väl till. När man gör det lyckas man också få ned sjukfrånvaron.

Vi politiker bör ställa krav på varandra och oss själva att i betydligt större utsträckning prioritera friska arbetsplatser. Vi kan bara konstatera att den kostnad vi har för den alltför stora sjukfrånvaron i dessa verksamheter i dag är helt oacceptabel. Därför bör det vara varje ansvarig politikers uppgift att se till att denna fråga är en del av den strategiska ledningen och styrningen av respektive landsting eller kommun. Det är som sagt dyrt för individen och dyrt för arbetsgivaren, och det handlar om yrkesgrupper där man redan i dag har en stor brist och där man behöver värna möjligheten att vara attraktiva arbetsplatser.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är detta också oerhört dyrköpt. Det finns en rapport från i höstas som visar att sjukfrånvaron i kommuner och landsting kostar oss ungefär 20 miljarder per år. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Herr talman! Jag tackar ministern för en viktig debatt.

Jag tror att det var i Visions rapport i höstas som man tog fram goda exempel på kommuner som har jobbat väldigt aktivt med att bli en attraktiv arbetsgivare. Torsby i Värmland är ett exempel, och när jag läste om hur de arbetade och hur låga sjuktal de har blev jag jätteimponerad. Varje kommun borde kunna arbeta på samma sätt. Jag tror alltså att offentlig sektor bör titta på goda exempel även inom sfären offentlig sektor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänkte också på detta med friska arbetsplatser, som ministern nämner. Någonstans i systemet borde det finnas morötter.

Svenskt Näringslivs expert Catharina Bäck talar, angående Försäkringskassans rapport, om hur viktigt det är att kunna ta till vara arbetsförmåga trots sjukdom, att kunna ställa om till exempel på en vårdenhet så att en medarbetare som har en sjukdom eller skada ändå kan vara kvar och arbeta några timmar per dag i den mån det går. Det kräver ganska stor flexibilitet i verksamheten.

Sedan är det så att en privat arbetsgivare inte har råd att vara en dålig arbetsgivare. Jag läste på Svenskt Näringslivs hemsida om Jane Lindell Ljunggren som är vd för Hattstugan, ett gruppboende för personer med demenssjukdomar på Gotland. De satsar på att hålla låga sjuktal, för "mår personalen bra så mår de äldre bättre". Hon säger också att "om vi inte skapar en bra arbetsplats får vi högre sjukskrivningstal och då går vi i konkurs".

Det är klart att det är en morot så god som någon. En offentlig verksamhet har naturligtvis inte den moroten på samma sätt, men man borde ändå kunna tänka så, och det är därför som jag tror att det är viktigt att vi har både privata företag och offentliga verksamheter inom välfärdssektorn så att det finns både och.

Då kommer man raskt in på de nya fakta som vi har sett kring sjukfrånvaron och diskussionen om vinster i välfärden. Det finns någon sorts myt om att privata företag ger en vård och omsorg av sämre kvalitet, men det finns det inga vetenskapliga belägg för. Det är taget ur luften.

Rapporten från Försäkringskassan visar att privata vårdföretag ändå håller en väldigt god kvalitet för den som är anställd, om vi generaliserar och tittar på statistiken. Därför tycker jag att det är väldigt olyckligt med en ofta väldigt svartvit debatt - som om allting offentligt är mycket bättre än det som är privat.

Jag tror att det är oerhört viktigt att alla delar finns kvar, både offentligt driven och privat verksamhet, för då kan man lära av varandra och det finns också fler arbetsgivare att välja på. Som jag ser det finns det egentligen bara fördelar.

När det gäller arbetsmiljöfrågan så firar den nya föreskriften ett år nu; jag tror att det var den 31 mars. Det är ganska intressant, tycker jag. Nu har det gått för kort tid, men man borde göra en utvärdering om den har slagit väl ut och vad det har blivit för förändringar.

Det är den fråga som jag vill ställa till ministern: Vad händer med detta? Kommer det att bli någon utvärdering, kanske om två år, så att man kan se om det har gett någon effekt?

Fru talman! För det första kan vi väl konstatera att det finns goda exempel från välfärden på lite olika håll, och det är precis de goda exemplen, oavsett om de finns i den privat drivna välfärden eller den offentligt drivna välfärden, som vi behöver ta till vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Framför allt kan man också konstatera, som jag var inne på, att även om man har en lägre nivå på sjukskrivningarna i den privat drivna välfärden är den fortfarande högre än i andra verksamheter. Vad vi ändå någonstans behöver ta till oss i grund och botten är att villkoren för de medarbetare som arbetar med att ta hand om våra barn och gamla och utsatta människor ska vara minst lika bra som villkoren på arbetsmarknaden i övrigt när det gäller förutsättningar att kunna göra ett bra jobb, när det gäller löner och när det gäller status på yrket. Det där tycker jag är en oerhört viktig sak att prata mer om.

Ganska nyligen, för bara någon vecka sedan, kom också Arbetsmiljöverkets slutrapport om det granskningsarbete som de har gjort under fem års tid om kvinnors arbetsmiljö, och det summeras i en vitbok. Det är mycket läsvärt, apropå vad det är i arbetsmiljön som genererar den ohälsa vi ser bland kvinnor i dessa verksamheter. Där finns också svaren på vad som behöver göras.

Återigen tror jag att det är otroligt viktigt att vi politiker på olika nivåer talar om vikten av att prioritera personalfrågor, personalpolitik och att tillskapa en bra arbetsmiljö, för precis som det exempel som Lotta Finstorp refererar till från Gotland inser ju arbetsgivare, oavsett om de finns i privat eller offentlig verksamhet, att när man jobbar långsiktigt, aktivt och målmedvetet med friska, sjysta arbetsplatser vinner alla på det. Medarbetarna vinner på det, och det blir en ekonomisk lönsamhet i verksamheten som gör att man kan satsa mer. Framför allt brukarna är väldigt mycket nöjdare.

Jag besökte ganska nyligen Torsby och pratade med dem om det arbete som man gör. De pratade just om vikten av ett nära samarbete med företagshälsovården, att man jobbar förebyggande, att man skapar en kultur och en långsiktighet i hälsoarbetet och att det är någonting som ytterst prioriteras av politiken.

Jag tror verkligen att det här är någonting. Vi vet så pass mycket i dag att det handlar om att se till att göra snarare än om att prata.

Det är även viktigt att säga att vi från regeringens sida också är måna om att olika typer av aktörer ska kunna vara aktiva inom välfärden. En mångfald av aktörer inom välfärden bidrar till förnyelse, utveckling och goda exempel, och vi vet också att valfrihet är någonting som är välkommet bland brukarna.

Samtidigt, och där tror jag egentligen inte vi står på så olika ställen, får valfriheten naturligtvis inte vara på bekostnad av ordning och reda i välfärden. Man kan väl också konstatera att den som vill tjäna stora pengar kanske ska söka sig någon annanstans. Jag tror att det behöver finnas andra drivkrafter med om man ska bedriva verksamhet inom välfärden. Vi vet till exempel att många andra EU-medlemsstater har en betydligt större andel idéburna aktörer inom välfärden. Det kan vi också fundera på hur vi kan åstadkomma.

Fru talman! Det man grubblar på hela tiden nu när sjuktalen är så pass höga som de är är ju varför arbetsmiljön är eftersatt hos arbetsgivare som vi direkt kan påverka. Det är väldigt märkligt, tycker jag, och vi som sitter i kommunfullmäktige och så vidare på hemmaplan får väl alla dra vårt strå till stacken. Det är inte ofta dessa frågor lyfts upp på dagordningen i offentlig sektor, måste jag ändå säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns någonting som heter Jobbhälsobarometern, som är utarbetad av Sveriges Företagshälsor och Svenskt Kvalitetsindex. Där har det redovisats statistik om anställdas syn på jobbet inom olika delar av arbetsmarknaden. När det gäller vård, skola och omsorg är statistiken uppdelad på privat och offentligt anställda så att man kan titta på den ungefär som i Försäkringskassans rapport. I den senaste tillgängliga undersökningen framgår att friskollärare är mer nöjda med sitt arbete. De är mer nöjda med den fysiska arbetsmiljön liksom kompetensutvecklingen. De har även större tilltro till sin närmaste chefs yrkesskicklighet och ledaregenskaper.

Jag tycker att det är ganska intressant att ta med det här med att vara ledare för väldigt många anställda, att vara arbetsledare i den dagliga verksamheten men att också se framåt utvecklingsmässigt och så vidare. Vi kanske måste ha mera satsningar just på att bli ledare inom offentlig sektor och inom välfärdsområdet.

Jag vill avslutningsvis bara ställa några frågor som vi har berört. Hur kan vi få fler friska arbetsplatser inom kontaktyrken? Det har vi berört lite grann, men det är ändå svårt att sätta fingret på. Vilka slutsatser drar statsrådet av resultatet i rapporten om att sjukfrånvaron är lägre i privat välfärdsverksamhet jämfört med i offentlig välfärdsverksamhet?

Fru talman! Vi kan som sagt var konstatera att det i den offentliga sektorn många gånger handlar om extremt stora arbetsplatser men också om politiker som kanske många gånger brinner för andra frågor än för personalpolitiken.

Nu har vi naturligtvis en uppgift att på olika sätt se till att den här oerhört strategiska frågan kommer högre upp på den politiska dagordningen också ute i kommuner och landsting. Det här är en del av de avsiktsförklaringar som SKL har tecknat tillsammans med facken för att få ned sjukfrånvaron. En väldigt tydlig skrivning där handlar om att den här frågan måste bli en tydligare del av ledning och styrning i kommuner och landsting. Läser man Arbetsmiljöverkets vitbok om kvinnors arbetsmiljö är det enormt tydligt: Ska vi klara av välfärden och bemanningsfrågorna framöver kommer detta att vara helt avgörande.

Jag tror att där ligger en del av svaret på frågan om hur vi åstadkommer fler friska arbetsplatser inom kontaktyrken, oavsett om det är i privat eller offentlig sektor. Det handlar om att tala om att arbetsmiljöförutsättningarna i dessa verksamheter också måste vara betydligt bättre än vad de är i dag och kanske framför allt att vi ska lära av det som inte har fungerat historiskt och ta till oss av aktuell forskning kring hur man organiserar arbetsplatser.

Jag tror att Försäkringskassans rapport behöver brytas ned för att man ska kunna dra de här tydliga slutsatserna. Vi vet att vi har en högre ålderssammansättning i de kommunala verksamheterna, vi vet att vi har större arbetsplatser på många håll och vi vet att vi har fler underställda per chef. Vi har alltså en läxa att göra här. Målsättningen måste vara att inte börja bråka om driftsformen så mycket utan att vi ska ha sjysta arbetsplatser även för kvinnor inom vård, skola och omsorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.