Sjöräddningen

Herr talman! Mikael Oscarsson har frågat mig hur jag ser på de negativa konsekvenser som drabbar Försvarsmaktens dagliga övningsverksamhet och incidentberedskap på grund av att Sjöfartsverket inte klarar av att leverera flygburen sjöräddning på ett tillfredsställande sätt. Mikael Oscarsson har även frågat mig om jag är beredd att inom mitt ansvarsområde verka för att sjöräddningen förs tillbaka under Försvarsmakten.

Grundregeln för militär flygverksamhet är att flygräddningsresurser ska finnas tillgängliga för insats i området för planerad flygverksamhet. Försvarsmaktens behov av flygräddning med räddningshelikopter utförs av Sjöfartsverket och regleras enligt det samverkansavtal som finns mellan Försvarsmakten och Sjöfartsverket. I samverkansavtalet återfinns överenskommelse om exempelvis flygräddningshelikoptrarnas tillgänglighet, helikopterkategori, geografisk basering och kostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsmakten är primärt i behov av att Sjöfartsverket uppfyller villkoren i det gemensamma samverkansavtalet. För närvarande pågår förhandlingar av arbetstidsavtal inom Sjöfartsverket. Parterna är så här långt överens om principerna för ett nytt arbetstidsavtal. Omförhandlingarna är inte en fråga för regeringen. Likaså är samverkansavtalet en fråga mellan myndigheterna.

Regeringen följer noga utvecklingen. Dock är det i dagsläget inte aktuellt att genomföra några organisatoriska förändringar avseende flygräddningstjänsten. Om en sådan förändring skulle bli aktuell behöver den föregås av grundliga studier och analyser.

Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern! För min del har jag haft ett engagemang under en lång tid när det gäller den helikopterburna sjöräddningen. Det började 2012, när jag läste den utredning som då hade gjorts om maritim samverkan och som pekade på att det är knepigt för Sverige att det gäller Försvarsmakten, polisen och Sjöfartsverket. Dessutom har Kustbevakningen en flygorganisation. Detta skulle kunna göras på ett bättre och mer effektivt sätt.

Herr talman! Sedan följer en historia när det gäller Sjöfartsverket, som också har belysts här i riksdagen. I stället för att lyssna på och ta till sig detta skyndade man åstad och skaffade egna helikoptrar på märkliga sätt, med upphandlingar som kan ifrågasättas. Sedan har problemen bara fortsatt. Det kan knappast ha undgått någon hur illa Sjöfartsverket hanterade ansvaret för räddningshelikoptrarna och hur allvarlig situationen är, med risk för människoliv.

Det borde ligga i försvarsministerns intresse att tillse att den flygburna sjöräddningen fungerar. I dagsläget påverkas Försvarsmaktens övningsverksamhet, framför allt flygvapnets övningsverksamhet, mycket negativt av de operativa begränsningar som Sjöfartsverket har med anledning av, för det första, högre väderminimum än Försvarsmakten, det vill säga att Sjöfartsverkets helikoptrar har större begränsningar än Försvarsmakten. Detta har tyvärr bevisats vid ett antal tillfällen den senaste tiden i samband med skarpa sjöräddningsinsatser, då helikoptrar inte ens har startat mot nödställda, trots att det har funnits risk för liv.

För det andra stänger man med jämna mellanrum en eller flera helikopterbaser, vilket gör att beredskap och möjlighet att komma till undsättning inom utsatta tidskrav radikalt reduceras.

För några veckor sedan, herr talman, var tre av fem baser stängda under flera dygn. Under den tiden rådde det dessutom dåligt väder med våghöjder på upp till sex meter. Det innebär att sjöräddning med fartyg och båtar var uteslutet. Helikopter var enda alternativet. Detta inverkade menligt inte bara på säkerheten för sjöfarten i allmänhet utan också på Försvarsmaktens möjligheter att genomföra såväl övningsverksamhet som skarpa operationer.

Är det någon gång man behöver denna möjlighet är det just vid sådana tillfällen. Det är lite märkligt i sig att Sjöfartsverket då säger att man hade kontaktat grannländerna om det hade behövts. De kan alltså flyga, men inte den svenska helikopterburna sjöräddningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visbybasen har varit mer eller mindre permanent stängd under en längre tid - detta trots att det enligt avtalet mellan Försvarsmakten och Sjöfartsverket ska finnas fem baser, varav Visby är en. Sjöfartsverket uppfyller således inte kraven. Dessutom är Visbybasen den kanske viktigaste för Försvarsmakten, då man genomför en omfattande övningsverksamhet i detta område både till sjöss och i luften.

När Visbybasen är stängd finns det inte ens en teoretisk möjlighet att Sjöfartsverket kan upprätthålla sina utlovade tidskrav om räddning inom 90 minuter om den nödställda befinner sig öster om Gotland. Sjöfartsverket hävdar å sin sida att man visst klarar detta tidskrav utan helikopter i Visby. Man räknar således iskallt med att det ska finnas båtar tillgängliga. Man räknar därmed bort risken att dåligt väder inte alltid möjliggör sjöräddning med båtar och fartyg.

Under gårdagen kom beskedet att Sjöfartsverkets verksamhet ska granskas av Haverikommissionen. Detta är tyvärr ett entydigt kvitto på att verksamheten inte fungerar som den är tänkt.

Herr talman! Jag tänker inte på något sätt gå i försvar för de olika händelser som Oscarsson hänvisar till. Jag vill bara konstatera att läget är sådant att det sedan drygt tio år tillbaka finns ett samverkansavtal mellan Försvarsmakten och Sjöfartsverket som reglerar Försvarsmaktens behov av flygräddning. Det är väldigt viktigt att det avtalet fullföljs och att det fungerar.

När det gäller frågan om att Försvarsmakten under snabba förhållanden skulle ta över sjöräddningen vill jag bara konstatera detta: I dag finns varken de materiella eller personella förutsättningarna för att kunna genomföra den här typen av insatser inom Försvarsmakten. Det är av det skälet som man har detta samverkansavtal, och Försvarsmakten betalar Sjöfartsverket för att upprätthålla räddningsförmågan.

Om man ska göra en förändring måste det till grundliga och ordentliga analyser, och det är ingenting som man gör under snabba förhållanden eller i en handvändning.

Ett problem har varit den förhandling som har pågått under nära ett års tid mellan parterna, som gäller den flygoperativa personalen inom Sjöfartsverkets räddningshelikopterverksamhet. I dagarna har man kommit fram till en principöverenskommelse, som har redovisats. Avtalet bygger på flera delar. Det handlar om bemanningen, det vill säga hur Sjöfartsverket täcker upp med personal för att säkra tillgången på fem baser och med ett system som är flexibelt och som kan utstå både planerad och oplanerad personalfrånvaro. Det handlar också om ersättning till den flygande operativa personalen och om lönetillägg för att kompensera ökad arbetstid. För att schemat ska möjliggöras kommer ytterligare besättningsmedlemmar att rekryteras.

Detta är grundprinciperna i avtalet. Däremot är inte förhandlingen avslutad än. Men man är överens om att under en övergångsperiod tillämpa det gamla arbetstidsavtalet för att kunna skapa en ordnad övergång. Här är väl tanken att man ska få det att fungera igen.

Det regeringen har som synpunkt på detta är att det avtal som gäller också ska infrias, det vill säga att man ska kunna starta inom 15 minuter och genomföra eftersök i det område där en eventuell olycka har skett inom 90 minuter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har varit många turer genom åren i denna fråga. Jag konstaterar bara att det är här vi nu befinner oss. Det är oerhört viktigt att myndigheten ser till att detta fungerar. När jag säger att regeringen noga följer detta gör regeringen det. Det är ett väldigt tydligt besked. Jag tar alltså frågan väldigt seriöst. Också Försvarsmakten tar situationen på stort allvar. Relaterat till de eventuella brister som kan finnas i detta sammanhang vill jag säga att man naturligtvis planerar sin verksamhet i förhållande till risker och annat.

Det är en situation som inte har varit tillfredsställande och som måste åtgärdas. Jag förutsätter att man lever upp till det avtal som man kommer att ingå och att man lever upp till detta med 15 minuter och 90 minuter och det som man har sagt om fem baser. Men, som sagt, förhandlingen är ännu inte avslutad. Det är några delar kvar. Vi får hoppas att de klarar ut detta.

I dagsläget har vi dock inte för avsikt att genomföra några omedelbara förändringar när det gäller huvudmannaskap. Jag vill upprepa att om man ska göra det krävs en mycket grundlig analys, eftersom det är många olika organisationer inblandade i den samlade sjöräddningsverksamheten.

Herr talman! Det sistnämnda är helt riktigt: Det här behöver man titta noggrant på och snabbutreda hur det ska gå till.

Problemet är, precis som försvarsministern också till viss del är inne på, att det här samverkansavtalet inte fungerar. Försvarsmakten får ju inte valuta för pengarna. Den tillfälliga överenskommelse man nu gjort var i grevens tid.

Jag har ett papper framför mig som visar vad det hade betytt: Om det inte hade blivit så hade svensk försvarsmakt över huvud taget inte kunnat ha någon planerad flygning nattetid, vilket naturligtvis skulle ha en oerhört negativ påverkan.

Försvarsmakten var i utskottet för en vecka sedan och informerade om de problem som man har med den helikopterburna sjöräddningen. Försvarsmakten har även skickat ett brev, där man undrar vilken förmåga Sjöfartsverket har att tillgodose Försvarsmaktens behov av undsättning i stridsmiljö vid en högre konfliktnivå, till exempel i kris eller krig.

Man undrade också över ett scenario med en svensk JAS 39 som havererat över Östersjön där piloten skjutit ut sig och hamnat utanför svensk FIR och inom rysk SSR, det vill säga inom rysk flyginformationszon.

Först tog det väldigt lång tid innan man fick svar, och när man fick svar gick det ut på att om det blir en kris eller i värsta fall krig kommer Sjöfartsverket över huvud taget inte att ge sig ut. De kommer inte att göra någonting för att rädda, inte heller i det sistnämnda scenariot där ett av våra JAS-plan opererar öster om Gotland.

Det här är väldigt allvarligt, och det kan inte vara rimligt i den säkerhetspolitiskt tuffa miljö som vi befinner oss i när vi ska bygga upp ett försvar som också fungerar på riktigt. Då måste det säkerställas att den här typen av räddningsinsatser fungerar även i ett sådant läge, och det problemet återstår alltså fortfarande att lösa.

Vi var tidigare inne på väderminimum. Även om det här avtalet tillfälligtvis är löst är det fortfarande så att man har höga väderminimum, vilket gör att man inte går upp. Försvarsmakten går upp och gör sitt jobb, men de som ska rädda kan inte gå upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ett mycket, mycket bekymmersamt läge. I Norge, Finland och Danmark är det försvarsmakten som har det operativa ansvaret. Så var det även i Sverige förut, medan vi nu har en särlösning. Det vet försvarsministern, och det framkom också på vårt möte i förra veckan att Försvarsmakten skulle kunna ha möjlighet att relativt snabbt klara bemanningen för tre av baserna.

Frågan är: Vad tänker sig ministern konkret att göra i den här situationen?

Herr talman! För att ge ett tydligt besked tänker jag över huvud taget inte intervenera i det som är myndighetens ansvar, för då kommer väl Oscarsson att hjälpa till och bidra med en KU-anmälan. Jag vill bara ha det sagt så att man inte har en orealistisk bild av vad som är regeringsansvar och vad som är myndighetsansvar i detta.

Vi följer det här mycket noga, och visar det sig att vi inte får en långsiktig lösning på problemen måste vi naturligtvis titta på vilken typ av förändringar som måste göras. Men avtalen mellan myndigheterna och avtalet med den fackliga organisationen är saker som måste hanteras på den nivån.

Behovet av flygräddning gäller såväl i fred som i kris och krig, även om risktagningen i krig naturligtvis är betydligt större än i fred. Vad avser förutsättningen att upprätthålla flygräddningstjänsten vid kris och krig är det av grundläggande betydelse att Sjöfartsverket faktiskt klarar detta. Samtliga bevakningsansvariga myndigheter, dit Sjöfartsverket hör, har till uppgift att krigsplacera sin personal. Det är den plattform som gäller och ska gälla i det här sammanhanget.

Vi är nog i grunden överens om att det finns en lång rad problem som måste lösas och stabiliseras, och Sjöfartsverket har som myndighet ett starkt tryck på sig att klara ut detta. Jag delar Oscarssons uppfattning att om man inte hade nått detta avtal nu och om man inte hade sagt att man fram till den 3 april ska försöka lösa de sista delarna hade vi varit i en försämrad situation i dag. Det är en realitet.

Nu klarade parterna ut det, och Mikael Oscarsson kan lita på att jag har följt processen bakvägen och verkligen hoppats att de skulle fixa det innan tiden gick ut.

Det som nu gäller i överenskommelsen, som jag översiktligt har berört tidigare, är att man har ett grundschema med tjänstgöringsdygn för huvuddelen av personalen som täcker behovet i den ordinarie verksamheten på fem baser och som i huvudsak bygger på ett schema med arbetsblock om ett antal tjänstgöringsdygn med tillhörande ledighetsdygn. Dessa tjänstgöringsdygn planeras med lång framförhållning.

Redundansdygn och redundansbesättningar finns tillgängliga och är planerbara med åtta veckors framförhållning. Förutom redundansdygn finns även standby-dygn som är planerbara för att vara planerbara i verksamheten för att täcka frånvaro som uppstår med kort varsel.

Parterna är också överens om att under en övergångsperiod tillämpa det gamla arbetstidsavtalet för att skapa en ordnad övergång.

Det är väl detta som de har kommit fram till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är oerhört väsentligt är att man uppfyller intentionerna för hur verksamheten ska fungera. Det är ju även en trovärdighetsfråga i förhållande till Försvarsmakten, i förhållande till piloterna och i förhållande till den operativa möjligheten, så jag har egentligen ingen annan uppfattning i grundfrågan än vad Oscarsson här redogör för.

Det som möjligen skiljer, om man nu skulle ge sig in i det här med att byta huvudman, är att jag ser det som en rätt så komplex och omfattande process som i så fall kommer att ta tid. Jag vill inte öppna den dörren i det här sammanhanget, men jag följer utvecklingen noga. Om det i framtiden visar sig att det inte fungerar är det klart att det kommer många bollar upp på bordet som man måste vara beredd att analysera och titta på.

Nu är inriktningen att parterna måste klara ut och lösa detta. Man måste från Sjöfartsverket visa att man lever upp till de förutsättningar som ska gälla för verksamheten och som jag också har redogjort för här.

Herr talman! För statens skull och för en bättre samordning behövs en långsiktig lösning. I dag har Försvarsmakten 18 NH90 och 20 Agusta A109. Polisen har 7 nya Bell 429. Sjöfartsverket har Agusta Westland AW139, och 5 av de gamla står helt oanvända i Säve.

Detta behöver användas mer effektivt; det är nödvändigt för Sverige. Det är också så att helikopterförarna, besättningarna, ju har noll förtroende för Sjöfartsverket, vilket de har uttryckt gång efter annan. De menar att det saknas ledning och kompetens, så det finns en långt gången misstro.

Detta får konsekvenser. I dagarna har jag haft kontakt med Försvarsmakten, och de har talat om för mig att det här gör att man får anpassa risknivån. Man kan inte göra så avancerade övningar som planerat. Vad får det då för konsekvenser? Jo, våra piloter kommer inte upp i den kompetens som behövs så snabbt. Detta påverkar vår krigsförbandsberedskap, och det är mycket allvarligt.

Sjöfartsverket säger att man har 97 procents tillgänglighet, men i praktiken är det inte alls så bra. Man tar bara hänsyn till att helikoptrarna står där så vackert parkerade. Sjöfartsverkets väderminimum har höjts, och därför kommer man vid många tillfällen inte upp i luften. Det är därför Haverikommissionen har tittat på problemet. Det måste lösas. Verksamheten borde i stället gå över till Försvarsmaktens regi.

Herr talman! Haverikommissionen ska göra en utredning. Det är framför allt tre olika händelser som den ska bygga på. Jag ska inte redogöra för alla här, men man ska klarlägga hur räddningsinsatser genomfördes, varför helikoptrar inte har kunnat användas som avsett i de sammanhangen och vilken effekt det har fått för räddningsinsatserna samt föreslå åtgärder för att förbättra sjö- och flygräddningstjänsten.

Jag tycker att det är utmärkt att Haverikommissionen tar initiativet och gör jobbet. Det är nödvändigt för att utveckla verksamheten.

Jag kan av förklarliga skäl inte gå in på och kommentera interna personalfrågor, förtroenden och så vidare, men i Försvarsmakten finns i dag inte någon flygräddningsförmåga. Det finns inte vare sig materiella eller personella förutsättningar att genomföra sådant över hav i Försvarsmaktens regi. Jag säger så för att markera att detta inte är en helt enkel process att genomföra om man skulle bestämma sig för att ändra huvudman för verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det viktiga är att vi gör allt vi kan i dag för att verksamheten ska fungera nu. Därför är avtalet som har ingåtts viktigt även om det inte är avslutat och klart förhandlingsmässigt.

Jag hoppas att parterna känner det starka tryck som redovisas från olika håll. Det är viktigt för de människor som jobbar i den operativa verksamheten att veta att backupen finns. Det är inte heller rimligt att Försvarsmakten ska behöva göra överväganden om risker i sådana sammanhang. Det som är överenskommet måste självklart gälla.

Vi ska inte i någon mening blunda för problemen. De måste lösas helt enkelt.

Nu har jag redovisat var vi står i dag i frågan. Sedan får vi arbeta vidare konstruktivt. Tack så mycket för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.