Situationen för statslösa asylsökande palestinier i Sverige

Fru talman! Torbjörn Björlund har frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att Migrationsverket följer lagen och de löften verket avger samt ges resurser för att klara av en rättssäker, rättvis och human behandling av de asylsökande palestinierna i Sverige.

Det skriftliga svar som jag nyligen lämnade till Torbjörn Björlund i samma fråga gäller fortfarande: När Migrationsverket och migrationsdomstolarna prövar enskilda ärenden ska de beakta eventuella hinder mot att verkställa beslut om avvisning eller utvisning. Enligt förarbetena till utlänningslagen bör ett sådant beslut inte meddelas om det inte kan verkställas.

Det är Migrationsverket och domstolarna som gör dessa prövningar. Som statsråd får jag inte lägga mig i handläggningen av enskilda ärenden, men det är en självklarhet att våra myndigheter och domstolar ska följa gällande lagstiftning. Jag har förtroende för att så görs.

Utlänningslagen har antagits av en enig riksdag. Jag anser att den ger goda förutsättningar för en rättssäker prövning och att den svarar mot höga krav på rättssäkerhet. För att våra myndigheter och domstolar ska kunna leva upp till dessa krav säkerställer regeringen att nödvändiga resurser avsätts i budgeten.

Jag har följt utvecklingen för de personer som har fått lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut och där det finns svårigheter med att verkställa. Regeringen kommer därför att genomföra en översyn.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag har tidigare lämnat in en skriftlig fråga om detta, och ministerns svar nu tar sin utgångspunkt i svaret på den frågan och låter ungefär likadant. Det gör mig lite mindre nöjd med svaret på interpellationen än jag hade hoppats vara.

Först ska jag säga att vi naturligtvis alla är medvetna om de problem vi står inför i dag när det gäller hanteringen av flyktingar och asylsökande. Vi har en våg av flyktingar från framför allt Syrien som skapar starka påfrestningar på Migrationsverkets arbete. Det vet vi om i dag. Det är dock en flyktingvåg som har pågått i några månader eller kanske ett halvår, medan de fall jag refererar till är sådant som fanns innan detta hände. Detta är alltså inget som orsakas av dagens höga belastning på Migrationsverket, utan det handlar om att det finns felaktigheter någonstans, antingen systematiskt eller på annat sätt.

Vi måste följa den utveckling som sker för att säkerställa en rättssäker process när det gäller de här sakerna, oavsett hur det ser ut i dag eller framöver.

Jag vet också om att detta inte är något som man helt och hållet ska lasta den sittande regeringen för. Ni har ju suttit i ett år ungefär och har inte haft tid på er att förändra så mycket, utan det är den förra regeringens arbete som präglar detta. Men det är ändå den sittande migrationsministern som har frågan i knät. Det är också därför jag lägger på de här sakerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet i dag att läget i Palestina och Gaza är ganska besvärligt, framför allt i Gaza. Det har varit så ganska länge. Man har varit i blockad sedan 2007, och man har varit utsatt för ett par krig - eller rättare sagt ett par överfall från Israel - som har skapat en situation som gör att många människor inte kan eller vill leva där utan flyr därifrån. Det är en orsak till att människor flyr, precis som i Syrien. Man lever i ett samhälle som helt enkelt inte fungerar.

Det handlar framför allt om en principinriktning att man inte ska skicka tillbaka människor till krigshärjade områden. Gaza är sönderbombat. Många betraktar i dag Gaza som det största utomhusfängelset i världen. Sådant måste få påverka hanteringen av de flyktingar som kommer just därifrån.

Vi vet att spänningarna ökar i dag, inte bara när det gäller Israel och Palestina utan i hela Mellanöstern. Det påverkar naturligtvis också Egypten, som jag kommer att återkomma till här. Som jag visar i interpellationen har vi ett antal fall där man kan se likheterna när det gäller hur man hanterar saker.

Många väntar ett eller ett och ett halvt år, och det kan vara acceptabelt. Men när det går två, tre, fyra eller kanske upp till åtta år, som vi har sett i ett fall i Uppsalagruppen, börjar man fundera på hur Migrationsverkets arbete fungerar.

I sitt svar hänvisar migrationsministern till sitt svar på den skriftliga frågan och upprepar vad han sa där.

Avvisning tillbaka till Gaza handlar om att man ska skickas till Egypten. I dag finns det i denna grupp, liksom på annat håll, ett antal personer som har följt alla regler och sökt visum till Egypten för att kunna ta sig in i Gaza, men de får inget visum. Vad innebär då det? Vad säger då utlänningslagen? Jo, den säger precis detsamma som migrationsministern svarar: Har man inte säkerställt att man kan utvisa människor ska de inte utvisas. Då ska de inte ens meddelas avvisningsbeslut, men det görs ändå. I något fall har man fått tre avvisningsbeslut som inte kan verkställas.

Någonstans här finns ett systemfel. Då måste man dra lärdom av detta och säga att det inte går att göra på detta sätt. Vi måste göra på annat sätt: Vi måste ge de här människorna uppehållstillstånd. Det är egentligen detta som jag är ute efter att få svar på, och jag hoppas på något sätt att vi kan komma framåt i den här debatten, så att vi kan få ett svar på hur man ska agera för att förändra situationen så att de här människorna inte hamnar mitt emellan allt.

Fru talman! Tack, minister Morgan Johansson! Jag vill också tacka Torbjörn för ett inlägg där jag instämmer i allt.

I Malmö, den stad jag kommer från, har vi situationen att statslösa palestinier från Irak och Gaza sedan den 11 augusti har protesterat - det är över tre månader. Det de har protesterat mot är den behandling de har fått av Migrationsverket, som låter statslösa palestinier leva i en limbosituation. Det blir resultatet av att man får ett avvisningsbeslut som inte kan verkställas efter att man har varit här i Sverige i kanske sex, sju eller åtta år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppenbart för alla som har följt den här frågan att avvisning är omöjlig att verkställa, och därför började statslösa palestinier från Irak för någon månad sedan få uppehållstillstånd i Sverige. De statslösa palestinierna från framför allt Gaza men också Västbanken har en liknande situation. Det är en utsatt grupp som saknar stat som kan skydda dem, och de hamnar ofta i kläm i Mellanöstern.

De ska avvisas till ett område som det är direkt farligt för dem att vistas i och där grundläggande mänskliga rättigheter inte respekteras. Huvudpunkten är att avvisningen inte kan verkställas eftersom Rafahövergången i princip är helt stängd sedan flera år tillbaka och det inte heller finns något som pekar på att övergången kommer att öppnas. Viseringen till Egypten genomförs inte heller, och om de skulle få visum till Egypten stoppas de på Kairos flygplats. De släpps inte in i landet utan skickas tillbaka. Detta är något som Migrationsverket självt konstaterar i Lifosdokumentet 35896, som det också hänvisas till i svaret.

Vi är skyldiga alla statslösa palestinier en rättssäker, rättvis och human behandling. Så är det inte i dag. Precis som Morgan Johansson och Torbjörn påpekat ska Migrationsverket och migrationsdomstolarna beakta eventuella hinder mot att verkställa beslut om avvisning eller utvisning.

Bland de protesterande palestinierna i Malmö har flera medverkat till försök att få en avvisning till stånd. Vi kan som exempel ta Mahmoud El Hamal-Awi, som fått avslag på sin ansökan tre gånger. Den sista gången var i början av 2013. Han har vid ett flertal tillfällen sökt visering till Egypten, senast i december 2014. Han har fortfarande ett år senare inte ens fått svar på sin ansökan. Mahmoud är nu 25 år. Hans liv borde få blomstra. Han borde få välja väg i livet, men det är nu satt på undantag och han lever i en limbosituation utan rätt att få stanna och utan rätt att få leva i ett annat land.

Mahmoud och alla andra statslösa palestinier från Gaza kan inte återvända. Som jag underströk beror det både på att Rafahövergången är stängd och på att Egypten inte beviljar transitvisum. Frågan blir då: Hur lång tid ska förflyta innan ett verkställighetshinder faktiskt resulterar i att 12 kap. 18 § punkt 2 används, det vill säga att vi ger den asylsökande möjlighet att stanna i Sverige? Frågan blir självklart också: Vad krävs av den enskilde som ska avvisas för att den personen ska anses visa sin medverkan till avvisningen? Man kan ju inte använda mer än alla till buds stående medel.

Fru talman! Jag tror att vi ändå är överens i själva grundfrågan. Om du har skyddsbehov får du stanna i Sverige, men om du inte har det och har fått avslag på din ansökan ska du återvända hem. Då ska du också medverka till en sådan återförvisning.

Det är i grunden domstolar som avgör om man har skyddsbehov eller inte. Om domstolen har kommit fram till att man inte har skyddsbehov ska den också ta ställning till om det är möjligt att verkställa det, det vill säga att man åker tillbaka. Hittills har domstolar och myndigheter bedömt att det är möjligt att åka tillbaka till Palestina som sådant och också till Gaza. Övergången mellan Egypten och Gaza har varit sporadiskt öppen. Den har inte varit helt stängd, utan den har varit öppen under vissa tillfällen, och då har avvisningar dit kunnat ske. Men en förutsättning är förstås att man kommer dit och kan vara där vid det tillfället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller Palestina i övrigt genomförs avvisningar. Hittills i år har vi haft 295 asylsökande från Palestina. Då talar vi om hela gruppen. Av dem har 260 fått uppehållstillstånd. Sedan finns det 33 öppna återvändandeärenden. Antalet genomförda återvändanden i år är sju. Statistiken är inte uppdelad på Gaza och Västbanken. Låt mig alltså säga att det är möjligt att återvända till Palestina som land. Det är det som domstolarna och myndigheterna har utgått från.

Samtidigt ser jag den här situationen. Vi pekar på att vi ska göra en översyn för att se hur situationen ser ut för de här människorna. Men grundlinjen måste ändå vara att man ska medverka till att åka tillbaka om man har fått ett avslag. Det gör också att vi kan hävda den principen. Skulle vi säga någonting annat, det vill säga att man inte behöver bry sig om vilka regler som gäller eller vad myndigheterna har sagt eller vad domstolarna har sagt, skulle vårt asylsystems legitimitet fullständigt raseras.

Men som jag säger i mitt interpellationssvar: Vi kommer att göra en översyn av de här människornas situation och av hur läget är just där. Men med det lovar jag ingenting, naturligtvis, när det gäller möjligheterna att få stanna i Sverige. Vi kommer att göra en översyn av situationen.

Fru talman! Det är väl ungefär det svar som jag förväntar mig från ministern. Jag förstår att det inte går att avge några exakta löften. Det här handlar om två saker, tycker jag. Det handlar om hur man hanterar saker i Migrationsverket och om den politiska nivån.

Vi vet om problemen. Det som är besvärande är hur många det är som har råkat ut för det här. Det innebär att det inte är enskilda fall, utan det handlar verkligen om något slags systematik.

Jag har en lista här. Den har migrationsministern också fått - det vet jag. I dag är det ungefär 70 namn. Det är den grupp som finns i Uppsala. Om man går igenom listan ser man att de egentligen har samma problem. Antingen får de vänta väldigt länge på ett beslut över huvud taget, eller så får de avvisningsbeslut som inte kan verkställas. Det är ungefär samma system som gäller för dem oavsett var de kommer från.

Nu är de flesta, nästan 99 procent, från Gaza. Situationen blir specifik när det finns så många som kommer från samma område som råkar ut för samma sak. Deras fall liknar faktiskt varandra. De skulle kunna bedömas utifrån samma mall, men det görs inte. Det är där ett systemfel i sådana fall finns. Det är det man behöver göra en ordentlig översyn av. Jag tackar för att man ändå lovar att göra en översyn, för det handlar verkligen om det.

De parametrar som finns handlar just om det här. Hur ser det ut i Rafahövergången? Den kanske är öppen två, tre, fyra timmar i veckan. Det är en ganska smal gång man ska igenom i sådana fall. Det är ofta köer. Och det är lika svårt att komma ut ur Gaza som in i Gaza. Nu senast var det Uppdrag granskning som visade hur en svensk familj sitter fast och inte kommer ut.

Det finns ett antal olika parametrar som man faktiskt måste kunna föra in i det här. Då handlar det verkligen i slutändan om att vi politiker på något sätt måste garantera en rättssäker behandling av de människor som kommer till Sverige och söker asyl - vi är positiva till att de ska göra det och få en behandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Värsta exemplet är nog den man som har väntat i nästan åtta år. Jag tycker verkligen att det blir problematiskt när man hamnar i situationen gång på gång på gång. Man gör allt som krävs av en. Senast i går eller förrgår var det en person som hämtades av polis, skickades till Egyptens ambassad, fick nej till visum och sedan skickades tillbaka. Hur länge kommer han att få vänta på nästa besked?

Det finns en person som jag skriver om i interpellationen som väntat på ett besked från Egyptens ambassad i nio månader och som påpekat det för Migrationsverket men ändå inte får något svar. Många möten med handläggare ligger framme i februari och mars. Det finns på något sätt en tröghet i det här och något slags systemfel som gör att det blir en oändlig väntan på ingenting. Jag tycker inte att vi kan behandla människor så, oavsett när de kommer eller var de kommer från. De måste behandlas på ett rättssäkert sätt.

Det finns ett exempel på en man som har lämnat in sitt id-kort från FN - han har alltså flyktingstatus, enligt FN. Det ska ganska starkt påverka hur man hanterar en sådan person. Han har väntat i nio månader på ett besked över huvud taget. Han har varit i Sverige i fyra år.

Jag kan rada upp exempel på exempel från listan på hur det fungerar. Den springande punkten handlar om hur man gör översynen och vilka fel som är systematiska. I enskilda fall kan det handla om att man gör fel, men det blir uppenbart att det är många som hamnar i den här situationen och som inte får en prövning som är både rättssäker och rättvis.

I de exempel som jag har fått i svaret finns också en grund i det som står i utlänningslagen, som migrationsministern har medgivit. Det är det som egentligen ska gälla. När det inte fungerar ifrågasätter jag ändå svaret från migrationsministern om att det är ett rättssäkert system. Det måste finnas någonting man kan göra åt bristerna i själva systemet. Det är det jag är ute efter.

På läktaren sitter ett antal av dessa personer. De är desperata. De säger själva: Jag kan lika gärna dö här som i Gaza.

Fru talman! Många av de här palestinierna har försökt medverka till avvisningen, men man har ändå inte kunnat verkställa den. Jag tycker att det är uppenbart att det finns ett problem med ministerns svar. På något sätt måste vi också tydliggöra tidsaspekten. Hur lång tid ska man behöva vänta i den här situationen när det inte går att verkställa avvisning?

Jag förstår att Morgan Johansson inte kan lägga sig i enskilda ärenden, men precis som Torbjörn vill jag peka på de systematiska fel som uppenbarligen finns i den här frågan. Utöver den lista med ett sjuttiotal personer som Torbjörn har finns det en lista med 150 personer i Malmö. Frågan blir då: Vad kan regeringen göra? Jag välkomnar den översyn som Morgan aviserar. Jag skulle vilja höra lite mer vad den konkret innebär. Vilka direktiv finns? När kommer översynen att göras, och när förväntas den vara klar?

Jag vill också uppmana regeringen att arbeta mer proaktivt och faktiskt se till att undersöka och ta fram rapporter om läget i Gaza. Det handlar till exempel om möjligheten att korsa gränsen vid Rafah, som är öppen någon gång ibland, där studenter och sjuka kan passera men också om Egyptens behandling av statslösa palestiniers förfrågningar om till exempel transitvisum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Genom rapporter som UD, ambassaden, generalkonsulatet i Jerusalem med flera bör kunna ta fram bör den svenska regeringen kunna komma fram till en ståndpunkt i frågan. Jag är övertygad om att ett sådant arbete kommer att visa på det omöjliga för Migrationsverket att fortsätta fatta beslut om avvisning av statslösa palestinier till Gaza.

Alla har vi ett behov av grundläggande mänskliga rättigheter. Det gäller även statslösa palestinska flyktingar. När kan vi räkna med att den svenska regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att rätta till det systemfel som verkar finnas i hanteringen?

Fru talman! Jag har sagt i mitt interpellationssvar att vi kommer att genomföra en sådan översyn. Jag tänker inte gå in i detaljer nu i fråga om vad den kommer att ta sikte på. Men det är klart att vi måste begära in mer information om situationen vad gäller gränsövergången men också, naturligtvis, om situationen för de människor som vi talar om här.

Att det tar lång tid i Migrationsverket och att man får vänta på att få besked är kanske inte så konstigt mot bakgrund av att det bara hittills i år är ungefär 140 000 asylsökande som har kommit och att vi har en bra bit över 100 000 i våra asylsystem. De människor som nu kommer in kommer att få vänta i ungefär två år innan deras ansökningar över huvud taget kommer att bli prövade. Så är situationen i Migrationsverket, beroende på att läget i omvärlden är som det är.

Men vi kommer som sagt att titta närmare på själva frågan. Det är det som sägs i stycket om den här översynen.

Grundbulten i politiken måste ändå vara att har du fått avslag ska du lämna landet. Du ska också medverka till att lämna landet. Har du tillstånd att stanna får du helt enkelt stanna. Det måste vara det grundläggande. Men, som sagt, vi kommer att titta närmare på själva frågan inom ramen för en sådan översyn.

Fru talman! Jag förstår naturligtvis att detta är en sak som måste hanteras över tid. Jag noterar ändå att migrationsministern på något sätt har en positiv attityd till översynen. Han ser problematiken i det här. Vi måste hantera den och göra någonting åt den.

Vi har alltså en grupp som har hungerstrejkat i 23 dagar. Det gör man inte som något nöje eller som en lek. Det är riktigt allvar. När det går så långt är det desperation. Det är också en faktor som läggs till det här.

Jag tror att det är oerhört väsentligt med översynen och tidsaspekten, hur fort det går, inte minst för att de syriska flyktingar som i dag är i Sverige inte ska hamna i samma desperata situation där de inte vet vart de ska ta vägen.

Man avvisar personer, och man gör allt man kan, trots att man vet att de åker tillbaka till det helvete de flydde ifrån. Det är naturligtvis ytterligare en faktor som måste påverka hur Migrationsverket i framtiden hanterar de här sakerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste ha en human flyktingpolitik. Asylsökande måste hanteras på ett rättssäkert sätt, och det måste finnas en tidsaspekt, i sådana fall med tillräckligt mycket resurser för Migrationsverket. Nu tillförs det en massa på grund av flyktingströmmar, men jag menar att man kanske hade kunnat titta över det här innan också, just med tanke på palestinierna.

Jag vet att det finns exempel historiskt där man faktiskt gett amnesti på något sätt. I slutet av 90-talet var det ett antal palestinier - jag tror att det var 250 personer - som i ett svep fick amnesti och uppehållstillstånd allihop tillsammans i grupp, därför att man förstod att det här inte gick att göra någonting åt.

Så ska naturligtvis inte saker och ting hanteras, men blir det desperation förstår jag att man faktiskt gör det, därför att det är det mest medmänskliga vi kan göra för att rädda dessa människor från en limbosituation.

Fru talman! Det finns inte mycket mer att säga. Jag har sagt att vi kommer att göra en översyn för att se hur situationen ser ut för de här människorna och om man kan hitta någon form av lösning på problemet.

Återigen: Grundbulten måste vara att får du ett avslag ska du medverka till att åka hem igen. Säger vi inte det riskerar vi att legitimiteten i systemet undergrävs, och det är ändå ganska viktigt att hålla på den.

Jag föregriper naturligtvis inte domstolsprocesser och hur de bedömer den här situationen, utan det måste vara upp till domstolsväsendet att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.