Situationen för barnen i Gaza

Herr talman! Jamal El-Haj har frågat mig och regeringen om vi avser att tydligt fördöma dödandet av barn och civila i Gaza, om vi inom FN och EU kommer att verka för att Israels premiärminister och tidigare försvarsminister ska lagföras, om vi avser att stoppa all export av vapen och krigsmateriel till Israel och aktörer som bryter mot internationell rätt och om vi avser att vidta åtgärder för att permanent stoppa kriget och stärka det humanitära stödet till civilbefolkningen i Gaza.

Det som utspelar sig framför våra ögon är den värsta humanitära situationen sedan krigets början i oktober 2023. FN:s olika organ vittnar om att matlagren i Gaza är uttömda och att det råder brist på mediciner och vatten. Det civila lidandet är förödande. Krigets ofattbara konsekvenser för civilbefolkningen måste få ett slut, och en vapenvila måste komma till stånd.

Sverige har upprepade gånger i sina samtal med Israels regering krävt att humanitärt tillträde ska säkerställas. Vi ser mycket allvarligt på att våra och andras uppmaningar inte hörsammas.

Israel måste säkerställa säkert och obehindrat tillträde för humanitära aktörer i enlighet med de skyldigheter som Israel har enligt den internationella humanitära rätten. Det är avgörande att mat, vatten och mediciner skyndsamt når den hårt drabbade civilbefolkningen, varav många är kvinnor och barn, som just nu lever under inhumana förhållanden. Livräddande humanitär hjälp får aldrig politiseras eller militariseras.

Alla krigförande parter, stater såväl som icke-statliga aktörer, har en skyldighet att följa internationell humanitär rätt. Det inkluderar Hamas. Regeringen är också fortsatt tydlig med att all kvarvarande gisslan måste friges – omedelbart och ovillkorligen.

Regeringen har tydligt visat sitt starka engagemang för fortsatt humanitärt stöd till Gazas hårt drabbade civilbefolkning. I december beslutade regeringen att kraftigt stärka sin beredskap för ytterligare humanitärt stöd genom att avsätta 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen. 300 miljoner kronor har redan fördelats till responsen i Gaza. Sverige är även en av de största givarna av flexibelt kärnstöd till flera av de centrala aktörerna på marken, däribland Unicef som ger stöd och skydd till barn och familjer i Gaza. Senast i december bidrog regeringen med 40 miljoner kronor till vinterförnödenheter för barn i Gaza, vilket bland annat gick till vinterkläder och skor för närmare 50 000 barn.

Internationella brottmålsdomstolen utreder agerande från både Israels och Hamas sida inom ramen för pågående undersökning av situationen i Palestina. Sverige och övriga parter till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen har en folkrättslig skyldighet att samarbeta med domstolen. En korrekt tillämpning av den internationella humanitära rätten är en central del i skyddet av civila, och regeringen har konsekvent framhållit vikten av att den internationella humanitära rätten följs. Sverige stöder Internationella brottmålsdomstolens viktiga arbete och värnar dess oberoende och integritet.

Sverige har en restriktiv syn på export av krigsmateriel till Israel. I praktiken har inga tillstånd lämnats sedan 1950-talet, med undantag för följdleveranser av sådan materiel som inte ansågs vara krigsmateriel vid den ursprungliga affären. Det är Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som är behörig tillsyns- och tillståndsmyndighet för krigsmaterielexport och gör en helhetsbedömning i varje enskilt ärende så länge det inte föreligger ovillkorliga hinder.

Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern, men trots vissa små framsteg är jag inte imponerad.

Sedan krigets början har över 20 000 barn dödats i Gaza. Dubbelt så många har skadats, och hundratusentals är traumatiserade. Det här är inte bara siffror – det är sönderslagna familjer, barn utan föräldrar, en hel generation förstörd inför våra ögon.

Regeringen säger sig värna den humanitära rätten, men svaret är fullt av undvikanden och passivitet. Det vi ser i Gaza är inte bara krig, utan det är en belägring, folkmord och systematiska attacker mot sjukhus, skolor och civil infrastruktur. FN beskriver hur svält används som vapen. Ändå vägrar regeringen att använda det ord som krävs: fördöma.

Det räcker inte att hänvisa till samtal med Israel eller uppmaningar om humanitärt tillträde. Det behövs också politiskt och moraliskt mod. Om Sverige menar allvar med att stå upp för folkrätten måste vi våga säga att det som sker i Gaza är ett brott mot mänskligheten och att ansvar ska utkrävas.

Regeringen pekar på Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och säger att den utreder. Men det räcker inte att gömma sig bakom domstolens process. Frågan är: Vad gör Sverige? Jag efterfrågar ett tydligt politiskt ställningstagande att Sverige inom EU och FN driver på för att Netanyahus krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza ska prövas rättsligt. Där är svaret tyst.

Gällande vapenexporten talar regeringen om restriktivitet men vägrar ändå att införa ett tydligt förbud. Det har inte getts nya tillstånd på länge, säger man, men utan ett faktiskt exportstopp lämnas dörren öppen.

Obalansen i regeringens retorik är också slående. Hamas nämns gång på gång, vilket är rimligt, men Israels krigsbrott med avancerad militär nämns knappt. Det är lätt att tala om gisslan men svårare att nämna att över 55 000 palestinier har dödats, de flesta civila. I israeliska fängelser hålls tusentals palestinier, många av dem utan åtal eller dom. Deras vardag präglas av godtyckliga frihetsberövanden, trakasserier, svält och sexuella övergrepp. Ändå talas det sällan om deras öden.

Att Sverige bidrar med humanitärt stöd är viktigt och tacknämligt. Men pengar räddar inga liv när hjälpen blockeras. Man kan inte ersätta politiskt ansvar med välgörenhet samtidigt som man vägrar att använda sitt politiska inflytande för att sätta press på Israel. Att inte göra mer, att inte kräva lagföring, att inte införa vapenembargo, att inte återställa biståndet till UNRWA är inte neutralitet. Det är passivitet, och den passiviteten innebär att Sverige sviker både det palestinska folket och den internationella rättsordning vi säger oss försvara.

Om regeringen menar allvar och vill skydda folkrätten från att urholkas till tomma fraser är det dags att agera. Att inte göra det är inte bara ett politiskt misslyckande – det är ett moraliskt haveri.

Herr talman! Berättelserna som vi hör från Gaza är helt fruktansvärda. De handlar om barn på randen till svält, barn som gång på gång tvingas fly sina hem, barn som har förlorat föräldrar, syskon, andra familjemedlemmar och skolkamrater. Bilderna som vittnar om den närmast ofattbara förödelse som människor lever i är väldigt svåra att se.

Inom EU har Sverige drivit på Israels regering om att släppa in humanitärt bistånd. Den hjälp som sedan den 20 maj har tillåtits komma in är alldeles för lite. Mycket, mycket mer behövs, för behoven är enorma. I syfte att öka trycket på den israeliska regeringen stöder Sveriges regering förslaget om en översyn av Israels efterlevnad av artikel 2 om mänskliga rättigheter i associationsavtalet med EU.

Regeringen kommer tillsammans med EU att fortsätta att uppmana Israel att omedelbart agera för att lindra mänskligt lidande och betona att Israel måste göra mer för att leva upp till den internationella humanitära rättens skydd för civilbefolkningen.

Regeringen fördömer också det senaste uttalandet av premiärminister Netanyahu om att Israel ska ta kontroll över hela Gaza. Om detta innebär annektering strider det mot folkrätten. Sverige står fast vid att Gazas territorium inte får ändras eller reduceras. Det är centralt att Israel säkerställer att folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten och mänskliga rättigheter, följs och att ansvarsutkrävande säkerställs.

Regeringen fördömer också de illegala bosättningarna på Västbanken och har drivit på inom EU för att man ska rikta sanktioner mot extremistiska bosättare. Sverige driver nu också på för att rikta sanktioner mot ministrar i regeringen som också driver på för en sådan utveckling eftersom den mycket aktivt motverkar en tvåstatslösning.

Sveriges regering är alltså mycket, mycket tydlig. Men vi måste också vara tydliga med att det vilar ett enormt tungt ansvar på Hamas, och det var ingenting som jag hörde i Jamal El-Hajs inlägg. Min fråga är därför: Kan Jamal El-Haj vara tydlig och fördöma Hamas och deras vedervärdiga attacker den 7 oktober 2023?

Herr talman! Det finns stunder i historien då passiviteten blir ett ställningstagande. Det som sker i Gaza är en sådan stund.

Över 55 000 liv har släckts, en stor del av dem barn. Sjukhus bombas till ruiner, hela bostadsområden jämnas med marken och en befolkning drivs in i svält, sjukdom och förtvivlan. Det här är inte bara en humanitär katastrof. Det är ett pågående folkmord – ett systematiskt förgörande av ett folk inför öppen ridå.

När världen tvekar måste vi tala. När ledare sviker måste vi stå upp för rättvisa och för mänsklighet. Många, inklusive jag själv, har svårt att förstå den svenska regeringens passivitet i mötet med Israels agerande gentemot det palestinska folket. Trots årtionden av resolutioner, rapporter och vädjanden från FN fortsätter Israel att nonchalera internationell rätt.

Israel har aldrig följt FN:s resolution 181, som föreslog en tvåstatslösning med en rättvis delning av det historiska Palestina. Inte heller har Israel respekterat Osloavtalet, där palestinierna gick med på att begränsa sina territoriella anspråk till 22 procent. Resolution 194, som ger palestinska flyktingar rätt att återvända till sina hem, har ignorerats i decennier.

FN har gång på gång agerat, resolutioner har antagits, rapporter har lagts fram och uppmaningar har riktats. Men Israel lyssnar inte. Övergreppen fortsätter.

Världssamfundets viktigaste institutioner har slagit larm. FN:s internationella domstol, ICJ, har fastslagit att det finns rimliga skäl att anta att ett folkmord pågår i Gaza och har uppmanat Israel att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra det.

Amnesty International beskriver Israel som en apartheidstat och dokumenterar övergrepp som utgör brott mot mänskligheten. Human Rights Watch har bekräftat att Israel systematiskt bryter mot internationell rätt med handlingar som uppfyller kriterier för både folkmord och apartheid. B’Tselem, en israelisk människorättsorganisation, kallar staten Israel för just vad den är: en apartheidregim.

Men i stället för att ta till sig den tunga och välunderbyggda kritiken svarar utrikesministern med ord som saknar handling. Varför? Det är så uppenbart, så tydligt, vad som sker.

Internationella institutioner, läkare, akademiker, människorättsaktivister i många länder och till och med judar som kritiserar övergreppen stämplas som antisemiter eller självhatande judar av Israel. Och regeringspartierna applåderar.

Denna typ av retorik är inte bara farlig. Den riskerar att allvarligt undergräva kampen mot verklig antisemitism, rasism och islamofobi. Att stå upp för palestiniernas rättigheter är inte att vara antisemit; det är att vara mänsklig.

Det är hög tid att regeringen och utrikesministern slutar låta sig påverkas av den israeliska propagandan. Den ekar tomt i ljuset av de dokumenterade övergreppen. Sverige måste med kraft och tydlighet ta ställning för folkrätten, för mänskliga rättigheter och för ett folk som just nu ropar på hjälp. Att tiga nu är att svika.

Jag upprepar min fråga: När ska utrikesministern tydligt och utan förbehåll fördöma mördandet av barn och civila i Gaza? Det handlar inte om att fördöma Netanyahus uttalande eller bosättares agerande utan om att fördöma hela situationen.

Herr talman! I mitt förra inlägg redogjorde jag för alla de åtgärder som regeringen vidtar och har vidtagit för att mildra det fruktansvärda lidande vi ser i Gaza men också i regionen. Jag har även redogjort för regeringens sätt att trycka på både via EU och enskilt för att få till stånd en förändring. Jag har också varit tydlig med att vi har fördömt de senaste uttalandena från Netanyahu om att man avser att ta kontroll över hela Gaza.

Däremot hörde jag inget svar alls på min fråga, herr talman. Kan Jamal El-Haj vara tydlig med att han fördömer Hamas, som bär ett så enormt tungt ansvar för det fruktansvärda lidande vi ser, och terrorattackerna i oktober 2023?

Herr talman! Utrikesministern verkar inte ha sett när jag stod i SVT och fördömde Hamas. Då var utrikesministern inte utrikesminister utan biståndsminister. Jag skrev debattartikel efter debattartikel och tog avstånd, och jag tog till och med avstånd när de demonstrerande var glada i Malmö. Utrikesministern verkar inte ha läst det. Jag nämnde Hamas i mitt första anförande och sa att det är okej att utrikesministern benämner Hamas på det sättet – att det är acceptabelt – men utrikesministern verkar inte ha lyssnat på vad jag sa.

I 77 år har palestinierna utsatts för diskriminering, våld och fördrivning. Det är ett strukturellt förtryck som världen länge har valt att ignorera. Samtidigt har Israel gång på gång undvikit konsekvenser, trots handlingar som enligt världssamfundets viktigaste institutioner uppfyller kriterierna för apartheid, folkmord och etnisk rensning.

Det verkar som om regeringens partier antingen inte förstår eller inte vill förstå vad en stat präglad av apartheid och militarism är kapabel att göra när den tillåts agera utan motstånd. Genom att konsekvent förneka verkligheten på marken har man också förlorat trovärdighet i kampen för mänskliga rättigheter globalt.

Det är dags för en utrikespolitik som vilar på principer snarare än politiska lojaliteter. Rättvisa och fred kan inte uppnås om man vägrar att namnge och fördöma förtryck och folkmord, oavsett vem som utför det. Att fortsätta blunda för en parts övergrepp samtidigt som man systematiskt skuldbelägger den andra är inte bara oansvarigt; det är ett svek mot all internationell rätt och moralisk heder.

Herr talman! Kriget i Gaza påminner oss verkligen om att konflikten mellan Israel och Palestina, som går många, många år tillbaka, inte kan lösas med våld. Vad som behövs är i stället ett slut på stridigheterna och en återupptagen fredsprocess som leder oss fram till en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Det kan kännas långt borta nu, men tillsammans med våra vänner i EU måste vi verkligen fortsätta att driva på för en förändring. Vi har också många konstruktiva krafter i regionen som verkligen vill bidra till en fredlig lösning, och det är någonting som regeringen uppmuntrar. Det högnivåmöte om tvåstatslösningen som under Frankrikes och Saudiarabiens ledning ska hållas i juni i New York blir förhoppningsvis också ett tillfälle att ta viktiga steg framåt.

Det talas om regeringens passivitet, men den beskrivningen överensstämmer över huvud taget inte med verkligheten. Jag tror att detta snarare nämns för att det passar in i den egna verklighetsuppfattningen, som alltså över huvud taget inte överensstämmer med verkligheten.

Regeringen har i år dubblat det humanitära stödet till Gaza och regionen. Vi är naturligtvis oerhört frustrerade över att se att hjälpen inte kommer in, och vi kommer att fortsätta höja vår röst tills den gör det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.