Situationen beträffande politisk frihet och mänskliga rättigheter i Ryssland

Herr ålderspresident! Margareta Cederfelt har frågat mig hur regeringen arbetar i kontakter med andra länder för att förankra den svenska linjen gentemot Ryssland och bygga samstämmighet kring mänskliga rättigheter i Ryssland, vad regeringen gör inom EU för att pressa den ryska ledningen inom dessa frågor och huruvida regeringen är beredd att verka inom EU för en utredning av Nemtsovfallet.

Sverige för en tydlig och principfast politik gentemot Ryssland och kommer att fortsätta att regelmässigt ta upp människorättsproblem i internationella forum såsom OSSE och Europarådet. Vi kommer liksom tidigare att vara en drivande aktör i EU för att respekten för mänskliga rättigheter ska förbli en given beståndsdel i utformningen av relationen till Ryssland och ställer oss bakom de fem vägledande principerna för EU:s relation med Ryssland, där kontakter och stöd till det ryska civilsamhället utgör en viktig delkomponent.

Sverige ger även ett omfattande stöd till kontakter mellan det svenska och det ryska civilsamhället, vilket är viktigt för att stödja demokratisk utveckling och bidra till ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Oppositionella i Ryssland verkar under svåra förhållanden, och det är viktigt att omvärlden visar dem sitt stöd. Vi fortsätter att uppmana ryska företrädare att garantera sina invånares rättigheter i enlighet med Rysslands egen konstitution och internationella åtaganden.

Mordet på Boris Nemtsov var ett tragiskt avsnitt i modern rysk historia som mötte starka reaktioner i omvärlden. Det understryker vikten av ett rättsväsen som agerar professionellt och självständigt och åtnjuter förtroende hos sina medborgare. Vi följer utvecklingen i Nemtsovs fall noga genom vår ambassad i Moskva och har anslutit oss till EU:s uppmaningar till en grundlig utredning. Sverige fortsätter att uppmärksamma Nemtsovs gärning: bland annat deltar ambassaden i Moskva årligen i en ceremoni till hans minne.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min interpellation.

Anledningen till att jag tar upp frågor om mänskliga rättigheter i Ryssland, om möjligheten för oppositionella att verka och ytterst om förtryck och mord som har drabbat och drabbar oppositionella i Ryssland är att jag upplever att situationen i Ryssland blir allt svårare för de personer som inte stöder regimens linje. Detta gör naturligtvis att det är viktigt med internationellt arbete.

Sverige är ett litet land. Vi kan inte åstadkomma mycket på egen hand, men som land i större organisationer kan vi trycka på. Jag säger detta för att Ryssland är en stormakt. Sverige har självt inte mycket att sätta emot, men EU kan göra desto mer. OSSE kan också använda sin bas för demokrati och mänskliga rättigheter, liksom förstås Europarådet.

Jag tar upp detta för att jag skulle vilja se ännu mer aktivitet från Sveriges sida inom dessa organ. Det finns nämligen möjligheter att göra mer. Det finns möjligheter att sätta press på det ryska rättsväsendet.

Det är utmärkt att Sveriges ambassad är representerad när det handlar om att högtidlighålla minnet av Boris Nemtsov. Men det måste till mer. Jag säger det eftersom jag av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, dess parlamentariska församling, är utsedd till rapportör när det gäller mordet på Boris Nemtsov.

Det jag har noterat i dessa sammanhang är behovet av att trycka på rättsväsendet. Rättsväsendet är tyst. Rättsväsendet är slutet. Rättsväsendet svarar inte på frågor. Det gör att det inte finns någon transparens. Här kan EU göra mycket för att påverka och trycka på. Det måste till en öppenhet.

Jag säger detta eftersom det med en ökad transparens i rättsväsendet kan finnas en möjlighet för civilsamhället och för oliktänkande att driva sina frågor med större trygghet.

Mordet på Boris Nemtsov den 27 februari 2015 är förfärligt. Det är det yttersta beviset på förtryck av oliktänkande. Men det handlar inte enbart om Boris Nemtsov. Det finns många fler personer. Elena Grigorieva var en människorätts- och hbtq-aktivist som mördades i juli 2019. Videobloggaren Vadim Kharchenko utsattes för skottlossning och knivattack av för honom okända män. Boris Ushakov, projektkoordinator för gulagu.net, blev skjuten i mars 2019 - han överlevde attacken.

Det finns många fler. Dessa personer förtjänar ett rättsväsen som fungerar.

Jag skulle vilja få ett tydligare svar från utrikesministern om hur Sverige agerar och vad Sverige avser att göra för att stärka mänskliga rättigheter i Ryssland.

Herr ålderspresident! Boris Nemtsov var en vän till mig. Vi anordnade seminarier om demokrati i Ryssland tillsammans. Jag har efter hans tragiska död besökt platsen för mordet för att visa min respekt för hans gärning. Jag har under en mycket lång tid följt utvecklingen i Ryssland, och precis som Margareta Cederfelt är jag mån om att det ryska samhället ska utvecklas och bli mer öppet och demokratiskt.

Vi följer den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland nära, och vi uttrycker konsekvent vår oro inför det faktum att det demokratiska utrymmet i landet krymper. Vi uttrycker upprördhet över de fall som Margareta Cederfelt nämner och andra fall.

Upptakten till regionalvalen den 8 september var ännu ett exempel på hur oppositionspolitiker nekas möjligheter att kandidera och hur folkliga missnöjesyttringar bemöts med massingripanden och övervåld från polisen. Jag kritiserade själv offentligt de polisräder som ägde rum mot oppositionella runt om i Ryssland några dagar efter valet. Och vi fortsätter att uppmana ryska företrädare att garantera invånarnas rättigheter i Ryssland. Det är faktiskt i enlighet med den ryska konstitutionen och deras internationella åtaganden.

Vår ambassad har närvarat vid rättegångar mot demokratiaktivister som följde protesterna i juli och augusti - detta för att markera den vikt som Sverige tillmäter frågan både inför det ryska civilsamhället och inför ryska myndigheter.

Den senaste månaden har ryska och utländska människorättsorganisationer tvingats upphöra med sitt arbete. Den ryska duman har antagit ett förslag om lagstiftning om så kallade utländska agenter, som nu också ska omfatta enskilda individer. Om lagen passerar återstående instanser kommer det att medföra ytterligare hinder för journalister att genomföra sitt arbete.

Herr ålderspresident! Redan under min första vecka som utrikesminister fick jag tillfälle att i Reykjavik och Helsingfors möta både nordiska och baltiska kollegor. I de samtalen tog jag upp våra välkända och oförändrade positioner när det gäller MR-situationen i Ryssland. Vi har lyft fram dem regelbundet i till exempel Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och i Europarådet. Sverige var också ett av de 16 länder som 2018 tog initiativ till att inom OSSE aktivera den så kallade Moskvamekanismen, som ger möjlighet att sända en oberoende expertmission till ett OSSE-land om det bedöms finnas ett särskilt allvarligt hot mot uppfyllandet av åtagandet när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Detta skedde med anledning av anklagelserna om förföljelse av hbtq-personer i Tjetjenien.

Vi fortsätter att uppmärksamma frågan, till exempel genom uttalanden och sidoevent i samband med HDIM. Det är Europas största årliga MR-konferens, som under två veckor samlar 1 500 regeringsföreträdare, internationella experter och representanter för civilsamhället. Vi agerar också inom Europarådet för att uppmärksamma brister och övertramp inom MR-området.

Herr ålderspresident! Ja, att det behövs ett kraftfullt och gemensamt agerande på EU-nivå, inom OSSE och inom Europarådet är alldeles uppenbart. Jag säger det igen: Som rapportör inom OSSE:s parlamentariska församling när det gäller mordet på Boris Nemtsov kan jag inte säga att jag har fått svar på några av de frågor som jag har ställt till de ryska myndigheterna.

Jag har ställt frågor till såväl politiker på högsta nivå som domstolar och rättsväsen. Det finns inga svar. Tystnaden råder. Samtliga verkar vara väl medvetna om mitt uppdrag, men det finns inga svar att få. Det visar att EU måste använda sina muskler. Jag skulle vilja höra mer om detta. Det behövs en kraftsamling.

Jag vill här nämna den tidigare moderate riksdagsledamoten Mats Johansson, som redan 2013 gav ut boken Kalla kriget 2.0 - Ryssland rustar. Redan då nämnde Mats Johansson den allt svårare situationen för människorättskämpar, för dissidenter och för journalister samt de mord som skedde.

Det har gått många år sedan 2013. Nu finns det återkommande rapporter om att situationen försämras ytterligare. Därför vill jag höra mer om det arbete som Sveriges regering bedriver på EU-nivå. Jag kan inte se att Sverige kan göra detta ensamt. Jag kan inte se att Sverige kan göra det bara tillsammans med de nordiska och baltiska länderna - jag vet att de också, framför allt våra baltiska grannar, arbetar för mänskliga rättigheter. Det behövs större krafter, och här kommer EU in.

Jag skulle vilja fråga vad utrikesministern har gjort för att det ska bli ett mer transparent rättssystem och för att säkerhetstjänstens roll i Ryssland ska bli tydligare. Det handlar också om att det ska bli tydligare i en rättegång. Vem gör vad? Vem har vilka uppgifter? Vem ställer vilka frågor? Hur blir svaren? Vem är det som beordrar attackerna? Varifrån kommer de attacker som görs mot människorättsaktivister?

Allt detta är det tyst om i det ryska rättsväsendet. Det leder i sin tur till otydligheter, oklarheter och rädsla. Det finns då ingen kunskap om vem som ligger bakom detta. Vem är ansvarig? Vem utför dåden? Vem blir åtalad? Vem faller domen mot och på vilka grunder?

Det är inte rättsstatens principer vi talar om; det är någonting helt annat. Det värsta, om vi nu talar om Ryssland som sådant, är att vi inte talar om Lenintiden eller om Stalintiden. Vi talar om 2019. Det är Putins Ryssland.

Jag skulle vilja se att Sverige tar täten när det handlar om samarbetet inom EU och krokar arm med de baltiska länderna, som jag vet är mycket intresserade av ett stärkt EU-samarbete på detta område.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att säga att det är oerhört bra att Margareta Cederfelt, som är en så engagerad politiker just i dessa frågor, leder den här utredningen i OSSE. Jag hoppas ju att Sverige ska kunna få ordförandeskapet i OSSE för 2021 - det är inte avgjort ännu utan bestäms slutgiltigt i nästa vecka - och att vi då tillsammans både från den parlamentariska församlingen och från regeringen kan vara än mer drivande i den här typen av frågor.

När det gäller EU är Sverige en mycket starkt drivande aktör för mänskliga rättigheter, och vi kommer att fortsätta att driva att det ska vara en given beståndsdel i utformningen av relationen till Ryssland och att det kommer att kommuniceras tydliga budskap till Ryssland i dessa frågor.

Inom EU-kretsen har vi de fem vägledande principerna för EU:s relation med Ryssland. Där är kontakterna och stödet till det ryska civilsamhället en av delkomponenterna. Inte minst i ljuset av det som Margareta Cederfelt tar upp i sin interpellation menar vi att det här måste ges ökad uppmärksamhet. Nu krymper nämligen det demokratiska utrymmet, och människor ställs inför allt större problem när det gäller att organisera sig på olika sätt i Ryssland.

Vi har en väldigt tydlig politik gentemot Ryssland. Vi kommer att ta upp de här problemen också i bilaterala kontakter. Vi gör det alltså både bilateralt och i samverkan med andra EU-länder, något som Margareta Cederfelt tar upp och som även jag tycker är viktigt. Det stämmer ju att det blir mycket bättre resultat och ett mycket fastare uttryck om vi gör det tillsammans med andra EU-länder. Vi håller nu på att förnya vår Rysslandsstrategi för 2019-2024. Där planerar vi ett stöd på 80 miljoner kronor, framför allt till den här typen av demokrati- och civilsamhällesaktiviteter.

Jag besökte själv Ryssland senast i juni. Jag träffade olika företrädare för kvinnorättsorganisationer, hbtq-organisationer och också andra organisationer. Deras arbete gjorde ett starkt intryck på mig. I ryska medier rapporterades det tyvärr på ett negativt sätt att jag hade träffat dessa organisationer eftersom de inte anses vara positiva för det ryska samhället.

Så sent som förra veckan anordnade vår ambassad i Moskva ett evenemang där flera svenska riksdagsledamöter också medverkade. Det gällde våld mot kvinnor och olika problem som kvinnorättsorganisationer och kvinnor har i Ryssland.

Herr ålderspresident! Jag vill först säga tack till utrikesministern för svaret. Jag tar detta till intäkt för att Sveriges regering kommer att arbeta för ett stärkt stöd för de mänskliga rättigheterna i Ryssland.

Då vill jag i detta sammanhang säga att 80 miljoner kronor är mycket pengar i Ryssland. Det är mycket pengar att agera för, och därför är det viktigt att göra rätt saker. Jag hoppas och förväntar mig att regeringen kommer att arbeta tydligt och klart utan att darra på manschettknappen när det gäller vad pengarna ska användas till och hur det ska följas upp. Ryssland är ökänt för sin korruption, och inte en krona får landa fel.

Jag förväntar mig också ett starkt arbete inom EU, och jag kommer att följa upp att regeringen också agerar där, liksom inom OSSE när nu Sverige får ordförandeskapet, även om jag inte ska gratulera i förväg. Jag hoppas dock att det kommer att bli så.

Där finns då en möjlighet att som ordförandeland göra en förklaring om vad Sverige avser att prioritera. Utifrån den interpellation som vi har debatterat här och vad regeringen skriver på sin hemsida, liksom den utrikespolitiska förklaring som regeringen avgett, utgår jag från att demokratifrågor och mänskliga rättigheter kommer att prioriteras och att det också är något som ska implementeras inom samtliga OSSE:s medlemsländer, gärna i en skarp skrivning så att det framgår att Ryssland är det land som åsyftas.

Herr ålderspresident! Jag kan försäkra Margareta Cederfelt att vi kommer att vara oerhört noga med vart de här pengarna går och att de verkligen stöttar civilsamhället, människorättsfrågor och så vidare.

Jag vill ändå avsluta med att återigen ta upp mordet på Boris Nemtsov, som var en så tragisk milstolpe i rysk historia. Det belyser också hur straffriheten biter sig fast i det ryska samhället. Som jag nämnde var det smärtsamt också för mig personligen eftersom vi var vänner, och vi fortsätter att uppmärksamma hans gärning. Bland annat deltar ambassaden nu årligen i en ceremoni till hans minne.

Mordutredningen och rättsprocessen har beskrivits av flera internationella bedömare. Nu hör jag också vad Margareta Cederfelt råkar ut för och att hon inte får svar på sina frågor. Utredningen beskrivs ju som ofullständig. Vi följer utvecklingen noga och har anslutit oss till EU:s uppmaning att det ska ske en grundlig utredning.

Inget politiskt styre eller samhälle kan acceptera att oppositionella röster tystas, det må ske av rädsla för repressalier eller genom det pris som Nemtsov fick betala för att ha utövat den rätt att tala fritt som han skulle ha haft.

Tack, Margareta Cederfelt, för att du tog upp de här jätteviktiga frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.