Sanktioner mot Vitryssland (Belarus)

Svar på interpellationer

Fru talman och ärade ledamöter! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vad min och regeringens ståndpunkt är i frågan om sanktionerna mot Vitryssland och hur vi arbetar för att påverka, driva och leda denna fråga.

I oktober 2015 beslutade rådet att suspendera merparten av sanktionerna som ett svar på att Vitryssland i augusti frigivit återstående politiska fångar. Den del av sanktionerna som inte suspenderades, och som alltså är i kraft i dag, gäller fyra personer som kopplas till ouppklarade politiska försvinnanden kring millennieskiftet samt ett embargo rörande vapen och annan liknande utrustning. På EU:s utrikesråd den 15 februari i år diskuterades EU:s politik gentemot Vitryssland, inklusive sanktionerna, inför att det nuvarande sanktionsbeslutet löper ut den 29 februari.

Regeringen är fortsatt oroad över bristen på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer i Vitryssland. Genomförandet av höstens presidentval levde inte upp till internationell standard, och några konkreta förbättringar har heller inte skett sedan dess. Inför utrikesrådet den 15 februari verkade Sverige och ett antal andra medlemsstater därför för en förlängning av sanktionerna i deras helhet, inklusive den del som varit suspenderad sedan i oktober. Mot detta stod en grupp medlemsstater som önskade en avveckling av hela sanktionsregimen, något Sverige starkt motsatt sig.

EU:s sanktioner är konstruerade så att de är tidsbegränsade, vilket innebär att ett enhälligt beslut om förlängning behövs för att de inte ska löpa ut. Vi lyckades i förhandlingarna i rådet nå enighet kring en förlängning av sanktionerna med ytterligare 12 månader, i den del av sanktionerna som är i kraft i dag. Ingen enighet kunde dock nås om att förlänga den del som varit suspenderad sedan i oktober, varför sanktionerna mot dessa individer och företag upphör den 29 februari. Från den 1 mars och tolv månader framåt kommer sanktionerna mot Vitryssland att omfatta frysningar av tillgångar och inreseförbud för fyra personer som kopplas till ouppklarade politiska försvinnanden kring millennieskiftet samt ett vapenembargo.

Utrikesrådet den 15 februari antog också för första gången sedan 2012 slutsatser om EU:s politik gentemot Vitryssland. I förhandlingarna drev Sverige att de MR- och demokratikrav som förut varit kopplade till sanktionerna nu ska utgöra villkor för EU-relationen i stort. Vi är från EU:s sida öppna för att utveckla relationen med Vitryssland, men det förutsätter en stegvis och villkorad process där EU löpande utvärderar utvecklingen i Vitryssland. En sådan villkorad process ligger också i linje med vad flera vitryska oppositionsgrupper önskat se från EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I förhandlingarna inom EU har Sverige också drivit frågan om civilsamhällets roll. Ett resultat av detta är att civilsamhällesorganisationers problem med att registrera sig tas upp i slutsatserna, att vi uppmanar den vitryska regeringen till dialog med civilsamhället om politiska frågor liksom när det gäller landets åtaganden på MR-området samt att vi understryker vikten av att civilsamhället inkluderas i dialogen mellan EU och Vitryssland.

Frigivningen av återstående politiska fångar i augusti 2015 var ett viktigt steg från Vitryssland i linje med vad EU krävt under en lång tid. Det är också positivt att Vitryssland signalerat att man är intresserad av en dialog med EU om att utveckla en gradvis närmare relation och att man är beredd att diskutera konkreta MR-frågor med EU. Men att härav dra slutsatsen att landet genomgått en demokratisk förändring vore naivt. Därför kommer Vitryssland att kunna dra nytta av de fördelar som en utvecklad relation till EU skulle innebära först när man har genomfört verkliga reformer.

Vi bör regelbundet pröva hur vi sammantaget, med dialog och på andra sätt, ska främja en positiv utveckling i Vitryssland och för det vitryska folket. Vitrysslands intresse av närmare relationer med EU ska användas till att förmå landet att också närma sig EU:s värdegrund. Det gör vi genom att tydliggöra våra förväntningar på fortsatta demokratiska steg samtidigt som vi breddar kontaktytorna med befolkningen i landet. Sverige kommer att förbli pådrivande i detta arbete.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret på min interpellation.

Frågan om Vitryssland, eller Belarus som landet allt oftare omnämns, är viktig och har så varit under lång tid. Tyvärr har vi kunnat se att den demokratiska kräftgången i grunden trappats upp alltsedan den nuvarande diktatorn Aleksandr Lukasjenko tillträdde presidentposten för drygt 20 år sedan, 1994, i det som skulle bli det sista demokratiska valet i landet sedan dess.

Turerna har varit många, och relationerna med omvärlden har därigenom också varit komplicerade. Det har gått upp och ned. Utvecklingen i Ryssland och den putinistiska regimen i Kreml har självklart inte förenklat situationen. Lukasjenko har i många fall med framgång spelat ut EU och Putin mot varandra och i vissa fall kunnat kamma hem segrar från båda håll.

I spelet med EU har det oftast handlat om att så att säga "lura" fram en mjukare hållning och löften om att göra demokratiska förbättringar om EU tar bort sanktioner eller avstår från att införa sådana. Detta skedde bland annat inför parlamentsvalet 2008 då den vid det tillfället sista politiska fången, Alexander Kazulin, släpptes ur fängelse. Då mjukades EU:s attityd upp. Förhoppningar om en ljusare framtid för EU fanns i mångas hopp, liksom en viss tilltro till att Lukasjenko var beredd att ta en annan väg framåt.

Som vanligt, tyvärr, visade sig detta vara fel, och en enad omvärld fick se sig blåst på konfekten. Det vitryska folket fick återigen se sig bestulna rätten att välja sina politiska företrädare i det presidentval som hölls 2010 - det val som kom att bli det mest våldsamma hittills, förknippat med misshandel, förtryck och massfängslanden av hundratals människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter dessa händelser antogs, i hög grad på svenskt och polskt initiativ, en lång rad restriktioner för att dels straffa dem som begått de grövsta övergreppen, dels upprätta påverkansmöjligheter på en alltmer hårdför regim. Sanktioner med krav på demokratiska förbättringar i form av bland annat frisläppande och rehabilitering av politiska fångar, en reformerad vallag och friare medier infördes.

År 2012 hölls återigen ett parlamentsval, som än en gång kom att uppvisa i stort sett bara brister. Det levde inte på något sätt upp till internationella krav på demokratiska val. Man fortsatte framåt på den inslagna vägen som diktatur, och omvärlden som givits löften om förbättringar kunde återigen se sig blåst.

Fru talman! I höstas, i oktober 2015, var det så åter dags för presidentval. Tyvärr kunde alla vi som var på plats återigen konstatera att det vitryska folket ytterligare en gång berövats sina demokratiska möjligheter att välja företrädare, och vi kunde inte se några som helst framsteg.

Inte bara i Sverige utan även rent allmänt används ibland termer som att det har skett förbättringar, men oavsett vem jag har frågat har jag hittills aldrig kunnat få ett enda svar på frågan vilka de framstegen är mer än att vi möjligen var några fler som tilläts komma in i landet och övervaka den falska valprocessen. Frågan är dock hur många som blev gladare av det. Självklart har man också släppt politiska fångar, men det brukar man göra inför varje val.

Jag har debatterat denna fråga tidigare med utrikesministern, och jag är glad att vi delar oron över situationen i landet. Jag har också läst olika uttalanden och noterat vad utrikesministern har sagt på EU-nämndens möten. Exakt vilken linje regeringen har drivit har jag däremot lite svårt att överblicka i allt det jag tagit del av, och jag skulle därför vilja be ministern att redogöra för den linje som hon och den svenska regeringen har drivit. Vad hade blivit EU:s beslut om Sverige ensamt hade fått bestämma i den här frågan?

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill först och främst tacka Christian Holm Barenfeld som jag vet är väldigt engagerad och kunnig i den här frågan. Tack också för det arbete som du har gjort som valövervakare eller rapportör! Det betyder väldigt mycket, och jag uppskattar att vi får prata om det.

Hade vi fått bestämma hade sanktionerna varit kvar, och det var det vi drev. Så småningom blev det nödvändigt att fatta ett beslut om vilken väg EU skulle välja. Det handlade om att antingen ha kvar sanktionerna i dess helhet eller att helt avskaffa dem. Till slut insåg vi att risken var stor att man helt skulle avskaffa dem. Då anslöt vi oss till den kompromiss som nu har blivit beslutad. Någonting annat hade varit olyckligt.

Jag delar din bedömning också angående MR-situationen i landet. Det har inte skett någon större förbättring, och regimen verkar stå fast vid sin grundinställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns mycket som Vitryssland hade kunnat göra och som hade varit ganska enkelt. Det handlar till exempel om att möjliggöra registrering av partier och organisationer och att underlätta ackreditering för journalister. Jag beklagar förstås att Vitryssland inte har tagit de stegen ännu.

Sedan finns det några få tecken som förtjänar uppmuntran. Ett exempel är MR-dialogen med Vitryssland som återupptogs i Bryssel och att klartecken har getts till ett nytt möte i Minsk i vår. Ett annat är att man ansträngt sig för ett konstruktivt samarbete under 2015 års Universal Periodic Review Process. Vitryssland har också annonserat vissa aktiviteter under våren på temat opinionsbildning vad gäller dödsstraffsfrågan och har visat en öppen attityd till att fortsätta dialogen med ODIR om de rekommendationer som de lämnade efter presidentvalet.

Vi ser inte det här som några särskilt påtagliga eller avgörande steg, men det kanske ändå är bra att de nämns som exempel på vad som går att göra.

Att vitryska myndigheter i samband med presidentvalet valde att inte agera våldsamt mot politiska demonstranter, att de avstod från våld, kan man knappast kalla ett positivt steg. Men det påminner oss om att små steg mot normalisering ändå kan tas i det vitryska samhället.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Sverige tillhörde de medlemsstater som önskade att den nuvarande sanktionsregimen skulle förlängas oförändrat. Men det var inte möjligt att uppnå enighet kring detta, utan risken var i stället att det inte skulle bli någonting kvar. Vi riktade in oss på att försvara den del av sanktionerna som förblev i kraft och såg till att rådsslutsatserna som vi antog blev så robusta som möjligt när det gäller krav på förbättringar avseende MR och demokrati. Vi lyckades bra i båda dessa delar, och beslutet som rådet nu har fattat har blivit betydligt bättre och tydligare när det gäller förväntningarna på Vitryssland, tack vare den kraft vi har ägnat åt de här förhandlingarna.

Med sanktioner fungerar det så att de är tidsbegränsade och måste förlängas genom enhälliga beslut. Alternativet till att komma överens hade varit att sanktionsregimen avvecklades, och det hade varit mycket sämre.

Fru talman! Tack, utrikesministern! Jag delar utrikesministerns bild, även om jag inte sitter med vid förhandlingsborden, att det är komplicerat att få en bred uppslutning kring samtliga frågor. Självklart är det bra att man har lyckats se till att det finns ett sanktionsverktyg kvar.

Jag har några fler frågor. Hur jobbar vi fortsatt från svensk sida? Det gör vi i riksdag och regering, men vi har ju också diplomati på plats. Vi har återigen en ambassad och en ambassadör på plats. Ministern får gärna berätta lite om det. Om jag inte har fel närvarade även den svenska ambassadören när den återvalda presidenten svors in, vilket man normalt sett inte brukar. Men det var det flera EU-länders ambassadörer som gjorde.

Hur ser den stegvisa och villkorade processen, som det pratas om, ut framgent, och vad innebär den rent konkret?

Jag anser att det var mycket olyckligt när Europeiska rådet i höstas diskuterade lättnaderna i sanktionerna mot Vitryssland vid en tidpunkt som måste ha varit den absolut sämsta någonsin.

Samtidigt som EU:s utrikesministrar diskuterade upphävandet av sanktionerna för första gången och den mjukare hållningen gentemot den vitryska regimen höll OSSE och vi valövervakare presskonferens i Minsk och riktade efter det omfattande valfusket stark kritik mot det vitryska valet och den vitryska regimen. Med den valda tidpunkten blev det lite av ett slag i magen på alla demokratikämpar och det vitryska folket och en klapp på axeln på regimen och presidenten från EU:s sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter valet 2010 var det till stor del den svenska regeringen, tillsammans med några nära allierade, som trots hårt motstånd drev på för och lyckades få till kraftfulla sanktioner gentemot Vitryssland efter det våldsamma val som då hade varit. Förutsättningarna var något annorlunda.

Har den svenska rösten i EU tystnat och har Sverige tappat inflytande i så viktiga frågor som mänskliga rättigheter och demokrati? Har Sveriges röst försvagats och vår roll blivit mindre relevant, då vi inte får igenom det här nu?

Det oroar mig att vi i detta allvarliga läge inte lyckas övertyga våra vänner i EU om vikten av sanktioner, för det blir bekymmersamt när sanktionerna nu lyfts.

Fru talman! Man ska komma ihåg att sanktioner är ett av flera instrument i EU:s verktygslåda, och man måste bedöma vad som är bäst i varje given situation. Sanktioner kan ju vara ett led i en strategi som är större och som är en plan för hur man ska engagera sig i ett land. De måste ses som en av flera delar i vår relation med Vitryssland.

Sverige har fått gehör för att de krav som EU tidigare kopplade till sanktionerna, utöver frigivandet av de politiska fångarna, ska bli en del av EU:s politik också framöver. Signalen måste vara att en närmare relation är möjlig och önskvärd men att processen blir stegvis och villkorad och att EU löpande ska utvärdera utvecklingen i Vitryssland.

Vi ska fortsätta att arbeta med många olika instrument för att förbättra förutsättningarna för landet att utvecklas mer mot en demokrati och med stärkta demokratiska rättigheter. Det handlar om utvecklingssamarbete. Det handlar om dialog och stöd till den vitryska oppositionen och civilsamhället, och det är sådant som vår diplomatiska närvaro kan bidra till. Det handlar om miljöskyddet. Det handlar om den här typen av engagemang som är långsiktigt för Vitrysslands folk. Vi ska också visa att det lönar sig att närma sig EU och EU-samarbetet. Det är så vi tänker kring vad vi behöver göra.

Det var ett antal länder som påpekade att sanktionerna var så tydligt kopplade till frisläppandet av politiska fångar. Det var därför som de argumenterade för att man då var tvungen att respondera väldigt tydligt. Det låg någonting i det, även om vi mycket klart och tydligt argumenterade för att behålla sanktionerna, särskilt mot bakgrund av vad du, Christian, beskrev och det som hände med rapporten från valövervakarna.

Nu är det viktigt att hålla fast vid en strategi som är mycket bredare och mer långsiktig. Men vi driver på i EU-kretsen. Vår röst har verkligen inte tystnat, för då skulle vi inte vara på andra plats bland länderna på ECFR:s Scorecard - resultatlistan som de gör varje år - när det gäller att påverka EU. Inte i någon enda fråga betraktas vi som en slacker, någon som håller tillbaka EU, utan tvärtom finns vi i fronten, och det gör vi också i den här frågan. Men det har blivit en mycket mer splittrad bild bland EU:s medlemsländer, så nu får vi jobba hårt. Jag tycker att det till stor del är vår förtjänst att vi har kunnat behålla sanktionerna, att de inte avskaffades helt och hållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en ny politisk situation. Men sanktioner och den här typen av insatser måste vara ett instrument av många i en strategi gentemot Vitryssland.

Fru talman! Utrikesministern! Jag är också glad att delar av sanktionerna ändå finns kvar i och med det läge som är just nu. Förhoppningen är givetvis att vi inte skulle behöva några sanktioner över huvud taget. Men dessa sanktioner går ganska långt tillbaka, till millennieskiftet. De sanktioner som uppkom utifrån de politiska problemen i valsituationen, framför allt 2010 och som delvis suspenderades från 2008 med bäring på presidentvalet 2006, har ändå i grunden försvunnit i och med det här.

Eftersom vi inte ser någon ljusning hoppas jag att Sverige fortsätter att driva på för att vi ska ha ytterligare hårda krav på regimen att bättra sig.

Frisläppandet av politiska fångar var en del, och det kan man såklart respondera på. Vi har dock inte sett några förbättringar vad gäller mediesituationen eller vallagen.

Man kan också diskutera om det finns några politiska fångar. Enligt dem som gör dessa bedömningar är det en person som bedöms vara politisk fånge. Det hoppas jag kommer upp på EU-nivå.

Jag är väl medveten om att Sverige ligger högt i mätningarna, och jag hoppas att Sverige även framöver kommer att ligga högt i påverkansligan i EU. Under alliansregeringen höjde vi oss rejält från en mycket lägre nivå. Utrikesministern som då var kommissionär konstaterade att alliansregeringen var mycket mer aktiv i EU-frågor än tidigare S-regeringar. Jag hoppas att det inte är samma situation efter denna regering när det åter blir en alliansregering.

Fru talman! Tack och lov kommer det att dröja.

Jag tackar Christian för en bra och viktig debatt. Vi kan konstatera att sanktionerna inte har haft någon särskilt stor verkan. Vad gäller frisläppandet av fångar ansåg en rad medlemsländer att de ville respondera på det.

Men vi måste ha kvar instrumentet och se detta som ytterligare en påtryckning. Dessutom måste vi få långsiktiga insatser och en dialog och relation till Vitryssland där vi breddar kontaktytorna med befolkningen i landet, skyddar dem som är utsatta och hjälper civilsamhället.

Vi kommer att förbli pådrivande i detta arbete, och vi tackar för stödet i det. Jag ser fram emot en fortsatt diskussion om hur regeringen, riksdagspartierna och det svenska civilsamhället kan verka för en positiv utveckling för Vitryssland och det vitryska folket.

Överläggningen var härmed avslutad.