Samverkan för bästa skola

Herr talman! Maria Stockhaus har frågat mig varför det - inom ramen för Samverkan för bästa skola - är frivilligt och inte ett tvång att ta emot stöd och resurser när Skolinspektionen har konstaterat att skolan eller huvudmannen har stora brister.

Jag vill börja med att konstatera att Maria Stockhaus och jag delar synen på hur viktigt det är att resurser riktas till skolor som har stora utmaningar.

I Samverkan för bästa skola riktas insatserna till skolor med låga kunskapsresultat eller hög andel elever som inte fullföljer sina studier. Dessa skolor ska också ha eller bedöms få svåra förutsättningar att förbättra sina resultat på egen hand. Det är Skolverket som utifrån underlag från Skolinspektionen gör ett urval av de skolor och huvudmän som bedöms bäst uppfylla dessa kriterier.

En viktig del i Samverkan för bästa skola är kapacitetsbyggande. I dialog med huvudmannen erbjuder Skolverket stöd i form av utvecklingsinsatser som ska stärka huvudmannens egen förmåga att planera, följa upp och utveckla utbildningen. Syftet är att förbättra elevernas kunskapsresultat och öka likvärdigheten inom och mellan skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan konstatera att denna modell hittills fallit väl ut. Statens skolverk har inom uppdraget under 2015 inlett samarbete med 24 kommuner och enskilda huvudmän. Skolverket räknar med att Samverkan för bästa skola successivt kommer att utvidgas med cirka tio nya kommuner eller huvudmän för fristående skolor varje halvår. Fram till 2019 räknar man med att 180 skolor kommer att ha medverkat i satsningen.

Trots att det inte föreligger något tvång att samarbeta med Skolverket inom Samverkan för bästa skola är efterfrågan stor, och kommuner och enskilda huvudmän är intresserade av att få stöd för att förbättra sin förmåga att planera, följa upp och utveckla utbildningen. Skulle det framöver uppstå svårigheter i att nå överenskommelser, trots att behovet av riktade insatser är omfattande, får vi i det läget göra en bedömning av huruvida uppdragets förutsättningar bör justeras.

Kapacitetsbyggandet inom Samverkan för bästa skola är påbörjat, men det finns behov av större förändringar för att stärka styrkedjan. Därför har regeringen tillsatt en skolkommission som ska lämna förslag som syftar till höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan. Skolkommissionen har ett brett mandat att ge förslag på hur man kan bygga ett starkt skolsystem.

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret.

Diskussionens vågor går till och från höga när det gäller huvudmannaskapet för skolan. Ska det vara stat eller kommun? Sanningen är väl att det egentligen alltid har varit ett gemensamt ansvar. Staten har ansvar för styrdokument, lärarutbildning och för att bevaka likvärdigheten över landet. Kommunerna står för resurser och utförande.

Alliansregeringen beslutade om inrättande av Skolinspektionen för att staten bättre skulle kunna ta ansvar för likvärdighet och kvalitet över landet. Staten har också genom olika statsbidrag försökt stötta utvecklingen i skolan. Som jag skrev i min fråga har vi alla, oavsett partifärg, anledning att vara självkritiska över hur detta instrument har använts.

Vi moderater svarade på kritiken med hjälp av vad vi kallar kunskapskontrakt. Vi vill kombinera dem med en tydligare betygssättning i samband med inspektionerna och större krav på kommuner och skolor som inte håller måttet att ta del av det stöd som kan ges inom ramen för kunskapskontrakten.

Regeringens motsvarande satsning innebär inget tvång att vara med. Det förvånar mig att det inte finns någon skyldighet att vara med. Där Skolinspektionen har identifierat huvudmän eller skolor med stora brister som inte bedöms klara av att förbättra kvaliteten på egen hand har de trots det möjlighet att välja bort det stöd som erbjuds. Det är huvudmän och skolor som inte bedöms ha kapaciteten. Det är allvarligt att själv klara av att förbättra kvaliteten. I min värld är detta samma sak som att lämna eleverna i kommunerna, hos dessa huvudmän, helt i sticket. På vilket sätt tar staten ansvar för likvärdigheten då?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur dessa huvudmän tänker som tackar nej har jag svårt att förstå. Det stöd som erbjuds är vad jag kan bedöma efter två besök kvalificerad utbildning och hjälp att analysera resultaten för att kunna vidta rätt åtgärder. Att tacka nej är ett svek mot eleverna.

Jag såg till min glädje att Nynäshamns kommun fanns med på listan över dem som har tecknat avtal. Kommunen måste ha lagts till nyligen eftersom den inte fanns med tidigare. Nynäshamn fick kraftig kritik av Skolinspektionen och ett vitesföreläggande för att man under fem års tid inte lyckats göra något åt de förbättringsområden som hade påpekats tidigare. Nu har Nynäshamn tack och lov tackat ja till ett avtal med Samverkan för bästa skola, men frågan är om utbildningsministern tycker att det är rimligt att en kommun som Nynäshamn skulle ha haft möjligheten att tacka nej.

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus, för interpellationen och inlägget!

Enligt min bedömning är det helt korrekt analyserat att diskussionens vågor om skolans huvudmannaskap har gått höga under lång tid. Ibland uppfattas det som att det är ett slags val, att vi kan välja att ha ett delat ansvar eller inte. Så är det inte, precis som Maria Stockhaus säger. Våra barns utbildning kommer alltid att vara ett delat ansvar. Problemet är när det delade ansvaret blir ett otydligt ansvar. Så ser det ut i dag.

OECD:s granskning av svensk skola är tydlig. De granskningar vi själva gör, och inte minst Skolinspektionens rapporter efter inspektion på samtliga Sveriges skolor, visar tydligt att den ansvarskultur som kännetecknar de huvudmän och skolor som lyckats vända fallande resultat och göra goda resultat inte finns i skolsystemet som helhet. Ansvaret är otydligt. Det är otydligt vem som är ansvarig för vad. Det måste vi förändra.

Samverkan för bästa skola är inte svaret på hela den frågan. Men Samverkan för bästa skola är svaret på frågan vad som kan göras inom ramen för dagens regelverk, dagens bristande styrkedja, för att säkerställa att vi när en skola inte ger eleverna de kunskaper de behöver och när huvudmannen inte har kapacitet att styra utvecklingen arbetar tillsammans för att vända utvecklingen på skolan. Hur samverkar stat och kommun då?

Alldeles för länge har stat och kommun stått i ett läge där de har tittat på varandra och bollat ansvaret mellan varandra. Eleverna, och även lärare och rektorer, har hamnat i kläm. Därför utarbetade vi som ett vallöfte, tillsammans med framför allt Sveriges Skolledarförbund, förslaget Samverkan för bästa skola. Det sjösattes utan de lagförändringar som till exempel ett tvång att upprätta ett kontrakt skulle innebära. Vi kunde helt enkelt komma igång mycket snabbare.

Skolverket gör inte i sina redovisningar i dag bedömningen att ett ytterligare lagstöd skulle behövas för överenskommelser, vare sig när det gäller att se till att överenskommelserna kommer på plats eller när det gäller det innehåll som Skolverkets experter bedömer behövs. Jag är självklart inte främmande för att om vi hamnar i ett läge där Skolverket konstaterar att det behövs ett ytterligare lagstöd för att nå fram till alla huvudmän som behöver stödet se till att lagstödet kommer på plats.

Det sker nu en mer grundlig genomgång av hur styrkedjan för svensk skola kan förbättras så att det statliga stödet till skolorna når fram på ett helt annat sätt än vad som är fallet i dag, och som även Maria Stockhaus redovisade. Den frågan hanteras inom ramen för Skolkommissionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! I nästa vecka kommer Skolkommissionen med sitt delbetänkande. Det ska bli bra att få upp förslagen på bordet. Utbildningsministern har i många debatter hänvisat till just kommissionens arbete.

Jag har följt kommissionens arbete i den parlamentariska referensgruppen. Det som är olyckligt med det arbetet är att det är lite som kan få effekt i närtid i Sveriges skolor. Under tiden går elevkull efter elevkull ur svensk skola utan att alla får med sig de kunskaper de behöver för att till exempel kunna gå nationella program på gymnasiet. Det är för långsamt och för saktfärdigt agerat av regeringen Fridolin, och det är våra elever som tyvärr drabbas.

Det finns många huvudmän i Sverige som gör ett fantastiskt arbete och där de flesta elever klarar skolan bra. Sedan finns många huvudmän som misslyckas. Skolinspektionsrapporterna kan ibland bli en ledsam läsning. Jag brukar ägna mig åt att läsa dem inför besök som jag ska göra. Det finns alldeles för många huvudmän som inte klarar sitt uppdrag och som får kritik av Skolinspektionen, även efter det att skolan har fått ett antal år på sig att rätta till problemen.

I Nynäshamns fall är frågan om det över huvud taget finns kapacitet. Jag är glad att skolan får stöd utifrån. Jag har även besökt Nynäshamn. Jag delar Skolinspektionens bedömning att Nynäshamn inte kommer att klara detta på egen hand. Riktat stöd till huvudmännen kan absolut vara rätt väg att gå, men att låta det vara frivilligt gör att man riskerar elevers utbildning.

Det är positivt att utbildningsministern har fått signaler att Samverkan för bästa skola har slagit väl ut, men hur djuplodande är den utvärderingen? Avser utbildningsministern att göra en regelrätt utvärdering? Kommer frågan om frivillighet i så fall att vara med i den utvärderingen?

Herr talman! Tack för frågorna!

Det finns något paradoxalt i Maria Stockhaus kritik mot oss. För det första agerar vi inte tillräckligt snabbt för att hjälpa skolorna. För det andra borde vi ha väntat med att sjösätta Samverkan för bästa skola till dess en utredning med lagstiftningsförslag var färdig, dessutom förhandlad mellan partierna och dessutom framlagd och behandlad i riksdagen.

Då hade Samverkan för bästa skola sannolikt fortfarande inte varit igång. Då hade Nynäshamns kommun, som Maria Stockhaus använder som exempel och som har slutit en överenskommelse, fortfarande inte haft den överenskommelsen på bordet. Då hade vi i stället här i riksdagen diskuterat hur lagstiftningen bäst ser ut. Samverkan för bästa skola är det som kan göras inom ramen för det regelverk som gäller i dag.

Jag kan vara förvånad över att den typen av skräddarsytt stöd inte gavs till skolorna tidigare. Att man inrättade Skolinspektionen var bra. Men man saknade över huvud taget ett system för att hjälpa de huvudmän som Skolinspektionen konstaterade inte själva skulle klara att vända utvecklingen på sina skolor.

Därför inrättade vi det, och vi inrättade det på det snabbaste sättet man kan göra en förändring i myndighetsstrukturen, alltså utan att upprätta en ny myndighet och utan att upprätta ett nytt regelverk. Vi gjorde helt enkelt det som var möjligt inom ramen för gällande regelverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan som ställs är: Kommer det att göras en djupare utvärdering? Självklart kommer det att göras det.

Frågan som ställs på det är: Kommer den också att behandla frågan om det fortsatt behövs ett lagstöd? Ja, självklart. Vi är fullt beredda att följa det, och vi för en löpande dialog med Skolverket.

Hitintills har vi inte fått signaler om att Skolverkets arbete skulle behöva ytterligare lagstöd för att vare sig få till överenskommelser eller få det innehåll i överenskommelser som myndighetens experter bedömer som nödvändigt. Skulle den signalen ändras är jag fullt beredd att lägga fram förslag till en lagstiftning.

Herr talman! Jag förutsätter att utbildningsministern anser att alla elever, oavsett vilken huvudman de väljer, har rätt till en bra utbildning.

Samverkan för bästa skola erbjuds ju både fristående och kommunala huvudmän, något som jag tycker är bra. Men vid de två besök som jag har gjort hos dels en kommunal, dels en fristående huvudman framkom en ganska tydlig skillnad.

Hos den kommunala huvudmannen har det i början fungerat så att huvudmän har träffats i grupp och diskuterat gemensamt. Samverkan för bästa skola har kommit som en fortsättning. Hos de kommunala huvudmännen presenterade man Samverkan för bästa skola, och de som var tveksamma utsattes för en hel del påtryckningar att hoppa på det här. Det har gjort att de flesta kommunala huvudmän som blivit erbjudna det här har hoppat på.

När jag pratade med den fristående huvudmannen, som hade varit med om en liknande process tillsammans med Skolverket, framkom det att de allra flesta i gruppen fristående huvudmän hade tackat nej till erbjudandet om Samverkan för bästa skola och inte utsatts för några påtryckningar att skriva på avtalet.

Min fråga är om utbildningsministern tycker att det är rimligt att fristående och kommunala huvudmän behandlas olika. Har inte elever som har valt en fristående huvudman samma rätt till en bra utbildning?

Herr talman! Jo, det har de, och om staten bedömer att man behöver ett stöd är det oanständigt att man tackar nej till det stödet. Om staten bedömer att man behöver ett stöd, oavsett om man är kommunal eller fristående, bör man ta emot det stödet. Man bör vara delaktig i att ta fram den överenskommelse som behövs, och man bör implementera den.

Jag förutsätter att den reflektion som Maria Stockhaus nu gör är någonting som vi kan ta in i den fortsatta utvärderingen och i hur vi följer det här men som också, ifall detta stämmer, möjligen kan påverka den moderata idédebatten om vilka regler vi ska ha för att godta huvudmän och ge dem det största välfärdsförtroende man kan få, nämligen att ge våra barn en bra skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.