Samlad styrning och planering av totalförsvaret

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att garantera en samlad styrning och sammanhållen planering av det svenska totalförsvaret.

Enligt lag är totalförsvar den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvar består av militärt försvar och civilt försvar. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas.

Arbetet med totalförsvar och planering för höjd beredskap har varit eftersatt under 2000-talet. I ljuset av det försämrade omvärldsläget och den ökade osäkerheten i närområdet är det prioriterat att få till stånd en modern totalförsvarsplanering.

Planeringen för Sveriges beredskap utgår från en gemensam syn på samhällets säkerhet med utgångspunkt i de mål för vår säkerhet som har beslutats av riksdagen.

Inriktningspropositionen är skriven i ett totalförsvarsperspektiv. Av propositionen framgår det att den enskilt viktigaste delen i försvarsinriktningsperioden 2016-2020 bör vara att höja den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

Regeringen ser det som angeläget att planeringen samordnas mellan det militära och civila försvaret, att kunskapen om det civila försvaret ökar, att beredskapsåtgärder som behöver vidtas i samverkan med berörda aktörer identifieras och att det finns beredskap för att vid behov påskynda planeringsarbetet.

Regeringens inriktning av Försvarsmaktens försvarsplanering är en utgångspunkt för planeringen för det civila försvaret. Regeringen beslutar om anvisningar till Försvarsmakten för försvarsplaneringen, där ett antal planeringsantaganden beskriver karaktären på de kris- och krigssituationer som Sverige kan ställas inför. Dessa planeringsantaganden utgör en grund i planeringen för det civila försvaret.

Regeringens arbetsfördelning innebär att inrikesministern är ansvarig för att samordna krisberedskap och civilt försvar, i den mån det inte handlar om försvarets militära förmåga. Som försvarsminister har jag ansvar för militärt försvar och samordning mellan det militära försvaret och det civila försvaret inom ramen för totalförsvar, vilket jag tar på största allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det ligger inte så lite sanning i försvarsministerns påstående att inriktningspropositionen, inriktningsbeslutet och även den försvarsberedning som föregick det präglas av ett totalförsvarsperspektiv.

Mot den bakgrunden blev man något förvånad över att den nuvarande regeringen när den tillträdde gjorde en boskillnad mellan å ena sidan det civila försvaret och å andra sidan det militära försvaret. Man frågar sig närapå om statsministern, innan han organiserade sitt regeringskansli, hade tagit del av de slutsatser som Försvarsberedningen nådde fram till.

Om detta hade hänt för tio år sedan hade det inte varit så överraskande. Men det är mer överraskande när en sådan boskillnad görs mellan civilt och militärt försvar i en tid då spänningarna ökar mycket påtagligt i vårt närområde och då vi har försatt oss i en situation där vi i praktiken har avvecklat varje form av civilt försvar i det här landet.

Det brukar heta att djävulen sitter i detaljerna. Samtidigt som jag nu påminner mig själv om att tacka försvarsministern för svaret finns det en del formuleringar där som jag är brydd över. Bland annat sägs det att det är en prioriterad uppgift för regeringen att få till stånd en modern totalförsvarsplanering.

När man använder ordet modern i det sammanhanget leds man nästan att tro att det var något fel på den gamla modellen för totalförsvar som Sverige hade under till exempel det kalla kriget. Då fanns det för varje militär befattningshavare också en civil motsvarighet, inom ramen för ett totalförsvar där en ständig dialog pågick mellan det civila och det militära.

Är det detta som har blivit omodernt, eller är det andra delar? Är det chefsnämnden i totalförsvaret som inte anses modern? Jag vore tacksam, fru talman, om försvarsministern hade möjlighet att utveckla detta i sitt kommande svar.

En annan formulering som förekommer är att Försvarsmaktens försvarsplanering ska vara en utgångspunkt för planeringen av totalförsvaret. Då undrar jag: Kommer det att vara den enda utgångspunkten för totalförsvarsplaneringen, eller är det en bland flera utgångspunkter? Jag tror, fru talman, att svaret på den frågan kan ge olika konsekvenser. Jag är intresserad av att få en precision även där.

I slutet av sitt svar kom försvarsministern fram till hur regeringen har fördelat arbetet med dessa frågor. Han sa att inrikesministern har ansvar för att organisera krisberedskap och civilt försvar, i den mån det inte handlar om försvarets militära förmåga, och att han som försvarsminister har ansvar för militärt försvar och samordning mellan det militära försvaret och det civila försvaret inom ramen för totalförsvar, vilket han säger att han tar på största allvar.

Jag tycker att de orden visar på en viss komplexitet och ett mycket stort samordningsbehov i regeringen. Jag fruktar, fru talman, att en sammanhållen styrning av detta verksamhetsområde framöver väsentligen kommer att försvåras av regeringens ansvarsfördelning.

Fru talman! När det gäller modern försvarsplanering tycker jag inte att det finns någon anledning att dramatisera de orden, utan det handlar i stort sett om att vi nu måste börja från ett nolläge. Vi måste bygga upp något nytt som vi tycker passar den tid vi nu lever i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan vi säkert hitta delar i det som var en gång som är bra och som vi kanske ska ta till oss som erfarenheter, men vi hittar kanske också andra bitar som vi kan utveckla utifrån dagens förutsättningar. Jag vill säga till Widman att det inte finns någon anledning att gräva ned sig i det begreppet.

Sedan är det väl som Widman säger att djävulen alltid sitter i detaljerna. Om man har viss erfarenhet av att hantera administrativa frågor och byråkratiska organisationer och så vidare vet man att det inte går att bara tala i övergripande termer. Man måste också ha viss kunskap och känsla för de detaljer som skapar helheten. Detta är viktigt att ha med sig när man går in i sådant här.

Jag tycker att man strikt ska utgå från inriktningspropositionen när man ska planera det framtida totalförsvaret. Man kan börja med att värdera att ett försvar av det här slaget omfattar mer än statliga myndigheter. Det har en bredd inne i kommuner, landsting, privata företag och frivilligorganisationer. Det är en bedömning av samhällets totala resurser, som ska mobiliseras i en eventuell krissituation.

Den bedömning som regeringen gör är att en sammanhängande planering för totalförsvaret bör säkerställas genom planeringsanvisningar till berörda myndigheter. Statliga myndigheters förmåga på central och regional nivå att prioritera och fördela resurser vid höjd beredskap bör utvecklas. Det är en av de inriktningarna.

En annan viktig del som jag vill markera är: "Med utgångspunkt i en helhetssyn som omfattar hela hotskalan, ett gemensamt regelverk och en sammanhållen planeringsprocess bör planeringen för det civila försvaret samordnas såväl med Försvarsmaktens försvarsplanering som med planeringen för fredstida krissituationer. - - - Planeringsarbetet bör utgå från att förmågan att hantera kriser i samhället i fredstid också ska ge en grundläggande förmåga att hantera krigssituationer. - - - Det är angeläget att planeringen samordnas mellan det civila och militära försvaret, att kunskapen om det civila försvaret ökar, att beredskapsåtgärder som kan behöva vidtas i samverkan med berörda aktörer identifieras och att det finns en beredskap för att vid behov påskynda planeringsarbetet."

Dessa meningar, som jag hämtat direkt ur inriktningspropositionen, markerar en väldigt tydlig inriktning. Som jag ser det kan inte organisationsformer eller hur regeringen inledningsvis har fördelat arbetet påverka det som står i propositionen. Det är det som ska fullföljas, det är det som är riksdagens uppdrag till regeringen och det är utifrån det som regeringen måste agera.

Fru talman! Jag vill först uttrycka min uppskattning för försvarsministerns rättframhet. Han sa att vi inte har något civilt försvar. Det är sanningen. Det civila försvar som en gång fanns har sakta men säkert antingen fallit i glömska eller avsiktligt nedmonterats.

Det tål att påpekas att medan det militära försvaret de kommande fem åren får förstärkningar med 10,2 miljarder har inga nya medel än så länge tillförts civilförsvaret och dess planering. Jag är övertygad om att regeringen, när dimmorna skingrats efter inriktningsbeslutet, avser att återkomma till hur uppbyggnaden av civilförsvaret ska ske och finansieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsministern uppmanade mig att inte fastna på enskilda ord som ett modernt totalförsvar. Fru talman! Jag lever i tron att vartenda ord i de svar som ges på interpellationer här i kammaren vägs på guldvåg. Därför undrar jag om försvarsministern kan se några skillnader i det totalförsvar som vi nu ska bygga upp och det totalförsvar som vi en gång hade.

Sedan ställde jag en tydlig fråga om Försvarsmaktens försvarsplanering. Försvarsministern säger i sitt svar till mig att det "är en utgångspunkt". Min fråga är: Är det utgångspunkten, eller är det en utgångspunkt bland flera andra? Jag tror att det har väsentlig betydelse att det klargörs.

Avslutningsvis: Jag har noterat hur ansvaret fördelar sig mellan försvarsministern och inrikesministern när det gäller krisberedskap, civilt försvar, militärt försvar och till sist totalförsvarsplanering. Men jag är ändå tvingad att på nytt fråga försvarsministern: Hur ser försvarsministern på möjligheten att med en sådan arbetsfördelning åstadkomma en samordnad styrning och planering av totalförsvaret? Finns det anledning för regeringen att överväga hur man har fördelat arbetsuppgifterna mellan de olika statsråden?

Fru talman! Jag sa att man inte ska fastna i ordet "modernt". När vi gjorde beredningen och jag deltog i detta utgick jag från att detta är en beskrivning av att vi började med en situation där vi har stor förbättringspotential. Vis av erfarenheten från andra områden kan jag säga: Man kan oftast inte bara kopiera det som var en gång, utan det handlar om att hitta en modell som passar den tid som vi nu lever i - därmed inte sagt att allt man gjorde då var dåligt eller fel. Vi får ta det som går att överföra och sedan utveckla nytt. Det är väl vad jag lägger in i den här formuleringen.

Jag tycker att det är lite viktigt i de här sammanhangen att vi är exakta och inte svänger oss för mycket med olika begrepp, så jag vill läsa ur mitt svar:

"Regeringen beslutar om anvisningar till Försvarsmakten för försvarsplaneringen, där ett antal planeringsantaganden beskriver karaktären på de kris- och krigssituationer som Sverige kan ställas inför. Dessa planeringsantaganden utgör en grund i planeringen för det civila försvaret."

En sammanhängande planering för totalförsvaret bör vidare säkerställas genom planeringsanvisningar till berörda myndigheter. Det står också i inriktningspropositionen: "Ramen för planeringen sätts även utifrån vilka resurser som är tillgängliga. På detta sätt skapas en samlad styrning av planeringen för totalförsvaret." Det omfattar en bredd som så att säga väger in i samhället, i en bredare helhet än bara försvarssektorn.

Det är den exakta utgångspunkten och formuleringen i inriktningspropositionen.

När det gäller hur vi ska gå vidare och om arbetsfördelningen är rätt eller inte kan jag bara konstatera att vi har den arbetsfördelning som nu är uppgjord, och där ansvarar civilministern för den civila delen, medan jag har ansvaret för det som vetter till att stödja Försvarsmakten och den militära förmågan. Här handlar det om att jobba över ett brett fält och genom planeringsanvisningar klara ut den uppgiften. Grunden för planeringsanvisningarna är det som det har redogjorts för i propositionen. Det är liksom basen för vårt kommande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en bred uppgift. Här har vi krisberedskapsuppgifter som ytterst har demonstrerats genom de insatser som gjordes i Västmanland, där man från den civila krisberedskapssidan gjorde stora insatser men också tog i anspråk resurser från Försvarsmakten.

Det är många saker som kan gå i varandra när vi ska presentera en organisation som håller i en helhet i samhället. Här kan det finnas många omvärderingar som behöver göras.

När det gäller själva planeringen för krigets villkor och det som ställer krav på försvaret i det sammanhanget är det så att totalförsvarstanken handlar om att ha en mobilisering av hela samhället just för att kunna klara en sådan krissituation.

Fru talman! Jag tycker att försvarsministern nu lämnar välgörande svar. Jag uppfattar det så att han kommer att utgå från den totalförsvarsplanering som fanns medan vi fortfarande hade ett civilt försvar och en civil försvarsplanering. Jag tror att det är utomordentligt klokt att göra det och sedan komplettera för det fall det har tillkommit svårigheter - och visst har det gjort det, fru talman.

Bara de senaste månaderna har vi i massmedierna kunnat ta del av att man nu i Sverige avskaffar de så kallade pappersrecepten på apotek och att det blir en helt it-baserad företeelse i fortsättningen. Vad det innebär i fråga om sårbarhet kan man fundera länge kring. Man kan också ta det faktum att vi i det här landet i allt mindre utsträckning använder kontanta medel när vi genomför transaktioner av olika slag. Vad innebär det för det fall att våra tekniska system går ned? Kommer vi att kunna upprätthålla en kommers? Kommer människor att kunna köpa sina förnödenheter på vanligt sätt? Det finns många utmaningar och många frågetecken här.

Sedan säger försvarsministern - och läser igen från sitt skriftliga svar - att det är de här exakta formuleringarna som man ska utgå från. Men, fru talman, det hjälps inte. De framstår likväl som tämligen otydliga. Vad är det som ska vara utgångspunkten? Är det Försvarsmaktens försvarsplanering, eller är det också andra saker?

Fru talman! Försvarsutskottet kommer, efter det att inriktningsbeslutet är fattat, under den här hösten och delar av våren att fokusera just på civilt försvar och krisberedskap. De som har lyssnat på den här debatten kanske förstår behovet därav.

Fru talman! Jag kan väl bara säga så här: Oavsett hur man följer upp ett ärende - det är väl vällovligt att man gör det från utskottets sida - kan vi konstatera att vi har ett massivt beting framför oss och att det finns mycket i övrigt att önska av tidigare ansvarstagare i de här sammanhangen, vilket vi nu har att försöka reparera. Vi har också ett omvärldsläge som ställer krav på oss att vi levererar på olika sätt.

Jag är nöjd och glad med den uppgörelse som finns. Vad mig anbelangar ska jag göra allt vad jag kan för att verkställa de olika ambitioner som står i inriktningsbeslutet. Det är nämligen den enda vägkarta för framtiden som vi har just nu som kan bidra med något konstruktivt och positivt. Om vi släpper den kartan befinner vi oss i en väldigt svår situation och är tillbaka på ruta ett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att konstatera att det inte finns några medel anslagna för just den här delen. Därför måste det också i en inledningsfas inventeras vilka resurser som det egentligen finns i samhället som helhet, hur vi använder dem och hur vi går vidare. Sedan får man återkomma till en diskussion om de ekonomiska förutsättningarna för det. Det är klart att inget av detta i förlängningen - jag sätter inte in det i något exakt tidsperspektiv - kommer att kunna drivas bara på de medel som vi besitter i dag, utan vi måste på något sätt hantera även de frågorna.

Vi måste ha en planering, vi förbereder nu i Regeringskansliet beslut med planeringsanvisningar, och jag hoppas att vi ska kunna tydliggöra dem så fort som möjligt och återkomma med rapport till riksdagen och utskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.