Samlad polismyndighet och närvaro i hela landet

Fru talman! Niklas Karlsson har frågat mig genom vilka initiativ och åtgärder som jag avser att se till att den nya nationella Polismyndigheten förbättrar den polisiära närvaron samt skyddet av medborgarna och deras egendom i lands- och glesbygd. Han frågar också genom vilka initiativ och åtgärder som jag avser att bekämpa de kringresande stöldligor som uppenbarligen har blivit ett växande problem i lands- och glesbygd.

En av de viktigaste utgångspunkterna för ombildningen av polisen har varit att stärka den lokala närvaron och tillgängligheten i hela landet. Polisreformen innefattar ett tydligt ställningstagande att en större del av polisens verksamhet ska bedrivas lokalt. Mot den bakgrunden inrättas nu särskilda kommun- respektive områdespoliser med särskilt ansvar för det långsiktiga trygghetsskapande arbetet. Genom att stärka den lokala närvaron och tillgängligheten utifrån lokalt framtagna problembilder skapas bättre förutsättningar för ökad trygghet och effektiv brottsbekämpning.

Regeringen följer noga polisens fortsatta ombildningsarbete för att säkerställa att intentionerna med reformen infrias. Polismyndigheten ansvarar för att resurserna fördelas så att det finns en tillgänglig polis i hela landet samtidigt som den grova brottsligheten kan bekämpas där den förekommer. Det är viktigt att Polismyndigheten disponerar sina resurser på ett sätt som sammantaget främjar brottsbekämpningen och tryggheten i hela landet på bästa sätt.

Polismyndighetens insatser mot kringresande, utländska ligor har förstärkts på senare år och måste fortsätta med full intensitet. I och med ombildningen av polisen utgör till exempel länsgränserna inte längre ett hinder, utan förutsättningarna att samordna såväl insatser som utredningar har förbättrats avsevärt. Myndigheten har nyligen beslutat om en gemensam nationell inriktning av arbetet mot internationella kriminella nätverk. Kontroller vid gränspassager och polisiärt samarbete med de länder varifrån stöldligorna härstammar är exempel på insatser som har visat sig vara framgångsrika. Det operativa arbetet stöds av en gemensam nationell underrättelseverksamhet som kontinuerligt tar fram lägesbilder över kriminalitetens utveckling. Vid sidan av detta arbete pågår även åtgärder som syftar till att förbättra det brottsutredande arbetet.

Fru talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Den här interpellationen har sin upprinnelse i en interpellation som inrikesministern besvarade för några månader sedan, med ungefär samma innebörd. Frågeställningen gällde vid det tillfället vilka initiativ statsrådet avsåg att vidta för att minska rånen och öka tryggheten i de brottsbekämpande myndigheternas aktivitet på små orter i glesbygd.

Sveriges Television har i ett avsnitt av reportageserien Delat land uppmärksammat polisnärvaron. Kågeröd, med runt 1 500 invånare i min grannkommun Svalöv, har en livsmedelsaffär, ortens enda, som rånats vid tre tillfällen. Företagare och medborgare på orten sluter upp och försöker hjälpa till med att förhindra nya rån, men osäkerheten är ändå stor. Ett rån blir dyrt för en liten företagare, och nedläggning är en möjlig utveckling.

Mindre men ändå ytterst levande orter stryps långsamt när de sista resterna av lokal service försvinner - en livsmedelsaffär, en kiosk, ett gatukök eller möjligen en bensinmack. De offentliga rummen blir allt tommare eftersom inga naturliga mötesplatser finns kvar.

Även polisen måste fundera över sin regionala och lokala närvaro. Polisens legitimitet faller om det finns stora brister i denna. Vi kan inte heller acceptera att Sveriges lands- och glesbygder blir betesmarker för svenska och utländska ligor som åker runt och stjäl fordon, motorredskap och bensin.

Det är bra med ett starkt civilsamhälle och olika former av grannsamverkan, liksom med nätbaserat informationsutbyte. Men just skyddet av medborgarna och deras egendom ska inte behöva vila på dem själva. Detta måste vara statens och närmast polisens ansvar. När staten och polisen inte förefaller klara detta uppstår rättsosäkerhet.

Anledningarna till att jag nu följer upp den tidigare interpellationen med ungefär samma frågeställning är flera. För det första vill jag fästa uppmärksamhet på problemet. Detta är ett bekymmer som finns i stora delar av vårt land. Det finns säkert också i våra storstadsområden, men inte alls i samma omfattning, och definitivt inte av samma karaktär som på landet och i glesbygd. För det andra är detta problem som omfattar andra åtaganden än bara polisens. Även om jag vet att inrikesministern inte ansvarar för alla de frågor som berörs av frågan hur vi ska upprätthålla trygghet och service i hela vårt land är det en angelägenhet för hela regeringen, och därför är det på sin plats att man håller den här diskussionen levande. Därför hoppas jag att statsrådet inte bara ser till sitt eget ansvarsområde, polisen, utan i det fortsatta arbetet i regeringen lyfter upp den här frågan och ser till att den finns med och blir en viktig del av vad vi kan kalla hela-Sverige-strategin, så att man ska kunna bo och verka även utanför storstadsområdena.

Fru talman! Interpellanten Niklas Karlsson och jag är nog överens om det mesta, inklusive värdet av att människor kan bo och verka även långt utanför våra storstadsområden och tätorter. En levande landsbygd är en styrka för hela Sverige.

Det vidtas nu ett antal olika åtgärder för att öka tryggheten på landsbygden. Det handlar om att frigöra mer resurser för fler poliser närmare medborgarna. Det handlar om att med en ny, nationell polismyndighet riva länsgränserna, så att vi kan hålla koll på inbrottsligor som rör sig över läns- och regiongränser. Det rör sig också, för att ta ett tredje närliggande exempel, om tullens verksamhet. Man stärker nu bevakningen av Öresundsbron och Helsingborg-Helsingör-förbindelsen med automatiserade kameror för nummeravläsning, så att vi kan ha betydligt bättre kontroll av verksamheten över gränsen. Så nog görs det saker.

Nästa höst görs den första samlade utvärderingen av den nya polisreformen, och då ska vi också följa upp att den verkligen har lett till fler poliser närmare medborgarna. Glädjande nog ser vi redan nu att tryggheten i Sverige ökar, inte minst på landsbygden. Vi ser att förtroendet för polisen ökar, inte minst på landsbygden. Polismyndigheten är faktiskt den statliga myndighet där förtroendeökningen är som störst, och det är naturligtvis glädjande och bildar en bra grund för ett fortsatt omvandlingstryck.

Fru talman! Under de gångna åtta åren med en annan justitieminister saknades en inriktning mot en polisverksamhet för hela landet. Vi vet att varje myndighet fick göra som man ville, och inga regionalpolitiska direktiv eller signaler gavs från den dåvarande justitieministern. Inte minst därför har vi under senare år sett många reportage om dålig polisnärvaro i lands- och glesbygdskommuner. Stora geografiska områden skulle täckas av enskilda polispatruller. Långt efter att ett brott begåtts kunde polisen komma.

Jag har stora förväntningar på den nya polisorganisation som nu har bildats, och jag tycker att statsrådets svar lämnar gott hopp om framtiden. Inte minst vill jag uttrycka min tacksamhet för att statsrådet faktiskt tycks se det problem som finns. Men det finns naturligtvis också förväntningar på att vi ska lyckas åstadkomma någonting och att vi ska komma till rätta med de bekymmer som finns, så att man faktiskt kan bo och verka i hela vårt land.

Jag tror att det är viktigt att man i det här arbetet också funderar på vilka andra positiva erfarenheter och exempel som finns runt om i vårt land. Man ska lära både av misstag och av det som har varit bra.

I den nya polisorganisationen - som statsrådet uttrycker det i svaret på interpellationen - är det viktigt att Polismyndigheten disponerar sina resurser på ett sätt som sammantaget främjar brottsbekämpning och trygghet i hela landet på bästa sätt.

I och med ombildningen av polisen utgör till exempel länsgränserna inte längre ett hinder, utan här har förutsättningarna för att samordna såväl insatser som utredningar förbättrats avsevärt.

Man ska nog leta efter de goda exemplen. För lite mer än tio år sedan hade vi stora bekymmer i min hemkommun. Jag var då kommunalråd, och vi funderade hur vi skulle jobba med dessa frågor. Tillsammans med den dåvarande länspolismästaren i Skåne, Anders Danielsson - numera generaldirektör för Migrationsverket - diskuterade vi detta länge och väl. Det hela slutade med att länspolismästaren och länspolisen i Skåne beslutade att ändra sin organisation precis på det sätt som man nu gör i hela landet. Kommunens gräns skulle inte sätta stopp eller begränsa polisens förmåga att bekämpa brott. Polisens resurser styrdes till de orter där de behövdes bäst.

Det innebar att vi från tid till annan hade lite färre poliser i Landskrona. När vi å andra sidan verkligen behövde polisens resurser fanns de också där. Dessa möjligheter skapas med en ny polisorganisation, precis som statsrådet säger. Jag hoppas naturligtvis att ni i den utvärdering som ni ska göra framöver ser vad som har blivit bättre och att ni också inhämtar synpunkter från de delar i landet där man har lyckats bra i det här arbetet.

Fru talman! Jag håller naturligtvis med Niklas Karlsson. Vi ska utreda verksamheten kontinuerligt. Vi ska sluta med det som inte ger resultat och omprioritera resurser till det som ger resultat. Vi ska lära av goda exempel från olika delar i Sverige.

Om nu Skåne - i alla fall i Niklas Karlssons ögon - har varit förebilden för polisreformen är det ett typexempel på att man har lärt av erfarenheter från hela landet. Men jag kan nämna fler exempel.

Märk-DNA som har gjorts för att minska kopparstölder har haft en dramatiskt positiv effekt.

Polisregionerna Mitt och Norr har gjort ett väldigt effektivt arbete mot stöldligor, inte minst från andra länder. Det kan man ta efter i andra delar av Sverige.

Vi kan ha en tuffare kontroll vid utresa och inresa vid våra färjor och använda underrättelseinformation om vem som är på väg att komma till och eventuellt begå brott i Sverige.

Vi kan ha en bättre bevakning eller ställa hårdare krav på brottsutsatta miljöer. Det gäller till exempel dieselstölder på landsbygden. Där kan det behövas ytterligare åtgärder för att komma till rätta med dessa stölder som är ett växande problem, inte minst med tanke på alla stöldligor.

Vi kan ytterligare riva gränserna mellan myndigheter så att brottsligheten kan följas när den rör sig över landet och över Europa.

Fru talman! Med detta meningsutbyte med statsrådet är jag nöjd så här långt. Det finns naturligtvis förväntningar på det som regeringen sysslar med, på den nya organisationen och de förändringar som nu sker.

Mitt löfte tillbaka till statsrådet är att jag naturligtvis tänker återkomma i den här frågan.

Fru talman! Då har jag inte mer att säga än att tacka för en god debatt. Jag hoppas att vi återses och kan ha en fortsatt positiv resultatutveckling för tryggheten, polisen och förtroendet.

Överläggningen var härmed avslutad.