Säkerställande av att barn kommer till tals i frågor om vårdnad, boende och umgänge

Herr talman! Martina Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att domstolarna ska öka sin kompetens inom området barns rättigheter att komma till tals. Hon har även frågat mig vad jag avser att göra för att barn, i enlighet med barnkonventionen, ska bli mer delaktiga och komma till tals. Vidare har hon frågat mig vad jag avser att göra för att öka systematiken och användandet av enhetliga metoder för att säkerställa att barns rättigheter tas till vara i vårdnadsmål.

Det är mycket viktigt att barnets bästa sätts främst när frågor om vårdnad, boende och umgänge avgörs. Barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling, och varje barn ska ges möjlighet att vara delaktigt i frågor som rör honom eller henne.

Regeringen arbetar kontinuerligt med att stärka barnrättsperspektivet i vårdnadstvister. Förra året infördes ny lagstiftning som stärker barnets rätt till information och att komma till tals. Lagstiftningen innebär att fler och yngre barn ges möjlighet att delta i förfarandet. För att stärka barnets delaktighet infördes även en möjlighet för socialnämnden att höra ett barn i frågor om vårdnad, boende och umgänge utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Regeringen beslutade även nyligen om en proposition med förslag om att öka barns rättssäkerhet i internationella familjemål. Min förhoppning är att dessa lagändringar innebär ett ökat stöd och förbättrat beslutsunderlag vid tillämpning av lagstiftningen.

Regeringen tillsatte också förra året en utredning som bland annat ska överväga hur skyddet för barnet kan stärkas när det uppkommer frågor om umgänge med en förälder som har utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning. Uppdraget ska redovisas i december i år.

Regeringen gav vidare förra året ett uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att genomföra en kartläggning av domar för att få en ökad kunskap om hur uppgifter om övergrepp behandlas i mål om vårdnad, boende eller umgänge. Den rapport som Jämställdhetsmyndigheten nu har lämnat blir ett viktigt underlag för den pågående utredningen och regeringens fortsatta arbete med att stärka barns rättigheter.

Herr talman! Tack, Morgan Johansson, för svaret! Det är ett svar som innehåller några av de förbättringar som faktiskt har skett på området barns rättigheter det senaste året, bland annat, som ministern nämner, rätten till information och samtal utan vårdnadshavare liksom barns skydd i samband med internationella familjemål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker dock inte att det räcker. För att säkerställa barns rättigheter behöver vi ha mer krav på kunskap och användande av enhetliga metoder som baserar sig på olika typer av forskning både inom domstolen och socialtjänsten. Centerpartiet har lagt ett antal olika förslag på dessa områden i höstas och även tidigare som också syftar till att inte ens ha vårdnadsmålen i domstol - för vi vill inte ha dem där. Det bästa är ju om föräldrarna kan komma överens innan man ens behöver ta det till domstol. Det som gäller socialtjänsten direkt ligger dock inte under ministerns ansvarsområde.

Jag tycker ändå inte att ministern svarar på mina frågor i sitt första inlägg. Barnkonventionen har varit svensk lag i över två år. Domstolarna ska förhålla sig till den lagstiftning som vi har i Sverige. Eftersom barnkonventionen tydligt visar att barn har rätt att komma till tals och vara delaktiga skulle vi egentligen inte behöva göra de här förtydligandena i annan typ av lagstiftning.

Jag tror och är ganska övertygad om att mycket handlar om kunskap och arbetssätt inom många områden för att öka barns rättigheter och möjligheter. I den jämställdhetsrapport som lämnats - det är ju ganska länge sedan jag lämnade in interpellationen - visas just att barn inte kommer till tals. Det syns inte. Antingen syns det inte hur man har använt sig av det, eller så är det standardsvar.

Här skulle man kunna hänvisa till socialtjänsten och säga att den har det här ansvaret i sina utredningar. Men jag vill ändå hävda att domstolen har ett ansvar. Om domstolen ser att barnet inte har kommit till tals måste domstolen antingen be om en annan typ av utredning eller själva utreda och se till att delaktigheten faktiskt ökar. Barn och ungdomar måste nämligen få vara med och ge sin bild utan påverkan från andra vuxna, och det kan vi bara få genom att vi jobbar med kunskap och enhetliga metoder.

Vi vet genom flera olika rapporter att barn inte riktigt kommer till tals, till exempel den senaste som jag nämnde. Jag vet därför inte om det är fler utredningar och funderingar som behövs. Vi behöver verkstad nu!

Eftersom jag upplever att jag inte fick svar på mina frågor i interpellationen frågar jag återigen vad ministern avser att göra för att domstolarna ska öka sin kompetens inom området barns rättighet att komma till tals, vad han avser att göra för att barn, i enhetlighet med barnkonventionen, ska bli mer delaktiga och komma till tals och vad ministern tänker göra för att se över systematik och användandet av enhetliga metoder för att säkerställa barns rättigheter i vårdnadsmål.

Herr talman! Först vill jag säga att bekämpningen av våld och övergrepp mot barn är några av våra allra mest prioriterade frågor. En sådan bakgrund finns ofta när det handlar om vårdnadstvister.

Jag kan nämna några lagstiftningsändringar som vi har gjort i det här avseendet. Häromåret tog vi till exempel bort preskriptionstiden för sexuella övergrepp mot barn. Det gjorde vi för att markera att det inte ska spela någon roll hur lång tid som förflyter, utan man ska kunna ta en gärningsman långt in i framtiden. Gärningsmannen ska veta att det är så det förhåller sig: Begår man ett allvarligt övergrepp mot ett barn kan man komma att bli dömd för det långt, långt in i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi införde också barnfridsbrottet förra året. Det var en jätteviktig förändring i det avseendet att om en man slår sin fru inför barnen begår han ett brott inte bara mot kvinnan utan också mot barnet. Polis och åklagare betraktar det som en väldigt stor förändring att man nu kommer åt de här övergreppen och det här våldet på ett annat sätt än man kunnat göra tidigare. Det innebär bland annat också att barnet blir ett självständigt brottsoffer och målsägande i processen och får rätt till ett bättre stöd plus faktiskt också kan få skadestånd av sin egen pappa. Barnfridsbrottet är alltså också en jättestor förändring.

Som ett led i den stora utbyggnaden av polisen har polisen också rekryterat över 350 utredare med särskilt fokus på brott med särskilt utsatta brottsoffer. Dessa brott är en del av det.

Jag pekade på de lagändringar som gjordes den 1 juli 2021. Det är bland annat ökade möjligheter för barn att komma till tals. Det handlar om yngre barn och i fler situationer än tidigare. Det är en viktig och färsk lagändring eftersom den ännu inte ens är ett år gammal. Numera finns också en möjlighet för socialtjänsten att höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke. Det är också enormt viktigt för att hela bilden ska komma fram, så att en vårdnadshavare som kan vara en del av själva problemet inte kan stoppa information från barnet. Det är extremt viktigt.

Jag konstaterar att i den rapport från Jämställdhetsmyndigheten som Martina Johansson bygger interpellationen på har myndigheten gått igenom ett antal domar som ligger längre tillbaka i tiden, och i absolut huvudsak handlar det om domar som kom före lagändringarna. Jag hoppas lagändringarna från den 1 juli förra året får genomslag, så att det nu ser bättre ut helt enkelt. Jämställdhetsmyndighetens rapport bygger i huvudsak på domar som kom före lagändringen.

Jag pekar också på den utredning där vi såg över umgängesreglerna. Den frågan är viktig framöver när det gäller att stärka utsatta barns och kvinnors rättigheter. Min uppfattning är att en våldsam man är inte bara en dålig make utan också en dålig pappa, och det måste i framtiden komma till uttryck i prövningen av umgängesrätten. Där sker en översyn, och ett betänkande ska läggas fram i december i år.

Vi gör mycket på området, men det finns säkert ytterligare saker som vi behöver göra. Och jag för gärna en dialog med riksdagen i framtiden om detta.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Visst är barnfridsbrott en viktig förändring, och Centerpartiet har varit med och drivit fram och gjort verklighet av lagändringen. Visst ska ett barn som bevittnar våld självklart betraktas som ett offer och vara sin egen person. Där är vi helt överens.

Låt mig backa tillbaka till vad ministern säger om att lagändringarna trädde i kraft efter de domar som Jämställdhetsmyndigheten har tittat på. Det är helt sant. Men barnkonventionen stipulerar fortfarande att barn ska ges rätt att komma till tals. Oavsett förändringen i lagstiftningen eller inte fanns detta stipulerat i barnkonventionen sedan tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför har jag återkommande under mina år i riksdagen tjatat om barns rätt att komma till tals och att det måste finnas enhetliga metoder i arbetet? Det är för att barn ska må bra. Barn är egna individer och de är inte någons egendom som kan användas i till exempel ett vårdnadsmål.

Det som händer om det inte finns ett bra arbete för att se till barns rättigheter är att ett barn inte får tillgång till båda sina föräldrar - vilket är lika fel - om bägge föräldrarna har omsorgsförmåga. Det är faktiskt också vad som händer i dag, det vill säga att barn tappar tillgången till en av sina föräldrar. Det sker på grund av att det inte finns tillräckligt bra metoder när vi dömer i frågorna. Det är för barnet lika hemskt inför framtiden.

Jag återkommer till att det är metoderna vi måste jobba med och inte alltid lagstiftningen. I fråga om brottmål är det tydligt vad som krävs för att fälla någon. Det är inte lika tydligt vad som ska göras när vi pratar om vårdnadsmål. Det är klart att vi inte kan prata om fingeravtrycksbevis när vi pratar om vårdnadsmål, på det sätt man pratar om bevis på en kniv eller vid ett inbrott. Men det handlar om att komma så nära som möjligt.

Låt oss titta på exemplet barnintervjuer. I ett brottmål är det jättetydligt hur intervjuerna ska gå till. Det ska vara öppna frågor och tydliga metoder för att kunna referera till barnens svar. På det sättet kan man analysera och tala om vad man gör sin bedömning på. Motsvarande arbetssätt finns inte i hela landet inom den här typen av mål som avgörs i domstol. Det finns kommuner som är jätteduktiga på att jobba med barnintervjuer, men det sker inte i hela landet eftersom helheten inte finns. Då anser jag att det är domstolens ansvar, utifrån sitt perspektiv, att säkerställa barns rätt att komma till tals för att komma så nära som möjligt. Vi måste säkerställa barnets bästa i ett vårdnadsmål.

Herr talman! Jag återkommer till mina grundfrågor. Vad avser ministern att göra för att höja kompetensen, se till att det tas fram enhetliga metoder så att barn kan komma till tals och bli mer delaktiga?

Herr talman! Det finns säkert mycket mer som kan göras. Jag vill peka på att den lagändring som infördes för mindre än ett år sedan stärkte barnens rätt att komma till tals. Den analys som är gjord av Jämställdhetsmyndigheten baserar sig på förutsättningar som fanns tidigare före lagändringen.

Jag utgår från att det har skett en förändring, och det får man utvärdera i efterhand för att se vilket genomslag den nya lagstiftningen har haft. Men det här är trots allt viktiga förändringar, både stärkandet av rätten att komma till tals och möjligheten att höra barn utan vårdnadshavarens samtycke. Det är extremt viktigt.

Sedan frågade Martina Johansson vad som kan göras i övrigt för att se till att det görs ordentliga utredningar och mer enhetliga processer. Det är socialtjänsterna i kommunerna som har ansvar för utredningarna, men vi kan från statens sida hjälpa till på olika sätt. Här finns Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, som arbetar med dessa frågor. Det är inte min myndighet utan den ligger på Socialdepartementet. Men på den myndigheten arbetar man mycket med att försöka stödja kommunerna i dessa utredningar. Man har gett ut allmänna råd om utredningsförfarandet, och man har gett ut ett särskilt handläggningsstöd om riskbedömningar vid utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Man har gett ut informations- och kunskapsstöd samt handböcker som rör arbetet med att handlägga ärenden och utredningar. Det är vad staten kan göra för att stärka processerna i kommunerna. Sedan är det kommunerna som har ansvar för vidareutbildning, kompetensutveckling och så vidare hos socialtjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad ligger på mitt ansvarsområde? Jag har domstolarna. Där konstaterar jag att Domstolsakademin, som ju är Sveriges Domstolars organisation för att ge domare vidareutbildning och kompetensutveckling, aktivt arbetar med dessa frågor. Man erbjuder flera kurser inom familjerätten som behandlar olika aspekter rörande barnets bästa och andra relevanta frågor samt den färskaste lagstiftningen.

Det är så man får jobba. När ny lagstiftning är på plats får man därefter jobba med kompetensutveckling för dem som ska tillämpa lagstiftningen. Då är det Domstolsakademin inom Sveriges Domstolar som är ansvarig för utbildning och kompetensutveckling. Man erbjuder, som sagt, ett antal kurser för detta.

Vi får säkert anledning att återkomma i dessa frågor framöver. Jag vill bara peka på att det här är sådant vi löpande kan göra från statens sida.

Herr talman! Det här är frågor som ligger under lite olika ansvarsområden. Jag tror att det är just det som är skälet till att barn inte kommer till tals och får vara delaktiga. Ansvaret för de olika delarna ligger hela tiden hos någon annan. Jag har motsvarande diskussioner med ministerns kollega Lena Hallengren om vad man kan göra.

Jag vill ändå återkomma till att lagändringen kommer att påverka, men barnkonventionen finns fortfarande som lag oavsett vad som har funnits med i våra tidigare lagstiftningar. Här finns en skiljelinje mellan mig och ministern vad gäller vad som krävs. Jag har inte lika stort fokus på att ändra i lagstiftningen, utan återigen handlar det om kompetensen. Där måste staten ta ett ansvar.

Myndigheterna kan beskriva olika arbetssätt, men man kan bli mycket mer distinkt i att titta på vad forskningen gör. Det finns väldigt lite forskning om till exempel barnintervjuer i vårdnadsmål.

Det speglas i domstolens arbete. Domstolen måste ju se till att barn kommer till tals. Det är inte enbart kommunens ansvar. Domstolen ber om en utredning, men om den inte håller måttet enligt domstolen måste domstolen antingen be om en komplettering eller själv göra en kompletterande utredning.

Jag hoppas att vi kan fortsätta diskussionerna. Läs gärna kommittémotionen från i höstas! Där finns det många förslag som ministern tillsammans med Lena Hallengren kan ta och plocka av för att både minska antalet vårdnadsmål och säkerställa barns rättigheter.

Herr talman! Jag tror inte att det finns så stora meningsskiljaktigheter i det här.

Det är klart att barnkonventionen ligger där hela tiden och tillämpas och används av de myndigheter som tillämpar lagstiftning. Ibland behöver man göra lagändringar för att man har sett att här behöver man stärka lagstiftningen för att den ska nå upp till barnkonventionens syften och mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ett exempel på det, skulle jag vilja säga. Vi stärkte för mindre än ett år sedan barnens rätt att komma till tals och gjorde ändringen som gäller möjligheten att höra barn utan vårdnadshavares samtycke. Det är en stor förändring.

Från den 1 januari är det också en annan lagändring som gäller, nämligen att man har informationssamtal mellan föräldrarna ledda av socialtjänsten på ett annat sätt än tidigare och med större krav på det än tidigare. Det är också en följd av propositionen som vi lade fram förra året.

Ja, det är klart att det finns ett delat ansvar. Så länge det är kommunerna via socialtjänsten som ska göra de här utredningarna är det ju på det sättet det är. Jag vill inte flytta det utredningsansvaret till någon statlig institution, och det tror jag inte att Martina Johansson heller vill göra. Det är kommunerna som gör detta, och då får man se till att kommunerna får det stöd från staten som de kan behöva i det. Men de har också ett eget ansvar att sköta sina uppgifter på ett bra sätt.

Vi kan göra detta via Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, vilket vi gör, och vi kan stärka kompetensutvecklingen när det gäller domstolarna via Domstolsakademin, vilket vi också gör.

Som sagt finns det säkert anledning att återkomma till detta framöver, men jag tror inte att vi har några djupare meningsskiljaktigheter. Vi fortsätter helt enkelt att jobba på för att stärka barns rättigheter i alla avseenden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.