Säkerhet och punktlighet på järnvägen

Herr talman! Roland Gustbée har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att öka punktligheten i tågtrafiken och när förbättringar i punktligheten kan förväntas ske.

Jag delar Roland Gustbées uppfattning att en hög punktlighet i tågtrafiken är mycket viktig. Det handlar om att säkra pendlares möjlighet att ta sig till och från jobbet i tid samt om att värna industrins godstransporter.

Det är Trafikverket som ansvarar för åtgärder och arbetssätt kopplat till säkerhet och punktlighet på den statliga järnvägen. De har att förhålla sig till de transportpolitiska målen, där aspekterna säkerhet och samhällsekonomisk effektivitet ingår.

Trafikverket har upprättade rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas vid larm om obehöriga i spårområdet. Utifrån larmets karaktär avgörs om det är lämpligt med tågstopp, nedsatt hastighet för tåget på sträckan eller annan åtgärd. För att förebygga dessa typer av stopp och hastighetssänkningar bedriver Trafikverket ett systematiskt arbete för att förbättra säker-heten, exempelvis genom att stängsla in och kameraövervaka järnvägen där obehörigt spårbeträdande är vanligt. Åtgärderna ska minska antalet personpåkörningar och tågstopp.

En väl fungerande järnväg är en viktig del i regeringens samhällsbygge. Sedan regeringen tillträdde har anslaget till järnvägsunderhållet ökat kraftigt. Mellan 2016 och 2018 satsas 1,34 miljarder kronor extra på järnvägsunderhåll varje år. För 2017 sker dessutom en särskild satsning på kapacitetshöjande åtgärder på 200 miljoner kronor.

Regeringen har nyligen överlämnat en infrastrukturproposition till riksdagen. Med denna proposition föreslår regeringen att de ekonomiska ramarna för nästa planperiod, 2018-2029, ökar med drygt 100 miljarder kronor. Detta möjliggör bland annat en kraftfull satsning på drift och underhåll av järnvägen. Syftet med det är att långsiktigt skapa förutsättningar för en robust, punktlig och säker järnväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I regeringens nyligen antagna nystart för nollvisionen finns också tydliga inriktningar om att infrastrukturen ska bidra till att minska antalet självmord i transportsystemet där så är möjligt.

Sammantaget bidrar detta till en säkrare och punktligare järnväg till nytta för jobben och klimatet.

Herr talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret. Min interpellation är föranledd av de många förseningar som förekommer i järnvägstrafiken, specifikt dem som jag själv har uppmärksammat med personer i spåret. I Göteborg stoppades nyligen en stor del av trafiken av personer som befann sig i spårområdet. Det var inte bara i ett väderstreck som trafiken stoppades, vilket förmodligen berodde på att det var i närheten av stationen. Det här ledde i sin tur till att Trafikverket var tvunget att stänga av strömmen för en stor del av det berörda området, vilket ledde till ytterligare förseningar och svårigheter att få igång trafiken.

I fjärrtågstrafiken ligger punktligheten enligt den senaste statistiken på runt 80 procent. Det betyder att var femte resa är försenad. Förseningarna kan många gånger synas vara små. Men även om det rör sig om bara fem tio minuter leder de ofta till följdförseningar, till att man missar en anslutning när man ska vidare. Nu mäter vi inte detta - vi mäter tågens försening, inte passagerarnas försening. Men passagerarnas försening är det som upplevs.

Stängsling och kameraövervakning är säkert bra åtgärder för att minska antalet människor i spårområdet, och det är nog det som man tänker på först. Men det måste finnas många andra tänkbara åtgärder, kanske exempelvis informationskampanjer för att höja medvetenheten om hur farligt det är att vara i spårområdet och om vilken samhällsskada man ger upphov till när man olovligen vistas i banans omedelbara närhet. Många gånger är det tanklöshet som det handlar om, till exempel att människor går och plockar bär i spårområdet eller ska frakta timmer över järnvägen och inte tänker på att det orsakar förseningar och besvär för många människor samt samhällsekonomiska kostnader.

Man skulle kunna fundera på bättre skyltning. Man skulle också kunna tänka på straffsatser för dem som med vilja bryter mot de föreskrifter som finns, inte minst när det gäller de förseningar som orsakas av kopparstölder, vilka har varit ganska betydande även på senare tid. Där skulle man kunna tänka sig att de som gör detta skulle få betala inte bara böter utan även skadestånd för resenärernas förlorade tid.

Jag saknar förslag från regeringen när det gäller att komma till rätta med problem med mjukare satsningar. En stor del av ministerns svar handlar om infrastruktursatsningar och investeringar. Men det är inte vad interpellationen handlar om. Interpellationen handlar om att vidta de mjuka åtgärderna som finns i fyrstegsprincipen: tänk om och optimera. De åtgärderna får också mycket snabbare verkan än att vänta på att rälsen ska få förbättrat underhåll. Där är vi helt överens om att det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Detta med punktlighet har flera olika delar. Det kan handla om brister i infrastrukturen. Där tillskjuter vi, som jag sa, medel under innevarande mandatperiod men ger också ett betydande tillskott under nästa planperiod från 2018. Det kommer att vara alldeles nödvändigt för att säkerställa minskad förekomst av spårfel, växelfel, nedfallna kontaktledningar, signalfel och allt vad som nu uppstår i spåren.

Samtidigt kan man konstatera att 91 procent av alla tåg kommer i tid inom plus minus fem minuter relativt tidtabell. Målsättningen för ett gemensamt projekt i järnvägsbranschen är att punktligheten ska öka till 95 procent fram till 2020. Det handlar om en lång rad åtgärder som sammantaget ska bidra till en ökad punktlighet i järnvägssystemet.

Det handlar om att få fungerande underhållsåtgärder men också om trafikledningsinsatser och hur man prioriterar tåg vid förseningar. Det handlar om att säkerställa att fordon håller en tillräckligt god kvalitet för att inte fordonsfel ska öka förseningar. Det handlar också om informationsinsatser.

När det gäller den specifika frågan om spring i spår handlar det också om fysiska insatser för att minska risken. Det är ganska väl kartlagt på vilka platser det är ett mer förekommande problem. Där har man gjort stora insatser med exempelvis stängsling och kameraövervakning. Självklart är också informationsinsatser en viktig del i detta. Det handlar om att förklara och att få fler att förstå konsekvenserna av detta.

Förutom att det ger upphov till förseningar är det förenat med livsfara att uppehålla sig i spårområdet. Där kan man nog säga att det har skett en uppluckring av medvetandet om det kanske inte under de allra senaste åren men över tid. Det är viktigt att återupprätta den kunskapen och insikten om att det är farligt.

I järnvägssystemet är det varje år 80-100 personer som omkommer. Det handlar då om påkörningar. Uppskattningen är att ungefär 70 procent av dem är suicidfall. Det finns olika sätt att arbeta med det. Det handlar om tillgängligheten till spårområdet och att man försvårar för människor att komma till de platser där det är ett omfattande problem. Men det handlar också om insatser som görs på andra håll i samhället för att kunna upptäcka och förebygga suicid med samtal och på andra sätt.

Detta är naturligtvis en stor tragedi för dem som väljer den utvägen men också för anhöriga som drabbas. Där pågår ett arbete som inte alls har med Trafikverkets arbete att göra men som i allra högsta grad har bäring på problemet.

Herr talman! Suicidfallen tror jag inte vi kommer till rätta med genom exempelvis stängsling. Det handlar nog mer om samhällets arbete i stort för att förhindra och förebygga suicidfall. Ögonblickets infall kan man förhindra genom att ha staket och så, och det är bra.

Infrastrukturministern säger att Trafikverket efter larmets karaktär bedömer om det ska vara tågstopp, nedsatt hastighet eller något annat. Här är det en helt annorlunda situation i tågtrafiken mot i övriga trafikslag. Vi stoppar aldrig biltrafiken på motorvägarna därför att det befinner sig människor där, även om också de befinner sig i livsfara på en motorväg. Vi stoppar inte fartygstrafik därför att det är en kanotist som har gett sig ut i farleden. Respektive trafikant förväntas ändå reglera detta genom att sänka hastigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men i tågtrafiken är det toppstyrt. Där bestämmer man enligt något slags checklista att stoppa trafiken helt ibland. Det ifrågasätter jag. Man kunde i stället framföra tågen långsamt förbi de människor som befinner sig i spåret. Det känns inte rimligt att så många människor ska få förseningar i sin vardag med samhällsekonomiska kostnader. Varför kan vi inte behandla tågtrafiken på samma sätt som vi gör exempelvis med trafik med bil eller på vatten?

Herr talman! Jag skulle nog säga att förklaringen ganska mycket handlar om att tågtrafiken till sin karaktär är annorlunda. Det är ett trafikslag där man inte har fri tillgång utan blir tilldelad ett tågläge, och det finns en trafikledning. Det finns signaler på vägen som säger att man måste stanna för att hålla avstånd.

Det är en betydligt mer reglerad trafik av det enkla skälet att tågtrafiken har inneboende utmaningar i det att det är sämre sikt och högre hastigheter och inte minst i att ett tåg av naturliga skäl inte kan väja. Det befinner sig på spåret. Ett tåg har också en betydligt längre bromssträcka än vad exempelvis en personbil har. Ett fartyg kan hålla undan och väja. En personbil eller lastbil kan hålla undan och väja, och man kan också med relativt kort stoppsträcka få stopp på fordonet. Det är inte fallet i tågtrafiken.

När man har spring i närheten av spår som rapporteras håller man i allmänhet en reducerad hastighet för att kunna bromsa in om en person närmar sig spårområdet. När man däremot har personer i spårområdet stänger man alltid trafiken av säkerhetsskäl. Allt annat vore en fullständig orimlighet utifrån målet att säkra liv och hälsa. Jag tror att reaktionerna hade blivit oerhört starka om trafikledningen i ett sådant sammanhang skulle välja att inte stanna trafiken med ett dödsfall som följd. Trafiksäkerheten ska alltid gå först.

Vilka olika typer av åtgärder som är relevanta att vidta när måste trafikledningen ha det fulla ansvaret för. Man ska också känna en trygghet i att man gör rätt prioritering när man sätter liv främst. Jag tror att det vore oerhört olyckligt att börja ifrågasätta den principen.

Herr talman! Jag är naturligtvis inte ute efter att sätta människors liv på spel. Det kan vara så att jag inte har suttit i en lokhytt och sett hur besluten fattas där. Men det känns ändå som att man borde kunna göra någonting för att minska detta. En del åtgärder är vi helt överens om. Det handlar om information och exempelvis stängsling.

Det finns också annan information som kan förbättra den upplevda förseningen för resenärerna. Jag fick själv i dag uppleva ett inställt tåg. Där fick jag upplysningen: Det kommer att finnas ersättningsbussar. Men jag fick inte veta varifrån de ersättningsbussarna gick och om de ersättningsbussarna skulle göra att jag kom i tid till min anslutning, vilket gjorde att jag i stället fick ta taxi till Södra stambanan och Alvesta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns många mjuka åtgärder som man kan vidta för att förbättra trafiken som är betydligt mindre kostsamma än infrastrukturinvesteringarna som vi är överens om behövs. Det är bra att vi har ögonen på det. Jag har fått lite mer förståelse för resonemanget när det gäller personerna i spåren.

Herr talman! Det har visat sig att när man vidtar åtgärder som instängsling och kameraövervakning får man också effekter i form av minskat spring på spåren. Det är effektiva åtgärder.

Informationsdelen är ett av områdena i projektet Tåg i tid, som jag nämnde tidigare. I den ökade samverkan som finns mellan de olika parterna på järnvägsmarknaden är det ett viktigt fokusområde. Hur man upplever en försening är, precis som Roland Gustbée säger, en viktig del. Det handlar om hur man blir informerad, om man har möjlighet att göra ett annat val och om det blir någorlunda förutsägbart vad som kommer att hända. Man har jobbat intensivt med att förbättra informationsflödet från Trafikverket både ut till respektive trafikföretag, som i sin tur direkt informerar sina resenärer, och ut till medierna så att man kan få information också den vägen om man ännu inte är resenär.

Utifrån egen anekdotisk bevisföring och egen erfarenhet skulle jag vilja säga att det fungerar betydligt bättre i dag än för bara något år sedan. Man får exempelvis uppdateringar via sms när förseningar inträffar. Detta arbete fungerar alltså bättre och bättre. Men det finns fortfarande mer att göra, till exempel när det gäller att ge en relevant bedömning av hur lång förseningen kommer att bli och hur länge man kan räkna med att behöva vänta innan tåget kommer eller går. Där finns fortfarande ett förbättringsarbete att göra. Men arbetet är i allra högsta grad igång, och jag hyser stora förhoppningar om att detta kommer att ge resultat både när det gäller bättre information och när det gäller mindre förseningar.

Överläggningen var härmed avslutad.