Rovdjursförvaltning

Fru talman! Daniel Bäckström har frågat landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om regeringen avser att göra förändringar av nuvarande ordning i rovdjurspolitiken. Han har vidare frågat vad regeringen avser att göra för att säkerställa att det sker en aktiv förvaltning av varg. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna.

Jag vill inledningsvis framhålla att regeringen anser att Sverige ska ha långsiktigt livskraftiga stammar av rovdjur som ger en biologisk mångfald, bidrar till att uppnå riksdagens miljökvalitetsmål och lever upp till EU-rätten, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Det behövs mer samverkan mellan dem som berörs av rovdjurspolitiken och en respekt för både människa och rovdjur.

Regeringen anser att rovdjursförvaltningen behöver utvecklas för att uppnå miljökvalitetsmålen och att bidragen till åtgärder för att förebygga och ersätta skador på tamdjur orsakade av rovdjur behöver öka. I vårändringsbudgeten för 2015 ökade anslaget som används för att betala ut ersättningar för viltskador med 10 miljoner kronor, och regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2016 att anslaget ska öka med ytterligare 10 miljoner kronor per år för att förebygga konflikter kring rovdjur. Det är min förhoppning att satsningen ska förbättra situationen när det gäller konflikter kring rovdjuren.

För att i ett lite längre perspektiv komma till rätta med de tamdjursskador som stora rovdjur orsakar har regeringen gett Statens jordbruksverk i uppdrag att till den 15 december sammanfatta och utvärdera befintlig kunskap om hur rovdjursangrepp kan förebyggas. För att ytterligare utveckla rovdjursförvaltningen har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda vad som krävs för att vargpopulationen i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet samt redovisa hur socioekonomin påverkas av en vargstam som har gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket delredovisade uppdraget i oktober 2015. Samma månad redovisade Naturvårdsverket även regeringsuppdraget att undersöka hur skyddsjakten kan utvecklas för att möta de behov som i dag finns givet den ökade vargtätheten i vissa områden. Regeringen bereder nu förslagen i redovisningarna.

Avslutningsvis har en utredare redovisat ett uppdrag om att föreslå en transparent och rättssäker processgång för överprövning av länsstyrelsens beslut om jakt som är förenlig med EU-rätten och andra internationella åtaganden. Regeringens intention är att redan i vinter säkerställa att beslut om jakt efter varg ska kunna överklagas till domstol.

Länsstyrelserna i Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län beslutade den 11 november 2015 om att licensjakt efter totalt 46 vargar ska få genomföras från den 2 januari till och med den 15 februari 2016. Bakgrunden är att den tidigare regeringen ändrade jaktförordningen som en följd av att riksdagen godkände propositionen En hållbar rovdjurspolitik och därefter gav Naturvårdsverket en ökad möjlighet att delegera rätten att besluta om skydds- och licensjakt efter stora rovdjur till länsstyrelserna. Naturvårdsverket delegerade i juni 2015 rätten att besluta om skyddsjakt efter varg, björn och lodjur till alla länsstyrelser utom Länsstyrelsen i Gotlands län och efter järv till länsstyrelserna i norra och mellersta rovdjursförvaltningsområdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skyddsjakt är en viktig del av rovdjursförvaltningen, och det är en styrka att besluten om skyddsjakt kan fattas regionalt av länsstyrelserna på de platser där behov av skyddsjakt uppstår. När det gäller licensjakt efter varg delegerade Naturvårdsverket i oktober 2014 rätten att besluta om licensjakt efter varg till länsstyrelserna i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Genom Naturvårdsverkets beslut att delegera rätten att fatta beslut om skydds- och licensjakt har länsstyrelserna fått ett ökat mandat att besluta om förvaltningsåtgärder.

Sverige är en del av EU, och vi påverkas av de beslut som vi tar gemensamt inom EU. Vi har nu två överträdelseärenden som gäller vargjakt. Överträdelseärenden är att EU-kommissionen hotar med att ta ett ärende mot Sverige till EU-domstolen. Det ena handlar om licensjakt efter varg och att EU-kommissionen anser att tidigare beslut om licensjakt strider mot art- och habitatdirektivet. Det andra överträdelseärendet handlar om tillgång till rättslig prövning när det gäller jakt. Båda överträdelseärendena hanteras nu inom regeringen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det här är det tredje interpellationstillfället jag medverkar till i de här frågorna - det handlar om rovdjurspolitik, och det handlar om förekomsten av varg som ökar runt om i landet.

Enligt inventeringarna var det 320 vargar i landet under säsongen 2013-2014. Den inventering som gjordes för säsongen 2014-2015 visade att det då var 415 vargar. Sedan tillkommer den del som finns på den norska sidan, som ger underlaget för den gemensamma skandinaviska stammen.

Främst finns vargen i Mellansverige. Det handlar om Värmland, Dalarna, Örebro, Dalsland, Västmanland, Sörmland och Uppland, men den finns också på fler platser. Vi vet att för varje föryngring sprids också vargarna till fler platser i landet. Den senaste vintern genomfördes en mycket aktiv förvaltning med licensjakt där 44 vargar fick fällas. Naturvårdsverket delegerade besluten till länsstyrelserna som tar sitt ansvar och utför uppgiften väl i samarbete med organisationer som berörs. Beslutet blev, som vid flera tillfällen tidigare, överklagat. Naturvårdsverket avslog överklagan, och nu pågår en laglighetsprövning i Högsta förvaltningsdomstolen.

Riksdagsbeslutet från december 2013 implementerades och fick mer och mer förankring i de regioner, de bygder och bland de människor som berörs och dagligen lever med konsekvenserna av en alltmer utbredd vargstam.

I våras kom ett antal uppdrag från regeringen som skapade stor osäkerhet och oro ute i landet om vad som kommer att gälla framöver. Många människor känner inte längre tillit till det politiska systemet. Efter alla turer med juridik och besked fram och tillbaka blir inte tryggheten särskilt stark. Förtroendekapitalet mattas och minskas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi pratar om värdet av ökad dialog och ökat samförstånd blir det nu i stället motsatsen. Därför är debatten oerhört viktig. Den berör så många intressen, och det är så många människor som varje dag möter de olika konsekvenser de nationella målsättningarna innebär på lokal nivå. Vargens utbredning och starka koncentration har kraftigt förändrat livsvillkoren för många människor, inte minst i Värmland. Under hösten har vi kunnat se att en försvårad djurhållning gör att livsmönster begränsas ytterligare. Om man vågade släppa älghunden under älgjakten i marker med varg kunde man se dem bli angripna. Flera blev dödade. Det finns dokumenterade inspelningar av hur det går till när två vargar anfaller en enskild älghund. I ett annat lag kunde man se hur en älgkalv blev attackerad av en enskild varg. Vargen fällde kalven, och innan älgkalven hade dött började vargen att äta på den.

Exemplen är många, och vi möter många skadade älgar. Älgstammen minskar kraftigt. Det ser vi inte minst på den halverade licenstilldelningen som många av lagen har fått.

Nu ställs frågan ute i bygderna: Vilket resultat kommer regeringens aviserade utredningar att få?

Blir det någon vargjakt kommande vinter? Ja eller nej?

Herr talman! Sverigedemokraterna har en positiv inställning till Sveriges jägarkår, som i stor utsträckning besitter en ovärderlig kompetens och för vidare kunskapen om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög, och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl.

Men det har gått troll i möjligheterna till en fungerande viltvård. Det är utredning på utredning. Det är inte klokt vad många utredningar som förespråkas. Hela frågan om förvaltning av rovdjursstammarna har kommit in i en gränslös rundgång. Det inser alla som har insyn i frågan. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har nu kommit överens om att under vintern ändra tillbaka till det gamla systemet, det vill säga att beslut om licensjakt på varg ska kunna överklagas till en domstol - som om det inte redan är försvårande. Vi minns ju hur Förvaltningsrätten i Karlstad stoppade vargjakten i Värmland och i Bro i januari i fjol. Kammarrättens snabba beslut att Naturvårdsverkets beslut inte får överklagas räddade den nödvändiga vargjakten.

Ministern pratar i tomma ordalag om förvaltningen. Hon säger egentligen absolut ingenting. En blir rasende och sinnig på tock, säger jag som värmlänning - arg och förbannad på sådant, på svenska. Jag talar ändå för många värmlänningar eftersom det är där de är mest upprörda.

Hur ser ministern på förhalandet med dessa ständiga myndighetsbeslut?

När vi äntligen kunde se en funktionell och mindre omständlig process i fjol, där vargjakten kunde genomföras i enlighet med beslut i vintras, vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu ändra tillbaka till det gamla systemet, det vill säga att beslut om licensjakt på varg ska kunna överklagas till domstol. Det är ett system som omöjliggjorde vargjakt under några års tid. Det gick fort att fylla licenskvoten på varg. Jakten utfördes med stor disciplin på ett förhållandevis professionellt sätt. Det visar också att vargbeståndet är tillräckligt stort för att regleras med jakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ser ministern på detta ständiga förhalande av myndighetsbeslut? Är det bra för förvaltningen av vargstammen?

Herr talman! När den nya rovdjurspolitiken antogs i riksdagen 2013 stöddes beslutet av 87 procent av ledamöterna i omröstningen. Bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställde sig utanför denna kvalificerade majoritet. Det betonades att den framtida vargpolitiken också skulle ta hänsyn till socioekonomiska konsekvenser och effekter, det vill säga vargpolitikens påverkan för människor som bor och verkar i rovdjurstäta områden.

I min egen valkrets Dalarna har vi lång erfarenhet av stora rovdjur. Björnstammen har passerat 350 djur, och i princip hela länet är täckt av vargrevir. Därmed är Dalarna ett av de län som har allra högst koncentration av rovdjur. Det påverkar verkligen villkoren för många människor. Det är detta perspektiv jag vill lyfta fram i mitt inlägg.

Det finns en betydande politisk uppslutning bakom synsättet att rovdjuren har ett berättigande i den svenska faunan och ger ett mervärde i många avseenden. Men det visar också att starka koncentrationer ökar problemet avsevärt. Det påverkar starkt människors vardag och förstärker hur regeringen behandlar rovdjurspolitiken, vilket skapar ännu fler frågor. Ni skapar stor oro hos människor som berörs i sin vardag. Framför allt handlar det om bristen på besked, som skapar osäkerhet hos många.

De så kallade socioekonomiska effekterna måste vägas in. Att människor påverkas måste ges ett värde i debatten. De olika delarna i det goda livet på landsbygden påverkas. Viljan att skapa utkomst och framtid avtar, och det rörliga friluftslivet lockar inte i samma utsträckning. Nöjet att röra sig i skog och mark byts till en känsla av att alltid behöva vara på sin vakt, och många vågar inte längre plocka bär och svamp. Ofta vittnas om tveksamhet att rida ensam i skogen, och intresset för jakt avtar. Det här är aktiviteter som alltid har varit naturliga för livet på landet.

Allvarlig är också känslan hos många djurägare som inte längre kan garantera sina tamdjur skydd och trygghet. Detta är ofta djurägarens starkaste känsla och drivkraft i sitt företagande. De attacker som sker, trots att förebyggande insatser görs, ger känslomässiga signaler i breda kretsar av djurägare - att man inte räcker till och inte kan värna sina egna djur.

Av statsrådets svar framgick att ministern vill höja ersättningen för skadade och döda tamdjur, men en ersättning i pengar kompenserar inte. Det vi ser nu berör själva själen i att vara bonde och djurhållare. Men vi måste också väga in en avtagande vilja att hålla tamdjur. Vad får det för effekter för den enskilda djurhållaren och för det öppna landskapet?

Jag skulle vilja rikta ett par frågor till statsrådet med anledning av hennes svar. Det är illa nog att regeringen aktivt försöker kringgå ett riksdagsbeslut med 87 procents stöd och dessutom ett tillkännagivande i samma fråga, vilket kommer att försvåra och försena hållbar och aktiv rovdjursförvaltning.

Vilket besked har regeringen att ge till alla människor vars vardag berörs av rovdjuren i vårt land? På vilket sätt väger ministern in de socioekonomiska effekterna när ni nu formar den framtida rovdjurspolitiken?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för en engagerad debatt om en fråga som berör oerhört många i vårt stora, skogstäta land med dess sedan en tid alltmer växande rovdjursstammar!

Det talas om stor osäkerhet kring vad som gäller. Jag skulle vilja säga att den osäkerheten har funnits i Sverige under lång tid.

Vi har utvecklat rovdjurspolitiken. Det gjorde den förra regeringen, som också kom med en rovdjursproposition till riksdagen. Men det fanns delar där som ännu inte var färdiga i förhållande till våra internationella åtaganden, inte minst till hur bevarandet av stora rovdjursstammar ska kunna ske i samklang med EU-reglerna. Jag värnar om - hela regeringen värnar om - att vi i Sverige ska kunna utveckla den här politiken utifrån just våra förutsättningar.

Då är det en ganska dålig strategi, tycker jag, att lägga upp en politik som ber om att EU-domstolen ska besluta om de svenska förhållandena. Jag tror inte att EU-domstolen i grunden är rätt instans att besluta om den svenska rovdjursförvaltningen.

Det ville jag säga inledningsvis. Vidare till frågorna, för det är helt klart att man kan försöka vara ännu tydligare med detta.

Basen för det som regeringen har gjort är självklart riksdagens beslut om hur rovdjursförvaltningen ska bedrivas. Denna har utvecklats. Jag hörde från flera talare här att den också börjar sätta sig i vissa delar, inte minst det regionala anslaget.

Precis som jag ganska omfattande redogjorde för i svaret bygger den svenska rovdjursförvaltningen och viltförvaltningen på en regionaliserad organisation. Det tror jag i grunden är oerhört viktigt och bra. Det är någonting som vi vill vidareutveckla och förtydliga och ge goda förutsättningar så att det ska kunna användas ännu starkare.

Det vi har gjort från regeringens sida är att följa upp ännu bättre så att vi har en aktuell uppdatering av hur situationen ser ut för rovdjuren. Särskilt vargen har varit i fokus för den här debatten.

Vi fick nu från expertmyndigheten Naturvårdsverket en bred vetenskaplig grund för att den svenska vargstammen med nuvarande förutsättningar har en god bevarandestatus. Man kan tycka att det är vetenskapliga hårklyverier exakt hur många vargar eller exakt vilka förutsättningar som gäller. Men för att vi ska stå på en tydlig grund, inte minst i fråga om våra argument gentemot EU om varför vi ska ha rätt att göra så som vi gör i Sverige, har det ganska stor betydelse.

Jag är glad att den här regeringen har orkat med att utreda på djupet och få en vetenskaplig grund för de här bedömningarna. Jag är glad att man inte går in och gör en politisk bedömning av vad som är god bevarandestatus, för det vänder mitt parti och jag oss ganska starkt emot. Det gjorde också en större minoritet i den förra riksdagen.

Där står vi nu. Som jag sa har vi också fått en redovisning av hur man kan vidareutveckla skyddsjakten för att ännu bättre möta lokala villkor, och vi kommer att få ett uppdrag redovisat av Jordbruksverket när det gäller sammanställning och utvärdering av ytterligare åtgärder för att minska konfliktriskerna mellan rovdjur och tam- och husdjur. Det är precis sådana socioekonomiska aspekter som det här handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Blir det jakt i vinter? Ja, precis som jag redovisade i svaret finns det ett antal beslut om licensjakt i vinter. De har fattats av länsstyrelserna enligt gällande regelverk.

När det gäller överklagande till domstol får jag återkomma till den frågan.

Herr talman! I våras kunde jag konstatera att det kom vissa oeniga besked från regeringens partier. Det blev utredningar som skulle kunna visa mer, men nu känns det som om ni är mer överens inom regeringen om hur strategin ligger.

Det heter i svaret att regeringens intention är att redan i vinter säkerställa att beslut om jakt efter varg ska kunna överklagas till domstol. Det är en tydlig fingervisning om vart vi är på väg. Redan i vinter ska det alltså säkerställas att beslut om jakt efter varg ska kunna överklagas i domstol.

Det här innebär i praktiken att de beslut som länsstyrelserna nu har fattat och som innebär att det ska kunna finnas licensjakt i vissa län i praktiken kommer att kunna förhalas, fördröjas eller undvikas. Det blir precis som det har varit tidigare vintrar när det fanns möjlighet att överklaga i flera instanser. Om det nu går till domstol är signalen att det i praktiken inte kommer att finnas möjligheter för jakt.

Så tolkar många det här svaret. Så tolkar också jag det. Det finns en oerhört stor osäkerhet inbyggd i detta även om ministern hänvisar till att beslut är fattade utifrån de gällande beslut och den ordning som kammaren har ställt sig bakom.

Att ändra instansordningen för beslut handlar om både skyddsjakt och licensjakt. Då kommer vi tillbaka till det system som fanns förut. Det var därför alliansregeringen tog så tydlig ställning och ändrade ordningen så att man skulle kunna överklaga endast till Naturvårdsverket - för att se till att det i praktiken blev en aktiv förvaltning.

Det är oerhört viktigt att det förtydligas vilket perspektiv regeringen har när det gäller tid inför vintern. Är det före eller efter jul datumen för licensjaktens möjliggörande gäller? Och hur ser ministern på kopplingen till tidigare juridiska processer som har funnits inom området?

När det handlar om möjligheterna för många djurägare och uppfödare, bland annat inom fårnäringen, förändras krafterna, hoppet och möjligheterna för varje säsong som går även om man företar många åtgärder för att förebygga. Man stängslar och gör det man kan utifrån de riktlinjer som länsstyrelsen sätter upp. Jag vet det själv, för jag har gått flera veckor i sommar och stängt kilometervis av fårnät med eltråd och vet vilket arbete det för med sig. Jag tror att det kommer att hjälpa till en gräns. Man kan inte alltid utestänga lokatten. Det klarade inte vi i somras.

För någon vecka sedan noterade jag att en länsstyrelse i Sverige hade anmält en enskild fårägare för djurplågeri efter att vargen vid flera tillfällen angripit och dödat dennes får. Då saknades vidtagna åtgärder.

Är det den typen av åtgärder som regeringen eftersträvar när det handlar om att stärka dialogen och förtroendet mellan den enskilda djurägaren och myndigheten som representerar staten? Är det ett steg som kommer att utveckla vår rovdjurspolitik? I stället kan man lägga fokus på hur man kan minska rovdjurstrycket och ge förutsättningar för både djurägare och övriga att ägna sig åt sina viktiga näringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Talerätten för små föreningar har många gånger oklara grunder. Hundra medlemmar krävs. Det är ideologiskt burna föreningar som har tydlig slagsida i en ideologisk riktning och föreningar som trotsar alla myndighetsbeslut som går dem emot, överklagar eller ger sig ut i skog och mark och saboterar.

Hur ser ministern på sabotage mot myndighetsbeslut av sådana föreningar? Det har satts i kraft vid flera tillfällen, till exempel i Värmland.

Sverigedemokraternas politik är att eftersträva minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden. Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt, och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet.

Ministern! I dag ligger det inte på rimliga nivåer. Koncentrationen av rovdjur är ytterst besvärande, och folk är upprörda - inte bara i Värmland utan i stora delar av Svealand. Hur löser ministerns regering det med en utökad överklaganderätt? Det skulle jag vilja veta.

Förvaltningen syftar till att hålla rovdjursstammarnas storlek på en lämplig nivå, då alltför stora stammar i slutändan slår tillbaka på rovdjuren själva. Det må också ministern förstå.

Vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus ska vara i enlighet med propositionen för en hållbar rovdjurspolitiks nedre gräns för minsta livskraftiga population innan licensjakten kommer på tal. Det var 170. Det fanns ett intervall på 170-270.

Här har Sverigedemokraterna en rak, tydlig och ansvarsfull linje, till skillnad från regeringspartiernas försvårande och förhalande av den för landsbygdsbefolkningen så viktiga förvaltningen av rovdjurskoncentrationen i framför allt västra Svealand.

Herr talman! Jag kan konstatera utifrån svaret att miljöministern inte kan ge tydliga besked om hur en aktiv rovdjurspolitik ska bedrivas, inte ens de närmaste månaderna. Blir det någon licensjakt eller inte? Det vore lämpligt att i den här debatten ge besked om det.

Om vi jämför ingången i det här finns det ett riksdagsbeslut som har stötts av 87 procent i omröstningen. Dessutom finns ett ganska nyligen gjort tillkännagivande i samma fråga. Nu planerar regeringen att ändra rovdjurspolitiken genom att utfärda en förordning där man ändrar rätten att överklaga. Det gör regeringen utan att gå till riksdagen. Det sker genom ett beslut vid ett regeringssammanträde. Vi tycker att det är respektlöst. Centerpartiet tar dessa människors oro på stort allvar eftersom de påverkas i sin vardag, varje dag.

I ministerns skriftliga svar står att det behövs mer samverkan mellan dem som berörs av rovdjurspolitiken. Hur menar ministern? Vi kan ju inte ens samla parterna i en vargkommitté. Hur menar ministern att regeringens arbete har bidragit till att stärka samverkan med dem som lever i rovdjurstäta områden och som starkt påverkas av regeringens rovdjurspolitik?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan börja med att svara på de sista frågorna. Det vi har gjort är att vi fortsatt att utveckla en lokaliserad och regionaliserad rovdjurs- och viltförvaltning. Vi vill bygga vidare på att stärka de delarna. Vi tror att det är viktigt att i hela förvaltningskedjan ha en lokal och regional förankring. Vi har också säkerställt att Naturvårdsverket i sitt förnyade och utvecklade viltförvaltningsråd har en intensifierad dialog. Flera av dessa frågor har diskuterats där.

Det låter här som att regeringens avisering att det ska vara möjligt att överpröva jaktbeslut i domstol, vilket är en rättighet som redan är inskriven i EU och andra internationella kommissioner som Sverige tillträtt, i sig skulle avgöra om det blir licensjakt eller inte i vinter. Det är konstigt att vi just i vargjaktsfrågan diskuterar om ett sådant rättsligt instrument är en förutsättning för att beslut ska verkställas och gälla. Inte i någon annan offentlig verksamhet, vad jag vet, diskuterar man att det faktum att vi har en rättssäker ordning i sig är det som avgör huruvida de förvaltningsbeslut som fattas också genomförs.

Självklart ska vi ha en rättssäker ordning, på samma sätt som i andra delar av det offentliga Sverige. Om inte regeringen fattar beslutet kan vi med ganska stor sannolikhet få domstolsbeslut på det. Det kan införas den vägen, kan jag konstatera, men framför allt är det viktigt att konstatera att regeringen har gjort en utredning som ger förslag på hur vi med färre instanser, med koncentration till en domstol och med fokus på en rättssäker beslutsgång ska genomföra de offentliga besluten. Det är precis som i annan förvaltningsordning.

Vi ska ha en rättssäker process. Vi ska ju tro att våra förvaltningar fattar riktiga beslut, beslut som också står sig i domstol. Om de inte gör det måste förvaltningen få en indikering om det och ändra sina beslut på ett sådant sätt att de är i enlighet med regelverket. Jag hoppas att Sveriges lagstiftande församling backar upp principen om att vi i grunden ska ha rättssäkerhet i landet. Det betyder att besluten, om de är rättssäkra, håller när de prövas i domstol. I annat fall måste vi justera i systemen så att vi får beslut som är legala. All annan ordning vore konstig.

Jag håller med om att det har varit ett problem i den tidigare rättsprövning som funnits, det vill säga att man genom prövningsinstrumentet har kunnat undvika genomförande av vissa beslut. Därför är det bättre att vi efter genomgången har en ordning där vi kan få rättssäkerheten prövad och garanterad innan besluten ska verkställas.

Det är regeringens naturliga ingång att vi ska ha rättssäkerhet på alla politikområden, så även på viltförvaltningsområdet.

Herr talman! Ministern svarar inte på vad som blir den praktiska konsekvensen av det förslag som nämns i svaret. Vi vet att det i praktiken kommer att innebära stora konsekvenser vad gäller möjligheten att kommande vinter bedriva aktiv förvaltning och licensjakt.

De erfarenheter vi har med oss från tidigare år är att överklagandena gick vidare till nästa led och resulterade i att besluten inte kunde genomföras då man lyckades förhala det hela så att tidpunkterna för angiven jakt passerades. Eftersom ministern inte svarar på den frågan utan i stället reflekterar över hur viktigt det är med rättssäkerhet - också jag tycker att det är viktigt; vårt samhälle bygger på rättssäkerhet - vill jag fråga hur regeringen och ministern tänker hantera riksdagens tillkännagivande från i våras, som en majoritet av utskottet står bakom, gällande den nya rovdjurspolitik som riksdagen beslutade om 2013. Den fyller en viktig funktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man noterar och bekräftar det beslut som fattades. Då finns det troligen en bra balans mellan att uppnå en gynnsam bevarandestatus och att ta hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden. Man anser också att det är angeläget att den tidigare beslutade rovdjurspolitiken ligger fast och att det genomförs en riktad, selektiv jakt på varg.

Den ordning vi har tycker jag fungerar mycket bra. Jag tycker inte att det finns skäl att ändra instansordningen, för det är ett sätt att med en annan agenda vrida politiken i den praktiska tillämpningen så att man undviker det som beslutet från 2013 syftar till, att vi ska kunna nå resultat och kunna förvalta vargen på ett långsiktigt hållbart sätt och så att det även blir lokalt accepterat.

Herr talman! Regeringen svarar på tillkännagivandena i vanlig ordning. Sverige kommer att ha jakt på varg. Vi har en stor och ökande rovdjursstam. Vargstammen är större än på länge. Det kommer att behövas jakt som ett instrument att säkerställa att vi får den balans mellan människa och djur som vi behöver och som riksdagen anser ska vara ledstjärna i rovdjurspolitiken, nämligen en god förvaltning av rovdjursstammarna samtidigt som hänsyn tas till att förvaltandet sker på det sätt som passar bäst lokalt i Sverige.

Då ska vi undvika att skicka frågan till EU för att de ska besluta åt oss. Därför är det viktigt för regeringen att säkerställa att vi i Sverige har system som uppfyller inte bara våra egna rättssäkerhetskrav utan också EU:s krav. Vi vill införa en instansordning som gör att man kan få ett beslut prövat innan själva jaktsäsongen börjar så att beslutet, när det väl ska genomföras, är rättssäkerhetsprövat redan på förhand. Jag tror att det är en bra ordning som ökar tydligheten, minskar konflikterna och kan leda ett steg framåt i en för Sverige ganska konfliktfylld fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.