Fru talman! Andrea Andersson Tay har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera de risker för ekosystemkollaps som beskrivs i den rapport som har publicerats av brittiska Department for Environment, Food & Rural Affairs. Vidare har hon frågat varför jag inte verkat för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt Kunming–Montreal-ramverket, EU:s strategi för biologisk mångfald och naturrestaureringsförordningen. Slutligen har hon också frågat mig om jag avser att verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk, i likhet med det klimatpolitiska ramverket.

År 2019 presenterade FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, den första övergripande rapporten om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. Situationen beskrevs som allvarlig. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning, och många ekosystem förändras i snabb takt. Kunming–Montreal-ramverket, ett nytt globalt ramverk som förhandlades fram 2022, har som övergripande målsättning att hejda och vända den förlusten.

Sverige är part till FN:s konvention om biologisk mångfald och hade en central roll i arbetet med att ta fram Kunming–Montreal-ramverket. I samband med att världens länder enades om ramverket fattades även beslut om att parterna skulle uppdatera sina strategier för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och anpassa sina planer till de nya målen i ramverket.

Regeringen beslutade därför den 5 februari om en ny svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I strategin beskriver regeringen arbetet för att nå målen i Kunming–Montreal-ramverket. Därigenom bidrar också Sverige till att nå målsättningarna inom EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030.

Regeringen har gjort flera satsningar för att skydda och restaurera ekosystem. Ett exempel är våra historiskt höga satsningar på att återväta utdikade våtmarker och på att minska koldioxidutsläpp och främja biologisk mångfald, vilket också sker genom det arbetet. Riksdagen har även beslutat om regeringens havsmiljöproposition, den första sedan 2009. Där ingår ett ökat skydd av marina områden, minskad övergödning och ett hållbart fiske. Målet är att säkerställa att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust- och havsområden bevaras och förvaltas effektivt senast år 2030.

Till följd av kraven i EU:s naturrestaureringsförordning om att upprätta en nationell restaureringsplan har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket ta fram ett förslag till en sådan plan. Naturvårdsverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet den 27 februari 2026. Därefter behöver underlaget beredas av regeringen innan ett utkast till plan kan lämnas till kommissionen. Det ska ske senast september 2026.

Regeringen gör år 2026 även satsningar på att möjliggöra implementering av naturrestaureringsförordningen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har bland annat fått medel för att skala upp arbetet med miljöövervakning, inklusive övervakning av tillståndet för pollinatörer.

Sedan 1999 har Sverige ett miljömålssystem som i dag består av ett generationsmål och 16 olika miljökvalitetsmål som har beslutats av riksdagen. Systemet inkluderar ett flertal etappmål. Regeringen beslutade den 5 februari om ett nytt etappmål om vilda pollinatörer samt uppdaterade etappmålet om stadsgrönska. Miljömålen följs upp på regelbunden basis, inte minst genom vår årliga budgetproposition till riksdagen. Genom miljömålssystemet tillsammans med våra internationella åtaganden har vi i dag ett robust system för styrning, målsättning och regelbunden uppföljning av regeringens miljöarbete.

Fru talman! Det var under tidigt 90-tal som både klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald undertecknades. Sedan dess kan inget land hävda att man inte har förstått vad som måste göras för miljön. Det råder sedan länge enighet om att vi står inför både en klimatkris och en naturkris, alltså en kris orsakad av skenande förlust av biologisk mångfald.

År 2022 kom världens länder genom Kunming–Montreal-ramverket överens om att förlusten av biologisk mångfald ska stoppas och vändas till 2030 och att 30 procent av jordens yta ska skyddas till samma år. Vi ska också återställa 30 procent av de skadade ekosystemen. Avtalet är en viktig milstolpe i arbetet för biologisk mångfald. Romina Pourmokhtari var själv på plats och ställde sig bakom det.

Men vad har hon gjort sedan dess? I Sverige finns fortfarande inget mål om att skydda 30 procent av naturen. Resurserna till skydd av värdefull natur har skurits ned kraftigt sedan regeringen tillträdde. Ministern har först över ett år för sent lagt fram den handlingsplan för biologisk mångfald som krävs enligt det globala ramverket. När den nu finns på plats är den ändå helt otillräcklig för att lösa problemen. Åren går, och tyvärr är vi i dag längre ifrån målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald än vi var när regeringen tillträdde.

Fru talman! Anledningen till att man i internationella avtal fattar beslut om att skydda naturen är inte i första hand att man gillar gulliga djur eller skogspromenader. Nej, sådana beslut fattas för att vi som politiker har ett ansvar för människors liv och hälsa. Naturkrisen är ett hot mot vår välfärd, mot vår hälsa och till syvende och sist mot våra liv. Den brittiska underrättelsetjänsten slår nu larm om att flera viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan under 2030-talet, alltså om bara några få år. Eftersom vi är beroende av de här ekosystemen för vår tillgång till mat och vatten är det här ett akut säkerhetshot.

Ett av de ekosystem som särskilt lyfts fram i rapporten är de boreala skogarna, alltså nordliga skogar. Större delen av Sverige täcks just av sådan skog – eller täcktes av sådan skog, kanske jag ska säga, för i dag finns ytterst lite av de ursprungliga skogarna kvar. Den absoluta merparten av skogen i Sverige brukas intensivt med kalhyggesbruk, och bara en liten spillra återstår av skogar som har fått utvecklas naturligt. Många arters livsmiljöer har försvunnit, och de hotas nu av utrotning. Avverkning är en av de faktorer som har störst negativ effekt på hotade arter i Sverige.

Fru talman! Det här är inte bara sorgligt utan också ett hot mot vår säkerhet. I ett läge där människor riskerar att förlora sin tillgång på mat, vatten och medicin på grund av kollapsade ekosystem måste alla länder göra sitt yttersta för att vända utvecklingen. Eftersom Sverige är särskilt beroende av importerad mat löper vi betydande risk för matbrist om ekosystem runt om i världen börjar kollapsa. I en sådan situation kommer de länder som drabbas att agera för att säkra sina egna behov av mat och vatten. Vi riskerar då eskalerande säkerhetshot. Skräck är nog det ord som bäst beskriver känslan när man hör om de här scenarierna.

Jag frågade klimat- och miljöministern vilka åtgärder hon tänker vidta för att hantera de risker för ekosystemkollapser som beskrivs i den brittiska rapporten. Svaret jag har fått här tyder på en total brist på krisinsikt. Den så kallade strategi och handlingsplan som regeringen har lagt fram är helt otillräcklig för att nå både de svenska miljömålen och de globala målen för biologisk mångfald. Vi har inte tid med den passivitet som ministern ger uttryck för. Hon menar att vi har ett robust system på plats. Det har vi inte. Vi har bra mål, men bristen på åtgärder gör att vi missar dem å det grövsta.

Fru talman! Andrea Andersson Tay väljer att kritisera regeringen för att vi enligt henne är för sena med vårt arbete. Men Sverige rapporterade in nationella mål före partsmötet 2024. Det var den tidsplan som rådde, helt i enlighet med de beslut som fattades på partsmötet 2022. Man uppmanades att rapportera in mål om uppdateringen av ens nationella strategi, det vi kallar för NBSAP, inte var klar. Jag vet inte om Vänsterpartiet föredrar att man hafsar ihop en plan för biologisk mångfald som man rapporterar in snabbare än alla andra länder och att den sedan är svagare i innehållet. Så väljer vi inte att arbeta. Jag som liberal tycker att det är viktigt att vi levererar en bra plan. Vi ska absolut hålla oss till tidsramarna, vilket vi också har gjort.

Den plan som vi nu har lagt fram bygger på en parlamentarisk utredning. Jag tycker att det är väldigt bra, fru talman, när alla partier i hela Sveriges riksdag kan vara med och arbeta fram de mer långsiktiga, stora dokumenten, som den nationella planen för biologisk mångfald, artrikedom och miljö. När vi har en bredare grupp av partier som har tittat på vilka behov som finns i Sverige och plockat fram ett underlag blir det också ett mer robust dokument som regeringen sedan kan lägga fram. Det kan hålla över tid och ha ett större stöd i hela vårt land. Eftersom den parlamentariska utredningen behövde komma med sitt förslag till svensk strategi behövde vi invänta det betänkandet. När vi sedan fick det var vi tvungna att remittera det. Efter det har vi arbetat väldigt snabbt.

De mål som vi har rapporterat spänner över 13 olika utgiftsområden. Självklart är utgifterna inom klimat, miljö och natur störst. Men det finns också många mål som spänner över andra ansvarsområden och andra delar av det arbete som sker från regeringens sida.

Fru talman! Ledamoten nämner att jag var på plats och ställde mig bakom det här ramverket. Jag skulle vilja lyfta in att jag inte bara var på plats. Jag förhandlade fram det här ramverket. Jag satt många timmar med kollegor från många olika länder och kämpade för att ramverket skulle ha hög ambition och för att fler länder skulle ta mer ansvar för inte minst vad som händer i havs- och vattenområden, där vi har ett särskilt engagemang från svensk sida.

Vi såg också till att förhandla väldigt hårt kring rapporteringen för att se till att alla länder är så pass transparenta och öppna som de kan vara med vilket läge som råder i deras olika länder. Jag skulle säga att demokratiska länder har kommit en mycket längre bit med att rapportera det faktiska läget för den biologiska mångfalden.

Fru talman! Det finns många olika vinklar på det här arbetet. Det är självklart att det arbete som sker med skyddande av värdefull natur genom att vi bildar naturreservat är en viktig del. Men jag tycker också att det är viktigt att nämna att det finns ett arbete som man kan utveckla. Bildandet av naturreservat och nationalparker hör till det som pågått länge. Sedan finns det arbeten där vi verkligen ligger efter och kraftigt behöver komma i kapp.

Jag syftar inte minst på arbetet med att skydda våra havs- och vattenmiljöer. Det är ett arbete som har halkat efter och där Sverige inte har varit tillräckligt bra. Vi har inte tagit ansvar för den väldigt oroväckande situation vi har i våra hav och vatten. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sveriges regering har lagt fram en ny havsmiljöproposition där det bland annat ingår att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust- och havsområden ska bevaras och förvaltas senast år 2030. Det finns också ett 10-procentigt krav på särskilt starkt skydd, helt i enlighet med det nya ramverk som jag var med och förhandlade fram.

Fru talman! När det gäller regeringens strategi och handlingsplan för biologisk mångfald säger Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, att hans bedömning är att den inte alls är någon strategi eller handlingsplan.

Regeringen har inte presenterat några nya åtaganden, styrmedel eller åtgärder. Det sker samtidigt som den själv bedömer att miljömålen inte kan nås med nuvarande och beslutade styrmedel och åtgärder.

Det finns bra dokument att luta sig mot för att vända utvecklingen för den biologiska mångfalden. EU har en strategi för biologisk mångfald och nu också en naturrestaureringsförordning.

De länder som kommer att klara sig bäst enligt den brittiska larmrapporten är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem. Allting talar alltså för att göra kraftfulla insatser här och nu för att undvika katastrofala konsekvenser.

Den svenska regeringen har i stället gjort sitt bästa för att slippa vidta åtgärder och försöker att slingra sig undan kraven. Regeringen kämpade först emot att naturrestaureringslagen alls skulle införas och har sedan agerat för att effekterna i Sverige ska bli så små som möjligt.

Den har exempelvis valt att politiskt styra rapporteringen till EU så att den inte ska utgå från vad vetenskapen bedömer krävs för att skydda den biologiska mångfalden. Genom siffertrixande vill man få det att se ut som att Sverige redan skyddar tillräckligt mycket natur.

Fru talman! Elefanten i rummet när det gäller Sveriges arbete med biologisk mångfald är skogsbruket. Miljömålsberedningen uppskattade att det finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade i Sverige. Virkesuttaget från dem står för mindre än 1 procent av den årliga avverkningen. Det här är de mest värdefulla skogarna i hela Europa, och de riskerar att bli till papper för att regeringen inte vill skydda dem.

Regeringens så kallade satsningar på skydd av skog är ju sett till hela mandatperioden i själva verket kraftiga nedskärningar. Det är miljarder som saknas för att uppfylla behoven.

Utöver att skydda de mest värdefulla skogarna måste också brukandet av resten av skogen ställas om för att bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Annars lyckas vi inte.

Fru talman! Jag frågade också om ministern vill verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk i likhet med det klimatpolitiska ramverket. Eftersom naturkrisen är ett lika stort hot som klimatkrisen är det uppenbart att ett sådant ramverk behövs. Det bör på samma sätt som det klimatpolitiska ramverket omfatta lagstiftning, målsättningar och ett naturpolitiskt råd.

Varje regering ska ta fram en naturpolitisk handlingsplan som visar vilka åtgärder som ska vidtas för att nå målen, och man ska årligen redovisa hur arbetet för att motverka naturkrisen går. På samma sätt som Klimatpolitiska rådet ska det naturpolitiska rådet utvärdera regeringens arbete.

Jag har inte hört något riktigt svar på varför vi inte borde ha ett naturpolitiskt ramverk. När vi är så långt ifrån att göra det som krävs, alltså att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, är det ju tydligt att mycket mer behöver göras.

Varför ska då naturkrisen inte ges samma dignitet som andra samhällskriser? Det kan väl inte vara så att man inte vågar stå upp emot skogsindustrin och deras lobbyister?

Fru talman! Jag får helt enkelt inse att ledamoten inte vill diskutera den nya typen av satsningar som regeringen är väldigt investerad i. Det har exempelvis aldrig någonsin i svensk historia satsats så mycket på att återställa våtmarker som under den här regeringen.

Regeringen har lagt fram en havsmiljöproposition som tar avstamp just i ramverket som jag var med och förhandlade fram, Kunming–Montreal-ramverket. Den innehåller ett mål om att skydda just 30 procent av våra hav och vatten med 10 procent strikt skydd, precis i enlighet med ramverket.

I stället vill ledamoten strikt fokusera på skydd. Det går jättebra. Vi kan absolut tala om behoven av naturreservat, nationalparker och olika typer av landbaserade skydd. Regeringen satsar nu exempelvis 500 miljoner kronor ytterligare per år 2023–2026 för just skydd av värdefull natur.

Det handlar framför allt om att ge ersättning till olika markägare som har värdefull skog med höga naturvärden så att den kan skyddas som naturreservat. Det är en viktig del av det arbete som sker.

Fru talman! Jag märker att ledamoten i sina frågor har tagit avstamp i rapporten. Där beskrivs det att det är särskilt oroande för Sverige eftersom Sverige ingår i det boreala barrskogsbältet.

Det är viktigt att lyfta fram några aspekter. Exempelvis är uppvärmningen kraftigare. I rapporten lyfter man fram boreala skogar i Ryssland och Kanada. Situationen är likartad, men hoten ser inte likadana ut.

Exempelvis har man en mer omfattande exploateringstakt i Kanada än vad vi har i Sverige. De har en större permafrostavsmältning som också påverkar. De har också en uppvärmning som är kraftigare, eftersom uppvärmningen på höga latituder är snabbare än det globala snittet. Det finns lite sådana aspekter att ta hänsyn till.

Vi behöver självklart stärka resiliensen också i svenska skogar. Vi behöver på olika sätt utveckla hur vi gör det. Personligen kan jag tycka att det har varit ett stort problem när skogsägare i Sverige som tar hand om sin skog endast möts av ett avverkningsförbud när det dyker upp större miljö- och naturvärden, en större naturrikedom och känsliga arter som har ett skydd enligt EU-lagstiftning.

Det kanske inte är ett så bra incitament om vi vill att alla markägare i Sverige ska se till att ha en stark biologisk mångfald och stärka naturvärdena i sin skog. Därför har regeringen gått fram med ersättning till skogsägarna även när det är på grund av exempelvis art- och habitatdirektivet eller annat som de inte kan avverka. På så sätt blir det positivt när man exempelvis får ett stopp på avverkningsbeslut.

Vi måste på olika sätt se till att stärka de skogsägare som skyddar sin skog som har höga naturvärden. Det gäller att se till att det blir någonting positivt både ekonomiskt och generellt så att man inte ser miljölagarna som ett hot. I Sverige ägs väldigt mycket av vår skog av privata markägare och näringsidkare av olika slag.

Det finns många frågor att arbeta med när det kommer till skydd av natur. Det handlar såklart om att satsa på att bilda nya naturreservat och sköta de naturreservat man har. Men det handlar också om att bygga förtroende för hur vi arbetar i Sverige och Europa, nämligen att man får ersättning när man får ett avverkningsstopp av miljöskäl.

Fru talman! Jag kan medge att regeringen har gjort vissa insatser när det gäller havsmiljö och våtmarker, även om de inte är tillräckliga. Men den stora frågan är skogen. Där gör regeringen ingenting för att förbättra för biologisk mångfald utan snarare tvärtom.

Jag kan upprepa det jag sa tidigare. Även om regeringen har återställt en del av de medel till skydd av värdefull natur som man tidigare har dragit ned på är pengarna till skydd fortfarande helt otillräckliga för att täcka det behov som finns. Det vittnas från olika delar av landet om att markägare står i kö för att få skydda sina värdefulla skogar. Det sker inte på grund av brist på resurser.

Jag tycker absolut att vi måste fokusera på mer än bara skydd. Vi måste också ställa om brukandet, som jag också var inne på i mitt förra inlägg, så att man vid brukandet av skogen tar större hänsyn till biologisk mångfald.

Där tycker jag att regeringens politik lämnar en hel del övrigt att önska. Det blir intressant att se vad som kommer i regeringens skogsproposition senare under våren. Jag känner mig inte särskilt hoppfull, eftersom jag antar att den kommer att baseras på den senaste skogsutredningen som går i en helt annan riktning.

Jag vill återkomma till hur jag inledde. Naturkrisen är ett hot mot människors liv och hälsa. I ett sådant läge är det djupt oansvarigt att inte göra mer för att motverka den. Vi har i dag en regering som lutar sig tillbaka och i stället vill göra så lite som möjligt.

Om vi vill finns alla möjligheter att agera. Det finns ett globalt ramverk på plats, och det finns EU-regler på plats. Vi kan enkelt använda det klimatpolitiska ramverket som en modell för ett naturpolitiskt ramverk.

Inte minst känner folket en stark kärlek till naturen. De enda som inte vill att vi ska agera och lösa problemen är de som tjänar pengar på att förstöra naturen.

Fru talman! Det blir lite bittert att göra ett avslutande inlägg där jag måste kritisera ledamoten för hennes syn på svenska mark- och skogsägare som personer som vill förstöra naturen.

De som äger skog och mark i Sverige är väldigt många olika personer. Jämfört med förhållandena i andra länder äger man ofta en mycket mindre mängd areal, och man är väldigt mån om att ta hand om den på ett ansvarsfullt sätt.

Vänsterpartiet talar i samma vända om att vi ska fasa ut all fossil plast, alla förpackningar och allting som använder sig av kol, olja och gas som grund och ersätta det med något annat. Vad ska det ersättas med om inte pappers- och massaprodukter? Någonstans finns det en logik här som man måste ta hänsyn till.

I Sverige har vi ett väldigt sunt sätt att förhålla oss till den skog och mark som vi har. Vi exploaterar den inte på det sätt som man gör i andra länder, såsom i Kanada eller Brasilien, utan vi har ett ansvarsfullt brukande som leder till att vi har växande skogar som ökar i volym. Vi ser till att förse hela Europa med rena förpackningar och rena produkter som man kan använda. Det tycker jag är en väldigt bra sak, och jag vänder mig emot bilden av att man vill förstöra naturen när man äger skog och brukar den.

Ledamoten lyfter fram att det visserligen är bra att vi satsar på våtmarker men menar att inte ens det är tillräckligt. Men det har faktiskt aldrig i svensk historia satsats så mycket på våtmarker som med oss i regeringsställning. Under förra mandatperioden satsade det underlag som Vänsterpartiet ingick i lika mycket som vi har gjort i en enskild budget på våtmarker. Det blir lite svårt med trovärdigheten när vi har satsat två och en halv gånger så mycket som man gjorde under förra mandatperioden, totalt nästan 1,8 miljarder, för att återställa våtmarker.

Mer ska göras, och jag ser fram emot att debattera det vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.