Regeringens vilja att låna till bidragshöjningar

Herr talman! Vi ska alltså debattera varför regeringen vill att vi lånar pengar och skickar notan till den unga generationen - som sedan kommer att få betala av en högre statsskuld - för att höja bidragen för dem som inte arbetar. Jag tycker att det finns tre intressanta saker att säga med anledning av Magdalena Anderssons svar.

Det första är att statsrådet väldigt snabbt kommer in på en diskussion om att vi måste få offentliga finanser i balans och att vi har haft underskott. Vi har haft en höst då finansministern pratat mycket om att ladorna är tomma och att vi måste spara pengar. Vad gör då finansministern? Jo, hon går till riksdagen och lägger fram en budget som innebär att man höjer utgifterna för staten. Man ökar statens spenderande med 120 miljarder kronor över fyra år. Av dessa 120 miljarder kronor kommer 40 miljarder att vara lånade pengar. Finansministern lånar alltså pengar och använder dem till att höja bidragen för dem som inte arbetar. Man kan konstatera att resonemanget om att vi måste fylla på ladorna och spara pengar är ganska ihåligt, eftersom finansministern lånar pengar till bidragshöjningar.

Det andra man kan konstatera är att höjda bidrag för dem som inte jobbar inte skapar några nya jobb. Det skapar färre jobb att höja bidragen, och det finns ett antal skäl till det. Framför allt är det så att man minskar drivkrafterna för arbete när man höjer bidragen för dem som inte arbetar.

Det gör att vi får en sämre matchning på den svenska arbetsmarknaden. Det finns många arbetslösa, men det finns också många lediga jobb. Men det är svårt för de lediga jobben och de arbetslösa att hitta varandra.

Det finns flera skäl till det. Ett är att vissa arbetslösa kanske inte har rätt utbildning för att ta de jobb som finns. Men om det inte lönar sig att arbeta kommer färre människor att söka jobb, och de kommer att söka färre jobb. Trycket på att söka fler och fler jobb minskar.

Människor kommer också att bli mer kräsna. Jag tror att vi alla har exempel på människor i vår närhet som har varit tillfälligt arbetslösa - jag har det i min egen familj - och som har valt att inte söka en viss typ av jobb eftersom de tycker att det inte riktigt är det de vill göra.

Ett bra exempel är att det varje sommar kommer ungefär 10 000 bärplockare till Sverige. För 20 år sedan, när finansministern och till och med jag var unga, var bärplockning något som svenska ungdomar ägnade sig åt. Men i dag är det inte tillräckligt spännande.

Det här är inte bara någonting som jag tycker. Det här är någonting som IFAU, OECD och så gott som all forskning belägger. När man höjer bidragen för dem som inte arbetar kommer intresset för att söka sig ut på arbetsmarknaden att bli mindre.

Det tredje och kanske viktigaste skälet är detta: Om man för lånade pengar höjer bidragen för dem som inte arbetar skapar man ett omoraliskt samhälle. Man skapar ett samhälle där det inte lönar sig att arbeta.

Det som kommer att hända om Socialdemokraterna får igenom sin politik är att den arbetslöse advokaten kommer att få mer pengar för att inte jobba än servitrisen som fått sitt första jobb får för att slita 40 timmar i veckan. Det skapar en bidragskultur, ett Bidragssverige, som vi inte vill ha tillbaka.

Herr talman! Jag vill börja med att framhålla att arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring. De arbetsföra är med och betalar in till den försäkringen.

Det ska löna sig att arbeta, säger Fredrik Schulte. Han är väldigt orolig över att den förbättring av a-kassan som regeringen föreslog skulle göra det olönsamt att arbeta.

Jag vill bara upplysa Fredrik Schulte om att den genomsnittliga ersättningsnivån i Sverige har sjunkit till 55-60 procent av lönen. Det är inte så att man får över 100 procent av lönen när man arbetslös. Tvärtom är det så att något fler kommer att kunna få ut 80 procent av lönen i ersättning under 100 dagar.

Poängen med arbetslöshetsförsäkringen, kombinerad med en aktiv arbetsmarknadspolitik, är att det ska vara möjligt för människor att ställa om. Det är viktigare än någonsin. Vi befinner oss i en globaliserad värld där vi har en hög omställningstakt i ekonomin. Den är mycket hög, och det gör att jobb kommer och jobb försvinner.

För att arbetstagare ska kunna känna sig trygga i den omställningen behöver vi både en aktiv arbetsmarknadspolitik och en fungerande omställningsförsäkring. Regeringens bedömning är att vi inte har det i dag. Vi har varken en aktiv arbetsmarknadspolitik, där man kan få stöd till omställning via till exempel vidareutbildning, eller en tillräckligt väl fungerande omställningsförsäkring.

Problemet i länder som inte har den här omställningstryggheten är att man där inte får en lika bejakande inställning till förändring som vi har i Sverige. Det ser man i internationella undersökningar: Sverige är ett av de länder i världen där man är mest positiv och benägen att ta till sig det nya. Man säger ja till globalisering, man är positiv till framtiden och man tror på omvandling. Det är klart att en av de viktiga orsakerna till det är att vi har haft ett väl fungerande omställningssystem där man har kunnat känna sig trygg i förändring.

Den svenska fackföreningsrörelsen har till skillnad från fackföreningsrörelser i andra länder inte satt käppar i hjulet för omvandling och omstrukturering utan tvärtom varit med och bidragit konstruktivt. Det betyder mycket för omvandlingsmöjligheterna och omvandlingstrycket, och på sikt betyder det också mycket för tillväxten i landet.

Att försämra och förstöra arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som man monterar ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken är ett sätt att minska omvandlingsbenägenheten och sänka omvandlingstrycket i det svenska samhället. Det skulle vara mycket dåligt för tillväxt och sysselsättning.

Vi ser också att det inte finns något enkelt samband mellan arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshet. Det är tvärtom så att länder som har väl fungerande trygghetssystem och omställningssystem också har lägre arbetslöshet än länder som inte har de omställningsmöjligheterna.

Herr talman! Man kan konstatera några intressanta saker med finansministerns svar.

Det första är att finansministern vill tala så lite som möjligt om själva a-kassehöjningen, själva bidragshöjningen. Hon vill tala mer om omställning på arbetsmarknaden och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Låt oss hålla isär de frågorna.

Det andra man kan konstatera är att Magdalena Andersson valde att inte kommentera resonemanget om att ha offentliga finanser i balans och få bukt med underskottet samtidigt som hon vill höja utgifterna med 120 miljarder och öka statsskulden med 40 miljarder. Hon vill alltså låna till bidragshöjningar. Det kommenterade hon inte, och det finns nog en anledning till det. Det resonemang som finansministern för går helt enkelt inte ihop.

Vidare till själva a-kassan, som för övrigt är 60 procent försäkring och 40 procent bidrag. Resonemanget om att det skulle vara en försäkring är alltså mest ord, mest semantik.

Låt oss bli väldigt konkreta. Den arbetslöse advokaten eller börsmäklaren får i dag en a-kassa på ungefär 15 000. Den a-kassan vill finansministern och Socialdemokraterna höja till 20 000. Den arbetslöse börsmäklaren får en "lönehöjning", alltså en bidragshöjning, på 5 000 kronor i månaden.

Det här kan man jämföra med servitrisen. Jag har ett väldigt konkret exempel: en kompis lillasyster som relativt nyligen fick sitt första jobb som servitris och var väldigt glad över det. Hon tjänar ungefär 18 000 i månaden. Det är ett ganska tufft jobb att vara servitris: 40 timmar i veckan, arbetsgivaren vill ofta att man ska ta obekväma arbetstider, det är inte alla kunder som är jättetrevliga och det är rätt slitsamt. Hon ska alltså få mindre pengar i lön för 40 timmars hårt arbete än vad den arbetslöse börsmäklaren får i bidrag.

Det här skapar ett problem. Det skapar ett samhällsklimat och en kultur i vårt land, en bidragskultur, där vissa typer av jobb inte är fina nog och vissa typer av människor är för fina för att ta de jobben.

Det här var den kanske största faran som Sverige stod inför för ett antal år sedan när Socialdemokraterna hade byggt upp ett Bidragssverige där man aktivt arbetade för att få ut människor i bidrag för att dölja arbetslösheten. Jag tror att vi kommer att få se samma utveckling under de kommande åren.

Det här är omoraliskt, men det skapar också en ökad arbetslöshet. Det visar all forskning.

Magdalena Andersson försöker säga att vi är bra på omställning i det här landet. Det ligger onekligen någonting i det. Vi är bra på omställning: Vi tar till oss ny kultur och nya idéströmningar, och vi är kanske världens mest kreativa folk. Det finns en enorm styrka i detta, och det är vår stora konkurrensfördel.

Men på en punkt är vi inte särskilt öppna för omställning, och det är när det handlar om att byta jobb. Jämför man Sverige med övriga västvärlden och övriga världen, som vi bör jämföra oss med, ser man att det är ganska dålig rörlighet på den svenska arbetsmarknaden. Vi är inte som japanerna, som jobbar hela livet i samma företag. Men guldklockementaliteten, alltså att man jobbar på ett och samma företag under väldigt lång tid, är kvar.

Herr talman! Fredrik Schulte tycker att man ska hålla isär omställning och a-kassa. Det är väldigt märkligt eftersom a-kassan är en omställningsförsäkring. Det är en möjlighet att ställa om. När man har blivit av med jobbet ska man kunna ställa om till att få ett nytt jobb. Under den perioden, som ska vara en omställningsperiod - där är vi helt eniga - ska man ha en trygg inkomst.

Jag vill också påpeka att det tak vi föreslår att man ska höja a-kassan till är för 100 dagar.

Fredrik Schulte talar om att det är omoraliskt om man skulle kunna ha mer i a-kassa - jag antar att det också gäller sjukförsäkringen - än vad någon har i lön. Det betyder att du talar för en grundtrygghetsförsäkring vad gäller alla våra försäkringssystem. Botten i den grundtryggheten ska då vara vad någon människa kan tjäna under 40 timmar. Allt annat skulle vara omoraliskt.

Det är en helt annan politik än den som Moderaterna har drivit i Socialförsäkringsutredningen. Det tycks nu finnas en väldigt bred majoritet i Sverige för att just ha mer av en inkomstbortfallsprincip, alltså att man blir ersatt för den inkomst man har haft snarare än att man har en grundtrygghetsförsäkring.

Du talar om någonting helt annat. Om du nu tycker så undrar jag: Varför drev du inte detta mer medan ni satt i regeringsställning, som ni gjorde i åtta år, att man ytterligare ska sänka a-kassan och att högstanivån i a-kassan bör ligga på det som är den lägsta lönen? När man lyssnar på Moderaterna kan man över huvud taget fundera på varför ni inte ytterligare försämrade a-kassan under de åtta år som ni satt i regeringsställning, eftersom ni tycks tycka att en mycket dålig a-kassa är en av de viktigaste åtgärderna för att ha en låg arbetslöshet.

Jag kan dock stilla konstatera att arbetslösheten steg samtidigt som ni försämrade a-kassan.

Offentliga finanser i balans - ja, här har vi ett problem, och det är att vi ärvde stora underskott i de offentliga finanserna. Detta var inte enbart konjunkturellt betingat, utan vi ärvde också ett stort strukturellt underskott i de offentliga finanserna. I stället för att ha ett strukturellt överskott på 1 procent av bnp, som är den gemensamt satta målnivån, ärvde vi ett strukturellt underskott på 1 procent av bnp.

Det handlar om att steg för steg ta sig tillbaka till ordentlig ordning och reda i de offentliga finanserna och en bana som är mer förenlig med det finanspolitiska ramverk som vi har. Därför har regeringen föreslagit en politik. Varenda reform som vi föreslog i höstens budget var finansierad krona för krona. Varenda en av de utgiftsökningar som Fredrik Schulte pratar om har alltså finansierats via att vi lägger mindre pengar på något annat eller att vi har ökat skatteintäkterna. Det var alltså en mycket ansvarsfull budget som vi föreslog i riksdagen.

Här kan jag notera att det var bra att den budget som sedan passerade genom riksdagen, nämligen Alliansens budgetmotion, också följde den principen, att man finansierade sina reformer. Det är väldigt bra att Alliansen nu har frångått sin tidigare politik med stora ofinansierade skattesänkningar som har skapat de stora underskott som jag tyvärr har ärvt.

Jag vill påminna debattörerna om att vi tilltalar varandra med namn i kammaren.

Herr talman! Vad gäller nivån på försäkringarna kan jag konstatera att Fredrik Schulte sa att det är omoraliskt att någon som är arbetslös skulle kunna ha mer i ersättning den första tiden i arbetslöshet än vad någon person tjänar som har låga inkomster. Det betyder att Fredrik Schulte förespråkar ett grundtrygghetssystem med en mycket låg nivå på grundtryggheten och ingen inkomstprincip. Han tycker att all form av inkomstbortfallsprincip är omoralisk. Det är svårt att tolka Fredrik Schulte på något annat sätt. Sedan vet jag inte om det bara gäller arbetslöshetsförsäkringen eller om det också gäller pensionssystemet och sjukförsäkringen. Men det kan vi säkert debattera i en annan debatt.

Vi kommer att minska underskotten i de offentliga finanserna. Det är olyckligt att vi har ärvt de stora underskotten. Det är stora strukturella underskott i de offentliga finanserna. Det beror alltså inte bara på en dålig konjunktur att vi har problem med finanserna. Även om konjunkturläget förbättras kommer vi att fortsätta ha underskott. Därför behöver regeringen lägga om den tidigare oansvariga skattesänkarpolitiken till en mer balanserad ordning.

Vi har nu föreslagit att man finansierar reformer krona för krona. Det gör att den förstärkning som vi föreslår i arbetslöshetsförsäkringen fullt ut är finansierad via besparingar i andra åtgärder och via förstärkta intäkter.

Här är det viktigt, tycker jag, att inte hålla isär omställning och arbetslöshetsförsäkring, för det är två saker som i allra högsta grad hänger ihop. Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig del av ett fungerande omställningssystem i Sverige, tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat mig vilka av regeringens åtgärder som kommer att verka för att skapa nya jobb i den privata sektorn.

Några av de mest kostsamma reformer som den tidigare regeringen genomförde hade en mycket liten effekt i termer av jobbskapande. Exempelvis har oberoende instanser, som IFAU, Finanspolitiska rådet, Ekonomistyrningsverket, Arbetsförmedlingen och Riksrevisionen, gjort bedömningen att nedsatta socialavgifter för unga är en ineffektiv åtgärd för att öka sysselsättningen. Regeringen föreslog därför i budgetpropositionen för 2015 att åtgärden slopas och att effektivare åtgärder vidtas för att skapa fler arbetstillfällen, inte minst i privat sektor.

Tillgång till kompetent arbetskraft är avgörande för näringslivets möjligheter att växa och möjligheterna för nya jobb att växa fram. Därför vill regeringen införa ett nytt och stadigvarande kunskapslyft som syftar till att ge fler vuxna möjlighet att ta del av vuxenutbildning som skapar vägar in i arbetslivet. Målsättningen är att både stärka arbetskraftens kompetens och förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Utbildningsplatserna i Kunskapslyftet är tänkta att omfatta högskoleutbildning, utbildning inom yrkeshögskolan och folkhögskolan samt både allmänna ämnen och yrkesämnen inom kommunal vuxenutbildning.

För att sluta rekryteringsgapet har regeringen också förändrat Arbetsförmedlingens arbetssätt. Arbetsgivarnas krav ska sättas i centrum, och Arbetsförmedlingens kontakter med näringslivet ska intensifieras - allt för att fler ska kunna ta de lediga jobb som finns och som skapas.

Regeringen vill även genomföra satsningar på infrastruktur och bostäder, vilket kommer att ha positiva effekter för sysselsättningen. Investeringarna ska öka i sektorer som är grundläggande för att skapa nya företag och arbetstillfällen. Bland satsningarna finns bland annat förbättringar och utbyggnad av det nationella järnvägsnätet och den regionala spårtrafiken. Satsningar på infrastruktur och bostäder kommer också att öka rörligheten på arbetsmarknaden.

Sammantaget är regeringens bedömning att satsningar för att höja utbildningsnivån, en förbättrad matchning på arbetsmarknaden, infrastrukturinvesteringar, en framåtsyftande miljöpolitik samt en aktiv näringspolitik kommer att öka sysselsättningen, inte minst i privat sektor.