Regeringens utlovade nya jobb

Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig om jag kan redovisa hur många av de 150 000 utlovade nya jobben i Stockholm, Göteborg och Malmö som har kommit till stånd. Han har vidare frågat mig hur den utlovade jobbgarantin i Stockholm har utfallit och om jag kan ge besked om alla arbetslösa fått jobb inom fem dagar enligt den utlovade garantin. Bosse Ringholm ställer ett antal frågor till mig som avser vallöften rörande Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag anser att det vore lämpligare att Bosse Ringholm i stället vänder sig till berörda företrädare i dessa kommuner med frågorna. Men jag vill passa på att framhålla att regeringen välkomnar alla initiativ och insatser som syftar till minskat utanförskap och ökad sysselsättning.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för det engagerade och älskvärda svaret! Svaret framfördes med en sådan inlevelse av arbetsmarknadsministern att man kan tro att han är på väg ut både från riksdagen och från politiken efter den här mandatperioden. Det kan kanske ligga någonting i det. Arbetsmarknadsministern vill inte kännas vid de löften som hans partikolleger har gett i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det förstår jag. Om jag hade varit moderat i Stockholm, Göteborg eller Malmö och ställt ut sådana löften som gjordes i förra valrörelsen hade jag hoppats att svenska folket velat glömma dem så fort som möjligt. Jag förstår att arbetsmarknadsministern inte heller vill bli påmind om sina partikollegers löften i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är fyra år sedan. Då lämnade arbetsmarknadsministerns parti, Nya moderaterna, en rapport som ser ut så här, arbetsmarknadsministern. Om arbetsmarknadsministern ser så långt som tre meter ser rapporten ut så här. Den heter 150 000 nya jobb i Stockholm, Göteborg och Malmö . Där står: Vi moderater har förslagen i riket och lokalt för att återupprätta arbetslinjen. Då är min fråga: Vart tog de här 150 000 nya jobben vägen som ni moderater skulle ordna i riket och lokalt? I Stockholm gick man steget längre och sade att man skulle ha arbete i stället för bidrag. Stockholmsmoderaterna lade fram skarpa förslag. Här är ett annat dokument som arbetsmarknadsministern inte heller vill se förstår jag. Han vill gärna titta bort och undvika att se förslaget, för det är graverande för arbetsmarknadsministern och hans parti. Där står nämligen, för att återge en del av Stockholmsmoderaternas löfte i valrörelsen 2006, följande: En jobbgaranti ska införas i hela Stockholm som innebär att en person som blir arbetslös och söker socialbidrag ska börja jobba igen inom fem dagar. Om personen inte hittar ett eget arbete eller inte kan matchas ihop med ett ledigt jobb ska hon eller han tilldelas arbetsuppgifter i staden, exempelvis inom parkskötsel. Min fråga är: Hur gick det med det här löftet från Stockholms moderater som skulle understödjas av den arbetsmarknadspolitik som Littorin, Borg och andra har drivit i riksdagen de senaste åren? Jag ska avsluta med ytterligare ett par exempel. Det fanns förslag från Nya Moderaterna om 55 punkter för en fungerande Stockholmsregion i jobb. En av punkterna var: Inför en jobbgaranti med jobb inom fem dagar för alla med socialbidrag. Det fanns slutligen ett program från Nya Moderaterna om tre förslag för 30 000 nya jobb. Man hade devalverat lite grann, för man insåg kanske att det var lite svårt, men det var också jobb inom fem dagar som skulle skapas. Ingenting av detta vill arbetsmarknadsministern kännas vid. Jag förstår att det känns pinsamt att bli påmind om detta - inte bara om man är moderat i Stockholm, utan framför allt om man är moderat och har lett arbetsmarknadspolitiken och Arbetsmarknadsdepartementet de senaste åren. Man kan ju rimligen inte från Moderaterna i Stockholm säga att det är arbetsmarknadsministern som är helt ansvarig för att man har misslyckats med sina vallöften. Moderaterna i Stockholm kan inte lägga hela bördan på Sven Otto Littorin, för så betydelsefull är han inte i sammanhanget. Och han har väl haft hjälp av herrarna Reinfeldt och Borg och andra som har bidragit till den arbetsmarknadspolitiska röra som vi har sett de senaste åren och som snarast har förstärkt läget. Vi ser nu, till exempel i går, i tidningarna att arbetslösheten när arbetsmarknadsministern tillträdde låg på 290 000 personer och nu närmar sig 450 000 personer. Det är långt över 100 000-150 000 fler arbetslösa, och vallöften har gått upp i rök. Jag förstår att arbetsmarknadsministern helst tittar bort när han blir påmind om de här löftena.

Fru talman! Bosse Ringholms världsbild är väldigt enkel. Finanskris och lågkonjunktur har helt enkelt inte inträffat. En bra regering är oberoende av sådana omvärldsfaktorer. Sanningen är att Sverige har skött den extrema lågkonjunkturen bra. Bosse Ringholm menar att Sverige har skött den uselt, och det trots allt beröm från internationella bedömare och trots att man står starkast i Europa när det gäller att klara välskötta statsfinanser och nu kan diskutera reformer i stället för kraftiga nedskärningar. Bosse Ringholms egentliga fråga till arbetsmarknadsministern är den här: Varför har inte regeringen trots den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet lyckats hålla det exportberoende Sverige oberört av omvärlden och öka sysselsättningen trots vikande efterfrågan och stora uppsägningar? Det är frågan som Bosse Ringholm ställer, och han har alltså väldigt stora förhoppningar på Alliansen. Valmanifest ska gälla oavsett hur omvärlden utvecklas, menar interpellanten. Bosse Ringholm frågar inte om Sveriges ekonomi, statsskuld och budgetunderskott, sannolikt beroende på att verkligheten är så bedövande tydlig när det gäller att Sverige är bäst i klassen i Europa. Han koncentrerar sig i stället på arbetslösheten. Det är ju där det exportberoende Sverige brukar utvecklas bättre när högkonjunkturen inleds och falla lite hårdare när lågkonjunkturen slår till. Så skedde även denna gång, även om Sverige ligger riktigt hyggligt till i Europasnittet och även om återhämtningen nu börjar ta fart och arbetslösheten nu bottnar långt under befarade nivåer. Visst ska oppositionen kritisera, men lite verklighetsförankring och kredit för allt det Alliansen skött bra tror jag skulle ge ökad trovärdighet när man kritiserar de punkter som säkert även Alliansen kunnat göra ännu bättre. Nu väljer Socialdemokraterna och Bosse Ringholm inte den sansade oppositionslinjen, utan allt är svart eller vitt. Alliansregeringens alla framgångar svartmålas. Min uppfattning är att verkligheten avgör i det långa loppet. Medborgarna ser hur Sverige står starkt i ett Europa med jätteproblem. Jag tror att Socialdemokraternas oppositionstaktik främst slår tillbaka mot dem själva. Men det får vi se i valet, så svartmåla gärna på, Bosse Ringholm! Verkligheten har du inte med dig.

Fru talman! Kan vi inte en gång för alla komma överens om, arbetsmarknadsministern och Staffan Danielsson, att vi har en lågkonjunktur och att vi haft det förr och kommer att få det igen? Jag tycker att när man utlovar en viss politik och vissa vallöften ska de hålla i både sol och storm. Det blir rätt meningslöst annars och mer som de där kvällstidningarna som säljer lösnummer på att alltid lova vackert semesterväder. Så ser inte världen ut. Om man utlovar 150 000 nya jobb, en jobbgaranti och att arbetslösa ska få jobb inom fem dagar måste det väl innebära att man accepterar att det finns en arbetslöshet? Hade man sagt att man gör detta så länge det inte finns några arbetslösa hade det varit ett rätt meningslöst vallöfte. Det kan väl inte vara så att Staffan Danielsson tolkar sina kolleger i Stockholm på det sättet att de lovar att avskaffa en arbetslöshet som inte finns? Löften om jobb och åtgärder mot arbetslöshet ställer man naturligtvis ut till väljarna för att det ska fungera när lågkonjunkturen kommer. Man säljer ju regnkläder för att de ska hålla en torr när det regnar. Då kan man inte säga att regnkläderna bara fungerar i soligt väder. Vi vet att det är lågkonjunktur. Ni verkar vara obekymrade över att det är lågkonjunktur eftersom ni inte kan skaka fram några effektiva åtgärder för att hantera den lågkonjunkturen. Det är det jag har försökt fråga arbetsmarknadsministern gång på gång. Vad för verktyg ska arbetsmarknadsministern ha när de verktyg som han har tagit fram och använt visat sig inte fungera när verkligheten är annorlunda? Det kan han inte svara på, och det tycker jag är väldigt allvarligt. Det finns all anledning att ställa upp de här vallöftena för beskådan och begära att politiken på något sätt ska kunna utkrävas ansvar för det man har lovat. Det är det valet är till för; det är det som hela den demokratiska processen går ut på. Man ska kunna ställas till svars för vad man sade och vad man gjorde. Fru talman! Återigen vill jag säga att vi befinner oss i en lågkonjunktur. Vi har gjort det förut, och vi kommer att göra det igen. Den politik som vi socialdemokrater går till val på kommer att vara till för både högkonjunktur och lågkonjunktur. Vi kommer att ha en sommarkollektion för det vackra vädret, och vi kommer att ha en vinterkollektion för det kalla vädret. Vi kommer att ha en politik som fungerar på landsbygd och i stad, i Stockholm. Vi kommer att ha en politik som fungerar i lågkonjunktur och i högkonjunktur. Försök inte smita undan bakom lågkonjunkturen! Den politik som inte fungerar i vare sig hög- eller lågkonjunktur är inte värd att tas på allvar. (Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m): Jag avstår från mitt nästa anförande. Den här debatten får Bosse Ringholm ha i Stockholm. Det är inte min debatt.)

Fru talman! Här står en av de fegaste ministrarna i regeringen - Sven Otto Littorin. Han har inte ansvar för någonting. Han har inte ansvar för arbetslösheten i Sverige, inte för den i Stockholm, inte för den i Göteborg och inte för den i Malmö. Han har inte ansvar för Moderata samlingspartiet, han har inte ansvar för Nya Moderaterna, han har inte ansvar för Moderaterna i Stockholm, inte för Moderaterna i Göteborg och inte för Moderaterna i Malmö. Vad ska han göra egentligen? Jag är övertygad om att han efter den 19 september kommer att stå på Arbetsförmedlingen och säga att han vill ha en coach. Jag hoppas att han blir framgångsrik och får hjälp av en coach, för han behöver uppenbarligen göra någonting annat. Efter att så kapitalt ha misslyckats med det ämbete han haft i fyra år förtjänar han naturligtvis att få en chans till. Socialdemokraterna är ett generöst parti som tycker att man ska få en chans till, och kanske också en tredje och en fjärde chans, om man inte har lyckats. Även en misslyckad arbetsmarknadsminister ska få en chans till. Coachsystemet kommer rimligen att vara kvar någon vecka efter valet, och då kan arbetsmarknadsministern söka sig dit för att hitta bärgning och sysselsättning i fortsättningen. Det är inte så enkelt, Sven Otto Littorin, som att man kan ställa ut vallöften, såsom Nya moderaterna gjorde, och säga att det ska bli 150 000 nya jobb i Stockholm, Göteborg och Malmö, att det ska bli 30 000 speciella jobb enbart i Stockholm med hjälp av en särskild garanti, och att de ska komma inom fem dagar för den som är arbetslös och uppbär, eller har rätt till, socialbidrag. Det är inte så lätt som att bara ställa ut alla dessa löften och sedan säga att man inte har något ansvar för dem, att det är partivännerna i Stockholm, Göteborg och Malmö som ställt ut löftena. Möjligen kan man till försvarsadvokatens försvar säga, om han nu ska behöva försvaras, att centerpartisten Staffan Danielsson inte ens fick vara med på löftet i Stockholm. Staffan Danielsson tog på sig försvarsadvokatrollen lite grann i onödan, för Centern ansågs av de övriga borgerliga partierna som så beskedligt och oansenligt i Stockholm att det inte ens fick vara med på vallöftena. Ni centerpartister kan därför säga att ni i alla fall inte har ställt ut de omöjliga löftena. Ibland när man ska försvara någonting och den tilltalade uppenbarligen inte kan försvara sig själv utan skickar en försvarsadvokat så blir det inte bättre, allra helst som den försvarsadvokat som agerade i det här sammanhanget kunde säga att hans parti inte ställde upp på de tokiga vallöftena som Nya moderaterna ställde ut i valrörelsen 2006. Sven Otto Littorin kan tiga i den här debatten, och han kan tiga i resten av eftermiddagens debatter ifall han inte vill ha någon debatt. Uppenbarligen vill han inte det. Han kommer dock att jagas med blåslampa land och rike runt inte bara av oss socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister utan av varenda arbetslös som känner att han svikit dem eftersom han inte burit fram några medel och instrument för att motverka lågkonjunkturen. Littorin kan inte som arbetsmarknadsminister säga att det är lågkonjunkturens fel, att det är lågkonjunkturen som gjort att det är så illa som det är. Då kunde han lika gärna ha avgått och sagt: Det går inte att göra någonting i en lågkonjunktur utan vi drar in ministerposten, den som arbetsmarknadsminister. Den fungerar bara soliga dagar. Den fungerar inte när det regnar. Den fungerar inte när det är lågkonjunktur. Tig gärna i den här debatten, Sven Otto Littorin, om det är det som är modellen, och tig gärna i de påföljande interpellationsdebatterna, men du kommer att bli jagad land och rike runt av arbetslösa, av alla som vill ha en annan politik efter den 19 september. Jag säger som en av dina företrädare, Per Ahlmark, sade en gång i tiden: Lycka till! Det säger jag när du söker upp Arbetsförmedlingen den 20 september. Ta kontakt med en coach så kanske du kan få någon annan livsbana än den som du skändligen misslyckats med.

Fru talman! Bosse Ringholm, med instämmande av Patrik Björck, är ute på rätt djupa vatten, tycker jag. Valmanifest ska hållas även om det blir jordbävning, stormen Gudrun, oljekatastrofer eller om den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet oväntat slår till över hela världen - valmanifest ska ändå hållas. Det är en märklig inställning, Patrik Björck. Regeringen Persson regerade 2006 i en extrem högkonjunktur. Trots det mobiliserade man människor i stora arbetsmarknadsinsatser och trots det var människor i utanförskap i en aldrig tidigare skådad omfattning. De var långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. När det var lågkonjunktur på 90-talet stod Socialdemokraterna och deras politik och verklighet inte opåverkade av lågkonjunkturen, men Patrik Björck menar att det borde de visst ha gjort. Det tycker jag är en märklig inställning.

Fru talman! Bosse Ringholm, med instämmande av Patrik Björck, är ute på rätt djupa vatten, tycker jag. Valmanifest ska hållas även om det blir jordbävning, stormen Gudrun, oljekatastrofer eller om den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet oväntat slår till över hela världen - valmanifest ska ändå hållas. Det är en märklig inställning, Patrik Björck. Regeringen Persson regerade 2006 i en extrem högkonjunktur. Trots det mobiliserade man människor i stora arbetsmarknadsinsatser och trots det var människor i utanförskap i en aldrig tidigare skådad omfattning. De var långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. När det var lågkonjunktur på 90-talet stod Socialdemokraterna och deras politik och verklighet inte opåverkade av lågkonjunkturen, men Patrik Björck menar att det borde de visst ha gjort. Det tycker jag är en märklig inställning.

Fru talman! Vi har fått två spännande besked i den här debatten. Det ena är att arbetsmarknadsministern inte vill debattera, vilket säger mycket. Det andra, sensationella, beskedet kommer från Centerpartiet. Centerpartiets uppfattning är nämligen - lyssna noga nu - att det är en märklig inställning att valmanifest ska hållas. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg när Centerpartiet går ut med vallöften i den kommande valrörelsen. Om vallöftena hålls är det alltså en märklighet. Med stor sannolikhet kommer Centerpartiet inte att hålla sina vallöften. Det är jätteviktigt för folk att få reda på. Om man i arbetsmarknadspolitiken ställer ut vallöften om att man som arbetslös ska få jobb inom fem dagar ska det löftet naturligtvis infrias när man blir arbetslös. Det är i en lågkonjunktur det ska infrias. Annars är det meningslöst. Tack för beskedet, Staffan Danielsson! Att valmanifest ska hållas är en märklig inställning. Det är Centerpartiets uppfattning.

Fru talman! Den här debatten håller på att utvecklas till någonting annat än det som den egentligen skulle handla om. Jag måste säga en sak till Staffan Danielsson. Jag satt i EU-nämnden även under den förra mandatperioden, vilket jag inte tror att Staffan Danielsson gjorde. Då fick vi redovisningen över Lissabonstrategins olika uppgifter. På endast en punkt, om jag minns rätt, var Sverige ganska dåligt, och det handlade om nyföretagande. På övriga punkter som handlade om arbetslöshet och jämställdhet, vilket även den här debatten möjligen handlar om, låg vi antingen på topp, som nummer två eller möjligen som nummer tre. Då skrek centerpartister, folkpartister, kristdemokrater och inte minst moderater att vi hade en historiskt hög arbetslöshet, trots att vi var bäst i Europa. Jag tror att det var Bosse Ringholm, när han var finansminister, som sade att man gärna inte kan komma högre än etta i de sammanhangen. Ungefär samma konstiga resonemang förs nu här. Vi var duktiga även på den tiden. Jag tycker att det finns anledning att nämna det i den här debatten eftersom den har blivit så brokig.

Fru talman! Det är sällan man kan se pinsamheten personifierad. Här står pinsamheten själv, arbetsmarknadsministern, som plötsligt har tappat rösten. Det får väl uppfattas som att han drabbats av något slags chock, av psykisk eller arbetsmarknadspolitisk chock, som gjort att han totalt tappat rösten. Arbetsmarknadsministern har ingenting att säga om sina partivänners löften om 150 000 nya jobb i Stockholm, Göteborg och Malmö. Han har ingenting att säga om Nymoderaternas löften i förra valrörelsen om att alla som var utan jobb skulle få jobb inom fem dagar. Han har ingenting att säga till sitt och Nymoderaternas försvar om att de fullständigt övergett alla de löftena. Jag kan förstå att han skickat en försvarsadvokat, för vem vore bättre på att förklara brutna vallöften än Staffan Danielsson och Centerpartiet, ett parti som i förra valrörelsen sade att vi inte ska bygga ut kärnkraften men som häromdagen ändå beslutade att bygga ut den. En bättre försvarsadvokat kanske man inte kan kalla in, arbetsmarknadsministern, än en som är om inte världsmästare så i alla fall Sverigemästare i löftesbrott, vilket Staffan Danielsson och Centerpartiet är. Jag kan förstå att det är bättre än att pinsamheten själv står där i sin talarstol, har tappat rösten, inte förstått vad det handlar om, inte har några förslag, vet inte vad han ska göra och allt annat. Det finns, som sagt, inget annat slut på det här. Jag tror faktiskt att det är ett gott slut för Sven Otto Littorin. Sök upp Arbetsförmedlingen den 20 september, och sök upp en coach. De flesta brukar kunna hjälpa till. Till och med hopplösa fall tror jag att Arbetsförmedlingen kan ge sig på.