Regeringens utlovade kvalitetssatsningar på högskolan

Herr talman! Mikael Damberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den så kallade kvalitetssatsningen på högskolan ska uppfattas som trovärdig och även i praktiken ha ett reellt innehåll. Regeringens övergripande politik för högskoleområdet är att åstadkomma högsta möjliga kvalitet för utbildning och forskning. Lärosätena måste kunna erbjuda utbildning och forskning som står sig väl i den internationella konkurrensen. Det är en förutsättning för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Regeringen har redan vidtagit åtgärder genom dels en kvalitetssatsning i form av höjda ersättningsnivåer, dels resurser till universitet och högskolor för forskning utöver vad som följer av 2005 års forskningsproposition. Kvalitetssatsningen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå för 2007 och 2008 uppgår till totalt närmare 500 miljoner kronor, och de ytterligare resurserna till forskning för samma år uppgår också till närmare 600 miljoner kronor. Ytterligare minst 400 miljoner kronor har aviserats för 2009. För utbildningar med den lägsta ersättningsnivån - humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi - innebär satsningen en resursförstärkning med närmare 10 procent. Att anslagens pris- och löneuppräkning görs så att all offentlig verksamhet underkastas ett effektivitetskrav gäller sedan lång tid tillbaka. Det nuvarande systemet, inklusive uttag av ett produktivitetsavdrag, genomfördes från och med 1997 av en socialdemokratisk regering. Det bygger på produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. Att högskoleområdet skulle undantas från varje krav på ett kontinuerligt effektivitetsarbete ter sig svårmotiverat. Kvaliteten har under de senaste åren fått stå tillbaka till följd av den alltför snabbt genomförda utbyggnaden, vilket har medfört negativa konsekvenser, vilket regeringen nu vidtar åtgärder för att komma till rätta med. Regeringens uppfattning är att dagens situation motiverar att högskolan tillförs särskilda kvalitetsmedel. I budgetpropositionen för 2008 föreslås anslagsförändringar som innebär både neddragningar och tillskott. Sänkningarna beror till största delen på att så kallade tomma platser dras in. Eftersom de flesta lärosätena inte har kunnat utnyttja sina tilldelade resurser råder en situation där de står inför att återbetala medel till staten. Regeringens förslag är att en del av dessa medel i stället får användas för kvalitetssatsningar. Det är således för flertalet högskolor inte fråga om någon reell besparing. Regeringens politik i detta avseende är helt i överensstämmelse med alliansens besked före valet att kvalitet ska prioriteras framför kvantitet i högskolan. Detta innebär dock självfallet inte annat än att det i framtiden kan finnas behov av att öka antalet platser i högskolan.

Herr talman! Den här interpellationen handlar ju i princip om samma sak som Peter Hultqvists interpellation, nämligen att regeringens löften om stora kvalitetssatsningar på högskolan i själva verket ofta har blivit till en besparing ute på universitet och högskolor. Jag noterar att Lars Leijonborg i slutet av interpellationssvaret säger att regeringens politik i detta avseende är helt i överensstämmelse med alliansens besked före valet. Man kan fundera på om det bara är vi socialdemokrater som har lyckats notera en diskrepans mellan vad som sades före valet och vad som händer efter valet. Är vi ensamma om att fundera över den frågan? Jag ska läsa några rader ur den interpellation jag har skrivit. Det har nämligen blivit ganska starka reaktioner på regeringens senaste budgetproposition. Så här säger några: "Regeringens påstådda satsningar på kvalitet inom högre utbildning och forskning är bara tomma ord", säger Christoph Bargholtz, ordförande för Sveriges universitetslärarförbund. Nytt citat: "'Det går inte att fiffla med kvaliteten. Det är långsiktighet som krävs, inte kreativ bokföring', kommenterar Elin Rosenberg, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)." Nytt citat: "'Om vi ser det från den totala universitetssynpunkten så blir det att staten äter upp på ett håll och så får vi bidrag ungefär för att täcka vad man äter upp', säger Göran Bexell, rektor vid Lunds universitet." Nytt citat: "Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, har kallat budgetförslaget 'utomordentligt snålt' och Agneta Stark, vice ordförande i Sveriges universitets- och högskoleförbund . har uttalat att budgetförslaget innefattar 'väldigt lite pengar'." Med anledning av dessa reaktioner vill jag fråga: Ser regeringen inte denna verklighet? Du kommenterade tidigare i debatten att du har mött en stor förståelse i Högskoleverket för era argument. Har ministern aldrig hört dessa synpunkter? Har man inte sett att det egentligen är så att många högskolor och universitet känner sig ganska lurade på de kvalitetssatsningar som utlovades före valet? Inte minst Lars Leijonborg själv var en av dem som skulle gå i bräschen för en nysatsning på universitet, högskolor och forskning. Nu skulle vi ta det stora språnget in i framtiden. När man nu räknar på det blev det inga satsningar. Nu blev det besparingar. Detta går lite igen i den forskningspolitiska debatten. Jag vet att Lars Leijonborg själv var ute när det gäller forskningspolitiken och sade att detta i princip var den största satsningen som någonsin hade gjorts på forskning av en svensk regering. Sedan kommer SCB någon vecka senare med siffror som visar att forskningsanslaget de facto minskar i Sverige. Det finns en väldigt stor skillnad på vad som sägs och vad som görs, och det är det som universitet och högskolor faktiskt börjar märka. I regeringens senaste proposition föreslår man först en besparing på 200 miljoner kronor på högskolan. Man minskar antalet platser och drar in 200 miljoner kronor. Sedan lägger man tillbaka dessa 200 miljoner kronor plus 40 miljoner kronor så att det blir 240 miljoner kronor i en så kallad kvalitetssatsning. Men 40 miljoner kronor i det totala universitetssystemet är väldigt lite pengar, särskilt som man dessutom sparar 20 miljoner på ett annat ställe och ger universitet och högskolor nya arbetsuppgifter. Det blir inga nya pengar. Det är bara tricksande med samma pengar som förut.

Herr talman! Detta är en viktig diskussion. Så långt är jag glad att Mikael Damberg har ställt interpellationen. Det är väldigt bra att vi resonerar om hur Sverige ska få högskolor och universitet av mycket hög klass. Jag var i går på ministerråd i Bryssel, och vi diskuterade just modernisering av universitet. Från alla håll talar man nu om hur man ska söka både forskningsmedel och grundutbildningsmedel i konkurrens. I vissa länder talar man om elituniversitet. Man talar mycket om utvärdering. Man talar om mer autonoma universitet och så vidare. Det är viktigt för Sverige att vi har hög kvalitet inom högskolan. Mikael Damberg menar, och han läser också upp citat från en del aktörer, att regeringen inte gör tillräckligt för att öka kvaliteten. Tillräckligt är ett dragspelsartat ord. Det är klart att vi skulle kunna göra mer. Men vår tröst är att vi i varje fall gör mer än den gamla regeringen gjorde. De citat som fanns före valet från företrädare för högskolorna riktade mot den socialdemokratiska regeringen var ännu mer högljudda än de citat som Mikael Damberg har hittat nu. Frågan om platsexpansion är viktig i sammanhanget. Ni prioriterade under många år - under en period med vårt stöd - att öka antalet platser. Men ni förmådde inte få fram de resurser som skulle ha krävts för att de nya platserna skulle ha haft samma undervisningsintensitet som de befintliga. Därmed var det en vitt spridd uppfattning att kvaliteten urgröptes. Det är en betydande skillnad att våga stå för det. För närvarande expanderar vi inte högskolan. Vi tycker att kvalitetsproblemen är så stora. Därför satsar vi nu på kvalitet. Jag har noterat i er motion att ni fortfarande talar om platsexpansion. Då hör det till saken att det för närvarande finns många tomma platser i högskolan. Jag är lite förvånad över att Socialdemokraterna ändå talar om behov av en platsexpansion. Det är för närvarande i storleksordningen 20 000 tomma platser. Vi drar in ett antal av dem. Det innebär också ett besked till högskolan om att detta inte behöver utföras utan att dessa pengar kan användas till annat. Pengarna dras inte in, utan de ligger så att säga kvar på högskolan och får användas till kvalitet. Det är en signal som har noterats ute i högskolevärlden, och man ser en tydlig kursomläggning. Därför tycker jag att vi har på fötterna när vi beskriver detta som en kvalitetssatsning. Vi kan möjligen återkomma till forskningen i andra debatter. Men det handlar delvis om en definitionsfråga. Statistiska centralbyrån definierar en del saker som vi, och jag tror faktiskt även den förra regeringen, menar är forskning som någonting annat. Till exempel menar man att en stor del av forskarutbildningen inte kan definieras som forskning. Där har vi en annan uppfattning. De uppgifter som jag har redovisat om forskningssatsningar är korrekta.

Herr talman! Högskoleministern gör en del omskrivningar igen om att man inte gör tillräckligt. Men universitet och högskolor ser snarare att det blir minus, till exempel i Dalarna. När man räknar på detta blir det inte plus utan minus. Jag tror att man också måste våga säga det, annars luras man eller försöker på något sätt framstå som att man inte förstår den verklighet som finns på våra universitet och högskolor. Lars Leijonborg säger sig göra mer än den gamla regeringen. Det hjälper inte mycket nu när man tittar på de budgetförslag som finns i riksdagen nu och de vägval som vi gör här och nu. Det finns ett problem när regeringen inte verkar se att kostnadsexplosionerna i högskolan inte ens möts av de små så kallade kvalitetssatsningar som regeringen gör. Detta måste man ta på allvar och inse och erkänna, annars har man inte förstått någonting av kvalitetsdiskussionen i högskolan. När det gäller platsexpansionen tror jag att Lars Leijonborg ska vara lite försiktig och kanske ta den här diskussionen med inte minst högskolekanslern som sade följande i Universitetsläraren för en tid sedan: "Det vore naivt, att göra det väldigt enkelt för sig, att tro att den situation som vi har i dag har att göra med expansionen, med att vi har så många regionala högskolor." Varje plats som vi tillförde högskolesystemet var fullt ut finansierad. I dag tillför vi också fler platser. Det är inte som du säger att vi har stoppat expansionen av högskolan. Ni drar ned på antalet platser på högskolan. Varför säger du inte det, Lars Leijonborg? Skäms du för att du som högskoleminister faktiskt står för att dra ned på antalet platser nu när söktrycket ökar? Det är en annan diskussion som vi kommer att ha om någon vecka om hur söktrycket utvecklas. Jag kan bara konstatera här och nu att det råder allvarlig brist på yrkesverksamma människor i för Sverige viktiga branscher. Det handlar om läkare, tandläkare och andra vårdutbildade där det är en allvarlig bristsituation och där Sverige skulle kunna göra mer just nu. I vårt budgetalternativ föreslår vi en utbyggnad för att komma till rätta med bristsituationen och ge fler möjligheter att studera. Det är någonting som är viktigt för Sverige. När det gäller kvalitet handlar det faktiskt om att prioritera resurser. Det finns inte en enda krona i regeringens kvalitetssatsning som inte återfinns i vårt budgetalternativ. Men därutöver föreslår vi socialdemokrater att universitets- och forskningssektorn får 3 miljarder kronor mer än regeringen föreslår i resurser för att utveckla verksamheten under de närmaste tre åren. Det är ganska mycket pengar. Hur kan det komma sig att högskoleministern inte har dessa pengar? Kan det ha att göra med att man har valt att föreslå ett avskaffande av förmögenhetsskatten som kostar någonstans mellan 6 och 7 miljarder kronor? Jag skulle vilja avsluta mitt första inlägg med att ställa en fråga till ministern: Hur tänkte du i regeringen när du valde att hellre lägga nästan 7 miljarder kronor på att avskaffa förmögenhetsskatten i Sverige än att göra de kvalitetssatsningar som du lovade både högskolesektorn och forskningssektorn före valet? Var ligger prioriteringen i det? Stärker det Sverige inför framtiden?

Herr talman! Ja, definitivt. Jag var partiledare när de här prioriteringarna gjordes och delade dem i allra högsta grad både före valet i Göran Hägglunds vardagsrum i Bankeryd och efter valet när vi förhandlade till exempel vårpropositionen i år. Jag är övertygad om att både jobbskatteavdraget, som vi har finansierat bland annat med de besparingar som har diskuterats tidigare här i dag, och avskaffandet av förmögenhetskatten i högsta grad stärker Sveriges konkurrenskraft och skapar jobb och välfärd i vårt land i stället för i andra länder. Förmögenhetsskatten innebär att med pengar skapade i Sverige blir det välfärd och jobb i andra länder. Det är en effekt av förmögenhetsskatten som jag tycker är beklaglig. Därför tycker jag att det är mycket bra att den nu avskaffas. Det finns för övrigt åtskilliga socialdemokrater som delar min uppfattning därvidlag. När det gäller platsexpansionen var det intressant att när Mikael Damberg tog exempel på arbeten där det nu saknas folk nämner han just de två områden där vi inte har avbrutit platsexpansionen. Efter valet har det tillkommit både läkarutbildningsplatser och tandläkarutbildningsplatser. I övrigt på arbetsmarknaden är det inte bland de akademiskt utbildade som de stora bristerna finns. De stora bristerna finns på helt andra yrkesområden. Det har skett en liten ökning av söktrycket - jag kan som sagt återkomma om diskussionen om söktrycket. Det tycker jag på sätt och vis är positivt. För ett land är det på längre sikt av vikt att många människor vill söka sig till akademiska utbildningar. Men den platsexpansion som ni ägnar er åt har delvis varit ett sätt att dölja arbetslöshet. Människor läste kurs efter kurs efter kurs bara för att de inte fick något jobb. Nu har vi sett till att de får jobb. Då föredrar de det i stället för att ta kurs på kurs på kurs. När man fingranskar siffrorna visar det sig att det inte är någon större nedgång av intresset från unga människor att söka sig till akademiska utbildningar, utan den stora förändring som skett är att de som redan har läst inte väljer att förlänga sin utbildning. Då finns det väl mycket som talar för att det är vad de helst önskar. De önskar sig hellre ett jobb än att bara läsa ytterligare kurser. Jag tycker att vi gör det vi har lovat. Vi satsar på kvaliteten och satsar ytterligare forskningsmedel utöver vad ni hade i er budget. Med det system som vi har nu med val i september och regeringstillträde i början av oktober är det i praktiken så att den tillträdande regeringen får tillgång till det budgetförslag som den avgående regeringen har jobbat fram. Därför kan vi på god grund påstå att hade ni regerat hade det för i varje fall 2007 tillförts varken de kvalitetspengar som gäller för i år eller den forskningssatsning som också kom.

Herr talman! Jag blir lite orolig när högskoleministern fortsätter med att säga att han tycker att de gör vad de lovar. Han kan vara väldigt ensam om att ha den uppfattningen. Det är inte bara vi i oppositionen som har en annan uppfattning. Jag citerade här tidigare ett antal tunga aktörer på högskoleområdet som tycker att regeringens påstådda satsningar på kvalitet inom högre utbildning och forskning bara är tomma ord - så enligt Universitetslärarförbundet. SFS kallar det för tricksande med siffror. Från de stora universiteten säger man att staten ger med ena handen och tar med andra handen. Det är inte vilka aktörer som helst som säger detta och som är kritiska mot att regeringen inte lever upp till sina löften. Då är mitt besked här att vi socialdemokrater satsar på universitets- och högskolesektorn och forskningssektorn 3 miljarder mer än regeringen under tre år framöver. Då måste jag ställa frågan: Vad är det som har föranlett er att göra den här prioriteringen? För politik handlar om prioriteringar, och då hyllar högskoleministern avskaffandet av fastighetsskatten men har ingenting att säga till universitetsrektorerna som känner sig blåsta på sina pengar för kvalitet. Det är ganska anmärkningsvärt. Jag hade hoppats att högskoleministern skulle stå här i kammaren och säga: Jag ska försöka slåss för mer pengar till universitet, högskolor och forskning framöver, för det är viktigt för Sveriges utvecklingsmöjligheter. I stället säger han: Jag är mest stolt över att sänka fastighetsskatten. Även om det inte blev så mycket pengar till universiteten och högskolorna är jag ändå stolt. Relaterat till vad Socialdemokraterna kanske skulle ha gjort om de hade fått fortsätta regera är det kanske bättre. Nu talar vi här och nu om vilka satsningar vi måste göra för att stärka Sverige som kunskapsnation. Jag blir orolig när jag hör högskoleministern tala på det här sättet.

Herr talman! Det är ett vanligt trick i politiken att man slår ihop flera år. När Mikael Damberg talar om 3 miljarder är det, vad jag förstår, en ackumulerad summa. Om jag använder samma teknik men nöjer mig med att tala om två år och tala om beslutade eller föreslagna pengar i budgetpropositionen kan jag säga att vi tillför ungefär ½ miljard. I den summan inkluderar jag en summa som även den förra regeringen hade planerat för 2007. Lägger jag allt samman blir det ungefär ½ miljard. Jag tycker inte att det är en struntsumma. Den ska jämföras med de ungefär 20 miljarder som högskoleanslagen uppgår till. Det är ändå en hygglig kvalitetssatsning, tycker jag. Jag hoppas kunna fullfölja den. Nu ska jag helt öppet säga att inför 2009 kommer vi naturligtvis att ha en avvägning om hur mycket vi satsar i nya forskningsmedel och hur mycket vi tillför i kvalitet på högskolan. Min bild är, och jag kan hänvisa till den kunskapsuppbyggnad som sker inom regeringens globaliseringsråd, att man i många länder runt om i världen menar att kvalitet i både högre utbildning och forskning är så avgörande att det bör leda till resursförstärkningar. Det är min uppfattning personligen, men det är också regeringens uppfattning, att de här områdena är så viktiga att det är rimligt att satsa också nya resurser på dem.