regeringens styrning av konkurrensutsatta företag

Herr talman! Ulla Löfgren har frågat mig på vilket sätt jag tänker förbättra styrningen av de konkurrensutsatta statliga företagen för att motverka att de får eller kan behålla en dominerande ställning samt på vilket sätt jag avser att bryta Sveaskogs dominerande ställning i Norrbotten. Flera av de statligt ägda bolagen har en bakgrund som affärsverk med ett totalt ansvar för en del av vår infrastruktur. Bolagen var tidigare den enda aktören, nu bland de största, på respektive marknad. Efter de avregleringar som har gjorts, där ökad konkurrens varit ett huvudsyfte, har dessa bolags marknadsandelar minskat kraftigt. I många fall har konkurrensen dessutom ökat genom den branschglidning som har ägt rum. Konkurrensen för många av de aktörer vi talar om kommer från annan teknik. I post- och telekommunikationsbranscherna har nya tekniker för överföring av meddelanden tagit över, till exempel Internet. Det är från denna utgångspunkt jag ser de statligt ägda bolagens konkurrensförutsättningar. På samma sätt som i alla andra EU-länder försäkrar vi oss om en god konkurrens genom en kraftfull konkurrenslagstiftning och en effektiv övervakande myndighet. Därtill kommer att vi inom vissa sektorer har särskilda myndigheter som värnar om konkurrensen, exempelvis Post- och telestyrelsen och Energimyndigheten. Förvaltningen av de statliga företagen tar sin utgångspunkt i att det kapital som bolagen förvaltar ger god avkastning. Skulle vi ge avkall på det blir det konkurrenssnedvridningar. Ett lägre avkastningskrav från statens sida än vad som är normalt i branschen skulle också riskera att komma i konflikt med EU:s regler om statligt stöd. Den konkurrensmässiga utvärderingen sker genom de konkurrensvårdande myndigheterna. Konkurrensverket granskar just nu virkesmarknaden i Norrbotten och norra Västerbotten och då specifikt Sveaskogs roll på marknaden. Jag tänker inte försöka påverka den prövningen. Min utgångspunkt är att bolagets styrelse och ledning sköter bolaget väl. Givet att de statliga bolagen, av historiska skäl, ofta har en stark marknadsposition har jag naturligtvis inget emot att den här typen av prövningar görs grundligt och ofta. I själva verket välkomnar jag den prövningen och den granskningen och tycker att det är ett välgörande och bra inslag i den utveckling vi ser just nu.

Herr talman! Jag ber att få tacka ministern för svaret. Inledningsvis vill jag bara slå fast att det enda som näringsministern och jag förmodligen är överens om är att vår syn på statens roll som ägare av företag skiljer sig åt. Medan jag menar att företag som agerar på en konkurrensutsatt marknad inte ska vara i statlig ägo menar näringsministern att statliga företag ska få slåss på den konkurrensutsatta marknaden och att de dessutom ska ge så god avkastning som möjligt. Nu är det tyvärr så att det är näringsministern som får bestämma och inte jag i det här fallet. Därför får jag koncentrera mig på att kontrollera hur näringsministern sköter uppdraget. Och, herr talman, jag blir minst sagt upprörd över bristen på konsekvent styrning från regeringens sida. Låt mig först citera några rader ur näringsministerns svar: "Förvaltningen av de statliga företagen tar sin utgångspunkt i att det kapital som bolagen förvaltar ger god avkastning. Skulle vi ge avkall på det blir det konkurrenssnedvridningar." Låt mig då, herr talman, ge ett exempel och ställa ett par frågor till näringsministern. I Post- och telestyrelsens rapport från granskning av Postens verksamhet från den 14 april 2004 står på s. 16 följande att läsa: Från och med den 1 januari 2003 höjde Posten normalportot för 20-gramsbrev från 5 kr till 5:50 kr. På grund av den pristaksbestämmelse som finns var detta första gången sedan den 1 mars 1997 som normalportot för enstaka brev kunde höjas. Vid nämnda tidpunkt kunde emellertid Posten på grund av en lucka i det då gällande pristakets konstruktion höja portot för enstaka brev med i genomsnitt 30 %. Varför var det då så angeläget att höja brevportot, och varför vill Posten nu att pristaket ska slopas? Jo, längre ned på samma sida står att läsa: Det som till största delen har bidragit till att det har varit en stor skillnad i prisutveckling mellan enstaka brev och sändningar torde vara den konkurrens som föreligger inom segmentet sändningar. I detta segment har Posten haft konkurrens från City Mail. Detta har medfört avsevärda sänkningar av prisnivån i främst de områden där City Mail bedriver utdelningsverksamhet jämfört med övriga landet. PTS beräknar att prisnivån med hänsyn till inflationen ungefär halverats inom segmentet sändningar sedan början av 90-talet. Det anmärkningsvärda i detta kan också läsas ut ur PTS rapport, nämligen att medan marknaden för enstaka brev har minskat från 65 % i den förra rapporten till 27 % i år har marknaden för segmentet sändningar ökat i motsvarande grad. Posten har alltså höjt priset med 30 % på det marknadssegment där man saknar konkurrens och där marknaden minskar och sänkt priset med 50 % på det marknadssegment som ökar, men där man har konkurrens. När man läser detta är det lätt att förstå varför Posten inte har visat så positiva siffror, om man beskriver det lite lindrigt. Varje kronas sänkning av portot inom det konkurrensutsatta segmentet försämrar nämligen resultatet med 2 miljarder kronor. Mina frågor till ministern i anslutning till detta är: Om nu näringsministerns främsta mål med statliga företag är att de ger god avkastning, varför har då inte departementet reagerat på Postens prissättningspolitik som så uppenbart gått ut på att eliminera konkurrensen i stället för att leverera pengar till statskassan? Vilket ansvar känner näringsministern för att vårda den marknad som det är önskvärt ska uppstå när man avreglerar en tidigare monopolverksamhet?

Herr talman! Jag tolkar denna replik som att det svar jag gav om Sveaskog var till belåtenhet. Ämnet byttes till ett annat som jag gärna diskuterar vid något tillfälle. Men att Konkurrensverket nu granskar i vad mån Sveaskog missbrukat sin ledande ställning i Norrbotten och norra Västerbotten är vi överens om är en bra sak. Eftersom vi nu också fick upp frågan om statligt ägande kontra privat ägande vill jag säga att jag tror att det är väldigt bra för sysselsättningen i Norrbotten, för de privata sågverken i Norrbotten och för miljövården i Norrbotten att det inte är en pensionsfond i Malaysia som äger skogarna i Norrbotten utan att de ägs av Sveaskog. Därför kan vi stå här och diskutera det och debattera det på Sveaskogs bolagsstämma. Så hoppas jag att det förblir också i fortsättningen.

Herr talman! Bara för klarhetens skull kan jag säga att jag också tog upp Posten AB som ett exempel i min interpellation. Men det kanske inte näringsministern lade märke till. Jag tog också upp Postens dominerande ställning, eftersom man innehar nästan 94 % av marknaden för samtliga försändelser. Herr talman! När det gäller Sveaskog och deras dominerande ställning blir frågeställningarna något annorlunda. Men fortfarande handlar det om huruvida regeringen vill tillåta att ett statligt bolag på en konkurrensutsatt marknad kan använda sin dominerande ställning för att sluta tvångsavtal och hota med indragna leveranser. I Dagens Industri den 28 oktober 2002 medgav vd Lars Sköld att i norra Sverige har Sveaskog tvångsavtal. Det är ingenting som jag har hittat på. Av Sveaskogs koncernredovisning framgår att av den totala virkeshanteringen på ca 14 miljoner kubikmeter kommer 6 miljoner kubikmeter från egen skog. 8 miljoner kubikmeter är alltså avverkningar som Sveaskog gör på annans mark och sedan säljer vidare. Skälet till detta, hävdar Sveaskog, är att eljest skulle bolagen inte få sin råvara. Herr talman! Jag skulle vilja fråga näringsministern varför ett statligt bolag skulle vara effektivare än ett privat när det gäller att avverka de 8 miljoner kubikmeter som nu Sveaskog avverkar på annans mark. Herr talman! Det är ingen tillfällighet att Konkurrensverket efter ett halvårs förundersökning nu närmare vill granska om Sveaskog missbrukar sin dominerande ställning. Det är inte heller någon tillfällighet att Konkurrensverket nyligen meddelat icke-ingripande-besked till Kappa Craftliner för ett samarbetsavtal med Karlsborg avseende försörjning med massaved och cellulosaflis. Som ett av skälen anger Konkurrensverket att Sveaskog har en synnerligen stark förhandlingsposition i förhållande till Craftliner och Karlsborg, som i och för sig borde ha muskler var och en för sig. Det saknas i praktiken alternativa leverantörer, är ett annat skäl. Varför, kan man fråga? Jo, det är på grund av att Sveaskog är fullständigt dominerande i området. Herr talman! Varje affärsdrivande företag strävar efter att få så stor marknadsandel som möjligt. Det är ingen skillnad på privat och statligt. Men i andra sammanhang ställer ju regeringen krav på de statliga bolagen. Den 24 april ställde näringsministern en mängd krav på statliga Vattenfall i en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Bland annat ska de erbjuda Europas lägsta priser för industrikunder, öka investeringarna i vindkraft och inrätta en kundombudsman. Jag efterlyser näringsministerns krav på sunda konkurrensmetoder. När får jag läsa om det?

Herr talman! Jag tackar så hemskt mycket. Jag är inte bortskämd med att få höra beröm för mina insatser när det gäller styrningen av Vattenfall från oppositionens sida i riksdagen. Jag passar på tillfället att slicka i mig. Jag tycker att även Sveaskog har tydliga riktlinjer för sin verksamhet. De inrättades för att åstadkomma ett antal olika mål, bland annat råvaruförsörjningen till sågverken. Vi vet att det är väldigt svåra målkonflikter, inte minst i Norrbotten, kring användningen av skogen. Ska den sättas av i större grad för friluftsändamål, för att bevara olika biotoper för framtiden, eller ska man prioritera att det skapas jobb i skogen och i efterföljande näringar som till exempel sågverken? Det pågår en intensiv verksamhet i Norrbotten för att hitta former för att göra avvägningar mellan dessa motstående intressen som i normalfallet är motstående intressen inom en region och inte motstående intressen mellan norr och söder i Sverige eller mellan olika nationella intressen. Det är inom regionen. Jag tycker att det är en väldigt bra och hälsosam process. Jag vet att bolaget är engagerat i denna process med en mycket aktiv dialog både med sina kunder och med företrädare för naturvårdens intressen. Det vore kanske bra om dessa också diskuterade inbördes, att sågverken och Naturskyddsföreningen till exempel kunde mötas och diskutera de här sakerna på olika vis. Konkurrensfrågorna på postområdet hanteras av PTS. Det är en särskild myndighet som mycket hårt ska granska de områden som tidigare har varit monopoliserade, som tidigare har haft en aktör med 100 % marknadsandel men som gradvis öppnats upp och där det ska bli alltmer normala konkurrensvillkor. De frågorna hanteras i regeringen av Ulrica Messing. De allmänna villkoren på den marknaden får hon diskutera. Det ska jag avstå från. Men vad gäller Sveaskog tycker jag att det är bra att de nu är föremål för en analys av vad deras dominerande ställning innebär. Om Konkurrensverket kommer fram till att de ska ändra sig i något avseende utgår jag som en självklarhet från att det kommer att genomföras på ett konstruktivt och målmedvetet sätt. Det tror jag att vi kan vara överens om är rätt tågordning och att det är en bra sak.

Herr talman! Anledningen till att Konkurrensverket granskar Sveaskog är inte någon anmälan från missnöjda konkurrenter, vilket Sveaskog till en början trodde. Granskningen sker helt på eget initiativ från Konkurrensverket. Varför finns det då ingen anmälan, kan man undra, eftersom det finns ett stort missnöje, framför allt från sågverken i norra Västerbotten och i Norrbotten. Svaret är så enkelt - ingen vågar opponera sig mot Sveaskog. Alla känner att de måste bocka och buga eftersom de är så beroende av att få köpa nödvändiga råvaror från den helt dominerande leverantören, även om det är den stora aktören som bestämmer priserna, både de man ska sälja sin flis och massaved till och de man ska köpa sitt sågtimmer av. Detta tycker jag är skrämmande. Då privata aktörer är så dominerande att de skrämmer sina konkurrenter till tystnad brukar det bli ett väldigt liv. Det här föranleder mig att till slut ställa två frågor till näringsministern. Varför måste Sveaskog äga Setras aktier, varför kan de inte ägas av något av statens holdingbolag eller läggas direkt under regeringen? Näringsministern har ju massor av synpunkter på hur privata företag agerar och styrs, varför har inte näringsministern fler synpunkter på de egna företagen? Sannolikheten att få gehör för sina synpunkter där skulle onekligen vara större.

Herr talman! Om nu Sveaskog är så dominerande, om de beter sig, vilket jag betvivlar, så att folk måste stå med mössan i hand och bocka, hur mycket bättre hade det då varit om denna maktställning hade varit i händerna på ett tyskt försäkringsbolag? Jag tycker att det är en fördel att bolaget ägs av hela Sveriges folk så att vi kan stå här i riksdagen och diskutera det och att ni som riksdagsledamöter kan gå till bolagsstämman och framföra de här åsikterna, ställa ledningen mot väggen och begära besked på det sätt som vi har öppnat för nu. Jag hoppas att ni utnyttjar det när ni har så starka åsikter. Jag tycker att vår debatt stärker mig i min syn att det här inte är ett bolag som skulle tjäna på privatisering på det vis som ni föreslår i ert parti. Vad gäller sågverken vill jag peka på att Sveaskog successivt minskar sitt innehav i de sågverk som man övertog vid bildandet. Jag räknar med att den minskningen kommer att fortsätta.