STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Rolf Åbjörnsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka regeringens och riksdagens roll som lagstiftare. Rolf Åbjörnsson har ställt frågan mot bakgrund av att han beskriver en utveckling där han menar att Högsta domstolen på senare tid börjat lösa rättsfrågor som egentligen skulle ha hanterats av lagstiftaren.
Regeringsformen utgår från principen om folksuveränitet, det vill säga all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Riksdagen är folkets främsta företrädare och stiftar lagarna. Regeringen styr riket, och domstolarna ansvarar för rättskipningen. På samma sätt som folkvalda lagstiftare ger legitimitet till lagstiftningen är ett starkt och självständigt domstolsväsen grundläggande för en rättsstat. Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.
Vårt samhälle förändras i snabb takt. Regler samspelar med varandra inom allt mer komplexa system. Konfliktsituationer kan uppstå mellan olika rättsordningar, till exempel mellan Europarätten och nationell rätt. Domstolarna blir i praktiken ofta först med att behöva göra svåra och komplicerade avvägningar i nya och komplexa frågeställningar eftersom domstolen alltid måste avgöra de frågor den ställs inför i det enskilda fallet. De högsta domstolarnas avgöranden ska vägleda rättstillämpningen. Det är naturligt och ofrånkomligt att deras dömande innehåller inslag av normbildning.
Principen om att all offentlig makt utgår från folket är viktig att upprätthålla. Det är regeringens och riksdagens uppgift att föreslå och besluta om ny lagstiftning när det finns anledning till det. Grunden för domstolarnas legitimitet och för förtroendet för deras dömande är att de är självständiga. Men deras roll är bestämd och begränsas av det som lagstiftaren beslutat. Om regering och riksdag inte är nöjd med rättsutvecklingen får man förändra lagstiftningen. Så har också skett vid ett flertal tillfällen.
Då Rolf Åbjörnssons uppdrag som ersättare för riksdagsledamot hade upphört, och han därmed inte kunde ta emot interpellationssvaret, förklarade förste vice talmannen överläggningen avslutad.