Regeringens hantering av propositionen om stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att ta några initiativ vad gäller den information som lämnats till de personer som kommer att lämna sjukförsäkringen från och med årsskiftet. Han påtalar att informationen baserats på en proposition som inte existerar och som inte heller har beslutats av riksdagen. Patrik Björck har även frågat mig om jag avser att ta initiativ så att utförsäkringen skjuts upp till dess att man kan lämna besked om vad som kommer att gälla, alternativt ändra regeringens förslag så att de drabbade inte får besked för sent. Regeringen anser, precis som Patrik Björck, att de personer som kommer att lämna sjukförsäkringen efter årsskiftet måste få besked om vad som kommer att gälla när de lämnar sjukförsäkringen. Därför lämnade regeringen, den 1 oktober i år, ett uppdrag till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som bland annat syftar till att den enskilde i god tid ska ges information och förberedas på vad som förväntas av honom eller henne inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Försäkringskassan har till berörda personer skickat ut ett informationsmaterial av vilket det klart och tydligt framgår att riksdagen ännu inte fattat beslut om de nya reglerna. Vidare framgår att förslagen kan komma att justeras. Beskeden bygger inte på spekulationer. Av budgetpropositionen för 2010 framgår att regeringen i alla väsentliga delar har tagit fasta på de förslag som lämnades i promemorian Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen - temporära förändringar i arbetslöshetsförsäkringen (Ds 2009:46) . Ett antal remissinstanser gavs möjlighet att uttala sig om förslagen i promemorian, och utifrån inkomna remissynpunkter har förslagen reviderats något, vilket framgår av själva propositionen som lämnades till riksdagen den 13 november. Huvudinriktningen på förslagen ligger dock fast. Självklart kommer de personer som berörs av förslagen att skyndsamt informeras om de justeringar som gjorts. Mot bakgrund av detta har jag för närvarande inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Som sagt: Under hösten har Försäkringskassan på regeringens uppdrag informerat dem som riskerar utförsäkring den 1 januari om en proposition som inte existerar och än mindre är beslutad av riksdagen. Det är naturligtvis en mycket märklig hantering. Att de som ska utförsäkras har rätt att få besked om vad som väntar dem är naturligtvis självklart, men det måste naturligtvis vara ett besked som grundar sig på lag och inte på spekulationer. För att man ska förstå lite grann vad som ligger bakom den här interpellationen får man titta på hur kronologin ser ut. Den 21 september lades budgetpropositionen fram. Den 24 september lades departementsskrivelsen fram. Den låg så småningom till grund för en proposition som aviserades till den 16 november och som lades fram den 13 november. Det kommer troligen att beslutas om den i riksdagen i mitten av december. I mitten av december vet vi alltså vad det här beslutet kommer att bli. Vi vet möjligen i början av december hur betänkandet ser ut. I dag vet vi hur propositionen ser ut. När Försäkringskassan började informera de arbetslösa om hur de skulle försörja sig visste vi egentligen ingenting. Tittar man i svaret ser man också att det blir lite märkligt med kronologin. Ministern säger nämligen: "Av budgetpropositionen för 2010 framgår att regeringen i alla väsentliga delar har tagit fasta på de förslag som lämnades i promemorian Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen - temporära förändringar i arbetslöshetsförsäkringen (Ds 2009:46) ." Jag undrar hur man i budgetpropositionen kunde ta fasta på en Ds som lades fram tre dagar efter budgetpropositionen. Det är någonting som gör att man undrar lite grann hur man tänkte när det här förslaget skrevs. Varför är jag så upprörd över det här, och varför tycker jag att detta är så viktigt att interpellera ministern om? Jo, när man ser hur det här ärendet har hanterats inser man vad det får för konsekvenser för den som blir informerad. För den som blir informerad rätt kan det innebära att man får försörja sig på 680 kronor om dagen. För den som blir informerad fel kan det innebära att man får försörja sig på 223 kronor per dag. Det kunde möjligen uppfattas som lite bagatellartat om man inte visste att detta drabbar människor som redan är hårt ekonomiskt utsatta. Regeringen hanterar deras framtida försörjning med den enorma nonchalans som man kan se i det här fallet. Det innebär också att det har skett förändringar från det att Försäkringskassan började informera utifrån en departementsskrivelse i början av oktober fram till den proposition som nu läggs fram. Vi vet ännu inte hur betänkandet ser ut. Vi vet ännu mindre hur beslutet kommer att se ut. Den förändring som har skett hittills har inneburit att ett antal av de personer som utförsäkras den 1 januari har fått helt fel information. De har fått informationen att om de lämnade sin a-kassa från den 1 januari 2007 hade de rätt att få ett snabbspår tillbaka till att få en inkomstrelaterad ersättning. För så stod det i departementsskrivelsen som Försäkringskassan på regeringens uppdrag informerade om. I propositionen som sedan läggs fram den 13 november framgår det att man faktiskt också hade rätt att få den möjligheten om man hade lämnat sin arbetslöshetskassa från och med i oktober 2006, alltså när regeringen lade fram sitt första förslag om slakten på arbetslöshetsförsäkringen. Då var det många som insåg att det var dyrt att vara med och att de troligen aldrig skulle få ersättning och lämnade kassan. De personerna har berövats möjligheten att ta del av en inkomstbaserad ersättning efter den 1 januari på grund av regeringens sätt att informera om detta.

Fru talman! Låt mig börja med utgångspunkten för förändringarna. Vi har haft tusentals personer som i många år har gått sjukskrivna utan att någon enda person, någon enda myndighet har frågat vad de kan göra för dem, utan att någon enda person har frågat på vilket sätt de kan hjälpa till med deras rehabilitering för att de ska kunna komma tillbaka, på vilket sätt de kan stödja dem för att de ska ha en möjlighet att återinträda på arbetsmarknaden. Ingen har brytt sig. Det är det största sveket av alla att människor har tillåtits gå sjukskrivna år ut och år in utan att få någon som helst hjälp. Syftet med den här reformen var att inte längre tillåta att människor får gå på det sättet utan att någon bryr sig. Det som händer vid årsskiftet är att de som har nått upp till taket i sjukförsäkringen kommer att komma till Arbetsförmedlingen. Där får de ett introduktionsprogram på ett antal månader där man går igenom arbetsförmågan och hur man kan återupprätta den arbetsförmåga som de borde kunna ha kvar. Det tydliga beskedet till de människor som berörs är för det första att ingen kommer att lämnas utan ersättning, för det andra att alla kommer att få hjälp av Arbetsförmedlingen med detta introduktionsprogram och för det tredje att de som fortfarande inte har arbetsförmåga och är sjuka har en möjlighet att gå tillbaka till sjukförsäkringen under vissa omständigheter. I det informationsmaterial som Försäkringskassan har skickat ut finns underrubriken "Vad händer nu?" Där skriver Försäkringskassan: Din personliga handläggare kommer att kontakta dig inom de närmaste veckorna för att boka ett möte med Arbetsförmedlingen. Vid det mötet kan du ställa frågor om det introduktionsprogram som Arbetsförmedlingen kommer att erbjuda. Du kommer också att få praktisk information om vad som kommer att hända. Det innebär att även om vi nu diskuterar kronologi och så vidare - det kan vi naturligtvis diskutera - får man vid det mötet just den information som gäller och finns. Därmed är grundförutsättningarna uppfyllda, nämligen att rätt person i det här systemet ska få rätt ersättning i rätt tid och veta på vilket sätt man kan få den hjälp som man tidigare har blivit berövad under så lång tid.

Fru talman! Jag vet inte om ministern talar av okunskap eller medvetet förvränger sanningen. Det är naturligtvis inte möjligt att informera om något som inte finns. Den 13 november fick vi se innehållet i propositionen. Vi såg att den på ett påtagligt sätt hade förändrats från den departementsskrivelse som var utgångspunkten för den information som Försäkringskassan gav de människor som nu tvingas bli utförsäkrade den 1 januari. Den stora skillnaden är att det inte ansågs finnas anledning för en stor grupp att söka medlemskap i en a-kassa, eftersom de hade gått ur under hösten. Det är det som är skillnaden mellan kanske 223 kronor om dagen och 680 kronor om dagen för den enskilde. Jag kan som utförsäkrad från sjukförsäkringen bli informerad om detta den 13 november, förutsatt att en försäkringstjänsteman har propositionen i sin hand samma dag som den delas ut i riksdagen och förutsatt att man just den dagen har ett möte med mig. Då kan jag få reda på att nu är det 13 dagar för sent för mig att bli medlem i en a-kassa för att kunna få ersättning från januari. Den sista oktober var nämligen sista möjligheten att bli medlem i en a-kassa för att man ska kunna ta del av den inkomstbaserade ersättningen. I allra bästa fall får jag reda på det 13 dagar för sent. Troligen har det stora flertalet av de människorna än i denna dag inte fått reda på att regeringens handläggning av det här ärendet berövar dem hundratals kronor om dagen. De har fått fel information. Regeringen har valt att handlägga ärendet på ett sådant nonchalant sätt gentemot en stor grupp i samhället som ekonomiskt är oerhört utsatt och som den 1 januari utförsäkras. De har frågat sig hur deras försörjning ska lösas efter den 1 januari. De ringer till Försäkringskassan. Det är en försäkringskassa som på regeringens uppdrag informerar felaktigt. De ringer till arbetslöshetskassorna som svarar att de inte har fått någon information, så det är svårt för dem att informera om vad man ska göra. De ringer förtvivlat runt och får i bästa fall 13 dagar för sent reda på vad det är som gäller. Det är inte en liten fråga. Det är inte en fråga som man kan rycka på axlarna åt genom att säga: om vi nu ska hålla oss till kronologin. Det är en fråga som ställer stora grupper av människor på bar backe, bara genom regeringens sätt att hantera den. Det är en annan sak att hela regeringens arbetsmarknadspolitik är ett fiasko, ett misslyckande. Hela regeringens politik när det gäller rehabilitering är ett fiasko, ett misslyckande. Det återkommer vi till i andra interpellationsdebatter. Det kommer vi att få all anledning att diskutera med regeringen ända fram till att den avgår nästa år och vi får en möjlighet att återupprätta arbetsmarknadspolitiken i det här landet och ta ansvar för de människor som regeringen i dag ställer på bar backe. Men just nu i denna interpellationsdebatt handlar det om hur regeringen medvetet eller av okunskap sätter en stor grupp människor i en väldigt svår situation, människor som i dag redan är oerhört utsatta. Det gör man bara genom sitt sätt att hantera ärendet. Man skulle i dag kunna ge besked och säga att det inte är rimligt att så många människor på grund av regeringens medvetet felaktiga information råkar illa ut. Vi ändrar oss. Det beskedet skulle man kunna ge. Kan vi få det?

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Patrik Björck har en konsekvens i sitt debatterande som dels lite är konspirationsteoretikernas julafton, dels "pinnar" alla hemskheter i världen på mig och regeringen. Det är inte riktigt trovärdigt. Den politik som har lett till att så många människor i decennier, i åratal, aldrig har fått frågan vad man kan göra för dem, vilken typ av rehabilitering man kan ge dem och vad man kan göra för att hjälpa dem att komma tillbaka till arbetsmarknaden är en politik som Patrik Björck står för. Det är han, hans parti och hans regeringar tidigare som har lämnat de människorna på det sättet. Jag tycker att det är ovärdigt. En stor del av det förra debattinlägget handlade om att man inte skulle få någon inkomstrelaterad ersättning över huvud taget om man inte blir medlem före den 1 november. Jag vill påpeka att det inte är riktigt sant. Om man ansöker om medlemskap i november får man inkomstrelaterad ersättning i februari. Det är alltså inte så att man lämnas på bar backe. Den här informationen tycker jag att man naturligtvis måste sprida, och jag vet att både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan gör just detta för att få ut informationen.

Fru talman! Jag sade förut att vi har olika uppfattningar om hur arbetsmarknadspolitiken ska föras och att det finns anledning att ta det i en annan debatt. Men det vi debatterar nu är inte något oväsentligt, och det är definitivt inte någon konspiration. Det är självklart så att en del av de här människorna fortfarande kan nås med rätt information så att de hinner bli medlemmar före den 30 november. Försäkringskassan har några dagar på sig att informera 17 000 personer om detta. Man kanske hinner med några stycken med de här personliga mötena. Man kanske kan rädda några som "bara" blir berövade sin ersättning en månad. Bara en månad utan inkomst, säger arbetsmarknadsministern som om det skulle vara något man lättvindigt hanterar efter att ha varit sjukskriven en längre period och redan har en ekonomi som är svårt ansatt. Då är det "bara" en månad man blir utan inkomst - i bästa fall. Det skulle vara ett svar på den här missen som regeringen har gjort. Det är nämligen en miss. Det är en hanteringsmiss som visar att man saknar inlevelse i hur människor som är svårt utsatta har det. Det är en avsaknad av inlevelse som är genuin att man kan hävda att en månad utan inkomst för en långtidssjukskriven är en bagatell. Det är det vi debatterar i den här interpellationen. Att vi har olika uppfattningar om arbetsmarknadspolitiken vet vi redan. Det vet svenska folket, och det kommer att straffa sig för den här regeringen när valet kommer. Men nu har ministern en möjlighet att ge svaret att han ska ändra det här misstaget som regeringen har gjort och som ställer så många människor på bar backe.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Patrik Björck nu vurmar för denna grupp människor, men under tolv års maktinnehav var Patrik Björck och hans kolleger tysta och lät dessa människor med långvarig sjukskrivning stå kvar utan att få någon som helst hjälp och utan att få något som helst samtal från någon som bryr sig. När vi nu försöker bryta detta är det också fel. Det spelar egentligen ingen roll hur man gör, för i Patrik Björcks värld är allting fel. Vi saknar inlevelse, säger han. Men snälla nån, Patrik Björck! Det är precis av det skälet som vi gör de här förändringarna, för vi tycker inte att det är rimligt att människor kan gå sjukskrivna år ut och år in utan att någon över huvud taget bryr sig eller ställer frågan: Vad kan vi göra för dig för att du ska komma tillbaka i arbete och för att du ska ha möjlighet att vara med, ha en arbetsgemenskap, bidra, tjäna pengar och leva på din lön? Allt detta bortser Patrik Björck ifrån, och jag tycker det är där inlevelsen saknas. Patrik Björck står för den gamla hederliga socialdemokratiska linjen: Hellre ett rejält bidrag än ett arbete att gå till! Det är sorgligt.