Regeringens cykelstrategi och politik för att främja cykeln som transportmedel

Fru talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig när regeringen kommer att överlämna den nationella cykelstrategin till riksdagen, om jag kan redogöra för vad den nationella cykelstrategin kommer att innehålla samt vilka initiativ i form av lagändringar som jag är beredd att vidta för att främja cykeltrafik i städer i enlighet med riksdagens tillkännagivande.

Cykling är, precis som Jessica Rosencrantz anför, en viktig del av vårt samlade transportsystem. Men cykelpolitiken är inte ett eget budgetområde, och den förra regeringen tog inget sådant initiativ. Budgetmässigt återfinns medel till cykling i anslaget 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur respektive anslaget 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur. För investeringar finns medel till cykling i två anslagsposter. Den ena är Väginvesteringar, och då handlar det om cykelvägar längs det nationella stamvägnät som riksdagen pekat ut och särskilda insatser som exempelvis trafiksäkerhetsåtgärder. Den andra anslagsposten är Investeringar i regional plan, och där har regeringen delegerat beslutsfattandet till den regionala nivån, som kan prioritera cykelvägar längs övriga statliga vägar men även ge statliga bidrag till kommunernas åtgärder för trafiksäkerhet och miljö. Sammantaget handlar det om investeringar för drygt 4 miljarder kronor under planperioden 2014-2025.

Regeringen arbetar på olika sätt för att åstadkomma ökad och säker cykling. Ett led i arbetet är framtagandet av en nationell cykelstrategi. Riksdagens tillkännagivande om att främja cykeltrafik i städer och pröva möjligheten till regeländringar bereds inom ramen för detta arbete.

Regeringen avser att inom en snar framtid återkomma i frågor rörande främjande av cykling och hur regeringen avser att arbeta vidare med att ta fram en nationell cykelstrategi.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Vi verkar vara rörande överens om att cykeln har stor potential i fråga om att avlasta vårt transportsystem och förbättra luftkvalitet och miljö i våra städer men också säkerställa att människor får bättre hälsa genom att kunna motionera på väg till jobbet.

Alliansregeringen tog ett antal viktiga steg för att främja cyklingen i Sverige. Det handlade om att uppvärdera cykeln som en del i det samlade transportsystemet, att tillsätta en cykelutredning, som gav ett antal skarpa förslag på hur man kan underlätta för cyklingen i vårt land, och också om flera insatser i vår nationella transportplan, där det faktiskt finns totalt 40 mil cykelväg och 4,8 miljarder kronor. Det är avsevärt mer än tidigare planperioder.

Men det behövs mer. Cykelns roll i transportsystemet måste uppvärderas. Den 5 mars tog riksdagen beslut om att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att vi vill se en nationell cykelstrategi. Därigenom ville riksdagen att cykeln tydligare än i dag ska betraktas som ett eget trafikslag. Strategin ska ge förslag på hur vi kan få en sammanhängande och säker infrastruktur för cyklister. Det behövs också regelförändringar för att öka cyklingen i våra städer, och cykelpendling behöver underlättas.

Från Alliansens och Moderaternas sida vill vi se en proaktiv cykelpolitik. När vi bjöd in statsrådet till utskottet under behandlingen av cykelfrågorna i våras, för att höra hur regeringens arbete med cykelfrågorna går, stod det klart att regeringen då satt med ett tomt papper. Inget arbete hade påbörjats, och det fanns inga konkreta förslag. Detta är ändå en förvånande brist på idéer när man konstaterar att åtminstone ett av regeringspartierna gärna gör en stor sak av att man är cyklisternas bästa vän. Utskottet ville alltså mer, därav tillkännagivandet till regeringen.

Det har nu gått ett antal månader sedan den 5 mars. För oss i Alliansen är det angeläget att få på plats en nationell cykelstrategi väldigt snart. Cykelpolitiken är i huvudsak ett lokalt och regionalt ansvar, men vi behöver också gemensamma standarder och regler från nationellt håll. Och det brådskar, fru talman, för vissa rapporter menar att vi inte är på väg att nå den andel cykling som vi vill uppnå, inte minst i våra städer.

Därför kan jag beklaga att vi inte kan få något konkret besked om när strategin kommer. Tyvärr låter det lite i svaret som att arbetet kanske inte ens är påbörjat. Låt mig då fråga statsrådet: Är arbetet på en nationell cykelstrategi påbörjat? Kan statsrådet ge någon fingervisning om ungefär när vi kan förvänta oss en strategi - blir det under hösten eller under mandatperioden? Kan statsrådet säga något mer om när regeringen ämnar lägga fram en sådan här strategi?

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Fru talman! Arbetet är påbörjat. Det tillkännagivande som kom skedde egentligen efter att vi redan hade påbörjat ett arbete inom Regeringskansliet med att förbereda för en cykelstrategi. När jag var i utskottet var det också från min sida en inbjudan till utskottets ledamöter från alla partier. Jag tror inte att det finns så stora politiska skillnader när det gäller att det är viktigt med cykling och att ge rätt förutsättningar. Därför vill jag redan tidigt i processen öppna för inspel och goda idéer och också kunna ta med de viktiga frågor som utskottsledamöter från andra partier skulle kunna skicka in.

Tyvärr fick jag ingenting med mig när jag träffade utskottet. När Jessica Rosencrantz nu säger att allianspartierna har väldigt många goda förslag skulle jag uppskatta att få ta del av dem. Det hade varit fantastiskt bra om vi kunde arbeta in dem i en cykelstrategi som också skulle ha brett politiskt stöd i riksdagen, vilket jag tror skulle vara en stor fördel.

Jag tror också att det är viktigt att vi samverkar med andra. Precis som Jessica Rosencrantz säger och vi framhåller i interpellationssvaret och på andra sätt är inte cykelfrågan i första hand ett statligt ansvar, utan det är framför allt regioner och kommuner som vet var cykelstråk är lämpliga och har bäst möjlighet att prioritera de lokala trafiklösningarna. Därför behöver vi vara i nära samarbete med SKL och Sveriges kommuner om vilka åtgärder som behövs och eventuellt ha gemensamma riktlinjer eller målsättningar för cyklingen.

Det andra är att det finns en hel del intresseorganisationer som tycker att cykling är väldigt viktigt. Regeringen vill bjuda in dem under arbetet och framtagandet av strategin. Det är ganska lätt att sätta sig på sin egen kammare och skriva ihop ett antal mer eller mindre begåvade förslag, men på samma sätt som vi har arbetat med andra strategier har vi för avsikt att bedriva den här typen av arbete i väldigt stor öppenhet och involvera så många intressenter som möjligt för att slutprodukten ska ha så brett stöd som möjligt och vara så genomförbar som möjligt.

Det finns också ett pågående arbete som Trafikverket leder och som handlar just om cykling. Vi vill vara noga med att inte spela över det utan se till att det arbetet också inlemmas i det arbete som pågår med cykelstrategin.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att i princip alla de förslag som Cykelutredningen lade fram är genomförda. Det finns egentligen bara ett förslag av större vikt som inte är genomfört, och det beror på att remissinstanserna var väldigt splittrade i sin syn. Detta har vi för avsikt att titta på en gång till under framtagandet av strategin. Men jag välkomnar ett aktivt deltagande också av Jessica Rosencrantz i det här arbetet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för den utsträckta handen! Den tar vi gärna, naturligtvis. Jag tycker liksom statsrådet att det är väldigt bra med en dialog och att vi kan hjälpas åt i de här frågorna. Där tror jag kanske inte att de stora konflikterna ligger. Så är det.

När det gäller mötet i utskottet hade vi kanske lite olika förväntningar. Vi i utskottet upplevde nog att vi kallade ministern för att hon skulle redogöra för regeringens arbete och inte att det skulle bli en allmän frågestund eller så. Men jag välkomnar att vi kan samarbeta.

För min del har jag ett antal ingångsvärden. Det handlar om att det måste bli enklare, säkrare och tydligare regler för cyklister. Det måste bli enklare på så sätt att vi behöver fler cykelbanor och sammanhållna cykelstråk, även över kommungränser. Vi måste underhålla våra cykelvägar även på vintern, så att människor kan etablera en vana som kan hållas över hela året oavsett årstid.

Det ska bli säkrare genom tydligare separerade cykelbanor. Det är nödvändigt inte minst för att vi ska nå målet om noll dödsfall i trafiken. I de olika trafiksäkerhetsanalyser som görs ser vi att mycket går åt rätt håll, men det går tyvärr åt fel håll just när det gäller cyklingen. Där ser vi snarare en ökande tendens som på det stora hela påverkar utfallet i vårt trafiksäkerhetsarbete. Det är olyckligt.

Det ska bli tydligare så till vida att vi måste få tydliga och logiska regler på plats. På många håll ser vi att trafikreglerna är anpassade efter bilister. Inte minst i våra städer blir det ibland väldigt konstigt: Trafiksignaler är anpassade till hur lång tid det tar för en bil att röra sig en viss sträcka, och sedan har vi frågan om att cyklister ska kunna svänga höger vid rödljus, till exempel. En del sådana regler kan jag skicka med statsrådet att man bör se över.

Man ska inte minst titta på många lokala goda exempel. Den förra alliansledningen i Stockholms stad satsade en miljard på att utveckla cykelinfrastrukturen i den här staden. Men också en ökad samverkan är viktig, liksom också mer uppföljning och statistik, för att bara nämna några exempel.

Nåväl, det är en lång väg kvar innan Stockholm eller Sverige blir som Amsterdam eller Köpenhamn när det gäller cykling, men nog måste vi göra en del omprioriteringar i våra städer. Där välkomnar jag som sagt en fortsatt diskussion.

Jag får fortfarande inget konkret datum eller ens en fingervisning om när vi kan vänta oss detta. Jag vill bara skicka med att jag tror att det brådskar. Även om det är viktigt att inkludera många fantastiska organisationer som Nya svensk cykling och andra som är engagerade i de här frågorna tror jag att även de upplever att det faktiskt brådskar om vi både vill nå klimatmål och vill se till att cyklingen i våra städer ökar.

Jag hoppas att regeringen prioriterar detta högt på dagordningen och att vi snart kan se en cykelstrategi.

Fru talman! Ja, det hoppas jag också, Jessica Rosencrantz! Jag tycker dock att det är viktigare att det blir en bra, välförankrad och väl avvägd cykelstrategi där man också bibehåller de ansvarsgränser som finns i dag. Det är väldigt lätt för Jessica Rosencrantz och mig att stå här i riksdagen och säga vad vi skulle vilja åstadkomma. Men vi måste också vara medvetna om att det krävs ett aktivt deltagande från många fler för att dessa önskemål och mål ska bli uppfyllda. Därför tror jag att det är av helt avgörande betydelse att både kommuner och berörda organisationer får möjlighet att aktivt delta, så att vi också får en acceptans och ett engagemang för att gå vidare i frågorna.

Jag tror att vi, när vi tar fram cykelstrategin, också behöver ta in att det ser väldigt olika ut i Sverige. Det finns områden i Sverige där cykling är väldigt utmanande, där man får vansinnigt mycket motion när man cyklar, och det finns andra områden i Sverige som lämpar sig väldigt väl för omfattande cykling, inte bara för atleter utan också för andra. Jag tror också att man ska ta in frågor som rör ny teknik, till exempel hur man ska kunna införliva elcyklar i trafiken på ett bra och säkert sätt.

Men jag vill verkligen instämma i den synpunkt som handlar om detta: Vi ser med stor oro på att de oskyddade trafikanterna är mer utsatta för olyckor och att cyklister sticker ut som en grupp som omfattas av fler och svårare skador i trafiken, vilket naturligtvis rimmar väldigt illa med nollvisionen. Jag tror att det är oerhört väsentligt att fokusera på cyklister och andra oskyddade trafikanter i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.

Man behöver inte invänta en cykelstrategi. Trafikverket har uppdraget att arbeta med trafiksäkerhetshöjande åtgärder och där pågår ett arbete. Cykling är en del av Trafikverkets uppdrag.

Det är naturligtvis bra att det går fort, men det är ännu bättre om det också blir bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan konstatera att det är väldigt roligt att vi över huvud taget står här och diskuterar cykel, för jag vet inte om det hade varit självklart för bara ett antal år sedan. Det visar kanske också att cykeln har fått en uppvärderad roll i transportsystemet. Det tycker jag är väldigt roligt.

Precis som statsrådet säger skiljer sig förutsättningarna väldigt mycket åt mellan olika delar av Sverige. Det finns anledning att se över några av de konkreta regeländringar jag nämnde, inte minst i stadsmiljöer. Men det handlar naturligtvis också om att möjliggöra snabbcykelvägar och annat för att underlätta för en effektiv arbetspendling.

Jag kan samtidigt konstatera att jag har haft ganska många träffar med Svensk Cykling och andra cykelorganisationer. Nog för att det behövs diskussion, men jag vet att de redan nu har väldigt många konkreta förslag eftersom de har jobbat med frågorna länge. Mycket av detta finns alltså redan på plats.

Jag är verkligen för en gedigen och bra analys av detta. Men låt det inte ta för lång tid, som sagt. Vi ser nämligen att cyklingen fortfarande behandlas ganska styvmoderligt på många håll i landet. En del städer och en del kommuner inser verkligen vikten av att främja cyklingen, men på många håll är det fortfarande bilismens regler som styr. Vi måste, tror jag, utveckla transportsystem där alla trafikslag kan leva tillsammans och där cyklingen är säker. Jag tror att det är det som hindrar många från att cykla i dag: Man upplever inte att man vågar.

Jag får tacka statsrådet för svaret. Det var måhända inte ett konkret besked om när, men jag ser fram emot ett fortsatt bra samarbete för att underlätta för cykling i Sverige.

Herr talman! Jag ser också fram emot att genomföra det här arbetet. Precis som Jessica Rosencrantz pekar på ser det väldigt olika ut i kommunerna. En del tar det här på stort allvar och har mycket stort engagemang, medan det har en mer undanskymd placering i andra kommuner. Det talar för att det är av stor vikt att kommunerna blir involverade.

Vi har ju inga tvångsmedel i dag för att säga hur kommunerna ska prioritera sina kommunala medel. Jag tror egentligen inte att någon av oss vill ha ett eget budgetanslag för cykling, för det skulle innebära att vi skulle försvåra för kommuner och regioner att göra kloka och väl avvägda prioriteringar i sin trafikplanering. Därför är det av stor vikt att de som förväntas göra jobbet i stor utsträckning är involverade och känner ett engagemang i frågan.

Jag har också träffat cykelorganisationer och vet att det finns många goda idéer, men de behöver vägas av mot andra aspekter och andra prioriteringar så att vi får en strategi som är användbar och inte bara blir en pappersprodukt och som kan bidra till mer cykling, säkrare cykling och bättre folkhälsa.

Överläggningen var härmed avslutad.