Regeringens bostadsprioritering

Herr talman! Det är inte första gången jag står här i kammaren, men det är första gången på ett tag. Det känns väldigt trevligt att vara tillbaka.

Roger Hedlund har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för fördelningen av medel för att bygga bostäder till nyanlända respektive till resten av det svenska folket, med anledning av att regeringen under 2016 tillskjuter 1,85 miljarder kronor i statligt stöd till kommunerna för ökat bostadsbyggande och därmed gör ytterligare en satsning för att stödja byggandet.

Låt mig först säga att vi i Sverige inte har ett system som tillåter byggande för en viss grupp människor i det allmänna bostadsbeståndet. Att 60 procent av stödet skulle vara avsett enbart för byggandet av bostäder för nyanlända är alltså en missuppfattning. Stödet går till alla bostäder som påbörjats under en tolvmånadersperiod, och storleken på stödet till respektive kommun beror alltså på hur många bostäder som påbörjats under denna period.

En del kommuner tar och har tagit emot ett stort antal nyanlända, vilket innebär ett ytterligare ökat tryck på bostadsmarknaden och naturligtvis ökade kostnader för kommunerna - åtminstone inledningsvis. Därför är stödet konstruerat i två delar. De bostäder som påbörjats under perioden och som motsvaras av ett bostadsbehov hos de nyanlända får stöd ur den pott som utgör 60 procent av totalsumman. Resterande bostäder får stöd ur den andra potten, som alltså är 40 procent. Tanken är att stödet ska vara något högre per bostadsenhet om det är taget ur 60-procentspotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta innebär dock inte att 60 procent av stödet går till bostäder som är riktade till nyanlända. Det kommer inte att kontrolleras vilka som bor i bostäderna, utan stödet kan ses som en kompensation till de kommuner som står inför ökade utmaningar i och med att det finns ett stort behov av bostäder - ett behov som ökat ytterligare i takt med att det har kommit många nyanlända till Sverige.

Herr talman! Tack så mycket för det svar du levererar, Peter Eriksson, och välkommen till riksdagen som ny bostadsminister!

Min fråga har du besvarat till viss del, kan jag tycka. Låt mig upprepa det regeringen svarar: De bostäder som motsvarar ett bostadsbehov hos de nyanlända får stöd ur den pott som utgör 60 procent av den totala summan. Det talas alltså om de bostäder som motsvarar ett bostadsbehov hos de nyanlända i dessa kommuner, och det kan inte tolkas på så många andra sätt än att fokus är att se till att de nyanlända får en möjlighet till bostäder. Det är ju de kommunerna som i första hand prioriteras.

Ta till exempel Gävleborgs län, vilket är det län jag själv kommer ifrån och representerar. Där har vi per capita tagit emot den största andelen nyanlända till Sverige. Vi har också den högsta arbetslösheten. Är det då från regeringens sida rätt prioritering i bostadspolitiken att detta län är det som i första hand ska ta del av pengarna? Det är någonting som i alla fall jag ifrågasätter.

Behovet är såklart störst i storstadsregionerna, där det finns möjlighet att få ett jobb. Studenter har svårt att studera eftersom det inte finns bostäder i de storstadsregioner där många universitet ligger. Företag har problem att rekrytera. Ungdomar som vill flytta hemifrån och familjer som är i behov av större boende - det är de personerna, i storstadsregionerna, som vi tror att man kanske i första hand ska sikta in sin bostadspolitik på. Det handlar om att de människorna, inte bara svenskar som i dag är i behov av en bostad för att kunna ta ett jobb utan även nyanlända, ska kunna få ett jobb.

I stället ska vi alltså enligt regeringen prioritera att de kommuner som tar emot flest - kanske på grund av att det finns lediga bostäder där - ska vara de som i första hand och i störst omfattning ska få ta del av stödet. Det är en bostadspolitik Sverigedemokraterna ifrågasätter. När regeringen nu äntligen kommer med någon form av politik på bostadsområdet är svaret alltså att 60 procent av det subventionerade bostadsstödet för byggande i första hand ska gå till de kommuner som har tagit emot nyanlända, för att möta behovet hos de nyanlända. Man kan inte tolka det på något annat sätt när man läser den skrivelse regeringen har lagt fram.

Herr talman! Även jag vill passa på att välkomna Peter Eriksson hit som ny bostadsminister och även partikollega till mig. Det ska bli spännande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige står inför en av de absolut största utmaningar vi har haft på väldigt länge. Vi har stor bostadsbrist bland nästan alla kategorier. Vi har 300 000 unga som står utanför bostadsmarknaden, vi har många äldre som vill flytta till lägenhet och vi har barnfamiljer som vill flytta in i radhus. Jag kan glädjande nog konstatera att regeringen har tagit utmaningen på allvar. Jag gillar utmaningar, och jag hoppas att även Peter Eriksson gör det så att vi tillsammans kan jobba vidare med detta.

Regeringen har lagt fram förslag om investeringsstöd. Vi lägger pengar på energirenovering och upprustning av det befintliga bostadsbeståndet. Vi lägger pengar på äldrebostäder så att de äldre har möjlighet att flytta till bostäder de efterfrågar. Vi lägger pengar på marksanering för att möjliggöra ytterligare mark för nya bostäder. Sedan kommer vi till det interpellanten har valt att fråga om, nämligen kommunbonusen.

Alla kommuner har ett lagstiftat ansvar som kallas bostadsförsörjningsansvar. Bostadsförsörjningsansvaret måste kommunerna leva upp till, och det innebär att en kommun ska möjliggöra bostäder för dem som vill bo i kommunen. Med den stora utmaning Sverige står inför har även många kommuner fått en ännu större utmaning, och kommuner som redan i dag växer - och vill växa - behöver mer stöd. Det är så jag har sett att regeringen har valt att göra prioriteringen.

Den första frågan jag tänker ställa till Peter Eriksson är om inte han också tycker att kommunerna absolut har rätt till stöd. När de har ett bostadsförsörjningsansvar som staten har valt att lägga på dem, ska de då inte också ha rätt till statligt stöd när vi nu står inför den stora utmaning vi gemensamt ska klara av?

Herr talman! Jag tackar både Roger och Emma. Jag måste säga att man nog inte ska ta det här jobbet om man är rädd för utmaningar. Det innebär en hel del utmaningar. Sverige har stora utmaningar på bostadsområdet, och jag går in med föresatsen att vi ska klara av dem. Men jag tänker också att olika aktörer i Sverige, såväl i riksdag och regering som i näringslivet och i kommunerna, behöver dra åt samma håll.

Jag skulle vilja att även Sverigedemokraterna försökte dra åt samma håll som vi andra i detta avseende. Jag tycker kanske inte att Roger har en bra ansats om han är motståndare till att de nyanlända i Gävleborg får bra stöd för att få en bostad. Jag tror att det är viktigt att Gävleborg, som har tagit ett stort ansvar, också får ett stöd för att se till att människorna som finns i Gävleborg kan bo någonstans och ha hyggliga bostäder. Det är det vi vill bidra till från regeringens sida.

Det är dock inte så att stödet går till de kommuner som tar emot mest nyanlända, utan det är de som bygger mest och har många nyanlända som kommer att få stödet. Det är en viktig skillnad. Det här handlar om ett stöd för att bygga mer och se till att människor har bostäder.

Därför står det inte i motsats till vad som gäller andra människor än nyanlända. Det är ett stöd även för unga människor som behöver en bostad.

Regeringens bostadspolitik börjar nu bli ganska omfattande, även på det ekonomiska området, till skillnad från den förra regeringens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack så mycket för ditt svar, Peter Eriksson!

Peter Eriksson säger att Sverigedemokraterna borde dra åt samma håll för att lösa bostadsproblematiken i Sverige i dag. Jag kan tycka att det är lite ironiskt sagt när regeringen väljer att inte bjuda in Sverigedemokraterna till de bostadspolitiska samtal som man för med oppositionen och Vänsterpartiet. På vilket sätt ska vi då kunna bidra till det? Javisst, vi kan föra samtal på andra arenor, som i kammaren här, men det är väl i de bostadspolitiska samtalen som vi ska kunna komma överens över blockgränsen. Annars blir det lite svårt.

Detta att dra åt samma håll, herr talman, känns inte riktigt ärligt från Peter Erikssons sida. Frågan är om han har det stora intresset av att faktiskt få saker och ting i politiken att gå åt samma håll här i riksdagen.

Vi kan konstatera att framförhållningen inom bostadspolitiken från regeringens sida är i princip noll. Vi har haft en extremt hög invandring under ett flertal år, men framför allt under 2015, och man har skapat den situation som vi har i dag.

Det tar i genomsnitt sex år att bygga en bostad, nio år i storstadsregionerna. Det här är ingenting som man löser snabbt. Sedan införde ni en lag den 1 mars som innebär att ni tvingar kommunerna att ta emot nyanlända, samtidigt som kommunerna har bostadsförsörjningsansvar. Ni menar att subventionerna på 1,85 miljarder kronor skulle vara någon form av stöd för det. Men det är inte speciellt mycket stöd när vi pratar om att snabbt få fram nya bostäder.

Modulbostäder är kanske den lösning som måste till i en situation som blir så akut som under 2015, då vi tog emot 162 000 asylsökande. Och vi vet att modulbostäder inte är billiga. Det här är alltså den kompensation som regeringen ger i det här läget.

Vi har stora problem i dag med bostadsbristen. Studenter blir tyvärr tvungna att avstå studier eller att välja en annan inriktning för att få en möjlighet att studera. Det gäller framför allt de som bor i glesbygden och som inte har möjlighet att ta sig in till storstäderna för att studera, medan de som redan bor i storstadsregionerna har möjlighet att bo hemma och studera samtidigt. Det här är något som slår hårt mot de mindre kommunerna ute i landet som inte har möjlighet att få sina ungdomar att studera - studenter som kanske i högsta grad skulle kunna komma tillbaka till de mindre kommunerna och bidra med den kompetens som företagen behöver och få hela Sverige att leva.

Jag kan lyfta upp väldigt många problem som har orsakats av invandringen. Men allting kan sammanfattas med att regeringen helt saknar framförhållning i bostadspolitiken. Den lösning man har är alltså subventionen på 1,85 miljarder. Det är inte en ansvarsfull regering, tycker jag. Jag hoppas att man framöver kan börja titta på en mer total form av invandringsstopp för att kunna vända den bostadskris vi har i Sverige och att man i högre grad koncentrerar sig på att få de människor som har fått avslag på sina asylansökningar att flytta hem.

Herr talman! Tack, Peter Eriksson, för att du vill anta den utmaning vi står inför!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fantastiskt att så många människor väljer att komma till Sverige och att de faktiskt lyckas att ta sig hela vägen hit. För många av dem har det inte varit en lätt resa. Nu ska vi tillsammans se till att de får någonstans att bo.

Kommunbonusen är ju riktad till de kommuner som vill bygga permanenta bostäder, vilket jag tycker är viktigt att poängtera.

Peter Eriksson pratar om att alla aktörer behöver dra åt samma håll. Vad ser bostadsministern att han kommer att behöva göra först? Vad är det första steget för att vi ska göra ännu mer? Regeringen har gjort mycket, men vi behöver göra mer. Det har bostadsministern själv sagt. Vad är det första steget? Vad kommer du att göra?

Herr talman! Det stora och viktigaste steget vi har att ta de närmaste veckorna och månaderna är naturligtvis att försöka nå en överenskommelse mellan regeringen och oppositionen om en politik med en gemensam inriktning för att kunna få till ett effektivare, snabbare och billigare byggande, så att vi klarar den här utmaningen. Det tror jag är grundläggande.

Att det ska bli ett bra resultat är naturligtvis också väldigt viktigt, men om vi inte drar åt samma håll blir det mycket svårare. Det är min uppfattning i grunden.

Jag och Näringsdepartementets folk på det här området tänker lägga ned ett stort arbete den närmaste tiden för att lösa allt som går, för att vi ska ha en bra gemensam inriktning och kunna bli överens. Jag tycker att det finns en hel del punkter också i oppositionens politik och frågor de har tagit upp här som är värda att lyssna på och som vi skulle kunna ha med i en sådan uppgörelse.

När det gäller Sverigedemokraterna tycker jag att det Roger visar här tyvärr är en bekymmersam hållning. Det förklarar ganska mycket varför det är svårt för Sverigedemokraterna att delta i de här processerna. Man säger: Visst, det här är ett stöd, men egentligen borde vi satsa mycket mer. Men pengarna ska inte gå dit de stora behoven finns, dit de många nyanlända har kommit och till dem som bygger mest, utan de ska gå till andra ställen. Vad är det för utgångspunkt? Det måste väl vara rimligt och vettigt att det är de kommuner som tar ett stort ansvar, både tar emot många nyanlända och visar att de är beredda att satsa på ett byggande för att klara av den här utmaningen, som vi ger stödet till.

Sedan är det felaktigt att det här är det enda stödet. Det är en lång rad stödformer som regeringen har rullat ut i budgeten, och det här är en av flera. Men jag tycker själv att det inte är pengarna som är avgörande. Det avgörande är om kommunerna och staten vill dra i den inriktningen att man vill se till att människor har någonstans att bo, har hus, har tak över huvudet och ett anständigt sätt att leva. Det är det som det här handlar om i grunden.

Herr talman! Jag tror att det här var din första debatt som statsråd i riksdagens kammare, Peter Eriksson. Om det här är det som du som ny bostadsminister presenterar som lösningar på bostadskrisen i Sverige känner jag mig verkligen oroad över situationen. Du säger inte ett enda ord om avsaknaden av framförhållning, inte ett enda ord om att vi kanske behöver en paus i invandringen för att få ordning och reda på bostadssituationen och motverka den kollaps som välfärdssystemet kan utsättas för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet också att alla de personer som kommit till Sverige ännu inte har kommit in i arbetslöshetsstatistiken. Det tar ungefär två tre år innan man kommer in i den, så det kommer att se mycket värre ut framöver. Då är alltså det här den lösning som regeringen har. Det oroar mig.

Det kommer att bli extremt stora kostnader för kommunerna framöver för ökat försörjningsstöd och ökat bostadsbyggande. Och vad levererar regeringen? Jo, genom Vänsterpartiet lyckades man processa fram 10 miljarder kronor. Men vad täcker det egentligen? Det är en engångssumma som inte ens täcker kostnaderna för invandringspolitiken för kommunerna i dag.

I exempelvis modulhusmodellen är det en kostnad på 12-19 miljarder kronor, beroende på vilken beräkning man väljer att göra, för att möta bara de behov som den nya tvingande lagen om att ta emot nyanlända ger. Det är en extremt hög summa.

Ska vi sedan upphäva EBO-lagen kommer det att krävas ännu fler nya bostäder, och kostnaderna kommer att bli ännu högre. Här har regeringen över huvud taget inte anslagit tillräckligt för att kompensera.

Herr talman! Det är bra att Sverigedemokraterna backar från det Roger Hedlund sa om att stödet på 1,8 miljarder skulle vara det enda. Nu kommer det fram att vi också har generella stöd på 10 miljarder, och det är en ganska omfattande satsning i statens budget. Utöver dessa 10 miljarder till kommunerna finns det ett antal andra stöd för att bygga bostäder.

Jag håller med om att det kommer att vara en utmaning för oss att klara av detta. Men det har också gjorts stora insatser för att vi ska klara av att utöka och skapa resurser för att hantera den växande mängden nyanlända. Även på detta område har det generellt sett tagits stora beslut av regeringen.

Argumentationen om att det inte har gjorts något stämmer inte överens med verkligheten. Regeringen har tagit stora, viktiga beslut och även visat att det har gett förändringar i verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.