Regelkrångel på arbetsmarknaden

Fru ålderspresident! Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska regelkrånglet på arbetsmarknaden så att fler kan få praktik och jobb.

Målet med regeringens jobbpolitik är att alla som kan arbeta ska arbeta. En arbetsmarknadspolitik som bidrar till förbättrad matchning mellan arbetssökande och arbetsgivare och som rustar människor för att möta kraven på arbetsmarknaden är ett viktigt medel.

Det är viktigt att eftersträva ett arbetsmarknadspolitiskt regelverk som är effektivt, tydligt och enkelt att förstå. Åtgärder för att förenkla bör vidtas så långt det är möjligt utan att göra avkall på rättssäkerhet och träffsäkerhet, samt i den mån det är förenligt med andra regelverk.

Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken med fokus på resultat i stället för detaljstyrning. För att förbättra möjligheterna till individanpassning och lokal samverkan har regelverken inom bland annat jobb- och utvecklingsgarantin och nystartsjobb setts över och förändrats, och styrningen av Arbetsförmedlingen har lagts om. Regeringen har vidare lanserat 90-dagarsgarantin för unga. Allt detta har regeringen gjort för att de arbetsmarknadspolitiska insatserna ska träffa rätt personer och leda till att fler kommer i arbete.

Regeringen gör nu också en översyn av reglerna för anställningsstöden för att stöden ska bli mer överskådliga och de olika stödformerna harmoniseras där det bedöms möjligt. Regeringen har i en proposition till riksdagen även föreslagit nya regler för Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. Syftet är att minska onödig administration och skapa förutsättningar för ökad flexibilitet och effektivitet i arbetet med nyanländas etablering.

Regeringen kommer att fortsätta se över det arbetsmarknadspolitiska regelverket och arbeta för förenkling där det är att betrakta som ändamålsenligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Tack, ministern, för svaret! Ja, alla som kan arbeta ska arbeta säger ministern i svaret - jag instämmer helt i det - och därför måste alla hinder identifieras som motverkar att alla som kan arbeta ska arbeta. Det handlar både om att minimera hinder för den enskilde och förstås hinder för att fler jobb ska skapas och arbetsgivare kan anställa.

När man besöker olika arbetsförmedlingskontor i landet tas det nästan alltid upp, som arbetsmarknadsministern stod här förra mandatperioden och sa till alliansregeringen, att det är alldeles för många arbetsmarknadspolitiska åtgärder och för få fria medel hos Arbetsförmedlingen. Det är precis det ministern tar upp i dag också. Det kan inte ha hänt särskilt mycket avseende det, för vad de säger är: Kalle Svensson - vi kan hitta på att en person heter så - kan inte få en åtgärd eller komma i sysselsättning, för vi har inga pengar kvar i just det stupröret. Vi har mycket pengar kvar i det andra stupröret men får inte flytta pengarna mellan dem.

Det blir ett hinder för den personen att komma ut på arbetsmarknaden och en stor frustration hos handläggarna som gärna vill få den här personen att komma i arbete.

Regelkrångel och attityden gentemot företagare är viktiga aspekter för att få fler företag att starta och växa och därmed skapa fler jobb. Småföretagens anställda står dessutom för de sammanlagt största skatteintäkterna till landets kommuner. I den förra interpellationsdebatten talade vi om att fyra av fem arbeten skapas i mindre företag.

Jag tycker generellt att samhällets politikområden delas upp alldeles för mycket i stuprör. Vi tänker inte tvärsektoriellt - i hängrännorna - utan det den ena handen gör vet inte den andra om. Arbetsmarknadspolitik måste gå hand i hand med åtgärder för fler jobb. Eftersom fyra av fem jobb tillkommer i mindre och medelstora företag måste politiken underlätta så att de företagen kan växa och anställa.

De olika förslag som regeringen har flaggat för - vi vet inte om de kommer att bli av - om flygskatt, kilometerskatt och 3:12-regler gör sammantaget att man inte vågar ta risken att anställa, och då hjälper vi inte till så att fler människor kommer in på arbetsmarknaden och får arbete.

Dessutom hämmas arbetsmarknadsministerns ambitioner om att fler ska få arbete i andra änden av ett annat departement eller en annan minister. Det där är inget nytt för regeringen som finns i dag. Det har alltid varit så att vi har våra utskott i olika stuprör och departementen likaså - men människan är ju mer komplex än så.

Våren 2016 kom EY och Novus med en rapport angående attityden till företagande. Det är oroande att närmare hälften av alla svenskar inte upplever att entreprenörskap uppmuntras i Sverige, inte minst eftersom entreprenörer spelar en otroligt viktig roll i den svenska ekonomin och står för en stor del av de nya arbetstillfällena. Det vore intressant att höra en kommentar från arbetsmarknadsministern om det.

Dessutom skulle regelförenklingsarbetet underlätta för framför allt de mindre företagen som inte har samma resurser som de stora företagen att hantera till exempel en komplicerad skatteadministration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I nästa replikskifte ska jag återkomma till Riksrevisionens skrivelse som är mycket tydlig med det här om hur regelkrångel och hämmandet av fler arbetstillfällen minskar möjligheten för fler att få arbete.

Fru ålderspresident! Det var många frågor på en gång här. Frågan som Lotta Finstorp ställde från början handlade om ett fall i Östersund där bakgrunden inte är regelkrångel utan att Sveriges Kommuner och Landsting har gjort bedömningen att den form som man hade för sommarjobb ute på privata företag inte var förenlig med den kommunala kompetensen.

Det finns alltid viktiga regler, till exempel statsstödsregler och regler som handlar om att säkerställa att konkurrensen inte snedvrids, som man måste ta hänsyn till. Det tycker jag inte är samma sak som regelkrångel faktiskt.

Nu kom det in massor med andra frågor här också. Lotta Finstorp målar upp det som om det skulle bli omöjligt att få växande företag i ett land där man till exempel inför att flyget ska betala sin del av miljöstörande verksamhet med en flygskatt på kanske 80 kronor per flygbiljett. Då skulle det inte bli några jobb, får man bilden av.

Låt mig påminna om att Moderaterna ju har haft, får man säga, lite otur med sina prognoser om hur det ska gå med jobben tidigare. Jag kommer ihåg att när ni var i regeringsställning fick Anders Borg varje gång revidera prognoserna åt fel håll. Det blev färre jobb än vad man tidigare hade prognosticerat, det blev högre arbetslöshet än vad man tidigare hade prognosticerat och det blev sämre statsfinanser än vad man tidigare hade prognosticerat. Så här var det år efter år.

Sedan kom ni i opposition, och då sa ni: Vem skulle vilja anställa i det här landet med den nya, socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen? Ja, ganska många uppenbarligen. Vi har aldrig haft så många lediga jobb som vi har nu. Arbetsgivarna skriker efter arbetskraft; det är väldigt många som vill anställa.

Ni sa att om man återställer arbetsgivaravgiften för ungdomar kommer ungdomsarbetslösheten, som redan var på en hög nivå, att öka. Vi har återställt arbetsgivaravgiften, och ungdomsarbetslösheten är nu den lägsta på 13 år. Ni sa att om man återställer taket i a-kassan till en anständig nivå kommer arbetslösheten att öka. Vi har höjt taket i a-kassan, och arbetslösheten sjunker och vi har färre än någonsin som tvingas leva på arbetslöshetsförsäkringens trygghetssystem.

Moderaterna har alltså tidigare haft otur, får man säga, med sina prognoser. Jag förutspår att ni också kommer att ha det med den prognos som Lotta Finstorp levererade här.

Fru ålderspresident! Ingen, allra minst den nuvarande arbetsmarknadsministern, kan ha undgått att vi hade en historiskt kraftig recession 2008 där Sverige klarade sig mycket bra tack vare en alliansregering och en finansminister som höll i finanserna. Nu är det högkonjunktur, och i min hemkommun är 16,1 procent arbetslösa. Det tycker jag är oroande.

Jag ber om ursäkt för att det blev många extrafrågor i mitt anförande, men det jag skulle vilja återkomma till är Arbetsförmedlingen och medelstilldelningen och det krångel som handläggarna upplever många gånger och som de berättar om när man är ute och pratar med dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kom upp också när vi satt i alliansregeringen att man ville ha en större pott med friare medel. Alla människor passar ju inte in i de här stuprören, självklart inte. Vad händer i arbetet med medelstilldelningen och när det gäller de här stuprören som de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ligger i? Det vore bra att få svar på det.

Riksrevisionen skriver tydligt i sin skrivelse 2016/17:81 om att hantera ett komplicerat skattesystem, och det är mycket kraftig kritik mot regeringens regelförenklingsarbete som man anser sker i alldeles för låg takt och kan verka mycket hämmande. Nu är det högkonjunktur, så nu anställs människor, men snart kommer vi att komma till lågkonjunktur, och då är det viktigt att man inte har krångliga regelverk som hämmar företag att anställa personer.

Näringslivets Regelnämnd gjorde i december 2016 en Skopundersökning om företagens syn på regelförbättringsarbetet, för det här hänger självklart ihop med att fler människor ska kunna få ett arbete, och den visade bland annat att företagens förtroende för regeringens regelarbete är mycket svagt och att man tycker att det går för långsamt. Den visar också att om olika regelverk som berör företagens verksamhet skulle förändras så att kostnader och risker minskar väsentligt skulle nästan vartannat, 44 procent, av de tillfrågade företagen få bättre förutsättningar för en ökad försäljning eller ett ökat antal anställda.

Det här hänger verkligen ihop med regelkrångel på arbetsmarknaden i olika delar. Genom att inte tydligare prioritera regelförenklingsarbetet väljer regeringen höjda skatter framför sysselsättningseffekter på andra delar. Det är lätt att säga att det går som tåget i dag eftersom vi är i en högkonjunktur. Anser ministern att regelförenklingsarbetet är viktigt för att fler företag ska anställa fler, eller är det bara nys?

Exemplet i min fråga till ministern, det som handlar om Östersunds kommun och så vidare, drabbar först och främst de ungdomar som är i behov av ett sommarjobb. Hur det är i sak vet jag inte; jag bara reagerade på det som stod i tidningen och som människor skrev insändare om - att ungdomar vill ha sommarjobb samt att fackförbundet Kommunal sätter käppar i hjulet. Det är bra att ministern har tagit reda på fakta i frågan. Jag ville bara flagga upp den här rubriken, som jag tyckte var oerhört olycklig.

Arbetsförmedlingens friare medelsanvändning har vi debatterat många gånger här i kammaren, framför allt förra mandatperioden, då nuvarande arbetsmarknadsministern var väldigt upprörd över att inte Arbetsförmedlingen lättare kunde flytta pengar från olika anslag till andra. Jag tycker att det är den viktigaste fokusfrågan just nu, så jag stannar där.

Fru ålderspresident! Jag ska svara direkt på frågan: Ja, jag tycker att regelförenkling är något mycket viktigt. Det är också något som vi arbetar aktivt med.

Ja, man ska kunna flytta pengar från anslag men förstås inom ramen för det som anges av riksdagens beslut. Därutöver kan man naturligtvis inte gå, utan de ramar som riksdagen har satt upp måste respekteras. Men inom de ramarna tycker jag att man ska kunna göra det, ja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att återkomma till Östersundsfallet skrev Sveriges Kommuner och Landsting och Pacta i Arbetsgivarnytt som gick ut i april förra året följande angående utlåning och uthyrning av ferieanställda ungdomar: "Trots goda intentioner är det tveksamt om kommun och landstingsanställning av skolungdomar med placering i företag, föreningar eller organisationer faller inom den kommunala kompetensen. Även det arbetsmiljöansvar som följer av att kommuner/landsting är arbetsgivare för de anställda ungdomarna talar emot att dessa placeras i verksamheter där arbetsgivaren inte har uppsikt eller råder över arbetsmiljön."

Det är klart att med den typen av meddelanden till kommunala arbetsgivare är det många kommuner som funderar på om man kan fortsätta som man kanske har gjort och i alla fall vill undersöka vägarna framåt. Vad jag förstår är det vad man just nu gör i Östersunds kommun, och det tycker jag är rimligt. Det kan inte kallas regelkrångel.

När det gäller anställningsstöden har jag sagt tidigare att det har visat sig svårare än jag trodde att göra dem enhetliga och förenklade om man ska respektera de önskemål som finns från arbetsgivarsidan så att det blir enhetligt och enkelt åt båda håll, alltså inte bara från statens sida utan också för dem som ska använda anställningsstöden. Vi jobbar med de förslagen nu och räknar med att kunna presentera dem i samband med budgetpropositionen.

Jag vill också säga att samtidigt som vi vet att många tycker att behovet av förenklingar i lönestöden är stort får vi upprepade rapporter om fusk med lönestöd. Oseriösa arbetsgivare har kunnat få ut lönestöd för verksamheter där de rimligen inte borde ha fått det. Det är såklart alltid en avvägning hur man ska säkerställa en rimlig kontroll av hur skattemedel används - det är till exempel självklart att skattemedel inte ska gå till organiserad kriminell verksamhet - men ändå göra det enkelt för alla seriösa arbetsgivare. Det är alltid en balansgång däremellan, och det gäller att gå den på rätt sätt.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag säga något om detta med att ha otur, vilket borgerliga regeringar alltid har haft när det gäller statsfinanserna. Varje gång vi har haft en borgerlig regering har statsfinanserna vänts från överskott till underskott, och varje gång har socialdemokratiskt ledda regeringar fått vända underskott till överskott. Så också denna gång - vi har vänt till överskott och kommer att gå med överskott varje år under denna mandatperiod. Trots att vi har det största flyktingmottagandet, för att inte säga den största flyktingkrisen, i världen och det största flyktingmottagandet i något OECD-land någonsin - trots det vänder vi finanserna till plus. Man kan säga att det är tur. Det kan vara så, men då får man säga att den tur respektive otur som drabbar socialdemokratiska respektive borgerliga finansministrar har en systematik som närmar sig övernaturlighet.

Fru ålderspresident! Orden tur och otur har inte jag tagit i min mun, utan det var arbetsmarknadsministern som gjorde det.

Det är självklart att det är svårt att hitta en balans i arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder mellan seriösa arbetsgivare som gärna tar emot människor och dem som är oseriösa. Det blir en hämsko för dem som är seriösa eftersom man måste ha ett tydligt regelverk. Det är naturligtvis en balansgång. Att riksdagens ramar måste respekteras är också självklart.

Men när jag gör studiebesök på de olika arbetsförmedlingarna i landet - arbetsmarknadsministern gör naturligtvis också sådana - är det precis det här som ofta blir medskicket. Som profession känner man att man vet vad man gör och tycker att man har koll på läget. Därför vill man också kunna ha några medel som är friare så att man kanske kan hjälpa människor som inte passar in i de olika stödåtgärderna att ändå komma i sysselsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterade i en tidningsartikel ett begrepp som samhällsvetare har börjat använda: prekariatet. Det är "en allt större klass av mestadels unga människor som går i åratal mellan vikariat, timanställningar, deltider, projektanställningar, allt detta omväxlande med perioder av arbetslöshet".

Det är ofta kommuner som är arbetsgivare men inte hittar det regelstöd som man skulle behöva ha eller vad det nu kan bero på. Det är extratjänster som av någon anledning inte passar in i enhetens verksamhet och så vidare. Det är ju vi politiker som är arbetsgivare i kommunerna, men vi är inte särskilt bra på det här. Vi frågar heller inte hur det ser ut med antalet vikarier och så vidare.

Varför ser det ut så här inom offentlig sektor? Varför låter man i många fall inte unga människor få fasta arbeten?

Fru ålderspresident! På den sista frågan är svaret att det handlar om politisk ledning.

Det var alldeles tydligt under den förra regeringens tid. Man uppmuntrade allt fler otrygga anställningar. Bara införandet av allmän visstid, där man kan anställa personer på visstidsanställning utan något som helst skäl har ju gjort att man har förflyttat makten från arbetstagaren till arbetsgivaren. Vi har sett betydande problem med otrygga anställningar, till exempel att man staplar visstider på varandra, och även med andra system på arbetsmarknaden.

Den här regeringen är fast besluten att skapa tryggare anställningar. Det gör vi också med till exempel de lagändringar som den här riksdagen har beslutat om, och jag kommer med fler sådana lagförslag. Vi kommer att debattera ett i morgon som handlar om utstationerad arbetskraft.

När det gäller anställda i kommuner och landsting är SKL en arbetsgivare, och sedan vi fick en S-ledd majoritet i SKL har man tecknat ett avtal med Kommunal där fast tjänst och heltid ska vara norm på arbetsmarknaden.

Överläggningen var härmed avslutad.