Reformering av Arbetsförmedlingen

Svar på interpellationer

Herr talman! Jan Ericson har frågat mig om jag avser att lägga ned eller reformera Arbetsförmedlingen med anledning av de undermåliga resultaten.

Sedan regeringen tillträdde är över 250 000 fler personer i arbete. Omkring 70 procent av denna ökning har tillkommit bland utrikes födda. Arbetsmarknaden är stark.

Den starka efterfrågan på arbetskraft har medfört en stigande brist på arbetskraft med efterfrågade kompetenser samtidigt som antalet arbetslösa som står längre från arbetsmarknaden stiger. Att förbättra matchningen på arbetsmarknaden kräver insatser inom flera politikområden, inte minst inom arbetsmarknadspolitiken. Där har Arbetsförmedlingen en viktig roll.

Sedan regeringen tillträdde har Arbetsförmedlingen fått tillgång till fler verktyg och bättre förutsättningar att genomföra sitt uppdrag. Det arbetsmarknadspolitiska regelverket har förenklats, förutsättningarna för lokal samverkan har förbättrats och möjligheterna för arbetslösa att utbilda sig har förstärkts. Regeringens styrning av Arbetsförmedlingen har ett tydligt fokus på resultat.

Arbetsförmedlingens resultat mäts bland annat utifrån myndighetens mål i regleringsbrevet. Ett mål för 2017 var att övergångarna till arbete eller studier under året skulle öka jämfört med 2016. Detta lyckades inte myndigheten uppnå. Inte heller när det gäller övergångar till arbete eller studier för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga uppnås målet att förbättra resultaten jämfört med 2016.

Det är dock glädjande att konstatera att ungdomsarbetslösheten, som nu är den lägsta på 14 år, fortsätter att minska. Arbetsförmedlingen konstaterade i december 2017 att 90-dagarsgarantin nu är uppnådd. Arbetsförmedlingen uppvisar också positiva resultat för etableringsuppdraget vad gäller övergångar till arbete och studier för både kvinnor och män. I december 2017 var övergångarna till arbete och studier de högsta någonsin. Över 38 procent av deltagarna var i arbete eller utbildning 90 dagar efter det att de hade lämnat etableringsuppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen beslutade den 22 juni 2017 om tilläggsdirektiv till Arbetsmarknadsutredningen. I enlighet med riksdagens tillkännagivande kommer utredningen också att lämna förslag om hur de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer samt om hur det statliga åtagandet i övrigt i så fall bör organiseras.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern ägnar huvuddelen av sitt svar åt att berömma sig för den starkare arbetsmarknaden de senaste åren. Men att styra ett land i stark högkonjunktur kräver inte jättemycket av en regering. Jobben kommer av sig själva.

Vi har dock ovanligt hög arbetslöshet för att vara i högkonjunktur, och Sverige har fallit i EU:s arbetslöshetsrankning från tionde plats under Alliansen till femtonde plats i dag. Regeringens löfte om EU:s lägsta arbetslöshet blir allt mindre realistiskt.

Jag har genom åren, både under alliansregeringens tid och under dagens regering, träffat många arbetsförmedlare och besökt många av Arbetsförmedlingens kontor. Jag vet att personalen försöker göra ett bra arbete, ofta under hård press och svåra förutsättningar.

Men det är också uppenbart att Arbetsförmedlingen i dag fungerar dåligt i förhållande till de resurser man förbrukar. Man har också i upprepade mätningar ett lågt förtroende såväl hos allmänheten som hos arbetsgivarna.

Arbetsförmedlingen har också fått ett bredare uppdrag, och dagens arbetsmarknad ser helt annorlunda ut än för 20 år sedan. Fler behöver mer omfattande stöd från Arbetsförmedlingen än tidigare. Det kräver att vi har en arbetsförmedling som möter dagens arbetsmarknad, att insatserna vässas och att verktygslådan används på bästa sätt.

Arbetsmarknadsministern påpekar själv i sitt svar att Arbetsförmedlingen inte når de mål som regeringen själv satt upp. Arbetsgivarkontakterna fungerar också dåligt, och hela tiden kommer nyheter om att Arbetsförmedlingen har problem med upphandling, arbetsmiljö och förtroende.

Alliansregeringen tillsatte en utredning för översyn av Arbetsförmedlingen i februari 2014. Det var den största översynen sedan mitten av 90talet. Utredningen var en bred översyn som skulle vända på alla stenar. Den skulle bland annat se över Arbetsförmedlingens organisation och styrning, de arbetsmarknadspolitiska insatserna och hur kompletterande aktörer kan användas på ett bättre sätt. Utredningen skulle också se över om delar av verksamheten kunde konkurrensutsättas.

Denna utredning stoppades av dagens regering redan i början av 2015.

Efter två tillkännagivanden i arbetsmarknadsutskottet tillsatte regeringen en ny utredning under 2016, men denna gång hade frågan om konkurrensutsättning inte tagits med. Dessutom innebär utredningen en väsentlig försening eftersom den inte ska vara klar förrän i januari 2019, tre år senare än Alliansen hade planerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I början av 2017 gjordes ett nytt tillkännagivande om att regeringen snarast skulle ge Arbetsmarknadsutredningen tilläggsdirektiv om att ta fram förslag om hur de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer på arbetsmarknaden samt om hur det statliga åtagandet i övrigt bör organiseras. Det gjordes också en KU-anmälan i frågan.

Nya direktiv antogs äntligen i mitten av 2017, alltså tre år in i denna mandatperiod. Då kom äntligen den utredning igång som Alliansen sjösatte redan 2014.

Trots att Socialdemokraterna i valrörelsen 2014 utlovade en "nystart" och en "rejäl reformering" av Arbetsförmedlingen har denna mandatperiod varit fyra förlorade år när det gäller att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Detta kostar Sverige genom försämrad konkurrenskraft för svenska företag som inte lyckas rekrytera personal. Det leder till ökade bidragskostnader för samhället och sämre integration.

Jag saknar tydlighet från arbetsmarknadsministern i fråga om vad hon avser att göra för att förändra dagens ineffektiva arbetsförmedling. Att bara hänvisa till en utredning som ska vara klar 2019 duger inte.

Herr talman! Tack, Jan Ericson, för en mycket viktig interpellation!

Det finns två grupper som jag möter som är missnöjda med Arbetsförmedlingen. Den ena är arbetsgivare, som inte vänder sig till Arbetsförmedlingen när de söker arbetskraft. Den andra, den grupp jag träffar som är mest missnöjd, är arbetssökande. Det är arbetssökande som inte tycker att de får det stöd och den hjälp som de behöver.

Jag noterade ministerns svar till min kollega Jan Ericson. Självgodhet är ett ord man skulle kunna använda om det, men jag tänker hålla mig till verkligheten.

I Gävleborgs län är 14 000 personer inskrivna som arbetslösa. 14 000 personer är inskrivna som arbetssökande i Gävleborgs län.

Samtidigt möter jag när jag är ute på företagsbesök företagare som säger: Var är de arbetslösa? Ett företag berättade för mig att man sökte medarbetare till relativt . jag säger inte enkla arbetsuppgifter, men jag säger att det inte kräver en akademisk examen att jobba på restaurang och sköta disken. 14 000 personer är arbetslösa i Gävleborg, och en restaurang kunde inte hitta de medarbetare som då krävdes.

Det här är ett misslyckande, ett fundamentalt misslyckande. Det krävs en ordentlig omgörning.

Den argaste kritikern före valet 2014 var Ylva Johansson. Jag följde hennes debatter. Hon talade klarspråk om att Arbetsförmedlingen måste förändras. Hon talade klarspråk om att matchningen inte fungerade.

Sedan blev Ylva Johansson statsråd. Hon har nu haft tre år på sig att förändra Arbetsförmedlingen. Ingenting har hänt. Ingenting har gjorts. Problemet kvarstår.

Jag har sedan 2002 haft möjlighet att följa den rekryteringsenkät som Svenskt Näringsliv gör och har läst den varje gång den har kommit. Jag konstaterar att Gävleborgs län sedan 2002 har legat i topp i Sverige när det gäller arbetslöshet. Men man har också legat i topp när det gäller de län där flest arbetsgivare säger att de inte hittar arbetskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså 14 000 anledningar att göra om Arbetsförmedlingen. Mindre förtjänar inte den som ser denna interpellationsdebatt på SVT Forum just nu. Om du tillhör de 14 000 som är arbetslösa i Gävleborgs län förstår jag din frustration över att vi måste få matchningen att fungera bättre.

Senast i går ringde en arbetsgivare i södra Hälsingland till mig och sa ungefär så här: Beckman, jag läser i tidningen om alla arbetslösa - var är de? Han hade i flera dagar försökt få kontakt med Arbetsförmedlingen utan att lyckas. Jag hade ett namn på Arbetsförmedlingen i Gävle, som jag gav honom - en fantastisk medarbetare som jag känner och som jobbar där sedan många år tillbaka. Jag sa: Ring person XX, som jobbar på Arbetsförmedlingen i Gävle, så kanske han kan hjälpa dig, även om han jobbar i Gävle och du har ditt företag i södra Hälsingland.

Har då svenska folket upptäckt att Arbetsförmedlingen inte funkar? Jag noterar att Ylva Johansson har hundraprocentigt förtroende för Arbetsförmedlingen, medan det enligt en färsk undersökning var 1 procent av svenska folket som hade förtroende för Arbetsförmedlingen.

Det säger sig självt att man inte kan ha ett system som kostar 80 miljarder, där vi har 14 000 arbetssökande i Gävleborg och samtidigt arbetsgivare som inte hittar arbetskraft. Jag anser att statsrådet borde ligga sömnlös och spruta ut politiska förslag för att lösa detta.

Herr talman! Flera av de saker som Jan Ericson och Lars Beckman tar upp stämmer. Det finns många duktiga, engagerade medarbetare inom Arbetsförmedlingen. Det finns också många medarbetare som är frustrerade över att de under många års tid inte har kunnat använda sin kompetens fullt ut. Därför är det nödvändigt med en reformering av Arbetsförmedlingen.

Det är också sant att många arbetsgivare är förvånade över att de inte får tag på arbetskraft trots att så många fortfarande är arbetslösa. Gävleborgs län har en hög arbetslöshet men är också ett av de län där arbetslösheten under denna mandatperiod har minskat allra mest.

Det finns alltså betydande utmaningar för Arbetsförmedlingen, och det skulle vara helt felaktigt att sitta still i båten. Stora förändringar måste till inom Arbetsförmedlingen. Glädjande nog är också stora förändringar på gång och sjösatta inom Arbetsförmedlingen.

Jag vill lite grann varna den som lyssnar på debatten för alltför enkla lösningar. Vi kommer ihåg hur det var under förra mandatperioden, när man styrde med oupphörliga direktiv från Fredsgatan i Stockholm. Det gällde hur olika detaljer inom Arbetsförmedlingen skulle skötas. Detta manade inte till efterföljd. Det blev en detaljreglering som blev helt ohanterlig för arbetsförmedlarna, som ska få utrymme för sin professionella bedömning. De behöver större frihet, inte fler pekpinnar från Fredsgatan och Regeringskansliet.

Under den förra regeringen satte man igång med etableringslotsar och jobbcoacher - inte heller det var ett system som fungerade. Det blev väl närmast ett fiasko och kunde också, visade det sig, utnyttjas av många oseriösa och till och med kriminella aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är bra om Arbetsförmedlingen använder kompletterande aktörer, och det gör man också. Man har blivit mer professionell i sitt sätt att göra det. Man kan ranka på ett bättre sätt, vilket jag tror är nödvändigt för att man ska kunna få ut det bästa av de kompletterande aktörerna. Detta är ett område som Arbetsförmedlingen har utvecklat och fortsätter att utveckla på ett bra sätt.

Arbetsgivarkontakter är något nytt, som jag har sagt åt dem att de ska arbeta med. Under den förra regeringen jobbade man inte med matchning och arbetsgivarkontakter; det gör man nu. Man håller på att bygga upp en god kompetens just när det gäller kontakterna med arbetsgivarna, och man planerar till och med en större omorganisation för att kunna möta arbetsgivarnas behov på ett bättre sätt.

Det togs också upp att det har varit problem med upphandlingar, och det är sant. Men jag vänder mig emot att det skulle bero på att Arbetsförmedlingen på något vis skulle vara inkompetent när det gäller att göra upphandlingar. Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Arbetsförmedlingen får nästan alla sina upphandlingar överprövade, men dessa går igenom i oerhört hög grad - i mycket högre grad än för andra offentliga upphandlare som får sina upphandlingar överprövade. Detta tycker jag indikerar att Arbetsförmedlingen trots allt gör riktiga upphandlingar, men systemet som det ser ut i dag innebär i mitt tycke väldigt långtgående möjligheter till överprövning, vilket riskerar att försinka arbetet.

Alla varningssignaler om lågt förtroende eller bristande resultat inom Arbetsförmedlingen måste tas på stort allvar, och det gör jag också. Jag har blivit kritiserad för att jag har luftat detta offentligt, men jag tycker att det är viktigt att göra det. Där jag inte är nöjd med resultaten tycker jag att det är mitt ansvar som arbetsmarknadsminister att säga detta offentligt.

Men det finns ingen anledning att underkänna hela Arbetsförmedlingen. I interpellationen efterfrågas reformer, och sådana pågår.

Herr talman! Jag kan bara instämma i det arbetsmarknadsministern säger om att vi har många duktiga medarbetare på Arbetsförmedlingen; det har vi. Problemet är bara att de inte kommer till sin rätt och inte känner att de kan göra det jobb de faktiskt skulle kunna göra.

Jag delar däremot inte arbetsmarknadsministerns bild av att Alliansen inte utvecklade Arbetsförmedlingen. Vi gjorde många reformer. Alla blev inte bra, och en del fick justeras längs vägen. Men nog sjutton gjorde vi förändringar av Arbetsförmedlingen. Mycket av detta finns kvar i dag och är sådant som dagens arbetsmarknadsminister har valt att behålla. Så dåligt kan det alltså inte ha varit.

Resultaten under finanskrisen när det gällde att hålla nere arbetslösheten kan ingen heller klaga över. Alliansen gjorde ett riktigt bra jobb.

Men om nu arbetsmarknadsministern tycker att det behövs förändringar, varför stoppade hon då 2015 den utredning som Alliansen tillsatte 2014? Sedan lät hon ingenting hända fram till förra sommaren när en ny utredning startades, som ska göra samma sak som den vi startade 2014.

Herr talman! Jag vet att arbetsmarknadsministern besökte Australien i början av 2016 och bland annat besökte ett Centrelinkkontor och privata matchningsaktörer i Canberra och Sydney - jag har läst på lite. Jag var själv i Sydney i november samma år och besökte motsvarande verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Australien har bevisligen lyckats bra med sin lösning där man har delat upp verksamheten. En myndighetsdel sköter kartläggning av de arbetslösa samt upphandling och utvärdering av de aktörer som arbetar med att utveckla de arbetslösa och matcha dem mot lediga jobb. De kompletterande aktörerna kan vara såväl non-profit-organisationer som privata företag och offentliga aktörer.

Alla inblandade i Australien verkade tycka att systemet fungerar bra, och man har blivit allt bättre på att utvärdera och betygsätta dessa aktörer och hitta en ersättningsmodell som fungerar, motverkar fusk och verkar drivande i rätt riktning. Från moderat sida har vi delvis haft den australiska modellen som förebild för våra förslag gällande framtidens Arbetsförmedling för dem som står hyfsat nära arbetsmarknaden och mest behöver stöd med matchning.

Vi tycker att Arbetsförmedlingen i nuvarande form ska avvecklas och ersättas av en mindre och vassare statlig aktör, Jobbcenter. Det offentliga uppdraget renodlas och inriktas på att identifiera de arbetssökandes behov av insatser och att bedöma arbetsförmåga, samt givetvis att upphandla och följa upp ett begränsat antal etablerade matchningsaktörer som man vet uppvisar goda resultat. Matchningsaktörerna får även medel för kompetenshöjande åtgärder som kan rusta den arbetssökande. Jobbcenter behåller ansvaret för dem som står långt från arbetsmarknaden och främst är i behov av reguljär utbildning, där en tätare samverkan med kommunerna behövs.

Fördelarna med vår modell är desamma som dem vi fick ta del av i Australien. Matchningen blir effektivare eftersom aktörerna har fokus på dem som står hyfsat nära arbetsmarknaden och samtidigt kan specialisera sig på olika grupper av arbetssökande, branscher och yrken.

Jag ser framför mig hur man kan skapa nya matchningsaktörer. Exempelvis kan fackliga organisationer och arbetsgivare i en viss bransch samverka, eller det kan skapas aktörer som specialiserar sig på olika grupper av arbetssökande. Genom denna specialisering kan man bygga upp ett starkt kontaktnät, få effektivare arbetsgivarkontakter och erbjuda en betydligt vassare arbetsförmedling. Man får helt enkelt mer matchning för pengarna.

Ylva Johansson sa nyligen i Ekots lördagsintervju att hon inte vill lägga ned Arbetsförmedlingen i nuvarande form utan vill se till att verksamheten fungerar. Hur har hon tänkt sig att detta ska gå till? Olika regeringar har under flera decennier försökt effektivisera och vässa dagens Arbetsförmedling med ganska dåliga resultat. Vilken mirakelkur tänker Ylva Johansson använda?

Jag vill också fråga Ylva Johansson om hennes intryck av sitt eget besök i Australien och av den australiska modellen.

Herr talman! Förtroendet för Arbetsförmedlingen är 100 procent hos Ylva Johansson men bara 1 procent hos svenska folket. Tre år med Ylva Johansson som ansvarigt statsråd är tre förlorade år för de 14 000 arbetslösa i Gävleborg.

Jag tror också att man måste dela upp Arbetsförmedlingen. Det är orimligt att svenska företag och offentliga arbetsgivare betalar två gånger för sina rekryteringar. Först betalar de 80 miljarder för Arbetsförmedlingen. Men när de sedan ska rekrytera, och alltså borde kunna vända sig till Arbetsförmedlingen, får de vända sig till bemanningsföretag. Det betyder att svenska företag och arbetsgivare får betala två gånger: först 80 000 miljoner för Arbetsförmedlingen och sedan en gång till för den medarbetare som man behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man tittar på den rekryteringsenkät som bland andra Svenskt Näringsliv har gjort kan man se att ungefär sex av tio arbetsgivare har rekryterat via informella kontakter. Man använder internet, Linkedin och olika tjänster. Det är gott så. Men det är klart att man ska kalla ett misslyckande för ett misslyckande. I Gävleborgs län ligger man i topp vad gäller arbetslöshet samtidigt som man ligger i topp när det gäller att arbetsgivare inte hittar arbetskraft.

Om du som lyssnar på detta är en av dessa 14 000 som är arbetslösa i Gävleborgs län ska du veta att efter valet, när det kommer en ny, moderatledd alliansregering, ska vi göra allting för att se till att matchningen fungerar bättre i Sverige, så att du kommer att få ett jobb.

Herr talman! Det är sant att den förra regeringen gjorde många reformer för Arbetsförmedlingen. De flesta av dem var direkt skadliga för Arbetsförmedlingen. Man reformerade till exempel arbetsmarknadsutbildningen: Tidigare var det 70 procent som fick jobb, men nu kom man ned på så låga nivåer att effekten av en arbetsmarknadsutbildning kunde bedömas till noll. Det var en effekt av de förändringar som gjordes under förra mandatperioden, under den förra regeringen. Man satsade också på fas 3, som var ett veritabelt fiasko, med lotsar och coacher som med rätta blev hårt kritiserade och nu inte längre finns.

Jag får nog göra både lyssnarna och mina meddebattörer besvikna genom att konstatera att det inte finns någon mirakelkur för att få en välfungerande arbetsmarknad, men det finns fungerande politik, och det är det man ska använda.

Arbetsförmedlingen har utmaningar men är på rätt väg. Man gör stora reformer och når förbättrade resultat i vissa avseenden, dock inte i alla. Men jag förväntar mig att man kommer att nå det också i alla avseenden. Man är på väg mot att bli en mer professionell myndighet, vilket är utmärkt, med större utrymme för dem som arbetar inom Arbetsförmedlingen att använda sin profession.

Jag ska svara på frågorna. Jag har besökt Australien och studerat deras system. Jag har också besökt Storbritannien, som också har ett system med få men duktiga kompletterande aktörer som man litar på. Systemen är väldigt olika. I Australien finns det ingen arbetsförmedling för den typ av personer som vi normalt förmedlar jobb till i vår arbetsförmedling, utan det handlar om en förlängning av socialtjänsten. De som får del av aktörer motsvaras i Sverige av dem som har försörjningsstöd.

Det finns saker som fungerar bra i Australien. Man har blivit duktig på rankningssystemet, skulle jag säga, och det har också Arbetsförmedlingen lärt sig av. Man har ett begränsat antal aktörer. Det verkar vara en framgångsväg att inte ha tusen aktörer, som ju Arbetsförmedlingen hade under den förra regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det man kan kritisera är att över 25 procent av tiden går åt till administration och kontroll. Det är en väldigt stor andel. Man kan ifrågasätta om det är rätt använt att en så stor del av arbetsförmedlarnas tid i Australien går åt till kontroll och administration. Men den kanske största invändningen är att det i Australien inte finns någonstans dit arbetsgivaren kan vända sig när man vill ha hjälp med rekrytering, för detta är inte det uppdrag man har. Man jobbar med personer som har motsvarande försörjningsstöd för att få ut dem i praktik eller arbete; man jobbar inte primärt med att möta arbetsgivarnas behov.

Storbritannien har en annan modell, där man har en statlig arbetsförmedling den första tiden - det är ett eller möjligen två år; jag minns inte säkert - och om man sedan är långtidsarbetslös går man vidare till en kompletterande aktör som har att rusta och matcha. Den modellen ligger närmare vad som skulle kunna vara en fungerande modell i Sverige. När man håller ihop det statliga för dem som står lite närmare blir det möjligt att ha en väg in för arbetsgivaren.

Jag tycker att det är angeläget att förbättra servicen till arbetsgivarna, och detta arbetar Arbetsförmedlingen med. Då är det viktigt att det finns en väg in. Jag tycker inte att vi i tillräcklig utsträckning har nått dit än. Men att splittra upp det med ännu fler aktörer för arbetsgivarna att vända sig till tror jag inte är rätt väg att gå.

Herr talman! Jag tycker att Lars Beckman beskriver det bra när han påpekar att det kostar 80 miljarder per år att finansiera Arbetsförmedlingen och att många, både företag och arbetssökande, får betala för denna tjänst utan att få tillbaka det de skulle kunna vänta sig. Arbetsförmedlingen kostar alltså nästan dubbelt så mycket som det svenska försvaret. Jag tycker inte att resultatet står i proportion till det.

Arbetsmarknadsministern kritiserar fas 3. Jag skulle vilja påstå att fas 3 faktiskt är något av det bästa vi har gjort för de långtidsarbetslösa. Det som regeringen har gjort nu har inte blivit speciellt lyckat - man har slängt ut människor ur fas 3, så att de går hemma och gör ingenting. Det är många som är väldigt besvikna över detta. Jag tycker inte att fas 3 förtjänar den kritik som det fick under vår regerings tid.

När det gäller utbildningar vill jag framhålla att vi lade över mycket av utbildningarna i det reguljära utbildningssystemet i stället. De som stod nära arbetsmarknaden gick normala, vanliga utbildningar med goda resultat, medan de komplicerade ärendena med dem som stod väldigt långt från arbetsmarknaden blev kvar i arbetsmarknadsutbildningar. Därför kan man inte jämföra resultaten av arbetsmarknadsutbildningarna under Alliansen och de år som var dessförinnan.

När det gäller Australien och Storbritannien håller jag med arbetsmarknadsministern. Vi ska ta vara på de bästa delarna av det som finns i de länderna. Det är detta vi gör från moderat sida. Vi tycker till exempel att matchningen ska gälla alla som söker arbete, och vi tycker att det är väldigt viktigt med arbetsgivarkontakter, vilket kanske inte alltid har fungerat så bra i de länderna. Men vi tror att man kan ha den australiska och den brittiska modellen som en idé och en tanke när man utvecklar den svenska Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar att de gångna åren har varit fyra förlorade år när det gäller matchningen på arbetsmarknaden. Det är därför vi behöver en ny regering.

Herr talman! Vi kanske ska korrigera: Det som skedde under den borgerliga regeringen var att man skar ned på reguljär utbildning. Det var stora minskningar på den reguljära utbildningen, något som vi håller på att bygga upp igen när det gäller till exempel yrkesvux och komvux, som motsvarar många av de utbildningar som också kan finnas i arbetsmarknadsutbildningen. I arbetsmarknadsutbildningen lade man om regelverket, så att man i stället för att utbilda de personer som hade chans att få jobb skulle skicka dem som stod allra längst från arbetsmarknaden till arbetsmarknadsutbildning, och många av dem fick inga jobb. Låt oss hålla oss till korrekta saker.

Många som lyssnar tycker säkert att det låter konstigt att Arbetsförmedlingen skulle kosta 80 miljarder. Det gör den inte. Vi har inga sådana dyra myndigheter. Däremot kostar ersättningen till den som är arbetslös, och den administreras av Arbetsförmedlingen. Det är ersättning som går till individer som är arbetslösa. Det är en stor del av resurserna. Det är alltså inte myndigheten som kostar så mycket pengar.

Herr talman! Vi kommer säkert att få återkomma till diskussionen om Arbetsförmedlingen. Det är en stor och viktig myndighet med ett stort och fruktansvärt viktigt uppdrag och vars resultat måste förbättras. Därför måste den fortsätta reformeras. Men det är också en myndighet som är på rätt väg.

Jag kan avsluta med att säga att det var intressant att höra Jan Ericson säga att fas 3 var något av det bästa som den gamla regeringen gjorde. Om detta var det bästa kan man fundera på vad man gjorde i övrigt.

Överläggningen var härmed avslutad.