Rättssäkerheten hos Försäkringskassan

Fru ålderspresident! Lars-Arne Staxäng har bett mig redogöra för vilka avvägningar som ligger bakom Försäkringskassans nya ordning för internutredarna samt hur jag ska säkerställa att rättssäkerheten på Försäkringskassan efterlevs.

Jag har talat med Försäkringskassan som har berättat att beslutade förändringar har föranletts av en översyn av processen för hur internutredningar bedrivs inom Försäkringskassan. Kartläggningen visade att processen saknade insyn och transparens men också juridiska avstämningspunkter. Mot bakgrund av dessa brister har Försäkringskassan nu vidtagit behövliga åtgärder, och på så vis kan rättssäkerheten i processen öka. Jag ställer mig positiv till dessa och kan kortfattat redogöra för vilka förändringar det handlar om.

Internutredarna ska nu placeras hos rättsavdelningen för att öka insynen i internutredningens verksamhet. Tidigare var det otydligt vem som skulle besluta om en utredning skulle läggas ned eller inledas, vilket inte kan anses vara rättssäkert. Förändringen innebär att rättsavdelningen kommer att besluta om samtliga utredningar, vilket ger bättre förutsättningar för att alla ärenden kommer att behandlas lika.

Försäkringskassan har också beslutat att chefer i verksledande ställning, det vill säga högre chefer, inte ska granskas internt inom myndigheten utan av en extern part. Det beror på att det både inom och utanför myndigheten, på grund av lojalitetsband eller av rädsla för repressalier eller annan påverkan, kan ifrågasättas om utredningen genomförs helt objektivt. Den ordningen är relativt vanlig; flera andra myndigheter arbetar på det sättet, bland annat Skatteverket och Migrationsverket.

Jag kan därmed konstatera att det som ligger bakom Försäkringskassans nya ordning är ambitionen om en mer transparent process med större insyn och fler juridiska avstämningspunkter. Jag bedömer därför inte att det är nödvändigt från min sida att vidta några ytterligare åtgärder.

Fru ålderspresident! Jag vill först tacka för svaret.

När SVT tog upp den här frågan den 9 mars i år reagerade jag och funderade på vad som låg bakom förslagen från Försäkringskassans ledning. Man har tidigare haft en del diskussioner och utredningar hos Försäkringskassan och haft delade meningar om bland annat jäv vid misstänkta oegentligheter. Därför borde det verkligen ligga i Försäkringskassans lednings intresse att se till att internutredarna har fria händer att belysa alla fakta vid misstänkt korruption eller andra oegentligheter.

Jag ser det därför som något märkligt att man i vissa fall frånkopplar den egna internutredningen och i stället beslutar om en extern part och framför allt att detta beslut tas av en annan del av Försäkringskassan, nämligen rättsavdelningen. Jag tycker nog fortfarande att det är mer naturligt att internutredningen ska styra processen, och när man vid behov tar in kompetens kan man mycket väl göra det från rättsavdelningen eller med hjälp av just extern part.

Jag anser därför att frågan finns kvar, trots att jag har fått en förklaring här. Jag inser mycket väl att det kan uppkomma en delikat situation om någon av de högsta cheferna är föremål för misstänkt korruption. Men vid sådana tillfällen borde det enligt min mening vara om möjligt ännu viktigare att det normala regelverket följs, även om jag också inser att det då kan vara nödvändigt med en extern part.

Därför kvarstår jag nog i min uppfattning om att det nya förslaget inte ger internutredningen på Försäkringskassan fullt mandat att hålla i utredningar vid oegentligheter.

Fru ålderspresident! Jag vill tacka Lars-Arne Staxäng för att han lyfter upp frågan.

Jag blev också förundrad när jag på morgonen den 9 mars lyssnade på nyheterna och det här kom upp. Därför förstår jag att frågan ställs till mig. Men mot bakgrund av den dialog som jag har haft med Försäkringskassan, där de pekar på att målsättningen med det här tvärtom är att öka rättssäkerheten och skapa förstärkt juridisk insyn, känner jag att det här är steg i rätt riktning. Dessutom har jag satt mig in i frågan och förstått att fler myndigheter än Försäkringskassan har den här ordningen när det gäller de ledande cheferna på myndigheten. I Försäkringskassans fall handlar det om tio chefer i verksledande ställning som kan komma i fråga för den externa utredningen.

Jag har i grund och botten uppfattningen att Försäkringskassan gör detta för att som sagt öka rättssäkerheten och möta de eventuella frågetecken som kan ha uppstått hos allmänhet eller andra i samband med det som skedde, som belystes i medierna och som riksdagsledamoten själv refererar till.

Jag känner egentligen inte att det i nuläget finns något utrymme för mig att ytterligare ifrågasätta den ordning som man nu har beslutat om. Däremot tar jag naturligtvis till mig Lars-Arne Staxängs synpunkter.

Fru ålderspresident! Det är viktigt och angeläget att man beivrar och kommer till rätta med oegentligheter i alla organisationer och företag. Men när det gäller Försäkringskassan är detta om möjligt ännu viktigare. Försäkringskassan är den största utbetalaren från våra socialförsäkringssystem i hela Sverige, där hundratals miljarder utbetalas varje år. Utbetalningarna är våra ihopsamlade skatter och avgifter i Sverige.

När det gäller det mesta av pengarna sker det på ett helt korrekt, bra och oklanderligt sätt. Men i en sådan stor organisation uppkommer det tyvärr också konstigheter och oegentligheter då och då. Oftast är det kassan som är utsatt för någon typ av bedrägeri utifrån, men det kan också handla om någon medarbetare som medvetet eller omedvetet har gjort fel, vilket leder till felaktiga utbetalningar eller andra felaktigheter. Av just dessa anledningar är det mycket viktigt att internutredningen har en viktig funktion, integritet och status. Det ska vara en utredningsfunktion vars arbete har högsta ledningens gillande och försvar för sitt arbete.

Jag kan mycket väl förstå att det finns ett värde i att den så kallade rättsavdelningen kan ingå i en undersökning eller utredningsprocess. Men jag är fortfarande tveksam till att det bästa sättet är att låta rättsavdelningen styra alla internutredningar.

Fru ålderspresident! Om det är någonting som jag verkligen vill understryka är det just det som Lars-Arne Staxäng inleder med. Det är oerhört viktigt att alla våra myndigheter, men inte minst de stora myndigheterna som också omfamnar sådana otroliga summor av våra gemensamma resurser, är helt oförvitliga. De ska också utifrån kunna uppfattas som helt oförvitliga i sitt sätt att hantera inte minst sådana här frågor som gäller misstankar om oegentlighet eller liknande.

Enligt de uppgifter som jag har fått från Försäkringskassan - utifrån att man placerar internutredarna på rättsavdelningen - kommer man vad jag förstår att få en bättre styrning av och kontroll över när ett internutredningsärende ska inledas. Den utredning som Försäkringskassan gjorde visade att detta inte fungerade riktigt. Det innebär att det är chefen för verksjuridik på rättsavdelningen som har att ta ställning till om en internutredning ska inledas eller inte. Det blir alltså inte den otydlighet som rådde tidigare.

Precis som jag har sagt tidigare grundar sig - enligt den redogörelse som jag har fått från Försäkringskassan - detta på en ordning som finns inom andra stora myndigheter, till exempel inom Skattemyndigheten som är en känslig myndighet, inte minst ur dessa avseenden.

Jag är ändå nöjd med den ordning som man har redogjort för.

Fru ålderspresident! Först vill jag tacka för svaret. Det är väldigt viktigt att vi tar de här frågorna på allvar. Jag tackar statsrådet för hennes inlevelse och för att hon betonade detta.

Det visar sig att Försäkringskassan betalar ut - om man räknar in pensionerna - upp till 400-500 miljarder varje år. Därför är det oerhört viktigt att det sker på rätt sätt.

Jag märker att det finns delade meningar. Det är inte fråga om ifall det ska ske på rätt sätt eller inte, utan frågan är hur man gör detta på bästa sätt. Är det chefen för rättsavdelningen som är den bäst skickade eller är det någon annan? Det är möjligtvis där vi skiljer oss åt i uppfattning.

Jag fick höra att man gör på det här sättet på andra myndigheter. Men min uppfattning kvarstår att vi ska kontrollera detta och om ett eller ett par år se hur det har gått. Blev det en bättre ordning, eller ska vi kanske gå tillbaka till den gamla ordningen?

Jag tackar för svaret.

Fru ålderspresident! Avslutningsvis har jag inte så mycket mer att anföra. Jag konstaterar att jag och riksdagsledamoten nog är helt överens om vikten av och synen på dessa frågor.

I nuläget, med tanke på det förtroende som Försäkringskassan ändå måste få av mig som statsråd, har jag inget ytterligare att anföra. Vi får helt enkelt utvärdera hur den här ordningen kommer att fungera framöver.

Jag avslutar här och tackar så mycket för debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.