Rättshjälp för svenska medborgare utomlands

Fru talman! Maryam Yazdanfar har - mot bakgrund av ett enskilt fall - frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att förstärka rättshjälpen för svenska medborgare som behöver hjälp utomlands. Jag har i går besvarat frågorna 2006/07:131 av Jan Ertsborn och 2006/07:164 av Désirée Pethrus Engström i liknande eller samma enskilda fall. Jag vill inledningsvis understryka att frågorna om att bekämpa hedersrelaterat våld och ge stöd åt dem som utsätts för sådant våld är högt prioriterade för regeringen. Frågorna är komplexa, inte minst i juridiskt hänseende, och ställer nya krav på myndigheterna. Det är viktigt att kunskaperna hos polis och andra myndigheter ökar så att rätt insatser kan sättas in i tid. Hotade kvinnor ska skyddas. Utsatta kvinnors ekonomiska trygghet ska säkras. Lagstiftningen om rättshjälp ger visst utrymme att bevilja den rättssökande rättshjälp i en angelägenhet som ska behandlas utomlands. Detta gäller särskilt när angelägenheten avser ett sexualbrott, men även i andra fall kan rättshjälp beviljas om det finns särskilda skäl för det. Som bekant har också Rättshjälpsmyndigheten numera beviljat den rättssökande rättshjälp i det fall som Maryam Yazdanfar nämner. Det är viktigt att rättshjälpssystemet är ändamålsenligt utformat. Jag kommer noga att följa utvecklingen på detta område.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret. Tyvärr tycker jag att det var lite för otydligt. Jag skulle gärna vilja att Beatrice Ask förklarar detta närmare. Det handlar dels om vad regeringen tänker göra för att bekämpa den hedersrelaterade brottsligheten, dels om vad brottsoffer som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld utomlands kan räkna med att få för stöd från Sverige. I både regeringsförklaringen och den borgerliga budgeten finns skrivningar om att bekämpa det hedersrelaterade våldet. Nu skriver även Beatrice Ask om detta i det här interpellationssvaret, dock i mycket allmänna ordalag. Jag undrar när justitieministern tänker konkretisera sig. Exakt vad vill och tänker regeringen göra för att motverka orsakerna till och konsekvenserna av det hedersrelaterade våldet? Vi socialdemokrater föreslår exempelvis i vårt budgetförslag ett steg på vägen. Det är att inrätta en central funktion inom polisen som tar sig an, samordnar och utvecklar polisens arbete mot hedersrelaterat våld. Låt mig sedan återgå till min ursprungliga frågeställning. Det är precis som Beatrice Ask säger att rättshjälp kan ges till svenska medborgare som utsatts för sexualbrott i utlandet eller om andra särskilda skäl föreligger. Jag ser med glädje att Tugba Tunc sedan interpellationen ställts beviljats rättshjälp av Rättshjälpsnämnden. Jag är medveten om att justitieministern inte kan uttala sig i det enskilda fallet, men jag undrar om Tugba Tuncs fall kan ses som prejudicerande och om brottsoffer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld i framtiden kan räkna med att få rättshjälp. Jag undrar också vilka skäl som justitieministern anser vara tillräckliga för att svenska medborgare ska få rättshjälp utomlands.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka justitieministern för det svar som vi har fått på interpellationen och även på den skriftliga fråga som jag skrivit med i princip samma innehåll. Det känns också väldigt tillfredsställande att det fanns utrymme i den gällande lagstiftningen för Rättshjälpsmyndigheten att göra en omprövning för att lösa just det aktuella fall som har gjort att vi står här i dag och diskuterar rättshjälp för svenska medborgare utomlands. Jag anmälde mig till den här debatten därför att jag skulle vilja skicka med lite grann till justitieministern. Jag förstår att om man har varit minister i mindre än två månader så kan man inte säga alltför mycket i de olika ärenden som dyker upp, men det räcker nog inte för justitieministern att följa utvecklingen, utan det krävs lite åtgärder. För min del tycker jag att vi har en olycklig konstruktion i lagstiftningen då vi har plockat ut sexualbrotten speciellt och kan tänka oss att ge rättshjälp där. Jag tror och tycker att den här lagstiftningen borde vara uppbyggd kring brottets svårighetsgrad i stället för att man pekar ut en viss typ av brott. Det aktuella fallet visar väl också att det hade varit en bra lösning lagstiftningstekniskt. Jag hoppas att man kan göra de förändringarna. Sedan är det väl också så att hela vårt rättshjälpssystem behöver ses över, inte bara när det gäller saker och ting som händer utomlands. Det är mycket angeläget när det gäller brott som begås utomlands, naturligtvis, eftersom det blir allt vanligare och vi har väldigt mycket svenska medborgare som bor utomlands mer eller mindre permanent och som reser utomlands. Min förhoppning och mitt medskick till justitieministern är alltså att det nog faktiskt krävs en översyn av den här lagstiftningen, och det är min förhoppning att en sådan kan komma till stånd.

Fru talman! Maryam Yazdanfar kom med en delvis ny fråga genom att hon undrade varför jag var så allmän när det gällde kampen mot hedersrelaterat våld. Skälet är ju att interpellationen gällde just rättshjälpen. Men när det gäller hedersrelaterat våld finns det väldigt mycket som behöver göras, och det är väl intressant att Socialdemokraterna motionerat i frågan. Jag ska titta på det. Det som är bra är att den borgerliga regeringen nu har gjort en kraftsatsning bland annat på polisen som möjliggör ett mer intensivt arbete på många viktiga områden. Det tror jag är viktigt. Sedan får man ta en diskussion om hur vi ska organisera oss och annat. Det som bekymrar mig mycket när det gäller hedersrelaterat våld är dock inte i första hand polisinsatserna utan faktiskt att det brister i hur andra myndigheter stöttar de unga människor som hamnar i den här situationen och hur vi mer allmänt ska arbeta med frågorna långsiktigt. Jag återkommer gärna och diskuterar hedersrelaterat våld i vid mening. När det gäller rättshjälpsfrågorna delar jag i huvudsak alla de uppfattningar som Jan Ertsborn gav uttryck för. Det är lite knepigt med det här regelverket där man har ett utrymme för särskilda fall - det är ju bara myndigheten som kan bedöma detta - medan man när det gäller sexualbrott slipper det här med särskilda fall. Det finns väl anledning att fundera över om det är riktigt, och med påpekandet att jag följer utvecklingen ska förstås att jag funderar över det. Jag tycker att det var intressant med det ställningstagande myndigheten gjorde i det här fallet, och det finns anledning att följa detta. Sedan är det ingen hemlighet att riksdagen har gett regeringen en del uppdrag vad gäller rättshjälpssystemet i andra frågor där vi tvingas titta på vad man kan göra för att detta ska fungera väl och också griper oss an detta med entusiasm. Det är viktigt att människor i besvärliga situationer får stöd och hjälp, och vi ska se vad vi kan göra så långt som det bara går, men det är också knepiga avvägningar många gånger när det gäller hur det ska se ut. Det finns också, när det gäller händelser utomlands, en uppdelning. Rättshjälpen är en fråga, men sedan handlar det också om konsulärt bistånd: Vad får man så att säga för hjälp från UD på plats när man har hamnat i en mycket knepig situation? Det är en annan del i frågeställningen. Där har man väl i det fall som togs upp i interpellationen fått en viss del av hjälpen, men även där ser regelverket ut på ett visst sätt. Jag tror generellt att det är så här, att med en allt rörligare befolkning som reser runt i världen, och med händelser som inträffar lite överallt, så är vi tvingade att nu och då faktiskt diskutera vilket ansvar Sverige kan sägas ha för att hjälpa människor som hamnar i knepiga situationer. När är det den enskildes ansvar att hantera det hela? Framför allt måste vi se till att medborgarna vet om vad som gäller. Sedan ligger det i sakens natur att utvecklingen går snabbt, och det gör att myndigheter och andra som ska fatta beslut i den här typen av frågor inte alltid hinner med eller att praxis inte hinner med. Därför får vi den här typen av fall. Jag är också väldigt glad över att det ser ut som om det i det här fallet och i en del andra faktiskt fungerar någorlunda väl, eller om jag ska uttrycka mig bättre: enligt de intentioner som funnits från riksdag och andra. Men som sagt: Det finns ett uppdrag hos regeringen att titta på en del av det här systemet. Det finns anledning att göra det. Det får vi återkomma till. Det var det jag menade med de skrivningar som fanns i mitt svar.

Fru talman! Anledningen till att jag började diskutera hedersrelaterat våld i vid mening var att justitieministern själv diskuterar hedersrelaterat våld i vid mening i sitt interpellationssvar, att Fredrik Reinfeldt tog upp det, i vid mening, liksom våld mot kvinnor, i vid mening, i regeringsförklaringen och att man har gjort det i budgeten. Det tycker jag är jättebra. Problemet är att kring den här problematiken går det att ha så mycket vida åsikter i vid mening. Det går att tycka att det är synd om människor som utsätts för brott, och det är det. Det går att tycka att de här brotten ska klaras upp, och det tycker vi alla. Men när det dras till sin spets, och när det är dags att i skarpt läge tycka saker och göra saker som gör att situationen för de här unga kvinnorna förbättras, då blir det genast svårare, och det var därför jag var nyfiken på vad justitieministern menade med sina allmänna ordalag. Jag ställde också en fråga om vad justitieministern anser vara särskilda fall för att få rättshjälp. Jag förstår att justitieministern funderar och tycker att reglerna kring rättshjälp ska ses över, men justitieministern måste ju ändå ha egna tankar om detta. Det tycker jag är viktigt att klargöra, framför allt mot bakgrund av det fall jag beskriver i interpellationen. Den här unga kvinnan har visat ett enormt starkt mod när det gäller att våga driva sitt fall för att få den hjälp hon behöver. Det är inte alla människor som har den kraften, den energin och den kapaciteten. Jag tycker inte att man ska dels behöva bli utsatt för ett brott, dels behöva kämpa med näbbar och klor för att få hjälp att få sin sak prövad. Därför vill jag fortfarande veta om justitieministern anser att hedersrelaterade brott är sådana särskilda skäl som behövs för att få rättshjälp och även allmänt vilka brott som i framtiden ska kvalificera en för att man ska få rättshjälp hemifrån Sverige om man blir utsatt för dem utomlands.

Fru talman! Jag får inte uttala mig om vad som är särskilda skäl. Det skulle bli helt fel om jag gjorde det. Men låt mig säga så här: Hedersrelaterade brott ställer rättsväsendet och andra myndigheter inför delvis nya utmaningar. Det blir frågeställningar och vinklingar på problem som man inte tidigare har hanterat. Det är alldeles uppenbart att det i olika ärenden och i olika myndigheter blir problem. Jag tror att en viktig sak i ett brett program mot den här problematiken, om jag får säga så, är att höja kunskapsnivån och medvetenheten. Det är väldigt lätt att trampa fel. Jag tycker att skolexemplet på det är när flickor har bett om hjälp hos myndigheter, och så ringer man hem till föräldrarna och anmäler att barnet har problem - precis det man inte skulle göra. Det är väldigt lätt att agera fel, och det är en komplex fråga hur man ger de här flickorna stöd på bästa sätt. Det är också så - där delar jag interpellantens uppfattning - att de unga människor som vågar ta strid för sin rätt är otroligt modiga och måste få allas vårt stöd på många sätt. Att utmana hederskulturen och de traditioner som finns innebär stora risker, men många gånger innebär det också en ensamhet då man lämnas vid sidan av de strukturer och den sociala gemenskap som man annars kanske hade haft. Det är alltså en mycket svår situation, och därför tycker jag att det är viktigt och bra att flickan i det här fallet fick hjälp. Jag tror, som sagt, att myndigheterna, även Rättshjälpsmyndigheten, framöver har mycket att göra när det gäller att bedöma vad som är särskilda fall. Jag ska inte lägga mig i det. Däremot tror jag att vi i riksdagen behöver diskutera hedersproblematiken, och regeringen kommer att arbeta med den eftersom vi kommer att arbeta mot just kvinnovåld och annat. Jag vill därför gärna återkomma till att mycket också handlar om det sociala stödet och den uppbackning, i vid mening, som man måste få när man faktiskt vill hävda den rätt som man som enskild medborgare har enligt svensk lag, med de värderingar vi har. Där har vi mycket att göra för att ge dessa unga människor det stöd de kan behöva. Sedan måste rättsväsendet fungera, och vi måste på olika sätt, i lagstiftning och annat, se till att de aspekter som är speciella för hedersproblematiken ryms där och kommer till uttryck. Jag tror att det finns ett stort behov av fortbildning eller kompetenshöjning på alla nivåer inom rättsväsendet när det gäller det här området just för att det är så svårhanterligt. Därför hoppas jag att de resurser vi ger till polisen ska utgöra ett litet bidrag för att möjliggöra en ordentlig satsning. Som jag sade tidigare ska jag naturligtvis med intresse titta på det konkreta förslag som kommit från Socialdemokraterna eftersom jag tror att vi har ett ansvar att tillsammans hjälpas åt för att ge dessa ungdomar det stöd som de verkligen behöver.

Fru talman! Jag har just börjat min första mandatperiod i riksdagen, och justitieministern får rätta mig om jag har fel, men det är väl ändå så att det är justitieministern som statsråd som har ansvaret för att vara pådrivande i hur myndigheter utformar sin verksamhet? Då ter det sig lite märkligt att det är Rättshjälpsnämnden som på något sätt ska göra det. Det är klart att de ska se över regelverket, men mot bakgrund av det goda resonemang som justitieministern förde om hur viktigt det är att få hjälp och stöd måste hon väl ändå ha en egen åsikt. Det gäller speciellt när brottet sker utanför Sveriges gränser där man är som mest ensam och mest utsatt.

Fru talman! Låt mig först säga att jag håller med om att lagstiftningen i stort fungerat väl. Beatrice Ask hänvisar nu till att man följer utvecklingen. Det är ju självklart. Regeringen ska alltid följa all utveckling. Det är ingenting speciellt för just denna fråga, utan det gör man vad gäller alla frågor. Annars vore det ju tjänstefel. Det som nu är speciellt, men som då och då händer, är att det uppstått en mycket speciell situation, och man har kommit till klarhet om att det är någonting som inte fungerar. Detta är ett sådant fall. Utan att vare sig jag eller Beatrice Ask får tala om hur det enligt gällande lagstiftning skulle ha bedömts kan vi dock konstatera att det svajat ordentligt fram och tillbaka och att rättsläget varit allt annat än klart. Då är det justitieministerns uppgift att på olika sätt klargöra läget - genom att utvärdera, genom att göra en egen utredning. Man behöver inte tillsätta några stora statliga utredningar för det, utan det kan man lätt göra med den kompetens som finns på Justitiedepartementet eller genom att tillsätta en särskild utredare. Det är väldigt, väldigt enkelt. Man behöver inte hänvisa till stora utredningar som kommer så småningom. När det uppkommer ett sådant här specifikt och allvarligt fall ska varningsklockorna naturligtvis genast ringa hos en justitieminister, och hon ska inte säga: Ja, vi följer utvecklingen. Vi får se hur det går. Vi tillsätter en utredning. Tänk om det händer igen nästa vecka! Då kan man inte gärna säga att man utreder, att man tittar på de här sakerna. Jag förstår att justitieministern, som under de gångna veckorna aktivt hållit sig undan vad gäller den här frågan, inte kan uttala sig i det enskilda fallet, men alla är nog förvånade över att man inte säger: Ja, nu måste vi titta närmare på just det här specifika fallet så att det inte händer igen och att rättsläget i framtiden blir klart. Ingenting hindrar Beatrice Ask från att göra det, och det vore betydligt mer önskvärt än att hänskjuta saken på framtiden och säga att man följer utvecklingen. Det är ju så självklart att det inte ens behöver nämnas. Min första fråga är: Varför har inte justitieministern tagit initiativ till att göra en omedelbar utvärdering när vi konstaterat att det finns sådana brister, att rättsläget är så oklart som det är i detta fall? Jag vill också fråga: Vad krävs det för fall för att justitieministern ska reagera? Vad kan vara värre än det här? Vad är det för fall man väntar på för att göra utvärderingen? Det är konkreta frågor som jag hoppas att jag denna gång ska få svar på.

Fru talman! Det känns oerhört bra att den nya regeringen äntligen tagit hedersproblematiken på stort allvar, vilket framkom av de uttalanden som statsministern gjorde i samband med regeringsförklaringen. Jag menar att det är ett eftersatt område som inte minst den förra justitieministern inte gjort särskilt mycket åt och framför allt inte försökt förebygga. Jag ser också fram emot integrationsministerns arbete med hedersrelaterade frågor. Vad jag förstår kommer hon att kalla till sig den mest framträdande expertis som finns för att arbeta med problematiken på bred front. Det behövs mycket mer kunskap, och jag kan konstatera att det inom polisväsendet, som ju har att hantera dessa frågor när det gått så långt att det blivit fråga om allvarliga brott och i vissa fall till och med mord, finns stora brister och kunskapsluckor. Det har inom Rikskriminalpolisen tidigare funnits projektpengar för detta. De har haft en expert anställd, men det projektet avslutades under den förra justitieministern, och man har inte längre något uppdrag att arbeta med hedersrelaterat våld. Även bland de 21 polismyndigheterna finns luckor i kompetensen. Dessbättre förekommer det inte så ofta, men polismyndigheter kan råka ut för sådana här fall och behöva experthjälp från centralt håll, vilket de inte kan få i dag. Det är något som jag hoppas kommer att ligga i arbetet med hedersrelaterade frågor. Det handlar om ett arbete på flera plan, inte minst på socialministerns område, för att kunna förebygga hedersrelaterat våld så att det inte ens ska behöva inträffa. Det handlar om integration av de människor som kommer till Sverige, att de får vetskap om vad som gäller i vårt land, att det är en mänsklig rättighet för alla - oavsett religion, kultur och etniskt ursprung - att inte behöva bli utsatt för hedersrelaterat våld. Många flickor och pojkar lever i dag i familjer och kulturer där detta är vanligt. Dessbättre är det sällsynt att man utsätts för våld och hot, men många tvingas anpassa sig och begränsa sina liv och kan därmed inte delta i alla de aktiviteter som de normalt borde ha rätt till. Vidare ser jag fram emot översynen av rättshjälpen. Det är då viktigt att poängtera - jag tror att även regeringen ser det som viktigt - att de svenska medborgare som blir utsatta för våldsbrott i utlandet ska kunna få rättshjälp. Det gäller också fallen med de många bortrövade barnen. Förtvivlade föräldrar har stundtals problem med att få rättslig hjälp i olika processer. Jag ser därför fram emot det arbete som nu kommer att inledas vad gäller att ta aktiva krafttag mot hedersrelaterat våld i Sverige.

Fru talman! Återigen: Ja, justitieministern ska vara pådrivande i många frågor. Så är det. Jag får emellertid inte lägga mig i myndighetsutövningen. Visst kan man agera, och det är självklart att man ska utvärdera frågor. Men när det gäller ett pågående ärende, ett ärende som inte är helt avslutat - eller i varje fall inte kan sägas vara helt avslutat i alla delar - då är det kanske olämpligt. Det är väl rimligt att man väntar tills ett ärende är avslutat innan man slår på stora trumman. Jag kan försäkra att det hela tiden ringer klockor på Justitiedepartementet, och den typen av fall som interpellanten tagit upp väcker naturligtvis engagemang, ilska, sorg och vrede hos oss alla. Det första man tänker när man läser tidningen är givetvis: Hur fungerar det hela? Fungerar det inte? Vad ska det bli? Jag tror dock inte att man ska stå i riksdagens talarstol och säga att vi nu ska göra det och det innan ett ärende faktiskt förts i mål och vi sett resultatet av hur det nuvarande regelverket fungerar. Jag tror att man måste göra så. Det är viktigt att vi är noga med uppföljningen av de ärenden som handlar om hedersproblematiken eftersom de har specifika drag och är snåriga och svåra. Hillevi Engström beskrev de behov som finns, inte minst inom polisen, av att utveckla arbetet med dessa frågor. Jag vet att det som polisen hittills har gjort i många fall har varit mycket bra. Men många gånger har det funnits brister i bredden i stödet - de här flickorna har ofta behov av socialt stöd både under utredningsfasen och efteråt. Det är ett långsiktigt ansvar som vi måste kunna ta för att hjälpa dem, samtidigt som vi naturligtvis måste arbeta för att förändra värderingar och ta de värderingsstrider som krävs. Det handlar om att slåss för enskilda människors rättighet att leva sitt eget liv. I det här fallet fungerade regelverket någorlunda, att döma av det vi kan se i dag. Jag hoppas att vi ska få möjlighet att se det fungera också i fortsättningen.

Fru talman! Jag har hittills haft tre interpellationsdebatter med Beatrice Ask. Hon har utvecklat en alldeles speciell egenskap, nämligen att hon inte alls svarar på frågor. Jag ställde här frågan varför man inte gör något konkret, men i stället för att svara på den kallade hon in Hillevi Engström, som brukar få företräda Beatrice Ask i medierna och i andra sammanhang. Det är intressant att detta också gäller i interpellationsdebatter. Hillevi Engström är en duktig ersättare, men det kanske vore bättre om justitieministern själv svarade. I stället tog Hillevi Engström upp en ny fråga med mig. Jag diskuterar gärna de satsningar som har gjorts, och det får vi tillfälle att göra i justitieutskottet, men här kanske vi ska hålla oss till interpellationen. Låt oss återkomma om de satsningar som har gjorts tidigare när det gäller de utsatta flickorna, de områden där dessa människor bor och de förändringar som har nämnts. Jag tycker dock inte att det hör till den här debatten. Jag vill i stället framföra en konkret synpunkt. Jag ska inte föra in några nya frågor eftersom Beatrice Ask inte har någon möjlighet att replikera. Jag vill bara upprepa: Det är inga problem alls att omedelbart börja utreda detta på Justitiedepartementet. Det finns inga hinder. Nu har man fått ett slutgiltigt svar, och så snart man ser problematiken är det bara att trycka på startknappen. Den passivitet som har utmärkt detta är slående. Jag hoppas att Beatrice Ask tar sitt förnuft till fånga och omedelbart sätter i gång med detta. Sedan vet vi alla att man inte får lägga sig i ett enskilt ärende. Men lagstiftningsinitiativ uppkommer gärna när man ser att ett problem uppstår. Jag ställde frågan vad som i så fall krävs för att man ska ta ett sådant initiativ. Det kan inte gärna gå mycket värre än vad det har gjort för den här flickan, för att ett initiativ kan tas. Därför kräver jag att Beatrice Ask omedelbart tar initiativ till att utvärdera den här bestämmelsen, så att vi ska slippa se denna oklarhet i framtiden! Jag hoppas att man inte lägger detta i framtida stora utredningar utan att man tar initiativ i dag, den 23 november 2006.

Fru talman! Thomas Bodström är intressant. Just i det här fallet visade det sig ju att reglerna fungerade. Den stackars flickan får rättshjälp. Jag förstår inte upprördheten över var ärendet slutade, även om det förstås inte är helt avslutat i juridisk mening. Frågan som interpellanten tar upp handlar om hur man kan säkerställa att kvinnor som hamnar i svårigheter på grund av hedersproblematik får rättshjälp och annat stöd. Det är en vidare fråga, som är otroligt viktig. Där har jag konstaterat att vi ännu inte fullt ut har sett hur rättshjälpssystemet fungerar. Det är viktigt att se på detta. Jag har konstaterat att det finns krav från riksdagen på att man ser över rättshjälpen utifrån andra aspekter och att det finns en rad åtgärder som vi inte har diskuterat i dag som är nödvändiga för att ta itu med problemet. Jag vill också påpeka för kammaren att jag inte har kallat in vare sig Hillevi Engström, Jan Ertsborn eller Carl B Hamilton. Mina kamrater i allianspartierna har den egenskapen att de inte ens frågar om lov om de får delta i debatterna, och det är jag väldigt glad för. Jag är också glad för att ledamöterna i våra allianspartier har kompetens och erfarenheter som gör att de bidrar till debatten. Vi har alltid en glad och bra debatt. Om sedan Thomas Bodström tycker att de andra ledamöternas synpunkter är mer värda än mina så må det vara hänt. Då hoppas jag att det också innebär att det blir en intensiv och spännande debatt i olika riksdagsärenden framöver. Thomas Bodström är ju relativt ny i den branschen.