Rätten att studera för personer med funktionsvariationer

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ilona Szatmari Waldau har frågat mig hur jag avser att säkerställa att studenter med funktionsnedsättning får det stöd de behöver för att kunna studera på högskola och universitet.

Den svenska högskolan ska vara välkomnande för alla som har förutsättningar att klara högskolestudier, oavsett bakgrund, kön eller funktionsnedsättning. Det är därför positivt att allt fler studenter tar del av de stöd som finns att få.

Universitet och högskolor får avsätta 0,3 procent av sina utbildningsanslag för särskilt pedagogiskt stöd, inklusive teckenspråkstolkning, för studenter med funktionsnedsättning. Utöver detta kan lärosätena ansöka hos Stockholms universitet om bidrag för de kostnader som överstiger 0,3 procent av anslaget. Totalt betalades det 2019 ut 90 miljoner kronor för pedagogiskt stöd i form av anteckningsstöd, teckenspråkstolkning, mentorsstöd och handledning. Detta är den högsta summa som har betalats ut hittills för detta ändamål. Vid varje lärosäte finns minst en samordnare som stöder studenter med funktionsnedsättning.

Utöver det pedagogiska stödet kan studenter också få hjälp med anpassad kurslitteratur från Myndigheten för tillgängliga medier. Det finns 27 miljoner kronor per år avsatta för detta ändamål. Dessutom finns det också ett särskilt utbildningsstöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, som lärosätena kan ansöka om. Stödet omfattar knappt 6 miljoner kronor per år och erbjuds studerande med svåra rörelsehinder eller psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Myndigheten har tagit upp frågan om utformningen av stödet vid dialog med Utbildningsdepartementet.

Universitets- och högskolerådet, UHR, har enligt sin instruktion i uppgift att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom högskolan. Därför fick UHR 2018 i uppdrag att sprida goda exempel på åtgärder för att öka tillgängligheten och motverka diskriminering av studenter med funktionsnedsättning.

Jag är väldigt mån om att systemet ska fungera så bra som möjligt för de studenter med funktionsnedsättning som söker stöd. För regeringen är det viktigt att fler personer med olika typer av funktionsnedsättningar söker sig till högre utbildning och att de under sin studietid får det stöd de behöver för att slutföra sina studier. Det handlar både om den enskilde studentens rätt att studera och om vikten av att ta till vara alla människor på arbetsmarknaden. Detta är alltså en viktig fråga för oss, och jag kommer därför att noga följa utvecklingen inom området.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Matilda Ernkrans för svaret. Min fråga var: Hur avser statsrådet att säkerställa att studenter med funktionsnedsättning får det stöd de behöver för att kunna studera på högskola och universitet? Det svar jag fått besvarar egentligen inte frågan. Vi får veta vad regeringen vill och vad som görs i dag och att statsrådet noga följer utvecklingen inom området.

Det är naturligtvis bra att regeringen och statsrådet är överens med mig om att det är viktigt att personer med olika typer av funktionsnedsättningar söker sig till högre utbildning och att de under sin studietid ska få det stöd de behöver för att kunna slutföra sina studier. Men hur säkerställer regeringen och statsrådet att alla får det stöd de behöver, vid sidan av uppdraget till UHR? Och vad innebär det egentligen att noga följa utvecklingen inom området?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet till exempel redan i dag att de medel som Specialpedagogiska skolmyndigheten har till sitt förfogande inte räcker. Myndigheten har tvingats sätta ett tak per timme. Det täcker inte kostnaden, och man beviljar inte heller alla ansökningar.

Vi vet också att det finns brister ute på våra högskolor när det gäller både den fysiska och den psykiska tillgängligheten. De studenter som behöver anpassad litteratur, till exempel personer med synnedsättning, har ibland svårt att få tag på litteraturen och får merkostnader. Lokalerna är inte alltid anpassade efter de behov som studenterna har; det kan till exempel gälla mer avskilda tentamensmöjligheter.

Statsrådet nämner det stöd som högskolorna själva kan använda, 0,3 procent av sitt anslag, och att mer kan sökas via Stockholms universitet. Som statsrådet själv nämnde har trycket på Stockholms universitet ökat, och mer pengar betalas ut.

Även om allt stöd är bra är det fler studenter som blir berättigade till stödet. Antalet ökar kraftigt, så 0,3 procent av anslaget ska nu räcka till väldigt många fler. Statsrådet får upplysa mig om vad taket för Stockholms universitets extrastöd kan vara. Vi ser redan tendenser till att pengarna inte räcker och att studenterna inte får det stöd som de borde ha rätt till.

Den som på grund av sin funktionsnedsättning studerar i långsammare takt kan få studiemedel för detta. Det innebär en större låneskuld än vad en person som studerar i full takt får för samma utbildning. Den som studerat i långsammare takt kan få det extra lånet avskrivet, men eftersom man söker det efteråt finns det ingen garanti för detta. Jag tror att även detta, risken för en högre skuldsättning, kan vara ett hinder för den som vill studera.

Mellan 2008 och 2018 ökade antalet studenter som fick stöd för psykisk funktionsnedsättning från 700 till över 6 000. Det är jättebra att fler och fler studenter får rätt till stöd, men antalet personer med funktionsnedsättning på våra lärosäten har troligtvis inte ökat. De som får stöd i dag är de som tidigare studerade utan stöd och kanske i många fall misslyckades.

Ett avhopp är ett misslyckande för studenten men också för lärosätet och samhället. Troligtvis kostar det också samhället, och inte bara studenten, ganska mycket.

Jag vill egentligen upprepa min fråga: Hur avser statsrådet att säkerställa att studenter med funktionsnedsättning får det stöd de behöver för att kunna studera på högskola och universitet i framtiden?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är mycket väl medveten om de utmaningar som studenter med funktionsnedsättning kan möta i sina studier. Det är viktigt att högskolan är välkomnande för alla som kan klara högskolestudier och att det finns en god tillgänglighet och stödinsatser på lärosätena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag valde att svara på frågan om hur vi säkerställer att detta fungerar genom att ge ett väldigt heltäckande svar om alla de stödinsatser som finns vid våra universitet och högskolor. Detta är något som är mycket bredare än det viktiga stöd som SPSM kan ge.

Men med detta sagt vill jag också säga att Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, ännu inte har inkommit med sitt budgetäskande. Det gör de den 1 mars, och när det är gjort kommer vi naturligtvis att titta på det. Frågan om att ge pengar i budget är lite tidigt väckt just nu, men det betyder inte att det inte är angeläget att tala om alla studenters tillgång till högskolor och universitet.

Jag vill också vara noga med att universitet och högskolor aktivt ska främja och bredda rekryteringen till högskolan - det ska de göra utöver att de ska se till att de möter studenter med funktionsnedsättningar på ett klokt och bra sätt och att dessa studenter får en bra studietid och klarar av sin utbildning. Samhället behöver helt enkelt ta vara på alla de talanger som finns, som vill och kan ta sig an högre utbildning. Också för att klara de utmaningar vi har när det gäller framtidens kompetensförsörjning behöver vi få bukt med mycket av den snedrekrytering som finns i fråga om högre utbildning.

Jag har gett UKÄ ett uppdrag att utvärdera hur lärosätena jobbar med breddad rekrytering. Det är en analys som jag ser fram emot att ta del av för att få inspiration till nya åtgärder för att se till att vi har högskolor och universitet som är tillgängliga och välkomnande för alla.

Det skulle vara intressant att veta vad riksdagsledamoten Szatmari Waldau och Vänsterpartiet vill göra för att bredda rekryteringen av studenter till högre utbildning.

Fru talman! Jag är nöjd med det svar jag har fått från statsrådet när det gäller vad vi gör i dag. Där var interpellationssvaret väldigt täckande. Men när det finns brister måste vi också prata om hur vi kan åtgärda dem. Jag tror kanske inte att vi är helt oöverens om vikten av att åtgärda bristerna. Vi är inte heller oöverens om hur viktigt det är att bredda rekryteringen till högre utbildning.

Att bryta snedrekryteringen till högre utbildning är en av Vänsterpartiets hjärtefrågor inom området högre utbildning. Där spelar inte bara funktionsnedsättningar roll. Också etnisk bakgrund, ekonomiska faktorer, klass och kön påverkar om man söker till en högre utbildning eller inte. Detta påverkar vilka möjligheter man har inom akademin och vilka utbildningar man söker. Det påverkar i fråga om man söker vidare till forskarutbildning, och det påverkar vilka möjligheter man har att verka inom akademin i ett yrke.

Vi behöver arbeta på bred front utanför och inom akademin för att bryta snedrekryteringen och få fler - både personer med funktionsnedsättning och andra - att söka till högre utbildning.

Ska vi specifikt kunna öka antalet studenter med funktionsnedsättning på högskolan krävs det inte bara åtgärder inom högskolan, vilka är nog så viktiga. Det krävs också stora åtgärder inom grundskolan och gymnasieskolan. Vi vet att det är många unga med framför allt neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som kallas för hemmasittare - jag tycker inte att det är ett bra ord. De går inte till skolan eftersom skolan inte klarar av att hantera deras specifika funktionsnedsättning. De väljer att stanna hemma. Det är en otrolig utmaning. Hur ska dessa personer kunna söka till högskolan när de inte går i gymnasiet? De kanske inte ens går i grundskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta leder vidare till hur högskoleprovet är utformat för att passa personer med funktionsnedsättning. Det finns vissa utmaningar med högskoleprovet när det gäller hur personer med funktionsnedsättning ska kunna göra det och när de får göra det.

Jag återkommer egentligen till min fråga. Det är, som sagt var, jättebra att det har getts uppdrag till UKÄ och att statsrådet inväntar det svaret. Men vilka tankar har statsrådet i dag om hur man ska kunna uppnå en större rekryteringsbas när det gäller högskolan och hur vi ska kunna se till att alla som befinner sig på högskolan har exakt samma förutsättningar att klara av sina studier?

Fru talman! Som jag sa är jag medveten om de utmaningar som studenter med funktionsnedsättningar kan ha och möta i sina studier. Jag tycker att det är viktigt att regeringen kan få på plats en hel del nya åtgärder inte minst för att i hela utbildningskedjan stärka möjligheten för människor med funktionsnedsättningar att få del av den kunskap de har rätt till. Det handlar också om möjligheten att ta sig vidare till högre utbildning.

En viktig nyckel och del i detta är bland annat att vi nu i samarbetet i mitten av svensk politik kan gå fram med att förstärka NPF-kunskaperna i våra lärarutbildningar. Detta är något som våra lärarstudenter ska få en mycket större kunskap och kännedom om, för det är något som man har nytta av i varje klassrum.

Jag är också väldigt glad över att vi kan fortsätta att jobba med att se till att vi har högre utbildning i hela landet. Vi kan jobba vidare med distansutbildningar av olika slag.

I svaret på frågan från Ilona Szatmari Waldau ville jag, som sagt, verkligen visa bredden av de insatser som finns för att stötta människor med funktionsnedsättningar så att de kan ta till sig och genomföra sina studier inom högskola och universitet. Det var också ett sätt för mig att visa regeringens och mitt fortsatta engagemang i denna fråga. Det är nämligen väldigt viktigt att vi har högskolor och universitet som är välkomnande för alla som kan klara sina högskolestudier, och det oavsett kön, bakgrund eller funktionsnedsättning.

Jag tycker att det uppdrag som har getts till UKÄ om breddad rekrytering är viktigt. Jag tycker också att det arbete som Universitets- och högskolerådet gör är viktigt. De har som uppgift att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom högskolan. Bland annat fick de i uppdrag att sprida goda exempel på genomförda åtgärder i syfte att minska diskriminering och öka tillgängligheten. De goda exemplen finns samlade i rapporten En högskola för alla, som kom i höstas. Där finns ett sextiotal goda exempel. Det handlar om allt från informationsinsatser för studenter till kompetensutveckling av personal. Samlingen innehåller även exempel på hur organisation, rutiner och teknik kan utvecklas för att öka tillgängligheten.

Det vore intressant att höra om ledamoten har hunnit ta del av den rapporten. Jag tycker själv att det finns väldigt mycket som våra högskolor och universitet kan fortsätta att utveckla för att bättre kunna möta studenter med funktionsnedsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har tagit del av den rapporten. Vi vet att det finns brister som behöver åtgärdas. Det är dem vi debatterar här i dag. Vi har kanske inte riktigt hittat de åtgärderna. Därför vill jag säga att Vänsterpartiet i en motion har föreslagit att det ska tillsättas en utredning som har ett helhetsperspektiv på frågan om tillgänglighet till universitet och högskolor för personer med funktionsnedsättning. Vi får se hur majoriteten kommer att ställa sig till den motionen när den behandlas i kammaren.

Och i vårt budgetförslag, som tyvärr föll, finns förslag om att lägga 1 000 kronor extra på varje helårsstudent för att öka högskolornas budget. Det hade också ökat möjligheten att göra särskilda insatser för studenter med funktionsnedsättning. Det är precis som i den grundläggande utbildningen: Har man mer resurser för den ordinarie utbildningen är det oftast färre som behöver extra insatser. En satsning på varje student kan då innebära att färre behöver insatser. Det är precis som det är i grund- och gymnasieskolan: Ju mindre pengar man har per elev, desto fler behöver extra insatser. Det är också därför som vi i Vänsterpartiet nu gör en extra satsning på välfärden med mer pengar till kommunerna, så att de inte behöver göra nedskärningar i skolan. Nedskärningar i skolan drabbar alltid dem som har störst problem med att nå målen.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med att den svenska högskolan ska vara välkomnande och ett möjligt val för alla som har förutsättningar att klara högskolestudier, oavsett bakgrund, kön eller funktionsnedsättning. Det är en viktig utgångspunkt för mig som socialdemokrat och som ansvarigt statsråd. Jag ser därför väldigt positivt på att det är allt fler studenter som tar del av det stöd som finns att få.

Regeringen avsätter årligen särskilda medel för studenter med funktionsnedsättningar för att de ska få stöd i sina studier. Jag är mycket mån om att detta system ska fungera så bra som möjligt för studenter med funktionsnedsättning. Jag tänker ge detta mitt fortsatta engagemang. Det är viktigt att vi tar vara på alla de talanger som finns och som har möjlighet och vilja och som älskar att studera på en högre utbildning. Vi behöver dem i vårt starkare samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.