Ratificering av ILO:s konvention 190

Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat statsrådet Nina Larsson om statsrådet och regeringen avser att ratificera ILO:s konvention 190 och, i så fall, när samt vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta för att stärka det förebyggande arbetet mot våld och trakasserier i arbetslivet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det numera är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att tacka Johanna Haraldsson för frågan. Arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier är en prioriterad fråga för regeringen. Ingen ska behöva utsättas för våld eller trakasserier på sin arbetsplats.

För att få en bra struktur på arbetsmiljöarbetet, bland annat mot våld och trakasserier i arbetslivet, beslutar regeringen vanligen om en i tiden bestämd arbetsmiljöstrategi. Med ledning av strategin tar Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap årligen fram åtgärdsplaner inom sina respektive områden för att genomföra arbetsmiljöstrategin i samverkan med arbetsmarknadens parter. Åtgärdsplanerna följs upp och rapporteras till regeringen. Därutöver har regeringen bland annat fortsatt arbetet med ett löpande arbetsmiljöforum för dialog med representanter för arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter.

Den nuvarande arbetsmiljöstrategin för 2021–2025 En god arbetsmiljö för framtiden upphör vid utgången av innevarande år. Regeringen tillsatte därför 2024 en särskild utredare med uppgift att ta fram förslag på en ny arbetsmiljöstrategi, med förslag på åtgärder, för åren 2026–2030 (dir. 2024:56). Den särskilda utredaren överlämnade den 10 juni 2025 betänkandet En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv (SOU 2025:73). Betänkandet har remitterats.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förebygga våld och trakasserier mot arbetstagare. Till exempel fattade regeringen den 13 mars i år beslut om propositionen Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m. (prop. 2024/25:141).

ILO:s konvention 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet, som syftar till att skydda arbetstagare och andra personer i arbetslivet mot våld, trakasserier och könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier i arbetslivet, är ett betydelsefullt led i arbetet med att motverka våld och trakasserier i arbetslivet såväl globalt som nationellt.

Frågan om att ratificera konvention 190 bereds just nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, särskilt för att arbetsmarknadsministern uttrycker att ILO:s konvention är betydelsefull i arbetet med att motverka våld och trakasserier i arbetslivet.

Våld och trakasserier på våra arbetsplatser är ett stort problem. Unga kvinnor är särskilt utsatta, enligt undersökningen Arbetsmiljön 2024. Personal inom LSS vittnar om våld och mordhot. Tågvärdar knivhotas och misshandlas. Butikspersonal rånas. Vårdbiträden blir slagna av patienter.

Att människor går till jobbet och riskerar att utsättas för våld är helt oacceptabelt. Gemensamt för många av dessa fall är att arbetsgivaren inte gjort tillräckligt för att förebygga och förhindra situationer där löntagare utsätts. Det sätts inte in tillräckliga resurser för att skydda arbetstagare från hot och våld. Bristande bemanning och otillräckligt stöd från arbetsgivare skapar en grogrund för våld och trakasserier på våra arbetsplatser.

Fack, skyddsombud och Arbetsmiljöverket pekar på bristande riskbedömningar, återigen, på bristande introduktion och utbildning för personal och på ensamarbete som en tydlig riskfaktor.

Fru talman! År 2019 antog ILO konvention 190 om att avskaffa våld och trakasserier i arbetslivet. Beslutet togs med stor majoritet, och Sverige röstade för ett antagande av konventionen.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen lät utreda hur konventionen skulle kunna implementeras i Sverige. Utredningen visade att svensk lag redan är förenlig med konventionen och föreslog åtgärder för att stärka det förebyggande arbetet för att minska utsattheten för våld och trakasserier på våra arbetsplatser. Utredningen skickades på remiss. När Tidöregeringen tillträdde fanns utredning och remissvar klara, och ansvarig minister uttryckte redan då en ambition om ratificering.

Men sedan har inte så mycket hänt, tyvärr. År 2023 fick jag veta att ministern ville avvakta ett EU-beslut innan man lade fram frågan om ratificering till riksdagen. Strax innan beslutet från EU för över ett år sedan meddelade samma minister att hon hade för avsikt att ratificera konventionen. Gång på gång har jag fått svaret när jag har frågat: Frågan bereds i Regeringskansliet. Samma svar får jag i dag. Det brukar vara svaret. Men till skillnad från många andra frågor har det tydligt uttalats en positiv inställning till att ratificera konventionen.

Jag har under dessa tre år litat på att regeringen kommer att lägga fram ett förslag om ratificering av ILO 190 för riksdagen under mandatperioden, av den enkla anledningen att man, trots att det har tagit tid, gång på gång har sänt ut positiva signaler.

Att ratificera ILO 190 är varken komplicerat eller kontroversiellt. Allt är klart, och det borde vara en ganska enkel process. Så min fråga till arbetsmarknadsministern kvarstår: Avser regeringen att ratificera ILO:s konvention 190 och i så fall när? Tror man sig kunna göra det under denna mandatperiod?

Fru talman! Jag får också passa på att hälsa arbetsmarknadsministern välkommen till kammaren. Vi kommer säkert att ha anledning att ses många gånger här framöver eftersom ministern ansvarar för frågor som är väldigt viktiga för många människor i landet.

Jag vill också tacka Johanna Haraldsson, som har lyft frågan. Som Johanna Haraldsson säger är det ingen ny fråga utan en som varit närvarande ett antal gånger här i kammaren.

I somras och förra sommaren hade jag den stora äran och det stora nöjet att få gästa ILO:s arbetskonferens i Genève som en av två riksdagsledamöter från Sverige. Det som slog mig var hur oerhört viktigt det är att Sverige är närvarande i dessa forum. Vi lever i en tid då internationellt samarbete tyvärr alltmer ifrågasätts och länder som tidigare varit väldigt närvarande i internationella sammanhang alltmer backar undan från dessa. Ett tydligt exempel, även om det kanske skett en viss förbättring på sistone, är USA. Det är därför viktigt att Sverige är närvarande och går i bräschen i denna typ av internationella sammanhang.

För den som inte vet är ILO en sammanslutning där arbetsmarknadens parter, alltså arbetsgivare och arbetstagare, och olika staters regeringar möts och antar konventioner och rekommendationer på arbetsrättens område.

När jag var i Genève och förutom den svenska arbetsmarknadens parter träffade parter från runt om i världen och representanter för regeringar var det en fråga som dök upp ganska många gånger när de insåg att jag var svensk. Jag kan inte svara på när de insåg det, men frågan som hela tiden återkom var: Varför har Sverige inte ratificerat ILO:s konvention 190? Jag fick frågan flera gånger under dagarna i Genève.

Jag kunde inte svara. Jag vet inte vad som är hindret, och det blir inte mycket klarare här i dag. Det är glädjande att höra att det fortfarande finns en positiv ansats och att frågan bereds i Regeringskansliet, men det blir inte tydligare vad det är som gör att detta drar ut på tiden. Utredningen har ju legat klar ett tag hos regeringen nu.

Som ledamoten Haraldsson nämnde röstade Sverige för konventionen när den behandlades 2019, så det borde inte föreligga några politiska skäl att inte ratificera den. Jag har inte heller upplevt, vare sig i dag eller i tidigare diskussioner, att det finns några politiska eller ideologiska skäl bakom detta. Det gör ju att man blir fundersam över vad som gör att konventionen inte kan ratificeras.

Jag vill uppmana regeringen att handlägga detta så snabbt som möjligt. Jag hoppas att man gör det. Detta är en viktig fråga och en viktig konvention, och det är viktigt att Sverige verkligen tar ledartröjan i den här typen av internationella sammanhang, framför allt med tanke på att vi tyvärr nu ser att en hel del länder som tidigare haft den rollen alltmer backar undan från det internationella samarbetet.

Fru talman! Vi ser ett arbetsliv som tenderar att försämras. Det blir otroligt hårt på vår arbetsmarknad. I alla möjliga rapporter de senaste åren har bland annat ett flertal fackförbund påpekat att det förvärras och att klimatet hårdnar. Handelsanställdas förbund och Kommunal har i ett antal rapporter visat hur tufft det är på svensk arbetsmarknad och att ensamarbete kan leda till just den typ av utsatthet, hot och våld som förekommer och inte minst trakasserier i den breda bemärkelsen. Som interpellanten Johanna Haraldsson var inne på utsätts unga kvinnor med ofta ganska otrygga anställningar också för sexuella trakasserier i mycket högre grad än vi kanske tror i Sverige 2025. Men så är fallet.

Det är otroligt tufft. Det hårdnar och pågår hela tiden på många fler platser än vi kanske tror. Jag vet att såväl experter som myndigheter och fackförbund visar på en ganska stor förändring och ökning när det kommer till hot, våld och trakasserier på våra arbetsplatser. Det går alltså inte i rätt riktning, om vi säger så. Det är inte så att det minskar, att vi får ett bättre klimat på våra arbetsplatser, att det har blivit lättare att hantera detta och att det förekommer i lägre grad än tidigare. Det är inte den trenden vi ser utan snarare den rakt motsatta.

I dessa tider, när vi ser en arbetsmarknad med den utvecklingen, tänker jag att man behöver vidta ännu tydligare och fler åtgärder och komma tillbaka till frågan som den här debatten handlar om: ILO 190. Vi har frågat regeringen om detta ett flertal gånger sedan den tillträdde. Jag vill påstå att vi, när vi lämnade över regeringsmakten, lämnade över ett dukat bord åt regeringen när det gäller just ILO 190. Regeringen kunde bara ta vid och lägga fram ett lagförslag och en proposition för oss i riksdagen om att implementera den i svensk lagstiftning.

Nu står vi här och ska alldeles strax, om ett par veckor, öppna det sista riksmötet för mandatperioden. Jag brukar, fru talman, normalt ha en lista på mitt skrivbord över vilka lagförslag som regeringen har för avsikt att genomföra under det kommande riksmötet. Jag tänker att jag kommer att ha en sådan även den här gången. Med tanke på den positiva inställningen, att det inte uppges några andra hinder och att frågan har beretts i Regeringskansliet ganska länge nu tänker jag att den borde finnas med på den propositionslista som vi kommer att få om ungefär två veckor.

Det skulle inte vara att gå händelserna i förväg speciellt mycket om statsrådet skulle säga att frågan kommer att finnas med på listan när jag kommer till mitt skrivbord om två veckor. Kommer den att stå med där? Kommer detta att genomföras under riksmötet?

Fru talman! Jag tror att vi är helt eniga om att våld och trakasserier på arbetsplatserna är oacceptabla företeelser. Som jag har nämnt tidigare är arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier en prioriterad fråga för den här regeringen. Ingen ska behöva utsättas för våld eller trakasserier på sin arbetsplats.

ILO:s konvention 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet syftar till att skydda arbetstagare och andra personer i arbetslivet mot våld, trakasserier, könsrelaterat våld och könsrelaterade trakasserier och är ett betydelsefullt led i arbetet med att motverka våld och trakasserier i arbetslivet såväl globalt som nationellt.

Man bör se det här i ljuset av att regeringen löpande följer utvecklingen på arbetsmarknaden. Om regeringen sett att det funnits strukturella problem som måste åtgärdas har den arbetat fram förslag på sådana åtgärder. Ett exempel är den proposition som jag tidigare nämnde om ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier.

En särskild utredare har utrett om svensk rätt är förenlig med den konvention som det hänvisas till. I betänkandet gör den särskilda utredaren bedömningen att svensk rätt redan är förenlig med konventionen. Och förra våren, i mars 2024, fattade Europeiska unionens råd beslut om att uppmana alla medlemsstater att ratificera konventionen.

Det finns redan ett tydligt regelverk inom arbetsmiljölagen. Som vi har pratat om tidigare här i dag är det och kommer det fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet samt arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön som är grunden för en god arbetsmiljö. Det ska vara en naturlig del av verksamheten för alla arbetsgivare, såväl stora som små.

Det bedöms angeläget ur såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv att Sverige ratificerar ILO:s konvention 190. En svensk ratificering skulle bidra till att understryka och bekräfta allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier. Konventionen är som sagt ett betydelsefullt led i arbetet, både globalt och nationellt.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för de inte jättetydliga men ändå ganska tydliga och positiva beskeden i den här frågan!

Att regeringen har gått vidare med förslagen om att stärka skyddet för offentliganställda är bra. Vi socialdemokrater står helhjärtat bakom den nya lagstiftningen. Det är kanske inte konstigt, med tanke på att det var vi som tillsatte den utredning som ligger till grund för att de nya reglerna har kommit på plats.

Det förstärkta skyddet handlar till stor del om straffskärpningar. Det är bra. Men det tar sikte på det som händer efter att någon redan har blivit utsatt, när skadan redan är skedd. Arbetet som förebygger och förhindrar att arbetstagare utsätts berörs inte av den lagstiftningen. Det förebyggande arbetet på arbetsplatserna behöver stärkas. Vi är överens om att vi har en bra lagstiftning, men på arbetsplatserna gör man inte alltid precis det man ska.

Vi socialdemokrater har föreslagit att begränsa ensamarbete i verksamheter där risken för hot och våld är särskilt hög. Att arbeta ensam gör arbetstagare mer sårbara och ökar riskerna.

Flera fackförbund, bland annat Seko, Handels, som min kollega sa här tidigare, och även Kommunal, har lyft fram samma behov. Det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver stärkas. Riskbedömningarna måste bli bättre och åtgärderna mer träffsäkra. Det här säger vi om och om igen. Men vi behöver också vidta åtgärder för att det verkligen ska bli så. Det krävs bredare kunskap bland arbetsgivare om hur hot och våld kan förebyggas och hanteras.

Vi socialdemokrater har även föreslagit något som också finns utrett och klart: att fler brister i arbetsmiljön ska beläggas med sanktioner. Det ska straffa sig om arbetsgivare inte jobbar systematiskt och förebyggande.

Ratificeringen av ILO 190 är en viktig signal, men mer måste göras. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern om han delar uppfattningen att ensamarbete i riskfyllda miljöer är ett problem och om han är beredd att agera. Vilka insatser kan behövas för att stärka arbetsgivarens kunskap om hot, våld och trakasserier? Vilka andra konkreta insatser tittar regeringen på för att minska hot och våld i arbetslivet?

Men framför allt vill jag återvända till huvudfrågan. När kommer regeringen att lägga fram ett förslag för riksdagen om ratificering av ILO 190?

Fru talman! Jag delar helt arbetsmarknadsministerns bild av att det är viktigt att Sverige ratificerar den här konventionen. Något som jag har lärt mig under mina besök på ILO:s arbetskonferens är att Sverige ses som och är en viktig aktör i de här frågorna.

Sverige är en förebild när det kommer till många av de arbetsrättsliga frågorna och hur vi historiskt har valt att lösa arbetsrättsliga problem i det här landet. Det gör att många länder runt om i världen ser upp till Sverige och förväntar sig att Sverige går i bräschen och agerar i dessa frågor.

Jag delar helt arbetsmarknadsministerns bild att Sveriges ratificering verkligen skulle understryka hur viktig konventionen är. Därför hoppas jag att statsrådet och regeringen Kristersson snarast återkommer till Sveriges riksdag med något slags proposition eller vad som nu krävs för att konventionen ska kunna ratificeras.

Jag vill också uppmana arbetsmarknadsministern att, om tillfälle ges, besöka ILO:s arbetskonferens i Genève, för det är verkligen en mycket givande upplevelse, enligt min uppfattning.

Jag ska försöka mjuka upp den fråga som ställdes här om när ett förslag kommer att läggas fram och i stället fråga så här: Bedömer statsrådet att risken är överhängande för att vi behöver stå här i slutet av nästa riksmöte och ha en liknande interpellationsdebatt, eller tror statsrådet att den risken är mindre överhängande eller kanske till och med obefintlig?

Fru talman! Vi har debatterat den väldigt viktiga frågan om arbetsmiljö i dess helhet och framför allt den del som handlar om hot, våld och trakasserier. Vi har kokat ned det till att vi behöver fullgöra de åtaganden som vi har sagt att vi ska fullgöra, både nationellt och internationellt, när det gäller att implementera ILO:s konvention 190. Jag hör även i den här debatten att statsrådet tycker att detta är bra och viktigt och att det skulle kunna vara på sin plats. Jag tycker mig höra att det skulle tjäna dessa frågor väl på arbetsmarknaden om den kom på plats.

Jag har hört regeringen säga detta tidigare under mandatperioden. Därför blir vår fråga inte orimlig, när vi nu är så överens och tycker att något är så bra. Jag vill därför särskilt understryka, fru talman, att det skulle vara bra för regeringen och ge rätt mycket goodwill att göra detta. Vi skulle inte bli upprörda. Jag tror inte att många andra skulle bli speciellt upprörda heller, utan det skulle snarare landa i väldigt god jord.

Jag vill komma tillbaka till frågan och få ett lite tydligare besked. Jag tycker kanske inte att det var ett så tydligt besked om huruvida något kommer att hända under den här mandatperioden. Kommer ett förslag att läggas på riksdagens bord under det kommande året?

Om vi inte kan få ett svar i dag blir jag lite orolig. Man borde ha kommit så pass långt i beredningen av frågan i Regeringskansliet att det är dags att kunna säga något om det. Kommer det, eller kommer det inte? Det är inte en jättesvår fråga. Med tanke på att tiden börjar rinna ut den här mandatperioden förväntar jag mig ett lite tydligare svar.

Fru talman! Låt mig lyfta upp det faktum att det finns ett tydligt regelverk i dag genom arbetsmiljölagen. Det är och kommer fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet, som flera har lyft upp här i dag, samt arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön som är grunden för en god arbetsmiljö.

Dagens arbetsliv präglas av en rad omvärldsförändringar och faktorer som på olika sätt påverkar förutsättningarna. Det gäller bland annat brottslighet och arbetstagares utsatthet för hot, påtryckningar, trakasserier och våld. Vi har en tilltagande digitalisering och utveckling av ny teknik, distansarbete, arbetsrelaterad stress, internationalisering, grön omställning med mera.

Jag vill lyfta fram det arbete som nu pågår i Regeringskansliet. Med anledning av att den nuvarande arbetsmiljöstrategin löper ut mottog vi i juni ett utredningsbetänkande med ett förslag till en ny arbetsmiljöstrategi. Syftet med uppdraget har varit att ange inriktningen för regeringens arbetsmiljöpolitik med fokus på att möta alla de utmaningar och möjligheter som det förändrade arbetsliv som jag just beskrev medför.

Utredningen har analyserat genomslaget för den nuvarande arbetsmiljöstrategin med särskilt fokus på strategins delmål och bedömt att dessa är ändamålsenligt utformade. Med dem som utgångspunkt har utredningen lämnat ett förslag till ny arbetsmiljöstrategi för perioden 2026–2030, inklusive vilka delmål som bör gälla, och har även föreslagit fortsatta åtgärder för perioden som på ett långsiktigt hållbart sätt kan bidra till att strategin får genomslag i arbetslivet.

Fru talman! Det är jättebra med en ny arbetsmiljöstrategi. Det var faktiskt inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här regeringen. Jag är glatt överraskad över att Tidöregeringen går fram med en ny arbetsmiljöstrategi. Jag har också förstått att arbetet med att ta fram den har varit bra och framgångsrikt och skett i bred dialog.

Jag hoppas verkligen att en ny strategi blir startskottet för verklig action när det kommer till arbetsmiljöarbetet och att vi faktiskt får se fler propositioner och förslag från regeringen baserat på de handlingsplaner och den strategi som man nu tar fram.

Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för den här debatten, men jag vill också återkomma till att denna fråga inte är kontroversiell. Alla är överens om att det inte finns några hinder för att ratificera konvention 190. Alla skriver under på att hot och våld i arbetslivet är oacceptabelt. Allt är klart. Det är vad man brukar kalla en lågt hängande frukt, något som inte kräver särskilt stor ansträngning. Att ratificera konventionen sänder en tydlig signal från regeringen och riksdagen om att våld och trakasserier i arbetslivet är oacceptabelt och ska bekämpas.

Regeringen har inte prioriterat att ratificera ILO:s konvention 190. Det är uppenbart. Trots att det talas om förebyggande arbete och vikten av systematiskt arbetsmiljöarbete har inga insatser gjorts för att ytterligare förstärka detta arbete på våra arbetsplatser. Man har gång efter gång gett sken av att man tänker göra något som man sedan inte levererar. Detta uppfattas av mig som oseriöst och saktfärdigt. Det är inte direkt så att det sprutar ut propositioner från Arbetsmarknadsdepartementet, så varför plockar man inte sin lägst hängande frukt och lägger fram frågan om ratificering för riksdagen?

(Applåder)

Fru talman! Det gläder mig att höra att det uppfattas finnas goda vibrationer kring det arbete som pågår med den kommande arbetsmiljöstrategin. Under arbetet har utredningen haft elva möten med företrädare för arbetsmarknadens parter, utöver mötena i utredningens referensgrupp, samt fyra möten med parternas kunskapsorganisationer Prevent, Suntarbetsliv och Afa Försäkring. Styrkor som lyfts fram är att den inte är för detaljerad utan ger utrymme för myndigheterna på området att prioritera inom den och att den täcker in viktiga områden. Breddningen av nollvisionen, som vi debatterade tidigare här i dag, samt att den tydligt pekar ut samverkan mellan parter, myndigheter och regeringen uppfattas som mycket positivt.

Jag får återkomma till mitt tidigare svar. Frågan om ratificering av konvention 190 bereds i Regeringskansliet.

Jag vill genuint tacka interpellanten Johanna Haraldsson för frågan och för engagemanget. Vi är överens om att arbetet för allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier är en prioriterad fråga för svensk politik och för den här regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.