Psykisk ohälsa i gymnasiet

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig vilka ytterligare insatser jag och regeringen anser är möjliga för att möta och motverka den psykiska ohälsan i gymnasieskolan.

Arbetet för att främja hälsa samt motverka kränkningar, trakasserier och annan utsatthet i skolan är av yttersta vikt. Utvecklingen av och tillgången till elevhälsa är central för att främja elevernas välmående och skapa en god lärandemiljö.

I syfte att öka den genomsnittliga personaltätheten inom elevhälsan och öka tillgången till specialpedagogiskt stöd i skolan beslutade regeringen i maj 2016 om en statsbidragsförordning för bland annat personalförstärkningar inom elevhälsan. Tack vare statsbidraget hade närmare 700 fler anställts inom elevhälsan hösten 2016. Det handlar bland annat om skolläkare, skolpsykologer, skolkuratorer och lärare med specialpedagogisk kompetens.

Regeringen har också gett Statens skolverk i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan i syfte att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Skolverket har inrättat ett bidrag för att stödja huvudmännen i deras arbete med hälsofrämjande skolutveckling för en ökad måluppfyllelse.

Vidare har regeringen gett Skolverket i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram. Ett av programmen rör just elevhälsa. Syftet med programmet är att skapa bättre förutsättningar att arbeta både hälsofrämjande och förebyggande för att stödja eleverna i deras lärande och hälsa i utvecklingen mot utbildningens mål. Tanken är att arbetet med att tillhandahålla en lärandemiljö som främjar utveckling, lärande samt fysisk och psykisk hälsa ska stärkas.

Alla elever behöver gå en gymnasieutbildning som förbereder för livet som vuxen. En slutförd gymnasial utbildning är i dag en vattendelare på arbetsmarknaden. Då är det också viktigt att gymnasieutbildning upplevs som attraktivt och att eleverna får en utbildning de valt utifrån sina intressen och utsikter att studera vidare eller etablera sig på arbetsmarknaden. Undervisningen måste upplevas som motiverande och hålla en god kvalitet.

Regeringen gav i mars 2015 en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning och därmed få de kunskaper som behövs såväl i arbetslivet som för fortsatta studier. I uppdraget ingick att se över bestämmelserna om stödåtgärder i gymnasieskolan.

Utredningen lämnade sina förslag i oktober 2016 i betänkandet En gymnasieutbildning för alla - åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har således redan vidtagit en rad åtgärder för att förebygga och hantera psykisk ohälsa i skolan, och vårt arbete med denna viktiga fråga fortsätter.

Herr talman! Tack, statsrådet, för det fullödiga svaret!

När vi talar om psykisk hälsa och ohälsa är det viktigt att tydligt slå fast att detta är ett väldigt brett begrepp. Det inkluderar allt från nedstämdhet och oro, som är naturliga reaktioner på saker som händer i vardagen, till bipolär sjukdom och andra psykiatriska och neuropsykiatriska tillstånd. Däremellan, i den stora gråzonen, finns ett vitt spektrum av behandlingar av olika typer och grader.

Den psykiska ohälsa vi ofta talar om när vi talar om gymnasieskolan är av den första sorten; det är den som ofta drabbar unga i gymnasiet. Man känner oro, ångest och nedstämdhet av olika anledningar. Det kan vara att en relation inte gått som man tänkt sig, att man inte når de resultat som förväntas eller som man själv förväntat sig eller att man känner sig maktlös och håglös inför framtiden.

Dessa enklare former av psykisk ohälsa kan man ofta mota själv med ganska enkla metoder. Men saker kan också bli värre om man undviker att behandla eller rentav trycker ned dessa känslor. Då kan det förvärras ganska mycket.

Sådana här lättare besvär kan man, om de inte beror på en kroppslig sjukdom, mota med rutiner och fysisk aktivitet. Det betyder mycket bara att man sover och äter på regelbundna tider och har fysisk aktivitet några gånger i veckan. Detta är tips som räcker långt - att man börjar ta kontroll över sin egen dygnsrytm och sitt eget mående. Det ger en tidig push och kraft att fortsätta.

Herr talman! Det är bra om sådan information kan komma alla elever i skolan till del och även införlivas i undervisningen. I dag är psykisk hälsa en del av idrotten på gymnasienivå, och det tycker jag är bra.

Men tyvärr känner många ändå maktlöshet, och den psykiska ohälsan ökar. Många känner bristande motivation på lektionerna. Och det finns, som jag har redogjort för i min interpellationstext, en stark korrelation mellan psykisk ohälsa och avhopp från gymnasiet.

Kanske är lärare i dag inte alltid i början av kurser så tydliga med vad som gäller och vad som förväntas. Detta skapar en osäkerhet som biter sig fast, och det blir sedan svårt att rädda upp för eleverna när betygssättningen närmar sig.

Här ska sägas att regeringen har sjösatt flera initiativ, som statsrådet också nämner. Jag hoppas att de faller väl ut och att de utvärderas så att vi kan göra mer av det som fungerar.

Men jag undrar också om det inte är dags att regeringen sätter ett mål för den psykiska ohälsan i skolan och gymnasiet. Det skulle till exempel kunna vara att den psykiska ohälsan ska sluta öka före 2020, att den ska halveras till 2030 eller att man sätter en nollvision som är mer långsiktig än så.

Hur ser statsrådet på sådana förslag, alltså att vi börjar sätta en målbild för att ta oss ur detta? Vi har nämligen haft en negativ utveckling sedan 1990-talet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Jesper Skalberg Karlsson för frågan och för att han fäster uppmärksamhet på denna mycket viktiga fråga som är oerhört viktig i skolans inre arbete och i många människors liv. Den är viktig inte bara för de unga människor som går i skolan utan också för en bred krets av anhöriga och vänner runt omkring dem.

Vi tycks vara överens om att den ökande psykiska ohälsan i inte minst gymnasieskolan är någonting som är oroväckande och värd att ta på mycket stort allvar. Det finns många goda skäl till att vara bekymrad.

Vi kan också vara överens om att vi inte har jättebra mätinstrument för att mäta psykisk ohälsa. De siffror som man hittar i olika former av utvärderingar och statistiska genomgångar bygger ofta och i ganska stor utsträckning på elevernas egna uppgifter om den upplevda hälsan. Dessa uppgifter är värda att ta på stort allvar, men de är förstås också påverkade av den tidsanda som finns och vilken uppfattning som finns hos elever och i samhället i övrigt om vad psykisk hälsa och psykisk ohälsa är för någonting.

Med detta sagt är vi överens om att denna fråga är viktig. Den upplevda psykiska ohälsan ökar på ett oroväckande sätt, inte minst bland flickor. Vi ser att det finns ett starkt samband mellan psykisk ohälsa och avhopp från gymnasiet. Vi vet, när vi tittar lite grann framöver, att det finns ett mycket starkt samband mellan psykisk ohälsa och förekomsten av att vara en så kallad ung som varken arbetar eller studerar. Detta är den effekt som psykisk ohälsa kan få i form av avhopp och liknande. Den kan följa en ung människa under många år, även efter studietiden.

Vi vet också att det finns ett starkt samband mellan å ena sidan psykisk hälsa och psykisk ohälsa och å andra sidan elevernas resultat. En stor och omfattande studie från Kungliga Vetenskapsakademien för några år sedan pekade mycket tydligt på det. Vi ser också att i den internationella forskningen om skolans organisering och skolans resultat tar frågan om elevernas välbefinnande och välmående en allt större plats.

Jag välkomnar därför att Jesper Skalberg Karlsson väcker denna fråga. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi följer de insatser som nu görs och håller i dem, så att insatserna kan vara en del av skolans inre arbete och vara en del av skolans självklara arbete med att säkerställa att eleverna når målen och utvecklas som de ska i gymnasieskolan.

Jesper Skalberg Karlsson ställer också en direkt fråga om det vore aktuellt att sätta upp ett mål för psykisk ohälsa, eller snarare för psykisk hälsa antar jag att han menar. Det är någonting som jag på rak arm inte kan svara på. Att sätta upp den typen av mål kräver många överväganden i form av hur ett sådant mål skulle vara formulerat. Men jag ska gärna fundera på den saken medan jag äter mina jordgubbar i sommar och funderar över gymnasieskolans utveckling. Frågan om den psykiska hälsan bland våra gymnasieelever är nämligen mycket viktig från så många olika utgångspunkter.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för både svaret och löftet om att fundera mer på frågan.

Utöver att det är svårt att mäta psykisk ohälsa, är det också svårt att veta exakt var den kommer ifrån, var den härstammar från. Vi kan titta på dem som behöver medicinering och som verkligen har neuropsykiatriska tillstånd. Men när vi tittar på 90-talister och tidiga 00-talister vet vi inte riktigt varför så många känner sig olyckliga och varför det har blivit så. Man skulle kunna tänka sig, om man är mycket basal eller rudimentär, att lycka är skillnaden mellan förväntning och utfall. Om man har alldeles för höga förväntningar spelar det nästan ingen roll hur bra utfallet blir, eftersom man ändå kommer att känna sig besviken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ändå så att vi har det bättre nu än någonsin förr på de allra flesta områden. Det mesta blir bättre. En sådan känd graf från Hans Rosling är att om man drar ut linjen under de senaste 100 åren har det mesta blivit bättre. Sedan kan man se något litet hack i kurvan. Spanska sjukan var det största som hände för de människor som levde då. Men när vi ser detta aggregerat var detta just bara ett hack i kurvan.

Jag tycker att det är bra att statsrådet talar om att vi behöver titta på detta med nya glasögon och hitta nya lösningar. Det är verkligen ett avancerat problem. Jag tror också att det skulle vara välkommet om man tittade på detta inte bara minister för minister utan ganska integrerat.

För några veckor sedan hade jag en debatt spontant med Annika Strandhäll, då vi diskuterade hur det ser ur på arbetsplatser runt om i Sverige. Det är tydligt att problematiken där är ungefär densamma som tas upp när vi talar om hemmasittare i gymnasieskolan. Man vet inte riktigt hur man ska hantera någon som mår dåligt. Då sjukskriver man och skickar hem den personen. Men då finns det faktiskt ingen evidens för att någonting egentligen blir bättre. Man tar ifrån dessa människor den sociala närvaron med andra människor, och många har ett socialt behov. De behöver inte gå upp tidigt på morgonen, äta frukost, klä på sig och göra det som är rutiner.

Ett handslag mellan Annika Strandhäll och Ylva Johansson vore därför välkommet. På samma sätt kan man fundera på om ett handslag skulle behövas mellan Anna Ekström och Gustav Fridolin och att de funderar på om det är i gymnasieskolan som vi ska sätta in de tydliga insatserna, eller om det ska göras ännu tidigare. Var gör saker mest nytta?

Som statsrådet säger vet vi inte riktigt hur man ska mäta psykisk ohälsa, och det är svårt att komma på rent intuitivt exakt hur ett mål om psykisk hälsa ska formuleras. Jag instämmer verkligen i det. Det kräver noggranna överväganden.

Men, som sagt, det vore välkommet med mer evidensbaserad politik för att möta psykisk ohälsa och för att främja psykisk hälsa. Jag är övertygad om att denna diskussion kommer att fortsätta långt efter att även jag har lämnat riksdagen. Men det är härligt att man nu har börjat arbeta med frågan. Det vore välkommet om man gjorde det på ett målmedvetet sätt och om man gjorde det tillsammans med andra statsråd. Det är nämligen, som sagt, problem inte bara i gymnasieskolan utan betydligt bredare än så.

Herr talman! Elevernas psykiska hälsa har förstås ett samband med skolan. Men den har samband med väldigt mycket mer. Det handlar om ett uttryck som ibland tillskrivs Hillary Clinton om att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. För varje ung människa som finns i skolan finns det också ett helt samhälle runt omkring som har en mycket stor påverkan, inte minst när det gäller dessa saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är mycket stolt och glad över att regeringen har gjort så stora satsningar på elevhälsan, en elevhälsa som faktiskt kan vara en del av skolans arbete med undervisning och utbildning. Man ska inte bara arbeta med elevernas hälsa utan också med hur elevernas hälsa kan leda till bättre studieresultat och ett större deltagande i skolarbetet. Därför är det viktigt med de insatser som nu görs inom ramen för de nationella skolutvecklingsprojekten. Det är faktiskt helt avgörande att denna fråga inte ses som någonting som man arbetar med när det finns tillgängliga projektpengar utan att den integreras i skolans vardagliga arbete. Det handlar om så viktiga saker som hur eleverna ska uppnå sina kunskapsmål, hur de ska utvecklas som människor och trivas och vara lyckliga under sina viktiga ungdomsår.

Jag är också glad över det samarbete regeringen har initierat tillsammans med idrottsrörelsen för att stärka elevers rörelse i skolan. Jag tror att den typen av initiativ, där inte bara skolans viktiga personal utan faktiskt även samhället runt omkring deltar och bidrar till att stärka elevernas förutsättningar, är väldigt viktiga.

Det allra viktigaste är kanske trots allt att lärare och rektorer får goda möjligheter och bra verktyg för att tillsammans med elevhälsan arbeta med att varenda ung människa ska trivas och må bra i skolan samt lära sig så mycket som möjligt. Även om för höga förväntningar kan leda till besvikelse är nämligen kärleksfullt höga, och utmanande höga, förväntningar ofta väldigt bra för eleverna - i alla fall om man ser till deras utveckling.

Herr talman! Man kan självklart diskutera nivån på kraven och förväntningarna, men jag tror att den stora utmaningen är att göra dem tydliga och se till att de finns i allas medvetande. Jag tror att det handlar mer om att veta vad som förväntas av en och vilka krav som ställs på en - och hur man uppnår sina mål - än om hur höga eller låga förväntningarna är. Det är inte bara X-axeln, utan det är en X- och en Y-axel.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten. Det är ett komplicerat ämne, och vi har inte alla svar. Jag är övertygad om att debatten kommer att fortsätta, men också om att den är bra i sig. Den bryter stigmat och gör att vi pratar om problemet. Jag tycker att det är bra att vi tittar på evidensbaserade lösningar och även diskuterar över blockgränserna. Detta är nämligen ett problem som kräver - men kanske framför allt förtjänar - en långsiktighet som går bortom mandatperioden.

I övrigt vill jag önska statsrådet en trevlig sommar. Jag hoppas att hon får läsa många böcker efter en hektisk Almedalsvecka.

Herr talman! Vi har ett tydligt intresse av att tala om denna fråga och ta den på mycket stort allvar. Jag är övertygad om att öppenhet är viktig. Det är bra att vi pratar om detta, och varje person som går ut och öppet och tydligt talar om sin psykiska ohälsa och hälsa bidrar till att säkerställa att det går att tala om de här frågorna på ett klokt och övervägt sätt.

Jag är också övertygad om att ett stärkt arbete med elevhälsa, integrerat i undervisningen, är bra för elevernas mående, hälsa och trivsel. Det är bra för att förebygga kränkningar och olika former av missgrepp i skolan, och det är väldigt bra för att säkerställa att eleverna får lära sig så mycket de kan och har rätt till.

Svar på interpellationer

Med de orden får jag tacka så mycket för debatten och för den viktiga fråga som har ställts. Jag önskar ledamoten och alla andra en trevlig sommar.

Överläggningen var härmed avslutad.