Prioritetsordningen vid vaccination mot covid-19

Fru talman! Arin Karapet har frågat mig på vilken grund papperslösa personer skulle ha större rätt att få vaccin, då han menar att de får gå före svenska medborgare samt personer med uppehållstillstånd i fas 4, och om jag kommer att vidta några åtgärder för att ändra prioritetsordningen.

I enlighet med hälso- och sjukvårdslagen sker vaccinationerna efter behov. Det är därför Sveriges äldsta medborgare vaccineras först, tillsammans med den vård- och omsorgspersonal som jobbar nära dem. Det är också därför personer i medicinska riskgrupper är mycket högt prioriterade. Jag förutsätter att vi kan hålla detta i minnet under debatten. Jag förutsätter också att vi kommer ihåg att covid-19 är en smittsam sjukdom.

Vaccinationsarbetet behöver nå hela befolkningen, och särskilda insatser kan därför behövas riktas till olika grupper, inte minst till personer som av olika skäl kan ha svårt att följa rekommendationer om smittskyddande åtgärder. Dessa svårigheter innebär att sådana personer har en ökad risk för att bli smittade och sprida smittan vidare. Det kan bland annat gälla personer med demenssjukdom, personer med kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning och personer som lever i socialt utsatta situationer.

Däremot har avsikten aldrig varit att hela grupper av människor ska prioriteras utifrån till exempel socioekonomi, vilket Folkhälsomyndigheten också har förtydligat. Däremot kan det som sagt i sådana grupper finnas personer med särskilt hög risk för att bli smittade eller sprida smitta. Då behöver samhället se till att de kan bli vaccinerade. Här är det viktigt att regioner fortsätter sitt arbete med att identifiera sådana personer.

En hög vaccinationstäckning skyddar oss alla.

Fru talman! Jag tackar socialminister Hallengren för svaret.

Folkhälsomyndigheten har nu backat. När jag skrev denna interpellation fanns denna rekommendation kvar på deras hemsida. Men dagen efter valde man att backa. Mitt inlägg i denna debatt kommer därför inte att bli så långt.

Men jag ska ändå problematisera varför det uppstod en sådan upprördhet. Det finns nämligen en väldigt stor oro ute bland våra äldre och bland de människor som har en förhöjd risk.

Jag vet inte hur det är att sitta i regeringsställning nu och hantera denna kris. Men om jag tittar utifrån har jag väldigt många åsikter som moderat och från oppositionen. Men jag förstår också att det inte är enkelt att hantera en pandemi.

Det är bra att ministern gör ett kraftigt avståndstagande och klart och tydligt anser att det är det medicinska behovet som ska styra. Det är viktigt att inte bara regioner utan även kommuner och regeringen har en uppsökande verksamhet när det kommer till socioekonomiskt utsatta grupper. Det kan vara personer som är hemlösa, personer som har missbruksproblem, personer som inte har en fast bostad etcetera. Med en uppsökande verksamhet kan man identifiera om det finns medicinska behov eller inte. Denna sjukdom kan slå till mot oss alla.

Fru talman! Det som kritiken handlade om var att man sa att en hel grupp skulle gå före i fråga om den allmänna vaccinationen. Som exempel kan jag ta att en 25-årig illegal invandrare per automatik skulle gå före en person i 60-årsåldern i kön som inte har en förhöjd risk. Men nu har man backat från det. Därmed tänker jag inte heller göra så mycket politik av detta. Jag tackar ministern för att hon tar kraftigt avstånd från Folkhälsomyndighetens rekommendation och att det är behov, ålder och medicinsk status som ska avgöra vid prioriteringen av vaccination och inte att man tillhör en viss grupp.

Fru talman! Arin Karapet frågade i sin interpellation på vilken grund som papperslösa anses ha rätt att få vaccination. Sedan justeras det här lite grann, eftersom Folkhälsomyndigheten i sitt förtydligande ändå säger att det ska göras en medicinsk prioritering.

Men jag kan inte sluta undra vad denna fråga egentligen bottnar i, förutom en hänvisning till något slags allmän oro i samhället. Grunden till att man jobbar med papperslösa är väl humanitär, medicinsk och mänsklig?

Den som har följt utvecklingen av pandemin under året kan konstatera att det är en kontaktsmitta. Människor har hela tiden uppmanats att undvika kontakter. Då kan man fråga: Hur är det att leva i Sverige som papperslös? Oavsett om det är olagligt eller inte har vi papperslösa i detta land. Är det lätt att följa rekommendationerna? Inom vilka yrken jobbar papperslösa? De jobbar inom kontaktyrken. I vilka yrken finns den största smittan? Jo, den finns inom kontaktyrken. Kan de jobba hemifrån? Nej, det kan de inte, eftersom de oftast jobbar inom matdistribution och olika serviceyrken. Kan de stanna hemma vid minsta symtom? Nej, det kan de inte, eftersom de i princip är daglönare. Att stanna hemma innebär att det inte kommer några pengar den dagen. Och det innebär att de den dagen väljer att inte äta. Det finns därför en stor anledning för dem att gå till jobbet även vid symtom eftersom de inte är en del av det allmänna skyddssystemet.

Hur bor dessa människor? Troligtvis bor de inte i stora och rymliga villor utan väldigt trångt. Och hur transporterar de sig? Troligtvis sker det inte i egen bil utan kollektivt.

Allt det som jag beskriver är saker som bidrar till ökad risk att bli smittad, ökad risk att smitta andra och ökad risk att dö. Mig veterligen tycks detta virus inte ta hänsyn till legal status, hudfärg eller medborgarskap, utan det smittar oavsett. Om vi vill få stopp på denna smitta gäller det att samhället jobbar med att identifiera och vaccinera människor som löper extra hög risk. Och papperslösa är uppenbarligen en sådan grupp. Alla papperslösa befinner sig inte i den situation som jag beskrev, men jag tror att merparten gör det.

Som ministern föredömligt beskrev ska hälso- och sjukvård ges efter behov. Jag tyckte mig höra att ledamoten Karapet ändå anser att hälso- och sjukvård ska ges efter behov. Annars kan man av tonen i denna interpellation ana att det är någon annan princip som ska gälla. Men det kan vara bra om ledamoten klargör om det finns andra principer som ska styra hur hälso- och sjukvård fördelas. Är det bara behov som ska gälla, är det också till exempel legal status?

Fru talman! En interpellation kan dras tillbaka. Men jag tackar ändå Arin Karapet för att han inte drog tillbaka interpellationen. Jag tror att det är klokt att vi får reda ut frågan och utbyta några ord om den i riksdagens kammare.

Man kan välja att använda ordet backa om det som Folkhälsomyndigheten gjorde. Men det var en olycklig formulering där det snarare beskrevs som en hel grupp. Men det finns fortfarande individer. Och det är viktigt att se till medicinsk status, medicinskt tillstånd och ålder men också socioekonomi och utsatthet.

Jag tror att våra regioner som arbetar med hälso- och sjukvård vet att det finns många olika faktorer som man behöver ta hänsyn till om man i detta fall ska få hela befolkningen att vilja och vara beredda att vaccinera sig. Det räcker kanske inte med samma information till alla, och det räcker kanske inte med samma information översatt till olika språk, utan man får använda sig av lite olika sätt att arbeta.

Det finns faktiskt ganska många partivänner till Arin Karapet som i samband med denna uppmärksamhet när det gäller prioriteringsordningen i princip motsatte sig att ens socioekonomi skulle spela roll. Jag har svarat på sådana frågor också. Det vore därför välkommet om ledamoten allra helst ville understryka hur viktigt det är att man i hälso- och sjukvården också tar socioekonomisk hänsyn.

Vi har till exempel Rinkebyprojektet som innebär att man arbetar med barnhälsovården på ett mycket mer direkt sätt i ett utsatt område och följer upp barnet under det första året med både hembesök och annat för att se till att skapa en god relation och inte minst tala om hur viktigt det är med barnvaccinationer och mycket annat. Vi behöver jobba på olika sätt för att nå hela befolkningen. Vi måste förstå att det inte handlar om att någon bara går före någon annan. Det är ett raster som måste läggas vid sidan av. Prioriteringsordningen är väldigt tydlig när det gäller ålder och medicinsk status vid medicinska diagnoser och tillstånd.

Men jag vill understryka hur viktigt det är att vi inte blundar för socioekonomin. Det är väl allmänt känt i dag att det skiljer sju år i medellivslängd mellan Skärholmen och Danderyd. Det säger någonting om att hälsan inte är jämlikt fördelad i befolkningen. Det behöver man ha med sig också i ett sådant här sammanhang.

Om vi ska minska spridningen och bli av med covid-19 i samhället, och om denna pandemi någon gång ska gå över, måste en mycket stor del av befolkningen vaccinera sig. Då räcker det inte att göra på det enkla sättet och låta dem som vill vaccinera sig, utan detta är ett hårt arbete inte bara rent praktiskt - att anlita många sjuksköterskor som vaccinerar effektivt. Det handlar också om att vi måste fundera över hur vi ska kunna nå olika grupper i samhället. Jag tror som sagt var att regionerna egentligen är vana vid det här, men jag tror inte att det skadar att vi samfällt också understryker att det här är ett perspektiv som man inte får tappa bort eftersom en del av vaccinationseffekterna i så fall går förlorade.

Fru talman! Jag får ta tillbaka lite; jag sa ju att jag skulle hålla mig kort i den här debatten.

Jag tycker att det är viktigt att om man har skickat in en interpellation och ministern har tagit sig tiden att svara så ska man vara här i kammaren. Man har 24 timmar på sig och ska inte ställa in i sista minuten. Jag tycker att man kan komma hit och tacka för svaret.

Fru talman! Nu kom Nicklas Attefjord in i debatten och ställde en fråga om papperslösa. Jag tror att vi har olika syn på invandring och att det är där det börjar. Den som har laglig rätt att stanna i Sverige - den som har uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd eller är svensk medborgare - ska gå före. Men finns det ett medicinskt behov där ens liv kan vara i fara ska man inte nekas sjukvård. Om du har varit med om en trafikolycka ska du inte prioriteras efter någon annan. Du ska in, för det handlar om liv och död.

Problemet uppstår när man pratar om grupper. Vi kan ta ett exempel, och då utgår jag från mig själv. Jag har utländsk bakgrund. Min mor har bott, levt och jobbat hederligt i Sverige i sedan 1984 eller 1985. Hon är diabetiker och hamnar i fas 3. Så har vi en person i 24-årsåldern som befinner sig i Sverige illegalt. Ska de två bråka om samma köplats? Det är det som blir problemet när man slår in en kil i samhället.

Socioekonomiska faktorer ska också spela roll. Jag förstår att det är problematiskt i Rinkeby. Jag har själv levt i trångboddhet. Men det är också ett problem att det i ett års tid har hållits bröllop i Södertälje, som också är ett socioekonomiskt utsatt område. Som svensk med utländsk bakgrund ser jag själv att det som händer när man fattar sådana här beslut är att personer som jag, och många andra som gör sin plikt, får ta smällen när någon som vill känna sig snäll eller humanistisk tycker att vi ska låta någon som inte gör rätt för sig få gå före.

Men att vara för snäll kan slå tillbaka, och den som får betala notan är inte personer som Nicklas Attefjord. Det är personer med mitt utseende som försöker göra rätt för sig varenda dag och är genuint trötta på att hela tiden bli misstänkliggjorda, eftersom man hela tiden gör undantag och inte håller sig till regelverket. Personer som är i Sverige illegalt ska inte vara i Sverige, men nu befinner vi oss i en pandemi och ska inte öppna upp den biten.

Min fråga är: Varför ska en fullt arbetsför 23-åring som är i Sverige illegalt och som inte har förhöjd risk eller något medicinskt behov enligt Nicklas Attefjord få gå före, medan en person i 60-årsåldern, utan förhöjd risk men i hög ålder, hamnar i den allmänna vaccinationen? Det är det som slår in en kil i samhället, och det är därför som det gläder mig att ministern faktiskt tydligt säger att det är det medicinska behovet som ska gå före. Finns det sedan någon illegal papperslös invandrare i Sverige som har förhöjd risk, ja, då får den personen gå före personer som jag som är fullt friska. Det har jag inga problem med. Problemet är när man tar en hel grupp.

Nu har dock Folkhälsomyndigheten backat. Tack för mig, fru talman!

Fru talman! Nu blev det tydligt att det är principen att man ska göra rätt för sig som ska styra. Då ska man ha tillträde till systemet.

Jag kan väl förstå den principen. Den frångår ändå delvis det som svensk hälso- och sjukvård bygger på, nämligen att vård ska ges efter behov. Jag har precis som ledamoten en mamma som har levt isolerad under väldigt lång tid och sitter hemma och väntar på att få den här vaccindosen. Jag förstår att det är ett problem. Det är ett problem för alla, för det har varit jättejobbigt under jättelång tid.

Om vi ser på papperslösa som grupp och på det som jag beskrev som de olika lagren är det ändå så att de är mer utsatta. De har en större risk att själv bli smittade, och de har en större risk att smitta andra. Det är ju det som är själva grunden till att jag tycker att Folkhälsomyndigheten egentligen tänker rätt: att man måste identifiera och jobba proaktivt och uppsökande med grupper för att minska smittan. Det är ju det som det handlar om ifall vi ska få bukt med pandemin.

När man läser ledamotens Twitterflöde verkar det, apropå att slå in kilar, även finnas andra frågor som är viktigare. Det handlar om "vi och dom". Det handlar om dem som inte har rätten.

Fru talman! Vi ska väl återkomma till formalia. Har man ställt en interpellation och fått ett svar ska man gå till kammaren. Men jag tänker att om man har ställt en interpellation och förutsättningarna förändras dagen efter kanske man drar tillbaka den. Det var det som var min tanke. Samtidigt har jag stor respekt för att frågan absolut kan diskuteras i alla fall, och den här diskussionen visar väl att vi kanske inte står så långt ifrån varandra som sociala medier ibland ger sken av.

Det olyckliga var att man beskrev det som att det var hela grupper i egenskap av papperslösa som skulle gå före. Dagen efter förtydligade Folkhälsomyndigheten och skrev att i den tredje fasen prioriteras även grupper som av olika skäl kan ha svårigheter att följa rekommendationer om smittskyddande åtgärder. Det gäller även personer som lever i socialt utsatta situationer, till exempel hem- eller papperslösa.

Där har man nu tagit bort exemplen, eftersom det leder tanken fel. Vad man vill understryka är ju att det handlar om ålder, medicinskt tillstånd och socioekonomi. Det gäller alltså att fundera på inte bara om personen själv kan drabbas av svår sjukdom utan om personen ifråga också kan bidra till att smitta andra, för det är ju det man vill komma åt. Men jag tycker att det är väldigt bra om den här interpellationsdebatten, om något, kan tydliggöra att det i så fall är en individuell bedömning som görs.

Vi kan väl ändå passa på tillfället och säga att det är fantastiskt att vi står här och diskuterar vaccin och att vi i Sverige är i den lyckliga situationen att väldigt många vill bli vaccinerade. Det är inte fråga om att någon annan minsann får göra det före, utan man är faktiskt angelägen om att få sitt vaccin. Det gäller förstås båda ledamöternas mammor, det gäller min mamma och det gäller alla andra äldre som verkligen måste känna att det är de som ska gå först. Det är som vi har sagt från början: Allra först är det särskilda boenden, de som har hemtjänst och de som arbetar i de verksamheterna, och sedan är det ålder som styr.

Jag hoppas och tror därför att alla de medborgare som är över 65 eller 70 år ska känna att det närmar sig så att man kan bryta den isolering som man har fått leva i under väldigt lång tid. Jag tycker också att det är glädjande att vi alla ändå, med kanske lite olika uttryck, står bakom att vi har en vård efter behov. Det är klart att det är det som ska styra. Man ska inte känna att det finns någon tvekan där.

Även när det gäller vaccin som en del av hälso- och sjukvården ska vi göra vårt yttersta för att se till att smittspridningen minskar och att pandemin tar slut. Vi ska både skydda individen mot svår sjukdom och se till att skydda vårt samhälle mot vidare smittspridning.

Tack så mycket för interpellationen!

Fru talman! I dessa tider är det kanske också skönt att få visa lite känslor. Jag är en känslomänniska, så det betyder att jag är i ett väldigt gott tillstånd.

Tack för en bra debatt! Jag vill ge ett medskick till socialministern och alla i regeringen: Lyft telefonen och ring direkt till Johnson & Johnson, Astra Zeneca eller Pfizer och säg att vi vill upphandla själva direkt, för vi behöver få vaccin så fort som möjligt!

Jag önskar också en trevlig dag och en trevlig arbetsvecka.

Fru talman! Jag tänkte: Vad ska jag ägna mitt sista anförande åt? Jag har redan sagt det mesta. Men nu väckte ledamoten helt nya frågor, så jag får passa på att ta den bollen.

Jag vill gärna stoppa denna tanke hos alla som tror att det finns stora lager som ligger på olika ställen och väntar och att frågan bara är vilket land, vilka statsråd och vilka premiärministrar och presidenter som har rätt telefonnummer. Det är inte så det fungerar, utan det produceras vaccin som aldrig förr. Framför allt vi i den industrialiserade världen är mycket angelägna; det är ju här vi har - och kommer att ha - vaccin i överflöd.

Vi har sett till att vi bygger produktionsanläggningar innan vaccinerna är godkända; det är ju detta som ökar våra volymer. Regeringens vaccinsamordnare Richard Bergström är en av de mest aktiva, skulle jag vilja säga, i de europeiska länderna. Det ska vi verkligen inte skämmas för, utan jag är väldigt stolt över att vi har tagit oss an denna uppgift tillsammans med övriga EU. Vi ska inte tro att det skulle ha gått mycket bättre om vi i Sverige hade gjort detta själva.

Vi har ju gemensamt lagt in rätt mycket ekonomiska resurser i dessa olika företag för att underlätta för deras forskning, för att de ska kunna producera och för att de ska bygga produktionsanläggningar. Vi har gemensamt prövat och sett till att vi har fått dessa avtal på plats.

Sedan är det klart att vi också vill ha de vacciner som har avtalats fram, men jag tror inte att läkemedelsföretagen heller känner sig helt glada och nöjda över att de inte kan leverera enligt avtal. Det stärker ju inte deras aktier, om uttrycket får användas, utan det är klart att de har en väldig vilja både att hinna först och visa att de har det bästa vaccinet och att visa att de kan leverera och leva upp till våra förväntningar.

Vi vill naturligtvis ha mer vaccin. Jag förutsätter att vi i Sverige får det vaccin som vi har rätt till och att vi bidrar till att det byggs produktionsanläggningar så att volymerna kommer upp. När vi har använt vaccinet måste vi se till att vi inte låter något förfaras och att vi inte låter folk gå före i prioritetsordningen. Vi måste också dela med oss till andra länder, för om pandemin ska ta slut räcker det inte att vaccinera den svenska befolkningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.