Prioriteringar inom penningpolitiken

Herr talman! Niklas Wykman har frågat finansministern dels om hon anser att penningpolitiken efter finanskrisen varit väl avvägd, dels om hon anser att Riksbankens inflationsmål bör kompletteras med ett sysselsättningsmål.

Arbetet inom Regeringskansliet är så fördelat att det är jag som ska svara på dessa frågor.

Svar på interpellationer

När det gäller frågan huruvida regeringen anser att penningpolitiken efter finanskrisen varit väl avvägd bör det framhållas att Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Granskningsrollen fylls därför av finansutskottet, som varje år utvärderar penningpolitiken för de tre närmast föregående åren. I de utvärderingar som genomförts sedan finanskrisen har finansutskottet redovisat sitt ställningstagande över den förda penningpolitiken. I frågan om penningpolitiken varit väl avvägd gör jag inga andra bedömningar än de som utskottet har gjort och som riksdagen ställt sig bakom.

Niklas Wykman undrar även om regeringen anser att Riksbankens inflationsmål bör kompletteras med ett sysselsättningsmål. I denna fråga kan jag konstatera att regeringen på riksdagens uppdrag har tillsatt en parlamentarisk kommitté, Riksbankskommittén, för att bland annat se över penningpolitikens mål. Enligt kommittédirektiven, som har utformats i enlighet med riksdagens tillkännagivande, ska kommittén överväga i vilken utsträckning hänsyn ska tas till den realekonomiska utvecklingen. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2019. Jag finner ingen anledning att föregripa kommitténs arbete genom att dessförinnan uttala mig om eventuella förändringar i målformuleringen för penningpolitiken.

Herr talman! Det närmar sig jul. En del kommer att få julklappar. Vissa av dessa julklappar kanske man inte är så nöjd med. Men då kan man alltid slå fast att det är tanken som räknas. Jag är helt övertygad om att Per Bolund också tänkte svara på interpellationen. Det är bara det att Per Bolund sedan inte gör det, utan läser upp en massa text i stället för svar.

Jag har inte bett Per Bolund att granska den förda politiken utan att värdera den politik som Riksbanken för. Någonstans borde väl ministern ha en uppfattning om penningpolitiken, eftersom ministern är i färd med att fatta en rad näst intill drakoniska beslut på området. Dessa hänför sig bara till penningpolitikens konsekvenser. Det handlar om låg ränta, hög skuldsättning, hög upplåning och därtill olika åtgärder för att stabilisera såväl konjunkturen som själva den finansiella sektorn, om man får tro vad ministern själv säger.

Man kan förvänta sig att en minister på Finansdepartementet ska ha bred kunskap om den ekonomiska politiken, både finanspolitiken och penningpolitiken. Penningpolitiken har vi nu sett väldigt stora förändringar i. Finanspolitiken är helt underkänd av alla bedömare. Finanspolitiska rådet, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionen - alla professionella bedömare underkänner totalt finanspolitiken utifrån det finanspolitiska ramverket.

På det penningpolitiska området har det skett rätt stora förändringar i rimlig närtid med till exempel bytet från KPI till KPIF. Man bibehåller målnivån men byter målvariabel. Det är en relativt stor förändring att man byter från KPI till KPIF men har kvar samma målformulering.

När man ställer den här typen av frågor förväntar man sig en viss fyllighet i svaren. De svaren är i sig själva intressanta när det gäller vad ministern eller regeringen ämnar ta sig för inom en rad olika områden som angränsar till detta. Men om djupet i förståelsen och övervägandena inte uttrycks på annat sätt än att ministern delar finansutskottets bedömning är det klart att det också är väldigt svårt att förstå hur ministern resonerar i en rad andra frågor. För en finansmarknadsminister är ändå penningpolitiken oerhört central att greppa och reflektera kring, då den är av stor betydelse på en rad andra områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också så att Finansdepartementet, ministerns eget departement, gör andra bedömningar än Riksbanken på området. Man skriver till exempel: "Den påbörjade normaliseringen av penningpolitiken med höjd styrränta väntas dock fortsätta." Man skriver vidare: "Riksbanken antas höja reporäntan gradvis, vilket bidrar till stigande statsobligationsräntor. Fortsatt låga styrräntor i omvärlden antas dock resultera i att reporäntan höjs i jämförelsevis långsam takt för att under 2020 i genomsnitt uppgå till 0,6 procent. Den svenska tioåriga statsobligationsräntan bedöms bli 2,5 procent 2020." Men Riksbanken själv gör för 2020 bedömningen 0,75 procent och inte 0,6.

Eftersom ministerns eget departement gör den här typen av bedömningar kring räntan utgår jag från att ministern på något sätt också åtminstone funderar kring penningpolitiken. Jag får väl, herr talman, fråga varför reflektionerna och värderingarna av politiken helt uteblir i svaret. Vi har en självständig riksbank, men vi har knappast ett diskussionsförbud vad gäller penningpolitiken.

Herr talman! Man kan konstatera att Niklas Wykman blandar och ger i sin interpellation. Han tycker om att göra utlåtanden om regeringens politik. Jag delar självklart inte hans ställningstaganden, som är väldigt svepande och ganska oprecisa.

Vi har självklart olika roller att spela i svensk ekonomi. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Jag tycker att det är viktigt att vi slår fast vilka roller olika parter har. Vi har en självständig riksbank som har att fatta beslut inom det ramverk som man har att agera efter. Jag tycker att vi ska ha respekt för deras självständighet och inte hantera den här typen av frågor oförsiktigt.

Ska man ha en diskussion om Riksbankens ramverk och vilka mål man ska ha att arbeta efter tycker jag att det är bra om man gör en grundlig genomgång och en grundlig analys. Expertis ska finnas med, och partierna ska sitta ned tillsammans. Eftersom det här är långsiktiga frågor är det bra om det finns en långsiktighet i strukturen och processen. Det är precis därför regeringen har tillsatt Riksbankskommittén. Det finns representanter för alla partier närvarande i den kommittén. Om Niklas Wykman har synpunkter, idéer eller tankar är han fri att ta upp dem med Moderaternas representant i Riksbankskommittén för att föra den typen av diskussioner.

Vi har även att hantera frågor som rör stabiliteten i svensk ekonomi. Det gör vi också från regeringens sida. När det är låg ränta är det klart att det finns risker för svensk ekonomi. Dem behöver vi hantera. Vi har till exempel gett Finansinspektionen uppdraget att vara makrotillsynsmyndighet. Vi har också under den här mandatperioden ägnat oss åt att ge Finansinspektionen de verktyg som behövs för att kunna utföra det uppdraget. Det har vi gjort i bred samsyn. Det handlar om rätten att införa ett amorteringskrav, men också om en breddad portfölj som nu ligger på riksdagens bord gällande mandat att vidta åtgärder för att hantera stabilitetsrisker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vänder mig mot Niklas Wykmans beskrivning av vår ekonomiska politik. Vi har tvärtom en väldigt ansvarsfull politik där vi har ett stort överskott som vi använder för att betala av på statsskulden. Sverige har nu en statsskuld som är den lägsta sedan 1977. Det är någonting som vi gemensamt borde kunna glädjas åt.

Vi använder också en annan del av utrymmet till att göra reformer som kan öka den ekonomiska utvecklingen i Sverige och också ge ökad trygghet inte minst ekonomiskt för dem som har sämst förutsättningar. Vi ser också till att den välståndsökning vi nu ser i svensk ekonomi, där ekonomin går bra, kommer breda grupper till del.

Niklas Wykman vill gärna att jag ska kommentera och ha synpunkter på frågor som dels hanteras av Riksbanken, dels hanteras under den kommitté som vi har tillsatt just med uppdrag att borra grundligt i frågorna. Det handlar om att med den bästa expertis som Sverige har att tillgå fundera på hur målsättningarna ser ut för Riksbankens mandat och dess uppdrag.

Jag har respekt för det konstitutionella ramverk som Sverige är byggt kring. Jag tycker att Niklas Wykman också borde ha det. Riksbanken är en myndighet under Sveriges riksdag. Det är riksdagen som ska utvärdera den politik som förs och de beslut som fattas av Riksbanken.

Om Niklas Wykman är intresserad finns det protokoll från finansutskottet där man kan gå tillbaka och ser hur finansutskottet i total enighet har bedömt Riksbankens beslut som har fattats. Det är viktigt att vi håller oss till de principer som styr svensk ekonomisk politik.

Herr talman! Den Niklas Wykman som finansmarknadsministern talar om sitter i finansutskottet. Min bedömning är att han har koll på den frågeställningen.

Finansmarknadsminister Per Bolund säger här att jag är svepande och oprecis i min kritik av regeringens ekonomiska politik. Låt oss kringgå detta genom att direkt referera vad expertmyndigheterna skriver.

Ekonomistyrningsverket skriver: "Det nuvarande överskottsmålet, om ett överskott på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel, gäller till och med 2018. ESV:s slutsats är att överskottsmålet inte nås. En ny lägre målnivå ska gälla från och med 2019. Inte heller denna målnivå nås enligt nuvarande prognos."

Finanspolitiska rådet skriver: "Regeringens aktiva finanspolitik är inte välavvägd. Med hänsyn till konjunkturläget och överskottsmålet borde politiken vara betydligt mer åtstramande."

Riksrevisionens skriver: "Svårt att hitta stöd för ofinansierade åtgärder 2017. Det finansiella såväl som det strukturella sparandet i offentlig sektor ligger under målnivån för överskottsmålet - - - Regeringen presenterar inga argument för att aktivt försvaga sparandet 2017. Åtgärderna i budgetpropositionen bidrar till att sparandet försvagas 2017. Riksrevisionen anser därför att det är svårt att hitta stöd i det finanspolitiska ramverket för att vidta ofinansierade åtgärder 2017."

För att vara lite ytterligare tydlig skriver Konjunkturinstitutet: "Regeringens kraftigt underfinansierade budget för 2018 bedöms inte ligga i linje med överskottsmålet."

Bedömningen att politiken är välavvägd, ansvarsfull, och så vidare, gör möjligtvis ministern själv. Men det finns inte en enda expertmyndighet som gör samma bedömning. Det är en helt unik och alldeles egen bedömning från ministern sida. Inte en enda av de myndigheter som har till uppdrag att utvärdera regeringens ekonomiska politik delar den bedömningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ber inte ministern värdera räntepolitiken i sig själv men åtminstone förhålla sig till de förändringar som har gjorts. Vad tycker ministern till exempel om att man byter från KPI till KPIF utan att ändra målet i övrigt? Man har ny målvariabel, men man har samma mål som tidigare som man ska uppnå med samma medel som tidigare. Det är värt för svenska folket att få veta vad den ytterst ansvariga ministern för finansiell stabilitet ändå tycker om en sådan förändring som Riksbanken gör.

Vidare ber jag inte ministern kommentera Riksbankens räntebana utan snarare: Varför avviker regeringens räntebana från Riksbankens räntebana? Vad är det regeringens ser och bedömer i sin egen budgetproposition som Riksbanken inte ser eller bedömer? Varför skiljer sig siffrorna åt?

Herr talman! Återigen: Det är inte att be ministern att recensera Riksbanken utan snarare att motivera varför regeringen gör en annan bedömning och på vilken grund. De två frågorna kvarstår för finansmarknadsministern att svara på. Vad anser finansmarknadsministern om att man byter från KPI till KPIF men behåller samma målnivå? Vad anser ministern ligga till grund för den annorlunda räntebedömning som regeringen gör jämte Riksbanken?

Herr talman! Jag håller fast vid de ståndpunkter som jag har framfört redan tidigare i debatten. Det är viktigt att vi utvärderar alla delar av den ekonomiska politiken. Det görs också med Riksbankens beslut. Men det är riksdagen som har till uppgift att genomföra den typen av granskningar och inte regeringen.

Jag kan konstatera att finansutskottet och riksdagen gör det arbetet i total enighet, vilket verkligen borgar för att det finns ett gediget arbete bakom den bedömningen. År 2017 konstaterade utskottet: Riksbanken fortsätter att föra en extremt expansiv penningpolitik under 2016 för att få upp inflationen mot inflationsmålet.

Utskottet konstaterade också att inflationen och inflationsförväntningarna fortsatte att stiga under 2016 bland annat till följd av stigande energipriser. Däremot låg inflationen fortfarande en bra bit under inflationsmålet på 2 procent under 2016 och långt under målet för hela utvärderingsperioden 2014-2016.

Utskottet konstaterar dock att resursutnyttjandet i ekonomin fortsatt att stiga till följd av den expansiva penningpolitiken samtidigt som arbetslösheten gått ned ytterligare.

Man kan konstatera att finansutskottet har gjort en granskning av Riksbanken och den penningpolitik som man har fört. Som jag sa i mitt inledningsanförande har jag ingen anledning att göra några andra bedömningar än de som utskottet har gjort och som riksdagen har ställt sig bakom.

Det är inte konstigt att det görs olika prognoser över den ekonomiska utvecklingen och att man därmed tar hänsyn till de olika underliggande faktorer som påverkar ekonomin. Det är många olika nationella myndigheter som gör prognoser. Även Finansdepartementet gör självklart prognoser. Jag tycker inte att det är någonting anmärkningsvärt över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att vi följer förändringar som görs i regelverket och framför allt i hur det implementeras. Det är viktigt att man gör den typen av analyser med ett gediget underlag och i en samlad diskussion. Man kommer självklart också in på: Vilken typ av mål är det som Riksbanken arbetar efter? Hur följs det målet i Riksbankens penningpolitiska beslut?

Den diskussionen behöver föras. Det är också bra att vi nu har forum att föra diskussionen i, nämligen Riksbankskommittén. Vi har där väldigt gedigen kunskap i termer av alla de experter som är knutna till Riksbankskommittén. Vi har också representanter för de politiska partierna för att kunna föra en förtroendefull och genomgripande diskussion om de här väldigt avgörande frågorna.

Det är en dålig idé att stå här i Sveriges riksdag och börja föra en diskussion eller debatt om de frågorna. Låt oss i stället ägna vår tid och kraft åt att hitta gemensamma nämnare, gemensamma ställningstaganden, i Riksbankskommittén som är tillsatt för att hantera den här typen av frågor.

Jag är därför lite förvånad över att Niklas Wykman i stället väljer att lyfta fram de frågorna i form av en interpellationsdebatt. Interpellationsinstrumentet är otroligt viktigt för demokratin. Det är också viktigt för att vi ska ha en fungerande granskning av regeringens arbete. Men då ska frågorna helst handla om regeringens arbete och regeringens beslut.

Det handlar inte om att ha ett allmänt tyckande eller liknande. Det handlar om att granska vad regeringen har gjort. I det här fallet när det gäller Riksbanken är det tydligt enligt den svenska konstitutionen att det är riksdagen som är den granskande instansen som ska följa Riksbankens arbete. Jag ser inte någon anledning att ha någon avvikande mening mot den riksdagen har kommit fram till.

Herr talman! Jag förstår finansmarknadsministerns upprörda tonläge i formfrågan. Det är väl ett sätt att undvika att svara på sakfrågan. Jag frågade två saker. Den ena var hur ministern bedömer bytet från KPI till KPIF. På detta kom inget svar. Jag frågade också på vilka grunder ministern gör en annan räntebedömning än vad Riksbanken gör. Det anmärkningsvärda är inte att den typen av frågor ställs. Det anmärkningsvärda är att ministern inte verkar vilja svara på dem. Jag utgår från att ministern åtminstone har kunskap att svara på dem.

Herr talman! Jag måste säga att jag är bekymrad över nivån på den här debatten, att det skulle handla om kunskapsfrågor eller liknande. Min stab, jag själv och även i Finansdepartementet har vi en gedigen kunskap i de här frågorna. Jag ser det mest som ett sätt att försöka blanda bort korten, vilket jag inte tycker passar sig i Sveriges riksdag eller i en debatt som handlar om väldigt viktiga sakfrågor.

Jag bekymras också över den brist som jag tycker finns hos Niklas Wykman när det gäller respekt för de olika roller som vi har i svensk politik. Det är enligt konstitutionen tydligt att Riksbanken har att sätta räntenivån och att göra det utifrån ett ramverk som vi har ställt fast från Sveriges riksdags sida. Om det ska göras eventuella förändringar av detta förtjänar det att göras med ett väldigt gediget underlag och, så långt som det över huvud taget är möjligt, i bred samsyn och efter en gemensam analys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att finansutskottet hanterar de här frågorna på ett bra sätt och hoppas att Niklas Wykman deltar i det arbetet. Om Niklas Wykman har synpunkter på de här frågorna är han absolut fri att föra in dem i finansutskottets granskning men också i Riksbankskommitténs arbete som nu pågår.

Jag skulle önska att vi kan ägna vår tid som politiker och också riksdagens tid åt att diskutera de viktiga sakfrågorna och låta Riksbankskommittén nu arbeta med detta otroligt viktiga arbete som de har med att göra en gedigen analys. De kommer att sitta under lång tid, för de här frågorna är genuint komplicerade och kräver ett gediget underlag och också tid för att föra diskussioner kring.

Jag tycker att frågorna lämpar sig otroligt mycket bättre för ett kommittéarbete, där man kan sitta ned runt bordet och ta del av den bästa expertis som Sverige har, snarare än att diskuteras i interpellationsdebatter i Sveriges riksdag.

Överläggningen var härmed avslutad.