Pomperipossaskatt för nyanlända

Svar på interpellationer

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat finansministern om hon avser att vidta åtgärder för att öka de ekonomiska incitamenten för nyanlända att gå från bidrag till jobb och i så fall vilka. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Sedan regeringen tillträdde är det ungefär 300 000 fler som är i arbete. Två tredjedelar av sysselsättningsökningen har skett bland utrikes födda. Det har tidigare tagit upp till tio år innan hälften av de nyanlända har etablerat sig på arbetsmarknaden. Nya siffror från Statistiska centralbyrån visar nu en förbättring och att nästan hälften av dem som mottogs 2011 hade jobb efter fem år. Om utvecklingen fortsätter på samma positiva sätt bör tiden från mottagande till arbete kunna fortsätta kortas. Men stora utmaningar kvarstår, inte minst vad gäller nyanlända kvinnors etablering på arbetsmarknaden.

Det ska finnas tydliga drivkrafter till arbete för såväl nyanlända som för alla andra. Alla som kan ska jobba. Vi har också starka ekonomiska drivkrafter till arbete i Sverige i dag - det har till exempel SNS konjunkturråd visat. De har konstaterat att de ekonomiska drivkrafterna är starkare än någonsin i Sverige i dag. Det lönar sig att arbeta.

Trots detta pekar Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, i en rapport på några områden där det kan behöva göras förändringar för att öka vissa gruppers ekonomiska incitament att arbeta. Regeringen slog redan i budgetpropositionen för 2018 fast att det bör ses över hur bestämmelserna inom studiestödssystemet och andra ersättningssystem samspelar och påverkar utrikes födda kvinnors ekonomiska förutsättningar att studera och arbeta.

ESO-rapporten visar på några områden som ingår i vår översyn och där det kan behöva göras ytterligare förändringar. Regeringen har höga ambitioner om jämställdhet som förutsätter att kvinnor kommer ut i arbete och får egen försörjning och den självständighet som följer med detta.

För att de ekonomiska drivkrafterna ska bli ännu starkare har regeringen avskaffat vårdnadsbidraget och infört begränsningar i föräldrapenningen. Vi har också genomfört ett förtydligande i socialtjänstlagen om att kommunerna ska ställa krav på den som kan arbeta att vara aktiv i sitt arbetssökande för att personen ska ha rätt till försörjningsstöd.

Regeringen har också tagit en rad initiativ för ett mer sammanhållet och systematiskt arbetssätt med mottagande och etablering. Vi har lagt om regelverket för etableringsuppdraget så att samma krav ställs på nyanlända som på övriga arbetssökande. Den svenska modellen bygger på att rättigheter och skyldigheter står i balans.

Regeringen har kraftigt förstärkt möjligheterna att ta del av utbildning. En utbildningsplikt för nyanlända har införts. Regeringen, LO, Unionen och Svenskt Näringsliv är överens om att så kallade etableringsjobb bör införas. Syftet är att fler ska etablera sig på arbetsmarknaden samt att underlätta arbetsgivarnas framtida kompetensförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern för ett bra svar! Jag tycker att det är ödmjukt och visar på hur komplex denna fråga är. Det finns vissa delar i svaret som jag verkligen instämmer i helt och hållet.

Det viktiga är att vi tänker att alla ska jobba. Det handlar inte bara om nyanlända, vilket framkommer väldigt tydligt i ministerns svar. Alla som kan måste arbeta för att bidra till vår gemensamma välfärd.

Anledningen till att jag skrev denna interpellation var att ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, har tagit fram en rapport som heter Lönar sig arbete 2.0? Det får en osökt att tänka på Pomperipossa i Monismanien, en saga som Astrid Lindgren skrev och fick publicerad i Expressen 1976 när hon upptäckte att hon betalade 102 procent i marginalskatt. Sagan ledde till en stor efterdebatt, där Astrid Lindgren bland annat läxade upp finansminister Sträng med de smått klassiska orden "Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb, han och jag."

Pomperipossaskatten är någonting som har återkommit då och då i olika debatter och i olika tänk rörande var nivån på skatten ska ligga för att det ska löna sig att gå från bidrag till arbete.

Det som ESO kom fram till var att marginaleffekterna i vissa fall kan bli 100 procent för den som går från försörjningsstöd eller etableringsersättning till ett arbete eller ett nystartsjobb. ESO har konstaterat att kvinnorna tillhör dem som får sämst utfall av detta, framför allt kvinnor som lever i ett parförhållande och har barn. Dessa kvinnors familjer får ett negativt utfall om kvinnan börjar arbeta.

Därför har ESO ett förslag, som jag inte alls tar ställning till, som handlar om att etableringstillägget ska delas mellan föräldrarna för att man därigenom ska kunna minska problemen med kvinnofällan.

Att nyanlända invandrare inte hamnar i långvarigt bidragsberoende är en ödesfråga för Sverige. Jag läste någonstans att man till och med kan säga att det finns ett kroniskt utanförskap i att gå på försörjningsstöd under många år. Till slut blir tröskeln så hög att det är ett stort steg att över huvud taget ta sig ut på arbetsmarknaden. Dessutom är det mycket svårare för en arbetsgivare att anställa någon som har varit ifrån arbete under en längre tid. Allt detta kan ministern mycket väl, och jag ska inte uppehålla mig längre vid det.

Det måste löna sig att arbeta - där är vi överens. Jag tror att nästan samtliga partier anser att det måste vara skillnad på att gå till ett arbete och att försörja sig via försörjningsstöd.

Vi har ett förslag på ett bidragstak. I dag kan man stapla ersättningar på varandra; jag tror att det för en normalfamilj går att få ungefär 27 000 kronor i månaden. Om man har sin försörjning tryggad på detta sätt blir steget att ta sig ut på arbetsmarknaden mycket längre. Det blir lite pengar i plånboken, men man drar sig ändå runt på det. Till slut blir det en vana att vända på slantarna på det sättet.

Man blir också bekväm av att gå på försörjningsstöd om man har stödet därför att man inte har ett arbete. Det finns ju olika orsaker till att man har försörjningsstöd. Det gäller att hålla sig till att det handlar om en arbetsmarknadsåtgärd i stället för att man har det på grund av att man har en sjukdom eller en låg sjukpenning.

Jag skulle vilja att vi uppehöll oss lite vid vårt förslag om bidragstak och vill gärna höra en kommentar från ministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! ESO:s rapport är intressant att läsa. Det är första gången som man gör en större översyn av dessa incitament.

Man konstaterar i rapporten att de ekonomiska drivkrafterna har stärkts under senare år. De reformer som är gjorda har stärkt drivkrafterna, både generellt och för dem med låga inkomster. SNS konjunkturråd gjorde en motsvarande undersökning på hela arbetsmarknaden och konstaterade att de ekonomiska drivkrafterna till arbete har stärkts och att detta inte är ett problem i Sverige i dag.

ESO-rapporten pekar ändå på några områden, och därför tycker jag att den är intressant. Man säger också i rapporten att man inte har något egentligt svar på hur detta ska lösas. Det är därför vi har dragit igång ett större analysarbete inom departementet som tittar på detta.

Det framkommer kanske inte alltid i debatten, men det förtjänar att sägas att de ekonomiska drivkrafterna är mycket starka för den som har få eller inga barn. Komplexiteten uppstår när det handlar om familjer som har många barn, vilket inte är så vanligt förekommande. Det är samma effekt som finns i samband med försörjningsstödet. Samtidigt som det handlar om drivkrafterna till arbete är det även en avvägning som innefattar tryggheten och levnadsstandarden för barn. Det påverkas naturligtvis också av lönenivån på det arbete som man annars går till.

Detta är komplext, och det finns förmodligen ingen enkel lösning, vilket också ESO-rapporten visar. Men jag tycker att vi ska se över detta i alla fall, för jag utesluter inte att det går att göra förändringar som kan skapa ännu bättre incitament. Särskilt intressant tycker jag att incitamentet är för den som går ut som nummer två i en familj med två försörjare, för det är oftast kvinnan. Det är vanligt förekommande att mannen får arbete innan kvinnan får det. Vi ser tydligt att sysselsättningsgraden ökar och ligger högt efter ett antal år bland utrikes födda kvinnor som har kommit till Sverige. Men det tar mycket längre tid för kvinnorna att komma ut på arbetsmarknaden än för männen. Om man då lever tillsammans kan vi inte utesluta att det finns ekonomiska incitament som bidrar till detta.

Det rapporten pekar på är en individualisering av etableringstillägget. Etableringsersättningen, som den vuxna individen får, ger ett tydligt och starkt incitament till arbete. Vi har också skärpt kraven så att man måste ta anvisat arbete, annars blir man av med sin ersättning. Det är det som gäller nu. Det infördes den 1 januari av den här regeringen. Men i familjer med många barn tycker jag att vi ska titta på om det går att öka incitamenten utan att det drabbar barnens levnadsnivå.

Herr talman! Tack för en bra dialog kring dessa jättesvåra och komplexa frågor! Det är verkligen en ödesfråga för Sverige att få fler människor i arbete. Det handlar om att politiken måste hänga ihop, att det finns en marknad som gör att man vågar anställa men också för individen att ta steget från bidrag till lön. Då måste incitamentet vara att man får behålla mer pengar i plånboken. Det är rent mänskligt.

Det finns många dimensioner i att ha ett arbete, exempelvis den sociala dimensionen att ha arbetskamrater och känna sig behövd och att barnen, som förhoppningsvis har två föräldrar, ser att föräldrarna går till arbetet varje dag när de går till skolan. Men det handlar också om att man får pengar kvar i plånboken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta med utrikes födda kvinnors förvärvsfrekvens kan man kalla en utmaning, men jag skulle snarare säga att det är ett problem. ESO:s rapport visar, och som också ministern säger, att den som går ut på arbetsmarknaden som nummer två ofta är kvinnan, och incitamenten är inte lika starka som för den som går ut som nummer ett.

Jag vill återgå till frågan om bidragstaket. Vi vill att det ska finnas ett bidragstak i försörjningsstödet och etableringsersättningen för den som har försörjningsstöd av arbetsmarknadsskäl. Den exakta utformningen måste vi utreda. Men utgångspunkten ska vara att ett hushåll ska kunna behålla max 75 procent av lägstalönen och samlade bidrag, exklusive barnbidrag och underhållsstöd.

Jag undrar hur man kan göra så att det inte blir den här marginaleffekten på 100 procent, som drabbar vissa som går ut i arbete. Måste det inte vara ett bidragstak, eller kan man lösa det på annat sätt?

Jag var på fullmäktigemöte hemma i Flen i går kväll och fick en redogörelse i årsredovisningen av hur det ser ut där. Vi har ju tagit emot väldigt många flyktingar och har en stolt tradition av en väl fungerande flyktingmottagning. I Flen tar det nio till elva år innan kvinnor kommer ut i arbetslivet. Det beror alltså på var man djupdyker i Sverige. Men hos oss, 57 minuter från Stockholm, tar det alltså nio till elva år.

Jag har ingen lösning, men bidragstak skulle kunna vara en lösning för incitamentet att komma ut. Men sedan är det många delar i detta. Språkkravet, som regeringen nyligen kom med, är något som vi har förfäktat tidigare - väldigt bra. Jag tror att man måste ställa krav av omtanke om medborgarna.

Rapporten visar som sagt att det är väldigt ojämställt när det gäller marginaleffekten för den som går ut och arbetar från att ha levt på försörjningsstöd. Jag instämmer i mycket av det som ministern säger. Det måste finnas tydliga drivkrafter för arbete, och en sådan är att man får mer pengar kvar i plånboken och inte bara de sociala dimensionerna och tillhörigheten i ett arbetslag, till exempel.

Hur ska man göra då så att människor får mer pengar kvar i plånboken om de går från försörjningsstöd till arbete? Jag kan inte se något annat än att bidragstaket måste vara en av de viktigaste faktorerna. Sedan går det att skruva i detta, och regeringen har gjort en hel del. Men jag tror att den sista delen måste vara att ha ett tak, så att man inte kan stapla bidrag på bidrag. Jag läste någonstans att en familj med ett visst antal barn kan få 27 000 kronor.

Herr talman! Det är bra att vi har ett gott tonläge och försöker lösa de här problemen, och jag tror att det finns ett gemensamt intresse av att göra det. Låt mig ändå problematisera frågan lite ytterligare.

Under den gamla regeringen hade vi en ordning där man fick behålla hela etableringsersättningen när man började arbeta. Man kunde alltså ha både lön och full etableringsersättning utan avräkning. Med detta sätt har man ju ekonomiska incitament till arbete, kan jag konstatera. Men jag tycker att det är stötande att nyanlända ska kunna ha både lön och ersättning samtidigt som alla andra arbetslösa ju får avräkning krona för krona från sina stöd, till exempel a-kassa eller aktivitetsstöd, när de går till arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför har vi ändrat detta, och den ändringen tänker jag stå fast vid. Jag tycker att vi ska ha så lika behandling som möjligt av nyanlända och andra arbetslösa. Det är därför som vi har lagt om etableringssystemet så att det i dag är ett program. Det är därför som vi ställer krav på att man ska delta i aktiviteter, annars kan man bli av med sin ersättning precis på samma sätt som gäller för alla andra arbetslösa.

Det fanns mycket som var bra i det som den förra regeringen gjorde med etableringsreformen. Det var rätt att ge individen rättigheter, och det var bra med en individuell etableringsersättning. Men jag tycker att det var dåligt att den inte kompletterades med krav på individen - nu har vi ändrat på det. Och jag tycker att det var dåligt att man, till skillnad från alla andra arbetslösa, kunde ha både lön och bidrag utan avräkning. Detta har vi också ändrat på.

Om jag ska stå fast vid den ståndpunkt som jag tycker är viktig, att vi behandlar lika och att man inte ska kunna ha både lön och full ersättning, blir det lite svårare med incitamenten, ska jag erkänna. Men jag är inte beredd att gå vägen att man ska kunna få båda delarna. Detta får vi titta lite extra på.

Moderaterna för fram idén om ett bidragstak. Som Lotta Finstorp själv säger är det lite oklart exakt hur detta ska utformas. Låt mig ändå höja ett varningens finger för att de som problemet uppstår för - att det inte lönar sig tillräckligt mycket att gå till arbete - är familjer och kanske framför allt ensamstående med väldigt många barn. Det är ju ovanligt med familjer med många barn, men det är där problemet med de ekonomiska incitamenten uppstår.

Risken med det bidragstak som Moderaterna förfäktar är att familjer med många barn inte skulle få samma rätt till försörjningsstöd som familjer med färre barn, och då är det barnen som drabbas. Jag tror att man ska tänka igenom det här noga och titta på var incitamenten verkligen behöver stärkas. Samtidigt är vi medvetna om, och som Lotta Finstorp väl beskriver, vikten av att barn får växa upp under goda förhållanden och se sina föräldrar gå till ett arbete men också slippa växa upp i fattigdom med alla konsekvenser som det får.

Herr talman! Jag vill bara ha sagt att i den modell som vi arbetade fram exkluderades barnbidraget och underhållsstödet.

Den inlåsning som ett bidragsberoende kan leda till får så många negativa effekter, också sociala. Det finns ju utanförskapsområden där människor inte har kommit i arbete.

Jag tycker att det är bra att ministern säger att vi måste tala om alla som finns i Sverige. Det blir lätt att vi enbart fokuserar på dem som har kommit som nya till Sverige.

Jag vill ta några exempel från min kommun Flen, där det i dag är 14,4 procents arbetslöshet, och det är en växande grupp långtidsarbetslösa. Det är alltså inte människor som har gått från etablering och in i arbetssökande hos Arbetsförmedlingen som är den oroande gruppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta måste vi verkligen titta på, för när långtidsarbetslösheten biter sig kvar blir det också svårare för individen att ta steget att vara energisk, söka många arbeten och vara på tårna.

Vi bor ändå nära en arbetsmarknad, Södertälje och Stockholm, som skriker efter arbetskraft, så matchningen är en stor problematik.

Alla som kan arbeta måste arbeta. Vi måste få intäkter via skatter så att vi klarar välfärden. Det handlar inte om att höja skatterna utan om att fler ska betala skatt.

Det här är en ödesfråga för Sverige. Vi har samsyn i mycket och ser problematiken, men vi har lite olika lösningar.

Herr talman! Låt mig få avsluta med några positiva ord. Vi ska inte på något sätt underskatta att vi behöver titta på dessa frågor, och en sådan översyn pågår inom mitt departement. Men i dag har vi faktiskt rekordmånga människor som arbetar och betalar skatt, och vi har rekordfå personer som lever på någon typ av ersättning eller bidrag. Vi har alltså en mycket stark utveckling på arbetsmarknaden.

För varje år som jag har haft ansvaret har andelen nyanlända som går till arbete efter det tvååriga etableringsprogrammet ökat stadigt, och vi fortsätter att ha en mycket positiv utveckling här. Särskilt glädjande är att vi ser en ökning bland kortutbildade kvinnor, och det är troligt att det beror just på regeringens reformer för extratjänster i välfärden.

Utvecklingen går alltså åt rätt håll, vilket är mycket glädjande, men mer behöver göras.

Låt mig också säga att om vi ska säkerställa ekonomiska incitament för alla att gå till arbete är det viktigt att säga nej till sänkta löner.

Överläggningen var härmed avslutad.