Politiska fångar i Turkiet

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra i FN och EU för att få stopp på den turkiska aggressionen i Rojava, om regeringen avser att genom FN och EU skicka observatörer till Rojava för att undersöka den turkiska statens övergrepp samt om jag avser att genom EU och FN arbeta för en flygförbudszon.

Amineh Kakabaveh har också frågat mig vad jag avser att göra för Sveriges del och inom EU för att förmå Erdoganregimen att snarast frige Selahattin Demirtas, HDP-ledningen och HDP:s demokratiskt valda politiker och respektera deras demokratiska och mänskliga rättigheter så att de på ett normalt sätt kan delta i arbetet i landets parlament, vad jag avser att göra för Sveriges del och inom EU för att samtliga folkvalda kommunpolitiker avsatta av Erdogan ska få tillbaka sina demokratiska uppdrag, vad jag avser att göra för Sveriges del och inom EU för att sätta stopp för den arresteringsvåg som Erdoganregimen genomför i syfte att förhindra HDP att i enlighet med demokratiska spelregler genomföra sin kongress samt vad jag avser att göra för att förmå Erdoganregimen att frige alla som fängslats på politiska grunder.

Jag delar Amineh Kakabavehs djupa oro över situationen i nordöstra Syrien och fördömer den turkiska militära offensiven. Den bryter mot FN-stadgans våldsförbud och strider mot folkrätten. Offensiven har spelat Daish i händerna, komplicerat den politiska processen och fått omfattande humanitära konsekvenser. Den kurdiska gruppen och minoriteter i området, såsom assyrier, syrianer och yazidier, måste skyddas. Vi fortsätter att med emfas kräva ett turkiskt tillbakadragande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har fortsatt att vara aktivt och en tydlig röst. I EU har vi varit pådrivande för tydliga uttalanden, verkat för att EU ska införa ett vapenembargo mot Turkiet och föreslagit att EU tar fram optioner för ytterligare åtgärder. Vi har också verkat för att FN:s säkerhetsråd ska ta sitt ansvar för att förhindra ytterligare upptrappning.

Att få till stånd en internationell observatörsstyrka har hittills inte varit aktuellt, framför allt eftersom en sådan kräver ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådets hantering av Syrienkriget präglas dessvärre av låsningar, ofta på grund av obstruktion från Ryssland. Därför förefaller det osannolikt att säkerhetsrådet skulle kunna enas om en observatörsstyrka. En flygförbudszon kan inte uteslutas men bedöms vara mycket svår att få till stånd och bedöms dessutom ha begränsad inverkan på Turkiet.

Men våra ansträngningar för internationellt engagemang stannar inte vid detta. Sverige har sedan länge verkat för ansvarsutkrävande för de brott som begåtts i Syrien, oavsett förövare. Naturligtvis bör även eventuella brott som ska ha begåtts i samband med den turkiska offensiven undersökas och lagföras.

Sverige arbetar i flera kanaler för att främja ett brett ansvarsutkrävande i Syrien. Vi har under en längre tid argumenterat för att situationen borde hänskjutas till den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Sverige bidrog också till att generalförsamlingen i december 2016 kunde upprätta en internationell oberoende bevisinsamlingsmekanism för Syrien som samlar in information till stöd i framtida rättsliga processer mot förövare.

Efter snart nio år av konflikt i Syrien behöver befolkningen och regionen fred, inte en fördjupad konflikt. Militärt agerande kan aldrig leda till hållbar fred i Syrien.

Jag delar också interpellantens djupa oro över situationen för HDP:s företrädare i Turkiet. Folkvalda parlamentariker måste tillåtas verka i enlighet med sitt demokratiska mandat. Detta har vi framfört till turkiska företrädare i Stockholm och i Ankara.

Sverige är pådrivande när det gäller att uppmärksamma Turkiets kränkningar av de mänskliga rättigheterna i relevanta internationella forum såsom EU, Europarådet och OSSE. Inom EU har Sverige regelbundet uppmärksammat situationen för oppositionspolitiker i Turkiet, inklusive HDP:s företrädare, men också för journalister, akademiker och civilsamhällesaktörer.

För de svenska utlandsmyndigheterna i Turkiet är bevakning av rättegångar, till exempel mot fängslade oppositionella och folkvalda parlamentariker, en viktig del av det diplomatiska uppdraget.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det finns all anledning att ställa krav på Turkiet. Turkiet är inte vilket land som helst. Det är ett land som är medlem i Nato och kandidatland till EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Turkiet är starkt när det gäller militärt krigsmateriel och genom sin upprustning. Man invaderar land efter land. Det var först den kurdiska delen av Irak, sedan i Turkiet och nu också i Libyen och andra länder dit man skickar militära styrkor.

Jag ställer i två interpellationer konkreta frågor till utrikesministern om Sverige för sin del och i EU driver frågan om frigivning av de politiska fångarna Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag som är ledande i HDP. De och hundratals folkvalda politiker, kommunalråd och tusentals andra oppositionella sitter i fängelse efter det så kallade misslyckade kuppförsöket. De blev av med sina tjänster i statsapparaten och har spärrats in.

Selahattin Demirtas blev faktiskt friad vid en rättegång i Istanbul. Men på Erdogans begäran greps han igen genom en domstol i Ankara. Så är det med enmansdiktaturer.

Av de oppositionella partierna är HDP som sagt värst drabbat. I slutet av förra året hade fler än 28 kommunala politiker i de kurdiska delarna satts i fängelse. De, som alltså är folkvalda enligt deras egen konstitution, ersätts av Erdogan med AKP-vänliga tjänstemän.

Det är oacceptabelt. Sverige måste agera konkret. Det räcker inte att bara ta upp det en gång. Man måste kräva deras frigivning. Det borde vi kunna göra. Man kan använda olika kanaler. Turkiet är medlem i olika internationella sammanhang. Där bär Turkiet precis som alla andra länder ansvar för att följa lagar och normer.

Nu när HDP har sin egen kongress börjar Erdogan arrestera ytterligare folkvalda politiker för att de inte ska lyckas med den egna kongressen. Trots det fortsätter HDP att ha sin kongress. Förhoppningsvis kommer de att kunna bedriva den i demokratins anda, trots att det är svårt att andas i Turkiet i dag.

De flesta av de fängslade kommunala politikerna och HDP-medlemmarna är faktiskt kvinnor. Erdogan är rädd för kvinnors makt, både i Rojava och i Turkiet.

Min fråga gäller om utrikesministern kommer att driva frågan om frigivning av de folkvalda politikerna och oppositionella. Det gäller såväl folkvalda som akademiker och andra oppositionella i Turkiet och i de kurdiska delarna.

Fru talman! Jag vill tacka Amineh Kakabaveh för att hon tar upp de här viktiga frågorna. Vi är helt överens om att utvecklingen i Turkiet är djupt oroande. Oppositionella sitter frihetsberövade. Jag och regeringen har gång på gång kritiserat det här. Det gäller inte minst situationen för oppositionspartiet HDP och dess förra partiledare Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag.

Sverige kräver deras frigivning. Vi har framfört detta i olika sammanhang. Vi konstaterade vid gripandet 2016 att frihetsberövandet av Demirtas och andra HDP-politiker inte kunde ses som isolerade fall utan som en fortsättning på åtgärder som under en längre tid framförts av partiets företrädare.

Jag har i EU-sammanhang uppmärksammat de förundersökningar som inletts mot politiker och personer som kritiserat Turkiets militära offensiv i nordöstra Syrien. I EU har vi också lyft upp situationen för de lokalpolitiker som har avsatts och frihetsberövats. I samtal med företrädare för Turkiet tar Sverige regelbundet tillfället i akt att betona att fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund har det varit viktigt att visa solidaritet med HDP-ledarna, exempelvis genom rättegångsbevakning. Sveriges utlandsmyndigheter i Turkiet har bland annat bevakat rättegångarna mot Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag. Vi har också verkat för att andra länder ska närvara, visa solidaritet och uppmärksamma de här fallen.

Regeringen är även pådrivande när det gäller att i de internationella forum som vi anser är mest lämpliga uppmärksamma Turkiets kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vi för dessa diskussioner där vi kan uppnå resultat. Vi uppmärksammar bland annat situationen för oppositionspolitiker, journalister, akademiker och civilsamhällesaktörer och driver att EU:s medlemsstater ska fortsätta agera samlat för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer i Turkiet.

Det är inom EU vi har störst möjlighet att påverka utvecklingen i Turkiet, och vi verkar för en gemensam och tydlig Turkietpolitik. Regeringen menar att det är genom fortsatt dialog, inklusive tydlig kritik, som EU bäst kan påverka Turkiet. Vi fortsätter också vårt arbete i OSSE och Europarådet, som forum för både dialog och kritik.

EU och Sverige fortsätter även att betona att Turkiets antiterrorlagstiftning tillämpas alltför brett. Turkiet måste självklart som alla länder hantera terroristhotet. Men det får aldrig ske till priset av minskad respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratin eller rättsstatens principer.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för att hon driver frågorna. Jag förväntar mig att vi aldrig ger upp. Det är viktigt. Sverige som enskilt land måste också ha en egen röst och inte bara agera genom EU, även om det är viktigt att driva frågan i både EU och FN.

Den andra viktiga frågan i mina interpellationer gäller att Sverige har all anledning att pressa Erdogan att stoppa kriget mot Rojava. Samtidigt som angreppen på demokratin äger rum inom landet använder Erdogans regim den turkiska militären till att i strid mot folkrätten gå till angrepp och anfalla nationella minoriteter, såsom kurder, assyrier och syrianer, i grannländerna. Det är nationella minoriteter som tidigare varit utsatta för Daishs och IS brutala förföljelser. När turkiska medier avslöjade att den turkiska säkerhetstjänsten smugglade vapen till Daish tvingades de journalister som skrivit om dessa förhållanden att fly utomlands för att inte fängslas.

I januari 2018 gick turkiska trupper in i Afrin, som ligger på syriskt territorium. Där drev kurdiska peshmerga, i YPG och YPJ, kampen mot Daish från Rojava. De upprättade en fungerande demokrati där kvinnor har ledande roller. Det är Erdogans skräck att kurdiska kvinnor ska ha makt att påverka, både inom landet och i andra länder. Han har påstått att han vill upprätta en så kallad säkerhetszon eftersom en sådan inte kan upprättas i ett annat land genom angrepp.

Erdogan har för avsikt att flytta tillbaka flyktingar från Turkiet till Syrien men till det kurdiskdominerade Rojava. Denna politik kommer vi ihåg. Det är en fortsättning på den politik som Hafiz al-Asad bedrev under 60-talet. Man arabiserade områden där kurder och andra minoriteter levde. Saddam bedrev liknande politik i till exempel Kirkuk och arabiserade områden där en majoritet var kurder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Erdogans regim, som utgör den starkaste Natomilitära makten i området, bedriver alltså en geopolitisk expansionspolitik och anfallskrig. I förra veckan beslutade Turkiets parlament till exempel att skicka militär till Libyen för att plundra deras naturresurser. Turkiet verkar militärt i såväl Kosovo som Somalia och Bosnien och Hercegovina, både genom Nato och som enskilt land.

Turkiet har bombat ett flertal platser i Kurdistan och Irak. I Kurdistan, Syrien och Turkiet har man förstört byar och jordbruk. Detta är fruktansvärt och måste helt enkelt få konsekvenser.

Med all respekt för utrikesministerns svar och ambitioner går det dock inte, så som hon resonerar i svaret, att ge upp i farstun. Man kan inte säga att det inte går att driva kravet om en flygförbudszon för att Ryssland är emot det. Vi måste kunna driva detta. Det går kanske inte i ett första skede men i en andra eller tredje omgång måste det kunna gå. Detta är i linje med folkrättsprincipen. Man måste kunna driva detta och se att det inte är lönlöst.

Sverige måste kräva att en flygförbudszon ska upprättas. Vi kan inte bara böja oss för vad Ryssland, Iran och Turkiet tycker.

Fru talman! Vi fördömer den turkiska militäroffensiven i nordöstra Syrien. Regeringen har alltsedan Turkiets militäroperation påbörjades vid upprepade tillfällen kritiserat Turkiet för dess agerande. Detta har framförts bilateralt vid flera tillfällen och på olika nivåer. Vi har också varit aktiva i både EU och FN. I EU har Sverige som initiativtagare fått genomslag för både tydliga uttalanden och kraftfulla åtgärder.

Naturligtvis skulle Sverige noga överväga att stödja en internationell insats, vars syfte var att bidra till deskalering, ett turkiskt tillbakadragande och fred. Men utan ett folkrättsligt mandat i form av ett medgivande från regimen i Damaskus eller ett mandat från FN:s säkerhetsråd är detta inte en framkomlig väg. Utsikterna för att säkerhetsrådet skulle kunna enas om ett godtagbart mandat är mycket små. Under Sveriges tid i säkerhetsrådet fick vi på nära håll uppleva rådets oförmåga att uppnå enighet i hanteringen av Syrienkrisen.

Strax före julhelgen fick vi åter se prov på hur Ryssland till och med försvårar antagandet av resolutioner vars syfte är att ge miljontals människor livräddande humanitärt stöd. En eventuell diskussion om internationella observatörer skulle sannolikt präglas av samma låsningar.

Amineh Kakabaveh tar upp frågan om en flygförbudszon. Vi kan inte utesluta en sådan zon, men det skulle inte nödvändigtvis ha någon faktisk inverkan på Turkiet. Eftersom stridigheterna har ägt rum i gränsområdet mellan länderna skulle turkiskt flyg kunna verka från sitt eget territorium och luftrum. Hittills har vi heller inte sett en enda stat som skulle vara villig att upprätta en no-fly zone. Även i detta fall är de folkrättsliga förutsättningarna med ett medgivande från Syrien eller ett mandat från FN:s säkerhetsråd små.

Samtidigt får vi konstatera att stridigheterna i nordöstra Syrien nu har minskat. Den humanitära situationen har stabiliserats något. Det förlängda eldupphöret är i grunden bra, och vi välkomnar de ansatser som görs för att väpnade konfrontationer ska kunna undvikas. Inga fler civila ska behöva sätta livet till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vår liksom EU:s hållning förblir oförändrad. Turkiet måste dra sig tillbaka. Vi ska inte bidra till att befästa Turkiets eller Rysslands närvaro i området. Det är av yttersta vikt att humanitära aktörer ges fullt och obehindrat tillträde till området. Skydd av civila, inklusive kurder och andra minoriteter, måste vara högsta prioritet. Människor som tvingas fly på grund av Turkiets militära operation måste ges möjlighet att återvända till sina hem på ett säkert, frivilligt och värdigt sätt.

De minskade våldsnivåerna innebär inte att vi har slutat vara oroliga för Daish och att de ska få ny kraft. Detsamma gäller vår oro för situationen i lägren som finns. Det är väldigt viktigt att man upprätthåller säkerheten kring både fängelser och läger där Daishs terrorister och deras anhöriga hålls.

Vi kommer att fortsätta att bidra till att lindra lidande och nöd i Syrien och i drabbade grannländer. Vi har ett omfattande humanitärt stöd genom en Syrienstrategi där biståndet uppgår till 1,8 miljarder svenska kronor.

Fru talman! Vi vet att Sverige är ett humanitärt land och verkar som sådant, vilket såklart är glädjande. Detta stöder jag fullständigt. Men problemet är också att Sverige och många EU-länder har bakbundit sig genom flyktingavtalet med Turkiet. Dagligen hör vi hur flyktingar kommer från Turkiet via havet. Senast i förrgår drunknade flera flyktingar från Libyen och Turkiet som kommit med båtar.

Turkiet har skapat mer kaos och fler flyktingar genom att gå in 30 kilometer i ett annat land. Det är inte deras gränsområde, utan Turkiet har självt erkänt att det handlar om 30 kilometer inne i Syrien. I städerna Afrin och Tall Rifat fällde man i slutet av förra året bomber, och tio människor mördades, varav flera var små barn. Det handlar alltså inte bara om det egna området.

Turkiet skapar fler flyktingar och är ute efter dessa pengar, de miljarder, som till hälften kommer från Sverige. Jag vet vad vårt syfte är, men det mesta av pengarna går direkt till Turkiets kassa eftersom det är de som fördelar pengarna till flyktingar. Därför ska vi inte känna oss bakbundna av detta.

Vi i Sverige måste höja vår röst och direkt kräva av Turkiet att sluta gå mot folkrätten och sluta vara i Afrin och de andra områdena i Rojava. De måste frige politiska fångar och låta dem få sjukvård. Exempelvis Selahattin Demirtas fick inte sjukvård förrän efter en veckas påtryckningar från hans advokat. Detta måste vi kräva.

Fru talman! Vi tar varje möjligt tillfälle för att inskärpa vårt budskap till våra turkiska motparter. När det gäller möjligheterna för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är dessa begränsade i Turkiet.

Jag vill dock protestera mot Amineh Kakabavehs beskrivning av flyktingavtalet. Turkiet är faktiskt det land i världen som tar emot flest flyktingar på detta sätt. Jag har personligen talat flera gånger med UNHCR:s generalsekreterare Filippo Grandi, som berättar att Turkiet är ett av de länder som tar bäst hand om flyktingar i den situation som råder med så många flyktingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De pengar som kommer från EU går inte alls till Turkiets statskassa. Vänsterpartiet och nu Amineh Kakabaveh, som inte är med i partiet längre men som säger samma sak, hävdar att pengarna går till Turkiets statskassa. Det gör de inte. De går till flyktingarna.

Det är UNHCR och IOM som avgör vad flyktingarna behöver. De säger att de behöver hälsovård och utbildning. Vilka kan ge det i stor skala när det gäller 4 miljoner flyktingar? Jo, det är hälsodepartementet och utbildningsdepartementet i Turkiet. Därför får de betalt för det de gör, för flyktningarnas skull. Hade man tagit bort stödet hade flyktingarna inte fått vare sig hälsovård eller utbildning.

Jag menar att man direkt ger sig på flyktingarna när man förklär det i ord om att det skulle gå till Turkiet. Jag tycker att detta är ohederligt, och det tänker jag fortsätta att vara väldigt tydlig med.

Vad gäller säkerhetszonen är vår position att vi inte vill bidra finansiellt för att stabilisera de områden där lokalbefolkningens rättigheter inte respekteras, med undantag för akut humanitärt stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.