Politisk information i skolan

Herr talman! Bosse Ringholm har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta för att säkerställa att politisk information från partier och ungdomsförbund på skolor ges utrymme som en del i samhällsundervisningen. Jag håller med om att det är viktigt att elever ges möjlighet att ta del av politisk information i skolan. Enligt läroplanerna ska skolan vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Eleverna ska också ges möjlighet att forma personliga ställningstaganden. Jag har på sista tiden mött flera rektorer som varit osäkra på vad som gäller när politiska partier ska bjudas in till skolan. Det finns en osäkerhet om hur man ska hantera främlingsfientliga organisationer och det har ibland lett till att man valt att inte bjuda in några partier alls. Jag tycker att detta är olyckligt. Särskilt under ett valår är det viktigt att eleverna får möjlighet till information och till att diskutera politiska alternativ. Regeringen har därför nyligen givit ett uppdrag till Statens skolverk. Uppdraget går ut på att ta fram ett informationsmaterial för huvudmän och skolor om förutsättningarna för opinionsbildande verksamhet i skolan. Skolverket ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 april.

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret. Det har kommit allt fler signaler från olika skolor om att det blir svårare och svårare för politiska partier och ungdomsförbund att komma in med sin information i skolan. Det borde egentligen vara en självklarhet att skolorna på egen hand bjöd in politiska partier, inte minst ungdomsförbund, att delta i en samhällsdialog. Det borde vara en del av undervisningen. Jag uppskattar svaret från skolministern. Han är överens med mig om att det är viktigt att skoleleverna får tillfälle till den dialogen med företrädare för exempelvis partier och ungdomsförbund. Men tyvärr kommer illavarslande signaler. Svenska Dagbladet ringde för ett tag sedan runt till 20 av de största gymnasierna i Stockholms län. Rundringningen visade att de flesta skolor väljer att begränsa samtliga partiers tillträde till skolan under valåret. Hälften av skolorna i rundringningen har valt att inte tillåta enskilda besök eller bokbord på skolan. En av rektorerna på ett privat gymnasium i Täby, för att ta ett exempel, säger att man är väldigt restriktiv. Alla som kommer till skolan ska ingå i ett pedagogiskt sammanhang, och man tillåter inga bokbord. Jag tycker att det är allvarligt. Man stänger i och för sig inte dörren totalt; man kan få in dem i ett pedagogiskt sammanhang. Men jag har tyvärr också ett antal exempel på att man har stängt dörren totalt och sagt att man inte tar in dem, då det skapar många andra bekymmer om man låter politiska partier och ungdomsförbund komma in. Jag ser i svaret att skolministern har givit ett uppdrag till myndigheten Statens skolverk. Det är väl bra. Men jag tror att det kanske behöver göras mer. Det är lite väl passivt att bara invänta någon form av rekommendation från Skolverket. Alla vet att kommunerna har ett oerhört stort ansvar. Vi har ett stort antal kommunala skolor, men vi har naturligtvis också de privata skolorna. Det vore angeläget för skolministern att kunna föra en dialog med kommunerna och de privata skolorna om på vilket sätt de, inte minst ett valår som 2010, kan medverka till att föra in politiska partier och ungdomsförbund i samhällsundervisningen men även på annat vis öppna diskussionen. Jag inser att en del kan vara rädda för att det kan skapa komplikationer, men jag tror att det trots allt är bättre att ta de komplikationerna än att stänga dörren. Ju mer öppenhet och ju större diskussion vi kan få, desto bättre är det för demokratin. Demokratins livsluft är trots allt debatt. Sedan kan man ibland tycka att det är obehagligt att debattera med en del som har ståndpunkter som man själv inte delar och som kanske befinner sig i demokratins utkant. Men det är bättre att ta den öppna debatten än att försöka låtsas som att problemet inte finns och att det är en diskussion som vi kan gå runt. Därför skulle jag vilja uppmana skolministern att göra mer än att bara ge Skolverket det här uppdraget, att se till att ta kontakt med kommunerna via SKL eller på annat sätt, ta kontakt med de privata skolorna och se till att de visar lite mer aktivitet under det här året. Jag hoppas att skolministern inte bara har en positiv syn, som han säger i svaret, utan vill göra mer än det som han hittills har redovisat.

Herr talman! Bosse Ringholm och jag har samma grunduppfattning om detta. Utvecklingen är olycklig. Jag rör mig rätt mycket i skolvärlden, och jag uppfattar det som att det är väldigt få rektorer som har utgångspunkten att man inte alls vill ha politisk information i skolorna. Men så inträffar det att man konstaterar att det inte bara handlar om de sju partier som finns i riksdagen; det finns ytterligare 25 som kandiderar till riksdagen. Hur ska man hantera det? JO säger att alla måste behandlas lika. Plötsligt har man en oändlig mängd partier. Det gäller inte bara de främlingsfientliga, utan även pensionärspartier, sjukvårdspartier och allt vad det är. Det blir en så stor grupp partier att det blir ohanterligt. Det är en nöt att knäcka, och det är detta vi har bett Skolverket att fundera över. Hur kan avgränsningar göras? Det knepiga i sammanhanget är att jag inte bara är utbildningsminister. Jag är också ordförande i ett av partierna. Om jag skulle föreskriva en avgränsning som innebar att mitt parti fick komma in men andra inte vore det ytterst olyckligt. Därför tycker jag att det är bättre att Skolverket genomför uppdraget om hur avgränsningar ska kunna göras på ett rimligt sätt. Det är det stödet rektorerna behöver, tror jag mig veta. Sedan kan det hända att det finns skolor som även när det kommer riktlinjer säger att de inte vill ha information. Då tycker jag att det förtjänar att uppmärksammas och ifrågasättas. Men det är Bosse Ringholms parti som har skapat den kommunaliserade skolan; jag har ingen direktivrätt till rektorer om hur de ska agera, utan de ska följa läroplanen. De flesta rektorer, uppfattar jag, tycker dock att det är en fördel att man i samhällskunskapen inte bara pratar om partier utan att partierna också medverkar på olika sätt och att valrörelsen är ett alldeles utmärkt tillfälle att uppmärksamma de här frågorna. Jag har samma uppfattning som Bosse Ringholm, men jag tror att det vore olyckligt om jag som ordförande för ett av partierna gick in och talade om exakt hur man ska göra. Skolverket får genomföra uppdraget. Normalt får en myndighet åratal för ett uppdrag, men här ska man komma fram med riktlinjer väldigt snabbt, så att de blir användbara inför den valrörelse som nu ligger framför oss.

Herr talman! Det är klart att det hade varit märkligt om skolministern hade gett i uppdrag till Skolverket att återkomma efter höstens riksdagsval. På den punkten behöver skolministern inte känna någon oro för att jag skulle ha någon annan uppfattning. Jag tror inte att det är så enkelt att man kan säga att myndigheten får klara ut detta. Vi har trots allt en läroplan. I läroplanen ingår, precis som skolministern säger, att försöka få in de demokratiska politiska partiernas arbete som en del av samhällsundervisningen. Det är väl inget konstigt i att man berättar om vad som sker i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, regionfullmäktige och riksdagen? Den möjligheten kan naturligtvis alla skolor använda under hela läsåret, inte bara när det råkar vara valår. Men det är klart att det kan finnas en komplikation ett valår. Det är fler som vill ta del av möjligheten som kan finnas. Jag tycker att Jan Björklund inte behöver vara så blygsam. Det brukar han inte vara i andra sammanhang. Även om han råkar vara ledare för ett av partierna har han möjlighet att gå ut tillsammans med exempelvis partierna, Sveriges Kommuner och Landsting och andra huvudmän på skolans område och säga att det är viktigt att man får till stånd de här informationsutbytena och den här debatten. Jag inser att det finns rektorer som bockar och säger: Vi väntar ett tag. Det är knepigt. Det blir för många partier, och det kan bli knepiga diskussioner på något vis. Men demokratin är trots allt sådan att vi ska visa stor tolerans mot olika grupper och grupperingar. Sedan får man inte visa tolerans på det sättet att man utestänger på orimliga villkor. Det är väl detta som skolministern hoppas att Skolverket ska klarlägga. Men jag är inte säker på att det går att klarlägga detta på ett sådant sätt att man kan lösa alla situationer. Det är mer fråga om att ålägga skolledningarna ett ansvar, oavsett om det är kommunala eller privata skolor i landet, att själva ta initiativ och själva driva på. Det behöver inte bara vara partierna och ungdomsförbunden som ska komma och be om att få dela med sig av sin information i skolorna. Jag tror att det skulle vara ett starkt stöd för många av landets skolledningar, för rektorer i både privata och kommunala gymnasier och även grundskolor, om skolministern kunde säga mycket tydligt att det här är någonting som vi vill främja och som vi tycker ligger i linje med läroplanen, för det gör det alldeles uppenbart. Då tycker jag att man kan söka andra vägar och inte bara säga att Skolverket får klara ut det. Jag tycker att vi kan hjälpas åt från de demokratiska politiska partierna att få till stånd den här dialogen.

Herr talman! Det är precis det jag har sagt. Det var precis det som var min reaktion när det för några veckor sedan eller för någon månad sedan började uppmärksammas att skolorna började fatta den här typen av beslut. I någon mening håller jag med Bosse Ringholm om att det alltid har förekommit genom åren att skolor har intagit den här attityden. Men utan att ha någon statistik uppfattar jag att det nu plötsligt har blivit vanligare att de säger nej i skolorna. Jag tror att det bottnar i utlåtandena från JO. Och det är inte därför att rektorerna inte vill, utan det är för att det blir krångligt om man måste släppa in tjogvis med partier på samma villkor allihop. Det är precis där skon klämmer. Det var därför som jag sade precis det jag sade i massmedierna för någon månad sedan, att detta inte är bra, att eleverna har rätt till samhällsinformation inför valet från partierna. De problem som finns där måste man dock erkänna. Rektorerna sitter med ett begränsat schemautrymme och begränsade lokaler, och det är hur många partier som helst, så någonstans finns det naturligtvis ett legitimt bekymmer hos många rektorer hur det här ska läggas upp. Det är därför de väljer den enkla vägen, att säga nej. Vi får väl se vad Skolverket kommer fram till, men jag har goda förhoppningar om att det kommer rätt klara riktlinjer för vad som är tillåtet och inte. Då kan det naturligtvis fortfarande vara någon som säger nej. Men jag tror att det då blir en islossning i detta.

Herr talman! Inte ens Statens skolverk har direktivrätt i den bemärkelsen att man kan tvinga skolor att åstadkomma någonting på det här området. Men det är klart att det är oerhört viktigt att Statens skolverk kan vara pådrivande på samma sätt som skolministern kan vara pådrivande. Jag tycker också att de politiska partierna i ungdomsförbunden, som ett led i den demokratiska processen, kan vara pådrivande här på olika sätt och vis. Visst finns det gränsdragningsproblem och visst kan det finnas bekymmer om det är alltför många aktörer som vill komma till samma skola och vid samma tid, men jag tror att det går att hantera. Det viktigaste är att inte blunda för problemen och säga att det här gör vi ingenting åt. Jag hoppas fortfarande att skolministern vill göra mer än att bara förlita sig på Statens skolverk. Det finns andra vägar som man kan söka. Sedan får man väl i sista hand fundera på om det är JO-uttalanden eller annat som är något slags hinder och om detta i så fall måste hanteras på något annat sätt i framtiden, för vi behöver allt stöd för att få till stånd ett högt valdeltagande och ett stort engagemang från våra ungdomar, som vi vet har ett lägre valdeltagande än andra åldersgrupper. Det gäller naturligtvis att från början få ungdomar så samhällsintresserade och så delaktiga som möjligt och att få dem att känna ansvar i den demokratiska processen. Om de får med sig det redan under skolåren tror jag att det är en förutsättning att lyckas med demokratin längre fram. Jag hoppas att skolministern funderar på sin kammare en gång till och ser om han kan göra någonting mer utöver att bara ge ett uppdrag till Statens skolverk.

Herr talman! Det känns som att vi säger samma sak gång på gång här, och jag kan väl göra det en sista gång. Vi har precis samma grunduppfattning. Det som just nu skapat grus i maskineriet är att skolorna är lite rädda efter ett JO-utlåtande. Det fungerar så att JO granskar ett konkret fall och säger: Så får man inte göra. Detta är inte tillåtet. Det finns ett antal sådana utlåtanden om vad som inte är tillåtet. Problemet för rektorerna är att ingen talar om vad som är tillåtet och att det ibland är motstridigt. Det är precis det som Skolverket nu ska tala om. Jag vill avvakta de riktlinjer som Skolverket kommer med. Om det då finns motiv att gå ut och pusha för detta så gör jag gärna det, därför att jag har precis samma uppfattning som Bosse Ringholm, att denna politiska information, dels som en del i samhällskunskapsundervisningen, dels inför valet, är viktig för eleverna.