Politisering av utredningsväsendet

Svar på interpellationer

Herr talman! Johan Hultberg har frågat statsministern dels om inte statsministern ser en allvarlig risk i att trovärdigheten för utredningsväsendet allvarligt skadas när det politiseras genom att ett stort antal utredningsuppdrag ges till utredare som inte står fria från den dagsaktuella partipolitiken, dels hur statsministern ser på utredningsväsendets roll i den svenska demokratin och hur statsministern vill utveckla densamma.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill börja med att understryka att beslut om att utse utredare fattas på saklig grund efter noggranna överväganden. Som konstitutionsutskottet har uttalat kan politisk erfarenhet vara en saklig grund bland flera när det ingår i utredningsuppdraget att lägga fram förslag som innebär sådana avvägningar mellan olika intressen där politiska värderingar spelar en viktig roll. Detta innebär att politiker, till exempel riksdagsledamöter, ibland utses till utredare. Så skedde även under alliansregeringarna 2006-2014, då politiker vid ett flertal tillfällen utsågs till utredare. Jag kan inte se att det under den nuvarande regeringen skulle ha skett någon förändring som kan leda till att utredningsväsendets trovärdighet skadas.

Utredningsväsendet spelar en viktig roll i den svenska demokratin. Det är av central betydelse för regeringens möjlighet att lämna förslag om bland annat lagstiftningsåtgärder till riksdagen. Regeringen kommer att verka för att utredningsväsendet även i fortsättningen kan leverera beslutsunderlag av hög kvalitet, men ser för närvarande inte behov av att vidta några särskilda åtgärder.

Herr talman! Jag tackar justitie- och inrikesministern för svaret, även om jag ställde interpellationen till statsministern, vilket jag gjorde eftersom detta är en fråga som är av övergripande karaktär och handlar om hur regeringens arbete i stort genomförs. En central del av regeringens arbete är utredningsväsendet. Det är en viktig del för att få fram de underlag som ligger till grund för regeringens förslag till lagstiftning, som vi fattar beslut om här i kammaren.

Det är alldeles givet så att regeringen har och ska ha rätten att tillsätta sina utredningar och formulera deras direktiv. Regeringen har här en stor frihet, men med denna frihet följer ansvar. Man har, tycker i alla fall jag, ett stort ansvar för att slå vakt om utredningsväsendets självständighet och därmed det höga förtroende som utredningssystemet åtnjuter.

Nu uppfattar jag dock, herr talman, att regeringen underminerar tilltron till utredningsväsendet genom att politisera det och låta än den ena, än den andra partikamraten leverera - om uttrycket tillåts - beställningsjobb.

Ministern sa i sitt svar att politiker, till exempel riksdagsledamöter, ibland utses till utredare. Men nu är det inte så att vi talar om några enstaka utredare som råkar vara riksdagsledamöter eller på annat sätt har en koppling till dagspolitiken, utan nuvarande regering har gjort detta till lite av en trend. Det har blivit extremt vanligt förekommande att de särskilda utredarna har en partinål på kavajslaget. Som av en händelse råkar också de politiker som blir utsedda till utredare vara socialdemokrater, miljöpartister och i något enstaka fall vänsterpartist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Listan över statliga utredningar som leds av personer som inte står fria från dagspolitiken börjar nu bli väldigt lång. Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, fick utreda hyresgästernas ställning. Anna-Lena Sörenson, riksdagsledamot för S, utreder apoteksmarknaden. Anders Wallner, MP:s förra partisekreterare, utreder det kontroversiella förslaget om ett nytt friår, eller alterneringsår, som är det nya ordet från regeringen. Maria Ferm, riksdagsledamot, gruppledare och migrationspolitisk talesperson för MP, utreder lagliga vägar in i Europa. Åsa Romson, den förra miljöministern, utreder Sveriges miljöövervakning. Lise Nordin, riksdagsledamot och energipolitisk talesperson för Miljöpartiet, utreder frågor om energieffektiviseringar. Den senaste utnämningen var väl av Nooshi Dadgostar, som är riksdagsledamot för regeringens stödparti Vänsterpartiet och nu utreder byggrätter.

Herr talman! Jag tycker att det är alldeles uppenbart att det inte rör sig om några enstaka eller något enstaka fall. Vi ser här en tydlig trend: att regeringen låter partivänner få ansvar för viktiga statliga utredningar i frågor som många gånger är av ganska känslig karaktär. Migrationspolitiken är laddad. Där hade det verkligen tjänat att ha en utredare som står fri från dagspolitiken och kan ta fram ett underlag som kan skapa förutsättningar för breda överenskommelser.

Jag måste verkligen fråga statsrådet om inte regeringen ser något problem med den trend som man har skapat. Är inte regeringen bekymrad? Ser inte regeringen åtminstone en risk för att alla dessa politiska utredare faktiskt undergräver tilltron till utredningsväsendet och att det i sig är ett demokratiproblem?

Herr talman! Först vill jag ta upp det formella. Att utse en utredare är en grannlaga uppgift. Det är väldigt mycket som ska vägas in. Det är oftast en svår uppgift att genomföra utredningar, och den man utser måste kunna klara sin uppgift: att ge ett bra beslutsunderlag till regeringen.

Jag har suttit i regering i sju år och har varit med om att utnämna ett stort antal utredare, både politiker och icke-politiker, till både parlamentariska kommittéer och enmansutredningar. Väldigt ofta behövs en jurist för att göra en utredning. De allra flesta utredare är jurister. Men ibland är politisk erfarenhet helt avgörande för att uppdraget ska lyckas. Det är inte alltid så att de jurister man utser gör ett bättre jobb och gör de allra bästa utredningarna och att politikerna gör sämre utredningar. Det finns nog, skulle jag vilja säga, en del exempel på att utredningar tvärtom misslyckats när det varit fråga om att man så att säga haft en helt annan bakgrund. KU-utlåtandet säger tydligt att politisk erfarenhet kan vara en saklig grund för utredningsuppdrag, och det får naturligtvis prövas från fall till fall.

Nu påstår Johan Hultberg att det här missbrukas. För detta har han inga belägg. Han påstår att vi använder politiker oftare än den förra regeringen. Han visar inga belägg för det. Han nämner i sin interpellation fem rödgröna exempel och lägger till två i dag i debatten. Han hävdar att dessa sju exempel undergräver tilltron till utredningsväsendet. Det är rätt hårda ord.

Jag påstår att den här regeringen inte gör annorlunda än vad den borgerliga gjorde. Vi har just nu 193 utredningar igång i Regeringskansliet. Interpellanten nämner att det finns politisk bakgrund i sju av dessa. Med dessa sju menar han att man undergräver utredningsväsendet. Vi har på Justitiedepartementet just nu 27 pågående utredningar. En av dem genomförs av en riksdagsledamot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan då gå tillbaka och se hur den borgerliga regeringen gjorde. Interpellanten angav sju namn. Jag kan med lätthet räkna upp tio namn på borgerliga ledamöter som genomförde utredningar. Sofia Larsen, centerpartist, utsågs till utredare av skolfrågor. Jan Ertsborn, folkpartist - liberal - utredde ett samordnat insolvensförfarande. Allan Widman, folkpartist, utredde veteransoldatfrågan. Mats Gerdau, moderat, utredde fristående vuxenutbildning. Rose-Marie Frebran, kristdemokrat, utredde radio och tv i allmänhetens tjänst. Inger Davidson, kristdemokrat, utredde föräldrastödsfrågan. Dialog med kommuner om flyktingmottagande hette en utredning som gjordes av Sten Nordin, moderat. Veteranutredningen - en gång till var det Allan Widman, folkpartist, som fick uppdraget. Jaktlagsutredningen - Håkan Larsson, centerpartist. Sfi-utredningen - Christer Hallerby, före detta statssekreterare hos Liberalerna.

Ni har gett mig sju namn. Jag kunde med lätthet ta fram tio namn. Mina frågor till interpellanten är: Var Johan Hultberg lika upprörd då? Hur många interpellationer skrev han till Fredrik Reinfeldt om att Fredrik Reinfeldt och hans regering underminerade utredningsväsendet? Sprang han benen av sig för att i den här talarstolen trycka till den dåvarande statsministern i den frågan? Svaret är naturligtvis nej. Det gjorde han inte.

Herr talman! Den här debatten tar en ganska väntad inriktning. Det var precis detta jag hade förväntat mig. Men för mig är det alldeles uppenbart så att mitt uppdrag som riksdagsledamot är att granska den sittande regeringen. Den sittande regeringen representeras i den här debatten av Morgan Johansson. Jag tycker att det finns skäl att ifrågasätta en del av de utnämningar som den här regeringen har gjort.

Jag framhåller i min interpellation att det absolut finns fall där det kan vara rimligt att utse en riksdagsledamot. Det är inte så att varje aktiv politiker per automatik är diskvalificerad som statlig utredare. Det är alldeles riktigt att även alliansregeringen tillsatte ett antal utredningar som leddes eller genomfördes av politiker.

Många gånger är det dessutom parlamentariska beredningar där det verkligen finns en anledning att utse just politiker eftersom det handlar om att få en bred politisk uppslutning. Jag har själv jobbat i den statliga miljömålsberedningen där en representant från varje parti har tagit ansvar för att vi nu här i riksdagen med brett stöd har kunnat fatta beslut om en långsiktig klimatpolitik.

Det som jag är bekymrad över är inte bara antalet utredare som råkar ha en partinål utan också innehållet om man tittar lite grann på vilka frågor det är. Jag tycker att man gör det alldeles för lätt, som ministern försöker att göra i svaret, att bara fokusera på antalet och ha som försvarstal att räkna upp ett antal exempel på utredare som hade partinål under Alliansens tid.

Om vi tittar på de utredningar som har varit under den här mandatperioden kan vi exempelvis ta Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Vi har väl knappast på många år sett en mer politiskt laddad fråga som varit uppe för debatt och utredning. Den utredningen är inte bara ideologiskt tillsatt utan också ideologiskt driven. Vi har haft ett beställningsjobb från regeringen om att den ska komma med ett förslag om vinstförbud. Det har framför allt varit drivet av Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man tillsätter en lojal socialdemokrat som skickligt försöker runda de uppenbara frågor som borde tagits upp i utredningen om till exempel hur ett förslag om vinstförbud förhåller sig till regeringsformen och inte minst Europakonventionen. Det var frågor som redan uppmärksammades av lagrådet tidigare när den dåvarande socialdemokratiska regeringen försökte införa stopplagen.

Herr talman! För mig är det alldeles uppenbart att det här finns ett antal utredningar som är väldigt problematiska där det är riksdagsledamöter eller andra som Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelseordförande i Malmö, som utreder och där underlagen som tas fram inte är vad de borde vara.

Vi riksdagsledamöter och Morgan Johansson och hans ministerkollegor borde få underlag för beslut som så långt det är möjligt är fria från personliga ställningstaganden och inte är färgade av egna politiska agendor utan ger ett beslutsunderlag för regeringen att ta ställning till och utarbeta sina förslag utifrån.

När man till exempel utser Anders Wallner, som under många år har jobbat och slitit för att det ska införas ett friår, och ger honom i uppdrag att utreda hur de reglerna ska se ut och om det finns för- eller nackdelar med ett friår är det klart att det blir ganska märkligt. Man kan verkligen med kraft ifrågasätta om den utredningen lever upp till kraven om självständighet och konstitutionell självständighet.

Min fråga kvarstår. Har inte regeringen någon som helst självinsikt här? Ser inte regeringen att det är problematiskt med vissa av de utredningar man gör?

Herr talman! Vad som är problematiskt eller inte beror helt och hållet på vilken utgångspunkt man har i vissa debatter. Det är klart att Johan Hultberg inte tycker om att vi vill begränsa vinstuttaget från välfärdssektorn. Då är det klart att han motsätter sig att det över huvud taget tillsätts en sådan utredning. Han hade nog i sakfrågan haft invändningar mot det alldeles oavsett vem vi hade tillsatt.

Jag redovisade i mitt inlägg ungefär hur bilden ser ut när det gäller de utredningar vi har. Vi har just nu i Regeringskansliet 193 pågående utredningar. Johan Hultberg har kunnat dra fram att sju av dem leds av politiker. Sedan har vi naturligtvis de parlamentariska utredningarna. Men vad jag förstår ifrågasätter inte Johan Hultberg dem. Det är väl rimligt att det är politiker där. Det är en självklarhet.

Av de 193 är det en väldigt liten andel där vi använder politiker. På mitt departement har jag just nu 27 pågående utredningar varav en leds av riksdagsledamoten Maria Ferm. Johan Hultberg retirerar i debatten och säger: Ibland kanske det kan vara bra att ha sådana utredare. Det är bara det att just de utredare som den här regeringen tillsatte inte är bra och att de uppgifter som de fått inte är bra. Men de tio politiska utredarna som jag hänvisade till i mitt tidigare inlägg, de som Fredrik Reinfeldts regering tillsatte, var tydligen bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kommer lite grann att tänka på uttrycket: Vad far gör är alltid det rätta. Johan Hultberg var inte i den här kammaren engagerad för att ifrågasätta den borgerliga regeringens tillsättande av utredningar. Men när han nu har sin oppositionsroll finner han plötsligt anledning att anmärka på det, tar till jättestora ord och säger att regeringen undergräver förtroendet för utredningsväsendet.

Han har inte kunnat visa några som helst belägg för att användningen av politiska utredare har ökat under den här perioden, inga belägg alls. Han drar fram enstaka namn. Då kan jag kontra med att vi hade ungefär samma bild under den förra regeringen. Jag kan dessutom lägga till två namn till på politiska utredare.

Det ena är HG Wessberg, som har ansvar för Sverigeförhandlingen. Johan Hultberg vet att HG Wessberg var statssekreterare åt Fredrik Reinfeldt. När vi tillträdde behöll vi HG Wessberg som förhandlare för att vi tyckte att han gjorde ett bra jobb. Det var inte särskilt vanligt på den borgerliga tiden att man lät socialdemokratiska utredare fortsätta. Men vi gjorde det för att vi tyckte att han gjorde ett bra jobb. Jag kan lägga till ett namn till: Désirée Pethrus, som är kristdemokrat. Hon utreder nu LSS och är utsedd av regeringen.

Vi har utsett utredare, eller behållit HG Wessberg och utsett Désirée Pethrus, inte för att de är politiker och inte heller för att de är borgerliga utan för att vi tror att de kan klara uppgiften. Det är precis det som är huvudsaken.

Herr talman! Jag är självkritisk nog att erkänna att det säkert finns tillfällen tidigare i tiden då alliansregeringen gjorde tveksamma utnämningar. Jag kan inte här recensera alla de utnämningarna. Vad jag är intresserad av nu är att diskutera den nuvarande regeringens arbete. Det är nämligen i nutiden vi lever. Jag ifrågasätter inte alla de utredningar som leds av en person som råkar ha koppling till dagspolitiken. Men jag tycker mig se en ganska tydlig trend att antalet blir fler.

Herr talman! Som jag sa är det inte bara antalet utredare som är det intressanta i diskussionen utan också vad det är för frågor de ansvarar för. Om vi till exempel tar Ilmar Reepalu är det alldeles riktigt som Morgan Johansson säger att det inte var en utredning som jag önskade se. Jag vill inte se den typen av inskränkningar i det fria företagandet som regeringens förslag om vinstförbud innebär.

Jag tycker att det är viktigt när en sådan väldigt kontroversiell fråga utreds att den utreds av en person som inte går in med sin bestämda egna uppfattning från början. Det är alldeles uppenbart så att den utredningen blev lite av en fars, herr talman. Den är kantad av skandaler med experter som har kritiserat utredningen för att den har misstolkat deras underlag, och så vidare.

Det är kanske det mest flagranta exemplet på en utredning som verkligen är politiskt driven och politiskt tillsatt. Det är kanske det allvarligaste exemplet på en utredning som jag är orolig för undergräver förtroendet för utredningsväsendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är lite bekymmersamt att Morgan Johansson väljer att här bara peka finger på alliansregeringen och säga: Ni gjorde likadant. Han är inte alls intresserad av att titta på de utnämningar man har gjort och ställa sig frågan: Kan de riskera att påverka förtroendet för utredningsväsendet negativt? Kan de tillsättningarna skada tilltron till vår demokrati?

Herr talman! Nu på slutet blev det ännu värre, får man väl säga. Nu gäller det inte bara tilltron till rättsväsendet, utan det ska också skada tilltron till demokratin. Det var vad du alldeles precis sa, Johan Hultberg. Då tar man i nästan så att man spricker.

Johan Hultberg säger att han tycker sig se en trend. Han har inget belägg för någon trend. Jag har angett tio namn och tio utredningar. Jag hade dessutom två till som jag angav som politiska utredare. Det var ytterligare en med HG Wessberg som den borgerliga regeringen utsåg. Sedan har han kunnat peka på sju i det här fallet. Jag har sagt att vi har 193 pågående utredningar varav sju är knutna till riksdagsledamöter. Jag har 27 utredningar totalt sett på mitt departement, varav en genomförs av en riksdagsledamot. Johan Hultberg har inte i den här debatten kunnat påvisa någon som helst trend, och att påstå att just våra utnämningar och just våra uppdrag skulle undergräva tilltron till utredningsväsendet men däremot inte den borgerliga regeringens utnämningar tror jag snarare handlar om vilken position i politiken man har än om en sakbedömning.

När det gäller Ilmar Reepalus utredning förstår jag att den är en nagel i ögat på borgerligheten. Jag har inte sett att den varit kantad av några skandaler eller att några experter uttalar sig på det här sättet. Självutnämnda experter finns det gott om, men vad det handlar om här är att vi har en rätt stor industri med väldigt mycket pengar och som gärna vill behålla sina pengar. Det är de som nu är igång i debatten, medan vi säger att de pengar som ska gå till skolan och äldreomsorgen faktiskt ska gå dit och inte till några skatteparadis utomlands.

Det är väl den sakpolitiska diskussionen som vi har snarare än frågeställningen om utredningsväsendet.

Överläggningen var härmed avslutad.