Polisutredningar angående anmälda arbetsmiljöbrott

Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att polismyndigheter i hela Sverige på ett effektivt och rättssäkert sätt ska kunna utreda anmälningar om arbetsmiljöbrott. En viktig förutsättning för att polisen ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt är att den har tillräckliga resurser. Regeringen genomför därför just nu den största satsningen någonsin på polisen. Under 2007 och 2008 har polisen tillförts en sammanlagd varaktig anslagsökning om ca 1,3 miljarder kronor. Denna resursförstärkning möjliggör en kraftig ökning av antalet poliser, med målet att det 2010 ska finnas 20 000 poliser. Denna satsning har och kommer att få stor betydelse för polisens förmåga att bekämpa alla typer av brott. Det räcker självklart inte att bara öka antalet poliser. Poliser måste även arbeta på ett sådant sätt att de effektivt förebygger brott och utreder de brott som har inträffat. För närvarande pågår ett intensivt utvecklingsarbete inom Rikspolisstyrelsen som bland annat omfattar utredningsverksamheten. En del i utvecklingsarbetet syftar till att förbättra informationsspridningen mellan polismyndigheterna om pågående och planerad brottslighet. Det kommer i större utsträckning att leda till att de insatser som genomförs beslutas utifrån all tillgänglig information. För att höja kompetensen rörande arbetsmiljöbrott har Rikspolisstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Malmö vid flera tillfällen arrangerat nationella utbildningsseminarier. Dessa har tillkommit som ett resultat av arbetet i den centrala samverkansgruppen kring arbetsmiljöbrott. Där deltar representanter från Arbetsmiljöverket, Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Malmö. Dessutom bedrivs polisens utredningsverksamhet rörande arbetsmiljöbrott i nära samarbete med särskilt utpekade åklagare samt med personal från Arbetsmiljöverket. Därutöver kan nämnas att utbildning rörande arbetsmiljöbrott från och med i höst ingår i grundutbildningen vid Polishögskolan.

Fru talman! Tack för svaret, Beatrice Ask! Den 20 februari i år stoppade Byggnads regionala skyddsombud arbetet vid ett hotellbygge i Örebro på grund av att de anställda utsattes för asbestexponering. Dessutom gjordes en polisanmälan av arbetsmiljöbrott med hänvisning till "framkallande av fara samt grov fara för framtida allvarlig sjukdom". Arbetsmiljöverket beslutade i mars att utfärda en sanktionsavgift på 50 000 kronor mot den berörda arbetsgivaren Entré Hotels i Sverige AB med hänvisning till att man bröt mot två av Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Denna anmälan ska nu utredas av polisen i Örebro. Vid ett samtal den 10 april 2008 med ansvarig utredare vid polisen framkom att det i dagsläget finns ytterligare ett åttiotal anmälningar av arbetsmiljöbrott att utreda. Risken är uppenbar att den anmälan som gjorts inte kommer att hanteras förrän hotellbygget är avslutat och de anställda gått vidare till andra arbetsuppgifter. Flera av de anställda på bygget har dessutom bara tillfälliga arbets- och uppehållstillstånd i Sverige, vilket naturligtvis gör det mer angeläget att anmälan hanteras skyndsamt eftersom personerna kanske tvingas lämna Sverige och därmed blir svåra att nå. Andelen anmälda arbetsmiljöbrott har ökat mycket kraftigt under det senaste året, och under 2007 polisanmäldes 1 102 arbetsmiljöbrott. Vi ser alltså en dramatisk ökning. Därför har jag ställt frågan vilka åtgärder justitieministern är beredd att vidta för att polismyndigheter i hela Sverige ska kunna göra det här. I svaret återkommer justitieministern och pekar på Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Malmö och vikten av att prioritera frågan på Rikspolisstyrelsen och höja kompetensen. Jag tycker att det är jättebra att det ingår i grundutbildningen vid Polishögskolan - det ska jag poängtera. Men hur är det med själva prioriteringen? Den signal som kom i april - jag har kollat upp det, och det ser likadant ut nu - var att arbetsbördan på poliserna när det gäller arbetsmiljöbrott är jättehög. Jag blir jätteorolig att den här frågan då inte blir prioriterad. Det kan ju vara en försvårande omständighet att sedan utreda om det leder till åtal därför att man inte får tag på personer som befinner sig i andra länder och så vidare. I svaret poängterar justitieministern att man gör en rekordsatsning på polisen. Om jag kommer ihåg rätt - jag är ny i kammaren, så jag kanske inte har koll på alla siffror - tror jag att vi från den socialdemokratiska regeringen under förra mandatperioden satsade ca 5 miljarder på Polisen. Det är väl lite mer än 1,3 miljarder. Nu skulle jag vilja veta av justitieministern hur polismyndigheterna på ett effektivt och rättssäkert sätt ska kunna utreda den här anmälan. Jag ser inte det i svaret. Man pratar om ett utvecklingsarbete, men just det som jag försöker beskriva är att polisen säger att de inte hinner med. Jag får också signaler om att antalet civilanställda minskar hos polisen. Jag beskrev i förra interpellationen att åklagarna har mindre resurser, att polisen har mindre resurser och att Arbetsmiljöinspektionen inte har tillräckligt med resurser. Då kan inte den här frågan anses vara prioriterad. Det är därför jag vill veta hur de ska kunna jobba för att kunna komma i kapp med anmälningarna. Med all respekt för att jag har fått ett svar förstår jag inte riktigt hur justitieministern menar att polismyndigheterna nu ska kunna prioritera det. Det polisen svarar, förutom att det finns ett antal anmälningar före att utreda, är att de här frågorna inte är första prioritet.

Fru talman! Det är helt riktigt att den här typen av brott inte är första prioritet. Vi prioriterar grova våldsbrott från regeringens sida, eftersom vi har haft en allvarlig ökning av sådana under den socialdemokratiska regeringstiden. Om man ska titta på pengarna har vi med alliansregeringen under två år satsat mer på polis och rättsväsen än vad den socialdemokratiska regeringen klarade av under en hel mandatperiod. Det är ett faktum som talar för sig självt. Med tanke på den rapport som vi får från Örebro kan man fråga: Behövs det eller behövs det inte fler poliser? Det är väl alldeles uppenbart att det har varit för lite resurser. Man har inte hunnit med alla viktiga ärenden som behöver hanteras. Jag tror att det är helt nödvändigt att vi får mer kraft ute i myndigheterna för att hantera olika typer av brott. Arbetsmiljöbrott är en sådan sak. Det är också väldigt illa när man får höra att det ligger ett åttiotal ärenden och att man kanske inte hinner med att hantera det viktiga ärendet i tid för att kunna ingripa. Jag håller med om att det är väldigt allvarligt. Därför tror jag att det är en väldigt bra sak att nu åklagare, polis och arbetsmiljöverk pratar med varandra. Man kan göra prioriteringar i ärendena så att nyckelärenden och sådana som kan ge praxis i hanteringen faktiskt lyfts fram så att man agerar tillsammans. Då får man mer kraft och kan uträtta mer. Det är ett arbete som jag tror är oerhört betydelsefullt. Ökningen av antalet ärenden kan vi se av statistiken. Jag förstår att Eva-Lena Jansson har tittat på det. Vi ser en ökning av antalet arbetsmiljöbrott. Vi har botaniserat ganska mycket kring vad som är skälen till det. Huvudskälet är att vi har ändrat de polisiära avrapporteringsrutinerna. Tidigare lades väldigt många arbetsmiljörelaterade ärenden in som arbetsolyckor utan misstanke om brott. I dag gör man en betydligt noggrannare kategorisering, vilket är viktigt. Om man bara bestämmer sig för att det inte finns någon misstanke om brott blir det inte upprioriterat på det sätt som sker. Men det här gör att vi får in fler ärenden som är intressanta att titta på. En annan sak som vi faktiskt ser och som jag tycker är väldigt bra är att det finns en ökad benägenhet att anmäla den här typen av brott. Det tror jag är oerhört bra. Det betyder att man åtminstone har ett visst förtroende för att myndigheterna och statsmakterna tar tag i den här typen av frågor, att man också har den inställningen att det är allvarligt med arbetsmiljöbrott. Det är något som man inte ska beklaga. Även om det naturligtvis kräver mer av polis och myndigheter tycker jag att det är väldigt bra. Vi kan se att det för uppklaringsprocenten i ärendena är en viss uppgång. Det är inte särskilt mycket, men åtminstone hanterar man ärendena någorlunda bra. Jag vill gärna se en utveckling av våra utredningar och annat så att vi faktiskt reder ut fler av de här brotten också. Det är viktigt. När det gäller Örebro har vi en nivå på 50-60 ärenden varje år som är hänförda till de brottskoder som hanterar arbetsmiljöbrott. Det är mycket, och det är allvarligt. Det är väldigt illa om man inte lyckas hålla en bra utredningskapacitet hos polisen där. Men jag tror att den satsning som vi gör på polisen, de utbildningsinsatser som vi nu har fått på plats, inte minst när det gäller nya poliser, är oerhört betydelsefulla. Vi har ju inte haft det tidigare. Det måste ändå vara något som riksdagen välkomnar att poliser i sin grundutbildning får en liten duvning i regelverken och hur man ska arbeta med den här typen av arbetsmiljöbrott.

Fru talman! Det håller jag med om. Jag sade, tror jag, i mitt förra inlägg att jag välkomnar att man lägger in det här i grundutbildningen vid Polishögskolan. Det finns andra saker också som jag anser borde vara obligatoriska, men det får vi återkomma om vid ett annat tillfälle. Det jag försökte beskriva i min förra interpellation och även i den här är att det finns olika saker som samverkar i samhället. Skyddsombuden som är de som ska agera ute på en arbetsplats känner att de inte har stöd, för Arbetsmiljöinspektionen har inte tid att prioritera frågan för att regeringen har valt att dra ned anslaget hos dem. Skyddsombuden får inte stöd i sin verksamhet. Ett antal av de anmälda fallen kommer aldrig upp till åtal. Vi ser också att även om de kommer upp lägger åklagaren ned åtalen. Det är möjligt att det är en dramatisk ökning som beror på att man tidigare inte gjorde anmälningar av allting som var arbetsmiljöbrott. Men det är ju ännu allvarligare om de som anmäls sedan inte på något sätt blir straffsanktionerade. Då blir signalen: Visserligen ökar antalet arbetsmiljöbrott, men Arbetsmiljöinspektionen har inte tid att åka ut och kontrollera vad som har hänt. När polisen ska utreda anmälningarna blir de liggande på hög. När de väl kommer till åklagaren läggs de ned. Det blir inget åtal. Vad blir signalen då? Begå arbetsmiljöbrott, arbetsgivare! Det är ändå ingen som bryr sig. Det är därför jag har skrivit de här två interpellationerna. Jag har också skrivit en till arbetsmarknadsministern, för jag tycker att de här frågorna samverkar. Jag har i alla fall uppfattat att den här regeringen, precis som den förra regeringen, hade ambitionen att ha ett signalsystem som talar om vad som är rätt och vad som är fel. Om det nu via Sveriges riksdag blir en bild utåt att man kan begå arbetsmiljöbrott för att det inte händer så mycket då, varför ska arbetsgivarna prioritera frågan? Varför ska de förebygga arbetsskador? Varför ska de prioritera arbetsmiljön över huvud taget? För sedan kommer det en sjukförsäkring som gör att om man har blivit skadad på jobbet blir man lätt att säga upp. Hela er politik samverkar. Det är det jag har försökt lyfta upp i olika delar. Det är viktigt att man får en effektiv och rättssäker process. Jag blir orolig när vi har rättsprocesser som drar ut så på tiden som det här fallet har gjort. Det är jättebra att man satsar på utbildning för poliserna, men det måste också till en prioritering av de här frågorna.

Fru talman! Eva-Lena Jansson säger att olika saker samverkar. Jag kan inte annat än hålla med. Det är just därför som myndigheterna och de olika rättsinstanserna måste samverka med varandra, vilket jag nu i flera inlägg har påpekat äntligen sker. Man bedriver ett samarbete mellan Arbetsmiljöverket, polisen och åklagarna för att bli bättre när det gäller arbetsmiljöbrott. Det är väldigt bra. Interpellanten undrar vad det blir för signal om man skickar en signal att man inte bryr sig. Nu är det Eva-Lena Jansson som skickar signalen att fackets ombud ska känna att ingen bryr sig, när sanningen är precis den motsatta. Jag har visat att vi har 24 särskilda miljöåklagare. De har fått särskild utbildning. Vi har återkommande seminarier och konferenser tillsammans med arbetsmiljöverk och andra instanser. Jag har visat att poliserna blir fler och att vi också i den grundläggande polisutbildningen plockar upp de här frågorna. Vem är det då som skickar signalen till facket att det inte är någon som bryr sig? Det är interpellanten och den typen av argumentation. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi berättar att här sker det nu förbättringar och att de är substantiella. För det är ett stöd och en kick för de arbetsplatsombud som faktiskt gör ett väldigt bra jobb. Det ligger i sakens natur att fack, arbetsgivare, rättsinstanser och olika inblandade i varje ärende kan göra lite olika bedömning. Inte jag och inte riksdagsledamöterna heller ska i slutändan ha synpunkter på hur rättsväsendet så småningom landar. Möjligen ska vi ha synpunkter på att vi har fel lagar eller något. De gör nog sitt jobb om de har förutsättningar. Man ska vara klar över att bara för att någon inte fick sin åsikt stadfäst som sanningen behöver det inte betyda att samhället inte tar dessa frågor på allvar. Däremot är det så att om vi har högre ambitioner än i dag när det gäller arbetsmiljöbrott måste vi se till att polis, åklagare och andra har den kraft och förmåga som krävs för att utreda dessa mycket besvärliga brott. Arbetsmiljöbrott ska utredas grundligt. Det gäller i synnerhet sådana som har lett till dödsfall så att vi kan lära inför fortsättningen. Tyvärr är det många gånger oerhörda svårigheter att reda ut hela händelsekedjan och ta reda på vad som faktiskt hänt. Det kräver samverkan så att man också lär sig metodiskt hur man ska hantera det. Det är också viktigt att vi får en bättre brottsutredande verksamhet om vi ska få fler anmälda ärenden att leda till åtal. Där pågår ett intensivt utvecklingsarbete inom polisen generellt och när det gäller dessa frågor. Det är mycket bra. Man kan säga att det borde ha gjorts tidigare, men då var jag inte justitieminister, så det kan jag inte göra något åt. Men vi lägger mycket kraft på metod- och kvalitetsutveckling här. Det är viktigt att från riksdagens talarstol säga att arbetsgivare är skyldiga att anmäla olyckor som har lett till dödsfall, svårare personskada eller allvarliga tillbud till Arbetsmiljöverket. Det är oerhört viktigt. På det sättet får både Arbetsmiljöverket och andra en möjlighet att ha ingångar i vad som har hänt och klarlägga sambanden och annat. Det gör också att polis och åklagare får experthjälp på detta område. Det är otroligt viktigt att skicka besked om detta till alla de fackliga ombud som är engagerade i arbetsmiljöfrågor och gör sitt för att folk ska känna sig trygga på jobbet.

Fru talman! Jag började mitt första anförande med att peka på ett fall i Örebro där ett antal byggnadsarbetare blivit utsatta för asbestexponering. Många kommer ihåg de människor som utsattes för asbest på 50- och 60-talen och hur de drabbades av cancer. Det är klart att det är allvarligt. Det är bra att justitieministern i sitt senaste inlägg pekar på att man ska utreda de allvarliga brotten. Men utreder man inte arbetsmiljöbrott av en lägre skala kommer det att få konsekvenser, för det är när man inte tillämpar arbetsmiljölagen och tar bort alla farligheter som konsekvensen kan bli dödsfall. Det är det jag försöker poängtera. Det är viktigt att man utreder dödsfall, men utreder man inte de fall där både skyddsombud och Arbetsmiljöinspektionen är överens om att man stoppar jobb får det konsekvenser så småningom. Jag har inte uppfattat att jag och justitieministern har någon annan uppfattning än att det ska utredas. Vi är måna om det. Jag försökte lyfta fram att detta ökar. Jag ser att det är en utveckling där Arbetsmiljöinspektionen har fått mindre pengar, åklagare säger att frågan inte är prioriterad och poliserna säger att detta får man lägga åt sidan för att man har annat att göra. Då försöker jag poängtera detta i talarstolen för att lyfta fram ett problem som jag ser. Men jag har ingen annan uppfattning än att vi ska ge en tydlig signal att arbetsmiljöbrott ska beivras.

Fru talman! Det är härligt att man nästan blir överens i slutet av en interpellationsdebatt i en sådan här viktig fråga. Det är naturligtvis viktigt att man utreder alla typer av ärenden. Det ligger mycket i att man måste utreda också enklare brott för att kunna förebygga de allvarliga. Problemet är att vi måste ta tag i de riktigt allvarliga frågorna, och då handlar det inte bara om ärenden där dödsfall har inträffat utan också allvarligare händelser. Det finns en skala där. Jag tror ändå att man kommer ganska långt. Samtidigt kan vi inte prioritera och hantera alla brott. Det är ännu svårare om det är enkla ärenden att kunna leda i bevis och få lagföring. Här finns en avvägning som hela tiden måste göras. Jag tror, återigen, på samarbete mellan polis, åklagare och arbetsmiljöverk. Även facket - ofta i form av anmälare och annat som kan bidra med sin kompetens - behövs naturligtvis i det arbetet. När det gäller påståendet om ökningen av antalet ärenden och att det blir mer och mer vill jag varna lite för den uppfattningen av det enkla skälet att vi inte kan konstatera en sådan stor ökning. Går vi igenom de ärenden som är anmälda handlar huvuddelen av förändringarna statistiskt om ändrade avrapporteringsrutiner. Vi ser en något förhöjd anmälningsbenägenhet, vilket bara är att välkomna. Detta betyder inte nödvändigtvis att det har blivit sämre ute på arbetsplatserna. Men det är klart att man alltid ska vara vaksam på att det kan inträffa och att vi har ett ansvar för att se till att vi inte hamnar i det läget. Dessa frågor har betydelse och är svårhanterliga, men polis och åklagare bidrar till att vi ökar tryggheten på arbetsplatserna. Med det utvecklingsarbete som pågår kan det bli ännu mycket bättre framöver.