Polisresurser i år

Herr talman! Thomas Bodström har frågat mig när jag avser att ta initiativ för att få polisens ekonomi i balans. Regeringen har precis lagt fram förslag till riksdagen om att polisen ska tillföras ytterligare 150 miljoner kronor under 2009. Vad gäller polisens budgetbehov i övrigt har jag flera gånger tidigare besvarat frågor från Thomas Bodström. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2010 och närmare redovisa vilka ytterligare resurstillskott och åtgärder som krävs för att finansiera polisens verksamhet. Den utbyggnad av polisens kapacitet och den verksamhetsutveckling som pågår sedan några år tillbaka ska fortsätta som planerat. Dessutom genomförs ett omfattande effektiviseringsarbete inom polisen för att säkerställa att de resurser som regeringen tillför polisen används på ett ännu mer effektivt sätt.

Herr talman! Vi hörde Maud Olofsson säga att man kan lita på regeringen. Jag lyssnade inte på den debatten från början. Jag ska därför inte uttala mig om det i detta sammanhang. Men en sak kan jag säga: Man kan i alla fall inte lita på regeringen när det gäller rättsväsendet. Där är det på följande sätt. Före valet sade man att det minsann skulle ske en storsatsning, att det skulle tillföras nya medel och att det skulle bli så bra i kampen mot brottsligheten. Moderaterna sade 2005 att om man bara vann valet skulle det bli 1 miljard mer än det som Socialdemokraterna satsade. Då ska vi komma ihåg att vid den tiden var ekonomin i balans. Då var budgeten i balans. Det behövdes egentligen inte mer pengar, utan vi såg till att satsningen på 4 000 poliser som utbildades under den förra mandatperioden också finansierades. Hela poängen med om det blir fler poliser är att man också finansierar det. Annars kan man säga att vi ska ha 100 000 poliser, 500 000 poliser eller 70 000 poliser. Det spelar ingen roll. Poängen är att om man ska öka antalet poliser ska man också finansiera det. Men så är det inte. En budget i balans har vänts nedåt. Det är inte, i varje fall inte enbart, finanskrisens fel, utan det här moraset inom rättsväsendet startade långt innan. Redan förra året såg vi att rättegångar ställdes in, att vittnen fick vänta, att målsägande som hade råkat ut för brott inte i tid fick den rättegång som de hade blivit lovade samt att människor som var misstänkta för brott fick vänta ytterligare, med försämrad rättssäkerhet som konsekvens. Det blev följden av den moderata satsningen på polisen och rättsväsendet. Det är riktigt att jag flera gånger har frågat om detta, men frågan är så viktig för våra medborgare. Vi har ju sett hur det här faller månad för månad och vecka för vecka. Det är till och med så, Beatrice Ask, att varje morgon du vaknar har underskottet ökat med ytterligare ett par miljoner. Det är naturligtvis inget bra facit för dig i ditt arbete med att bekämpa brottsligheten. Man kan bolla med miljoner, miljarder och sådant. Egentligen säger det ingenting, utan det är konsekvensen som är det allvarliga. Det som sker nu under år 2009 är att de civilanställda blir färre. Vi har hört om exempel som man om det inte vore så allvarligt skulle skratta åt, nämligen att det inte finns utrustning till polisen i Mellansverige. Från ett län där har det rapporterats att yngre poliser som kommer in får ta äldre polisers utrustning. Det trodde man ju inte var möjligt. Anledningen till att jag flera gånger har frågat om detta är att vi ändå trott att det kanske skulle komma lite pengar. För dem som inte känner till det kan jag säga att underskottet är 1 miljard . Aldrig någonsin har underskottet sammanlagt i rättsväsendet varit uppe i de siffror vi nu ser. I det läget kommer det, säger Beatrice Ask, 150 miljoner, samtidigt som det alltså är ett underskott på 1 miljard! Därför vill jag förstås ställa frågan: Hur ska polisen nu göra? Vanmakten är stor. Besvikelsen är också stor, och desperationen växer. Det är till och med så att man anklagar regeringen - rätt eller fel kan inte jag avgöra - för uteblivna löften när brott begås uppe i norra Sverige. Det är en oerhört allvarlig anklagelse som nu riktas mot regeringen och Beatrice Ask för att ha orsakat den här situationen. De vill gärna ha ett svar. Det hjälper jag gärna till med genom den här interpellationsdebatten. Vad ska man alltså göra för att kunna klara sin verksamhet nu när underskottet vuxit så mycket att man på möten diskuterar pengar i stället för att diskutera hur brott ska klaras upp?

Herr talman! Den här diskussionen har förts vid ett flertal tillfällen här. Jag tycker att justitieministern är tydlig nu. Det har hon också tidigare varit. Företrädare för polisen har uppvaktat riksdagens justitieutskott och fört den här diskussionen. Också de har varit mycket tydliga om att det finns en kontroll över polisens ekonomi. Vi har också noterat, vilket jag tror uppmärksammats i debatten här, att polisen ute i landet nu faktiskt vänder sig mot de svartmålningar av verksamheten som här och där förekommer. Med detta sagt ska man också vara tydlig om att det finns stora utmaningar för den svenska polisen - utmaningar som handlar om att den organiserade gränsöverskridande brottsligheten nu växer i omfattning. Vi ser också att ungdomar i särskilt utsatta områden söker sig till gängbildning och ungdomskriminalitet. Dessutom ser vi ett alltför omfattande kvinnovåld. Det här är de utmaningar som polisen står inför. Förutsättningarna för att möta de här hoten är i flera avseenden nu bättre än någonsin tidigare. Vi går ju från 17 000 poliser till 20 000 poliser under denna mandatperiod. Jag tycker att det är just detta som den rättspolitiska debatten i större utsträckning borde handla om. Det kommer alltså fler och fler poliser. Förutsättningarna är nu bättre och anslagen högre än någonsin tidigare. Då kan också vi från politiskt håll ställa högre krav på en högre grad av effektivitet i polisens verksamhet. Vi har sett att polisen tidigare har rapporterat om att våldsbrotten utomhus nu minskar. Utvecklingen beträffande den brottsbanan är bruten. Det planar ut, eller minskar i alla fall, i det avseendet. Möjligen är det ett första tecken på att fler poliser nu börjar ge resultat och möjligen även ett första tecken på att det som var en nationell satsning mot just den här brottsligheten också ger resultat. Följer man polisens arbete ser man att polisen nu aviserar en ny nationell satsning, denna gång riktad mot just ungdomsbrottslighet och då just i de utsatta områden där vi ser tendenser till gängbildningar och till en ökad organiserad brottslighet - alldeles uppenbart bland unga människor. Fokus här kommer att vara på att fler förundersökningar ska inledas, och samtliga ska bli slutförda fortare. Det är ett otroligt viktigt arbete som vi nu har ett utrymme för, som det nu finns förutsättningar för. Det vore förstås intressant att höra justitieministerns kommentarer till detta. Utgångspunkten måste ju vara att vi med fler poliser kan ställa högre krav på effekten av deras arbete. När vi pratar om ungdomsbrott är det - det vet vi - många faktorer som spelar roll: att det finns en bra skola, att det finns en framtidstro och att det finns jobb. Men det är klart att polisen är en nyckel när det gäller att komma åt unga människor i utsatta stadsdelar som behöver en positiv kontakt med samhället. Att det nu är fler poliser och fler som känner - i varje fall känner igen - en polis i de utsatta stadsdelarna kan, tror jag, spela en ohyggligt positiv roll när det gäller att bekämpa just ungdomsbrottsligheten. Justitieministern får gärna kommentera den senaste nationella satsningen mot ungdomsbrottsligheten.

Herr talman! Thomas Bodström använder siffror på ett väldigt oseriöst sätt. Nu påstås det att vi i år har det största underskottet någonsin. Det är inte sant. Vi har nu bara prognoser; utfallet har vi ännu inte sett. Vidare kan jag konstatera att polisens anslagsförbrukning 2009 för närvarande beräknas innebära en förbrukning på 4,5 procent över anslagsnivån. År 2000, Thomas Bodströms första år som justitieminister, låg polisens förbrukning på 4,45 procent över anslaget året innan, så här är det egentligen inte fråga om några märkligheter. Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att polisen i år använder en del av det utrymme som man kan få via anslagskrediten och av att det måste fyllas ut. Jag har redovisat i mitt svar här, och har också tidigare kommenterat det, att det kommer att ske i samband med budgeten för år 2010. Thomas Bodström använder också tekniken att prata om hur många miljarder som har gått till rättsväsendet och gör sig lustig över de 150 miljonerna till polisen. Man kan leka med siffror och storheter, men om man jämför olika delar kan det bli hur konstigt som helst. De 150 miljonerna till polisen är välkomna och kommer att kunna användas på ett bra sätt. Det är inga konstigheter med det. Inte heller är det korrekt att vi nu har färre civilanställda; det beror på vad man jämför med. Under de senaste åren har antalet civilanställda inom polisen ökat. Den nedgång som man kan se under innevarande år och som möjligen kan prognostiseras framöver beror inte på en minskad andel av budgetskäl utan på att det ändras i verksamheten. Det tror jag att inte ens Socialdemokraterna har någonting emot. Man kan fundera över hur viktigt det är med effektivitetskrav och med den genomlysning som regeringen har satt i gång och med kraft genomför under detta år. Jag tror att det är viktigt. Jag tycker också att vi ser resultat av vårt effektivitetsarbete. Jag har noterat att Domstolsverket i sin årsredovisning för förra året skriver: Under året som har gått har domstolarnas satsningar och insatser mot överbalanserna till slut gett ordentligt resultat trots en kraftig motvind i form av snabbt ökande måltillströmning. Av redovisningen framgår också att samtliga domstolsslag har förbättrat omloppstiderna under år 2008. Trots att vi har en kraftig tillväxt av antalet ärenden börjar vi alltså få upp farten, bland annat tack vare aktiva poliser och att poliserna blir fler. Det ger resultat. Naturligtvis kommer det att vara ansträngande för hela rättsväsendet, men det hela är ändå någonting som är oerhört positivt och en del av det syfte som vi har med den satsning som vi har varit så tydliga om. Sedan har vi de allvarliga problemen som rör ungdomskriminalitet och hur ungdomar dras in i olika sammanhang. Jag vill gärna säga att den kraftiga ökning av antalet poliser som alliansregeringen har satt som en punkt på agendan under den här mandatperioden och som vi kommer att genomföra är betydelsefull. Ska man arbeta långsiktigt för att förebygga och ingripa mot ungdomar som begår brott måste det finnas poliser närvarande. Mot bakgrund av det moras som Thomas Bodström pekar på och som hans partikamrater älskar att tala om konstaterar jag att polisstyrelsen i Stockholm i dag tänker besluta om att öppna tio nya poliskontor utöver dem man redan har öppnat. Det säger någonting om verkligheten kontra den svartmålning som Thomas Bodström ägnar sig åt.

Herr talman! Jag blir ofta beskylld av Beatrice Ask för att göra svartmålningar. Hon säger att det är mitt fel att det skapas oro. Jag blev anklagad för det 2007 också, när jag sade att det var kris i polisens organisation. Det är en totalt öppen konflikt mellan länspolismästare och rikspolischef, sade jag 2007. Jag stod i den här talarstolen och sade: Nu får du ta tag i det här, Beatrice Ask, annars kommer det här att sluta i kaos! Nej, nej, nej, det är fel, sade Beatrice Ask, det är inte alls någon oro eller oordning här. Ett par dagar senare avgick rikspolischefen. Så var det med den svartmålningen! År 2008 sade jag, före finanskrisen: Om inte saker och ting görs nu kommer det att sluta i ekonomisk kris! Nu har vi den. Jag hoppas och tror att alla de som jobbar i polisstyrelser runt om i landet får höra dig säga att man skär ned på antalet civilanställda för verksamhetens skull. Det är inte sant, Beatrice Ask. Det är av ekonomiska skäl. Du kommer att få problem om du säger det gentemot polisstyrelserna. Det går inte att säga det här och hoppas att man slipper träffa dem. Mitt råd till dig är: Säg inte det, för det är helt enkelt inte sant. Man gör det av ekonomiska skäl. Beatrice Ask säger att det fanns ett underskott när jag började som justitieminister 2000. Det skulle man då kunna jämföra med dagens situation. Det blir lite larvigt om vi ska stå och jämföra varandra. Det blir navelskåderi. Men om du nu ändå tar upp den tråden kan jag svara att det är riktigt att jag övertog polisen med ett underskott. Då var det Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans som hade gjort besparingar, så där kan vi inte skylla på varandra. Skillnaden är att jag övertog ett stort underskott och lämnade över ett överskott i polisens ekonomi till dig 2006. Vad händer? Jo, det här överskottet har redan nu övergått till ett underskott. Som det ser ut framöver kommer underskottet bara att växa. Det är sanningen. Jag övertog ett underskott och lämnade över ett överskott. Du övertog ett överskott och lämnar ifrån dig ett underskott så småningom. Men, som sagt, vi ska inte stå och jämföra varandra. Det tror jag att det finns minimalt intresse hos medborgarna att lyssna till. Det intressanta är att man kommer tillbaka till frågan om fler poliser. Visst har det blivit fler poliser. Det var 16 000 när jag började. Sedan var det knappt 18 000 - 17 600 om vi nu ska hålla på och räkna. Man är nu på väg mot 20 000. Vi tycker att det är jättebra att det blir 20 000 poliser, men bara om det är finansierat. Annars är det fullständigt meningslöst, för då kommer det bara att dras ned framöver. Dessutom: Om annan verksamhet blir lidande, så att utredningarna blir liggande, som de blir nu runt om i Sverige, är det ingen mening med att vi har poliser. Om poliser ska göra arrestvakternas jobb, vilket också sker runt om i Sverige nu, är det ingen mening med att det blir fler poliser. Det var väl inte därför vi skulle utbilda poliser, för att de skulle göra skrivbordsarbete eller stå som arrestvakter? Det var väl inte det vi skulle ha fler poliser till? Hela tanken var att poliser skulle göra polisers arbete. Det går inte att bara säga att vi håller på med effektiviseringar och sådant. Säg i stället: Det här ska vi göra för att kunna använda pengarna bättre! Sanningen är att det egentligen inte i första hand är ett ekonomiskt problem, trots underskotten. Det är passiviteten när det gäller att göra saker och ting som är det stora problemet. Vi har en stor majoritet här inne i riksdagen för att man ska gå från 21 myndigheter till 1 myndighet inom polisen. Med det läge som vi ser nu, om vi ser hur lite pengar du fick på ditt område i den senaste budgeten, är det inte dags att tänka om, så att vi går från 21 myndigheter till 1 myndighet? Då kan vi spara massor av pengar och dessutom komma överens i en fråga där jag tror att vi tycker lika.

Herr talman! Det är bra att Thomas Bodström ser och synliggör de nya poliser som kommer på bred front under det här året. Det tillhör inte vanligheterna att Socialdemokraterna säger detta och också säger att det är bra. Det har snarare verkat som någon form av idé från socialdemokratiskt håll att ifrågasätta polissatsningen, att döma av vad som står i landsortspressen i Sverige. Det i sin tur, på tal om svartmålning, leder till att polisledningar får svara på verklighetsbilder från socialdemokratiskt håll som inte stämmer. Polismästare Håkan Sandahl från Skaraborg skriver i Skaraborgs Allehanda i mars i ett svar på en artikel från socialdemokratiska riksdagsledamöter: Artikelförfattarna skriver att de känner Skaraborg och att de vet att det inte tillkommit några fler poliser där. Detta uttalande förvånar mig som chef för polisen i Skaraborg. Sedan jag tillträdde för snart två år sedan har det skett en kontinuerlig ökning av antalet poliser. Då var vi 300 poliser. I skrivande stund är vi 327. Det är fler i dag, vill jag påstå, eftersom det är just det här året som vi verkligen kan se att detta kommer. Det är välkommet om vi alla, också från oppositionens sida, börjar synliggöra poliserna, för det ger utrymme och möjlighet att från politiskt håll ställa högre krav. Vi pratade om ungdomsbrottsligheten tidigare. Det är samma sak med kvinnovåldet. Det handlar om att inte bara öka antalet poliser utan också öka kunskapen hos poliserna och i hela rättsväsendet om hur man minskar kvinnobrott och om hur man har ett bra bemötande mot dem som har fallit offer för kvinnovåld. Detta är förstås också en otroligt viktig uppgift. Om justitieministern hinner får hon gärna kommentera också det arbetet hos polisen.

Herr talman! Jag tänkte hålla mig till det som interpellationen handlar om, polisens ekonomi. Det finns en tendens till att så fort vi börjar prata om det och jag börjar svara vill Thomas Bodström helt plötsligt prata om något annat. Jag är förvånad över att Thomas Bodström utgår från att Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas redovisningar är falska. Jag skulle alltså ha fel underlag. Det var ungefär vad som sades. När de säger att de inte drar ned på vissa typer av tjänster och genomför förändringar på grund av ekonomiska problem utan av andra skäl skulle jag alltså inte tro dem. Jag tror att det är helt fel utgångsläge för en minister. Jag måste ändå kunna lita på en myndighet, och det gör jag. Det är inte heller så att myndigheterna inte redovisar de förändringar och neddragningar som man behöver göra. Det blir mindre utbildning. Det blir självklart en del saker man inte kan göra. Men man får inte göra som Thomas Bodström gör och utgå från att allting bara är elände. Det är klart att en del av de nytillkommande poliserna på några håll - det är verkligen inte över hela landet - får vara arrestvakter. Det är inte dåligt. Det är till och med bra ibland att ha erfarenheten av att möta människor i den situationen och ta del av det polisiära ansvar som det innebär. Det behöver inte vara dåligt. Skrivbordsarbete? Ja, det är mycket skrivbordsarbete oavsett om vi har civilanställd personal eller poliser inom myndigheterna. Men skälet, vad är det? Fundera lite över det! Jo, anledningen är att den administrativa hanteringen och informationstekniken har lyst med sin frånvaro. Det är möjligt att Thomas Bodström lyckades lämna över en budget i balans. Men det var bland annat på grund av att man inte hade hanterat ett antal stora problem. Vi hade väldigt många nedläggningar av polisstationer. Vi hade kommuner, hela städer, utan närvarande polis. Och vi har fortfarande en informationsstruktur och teknik inom polisen som ingen annan verksamhet i Sverige skulle vilja ha. Det är brokigt och dåligt skött. Det är fortfarande så att när poliserna griper någon ute på stan får de ägna timmar åt att åka tillbaka så att någon får knattra maskin eller i bästa fall skriva in på en dator. Moderniseringen och reformeringen av informationsarbetet och det administrativa arbetet som behövs i moderna myndigheter hade ni inte haft tid att ägna er åt. Vi har tagit tag i frågan och lyft in det hela i ett ganska omfattande projekt som en liten del av det effektiviseringsarbete som pågår. Det är skräp att man behöver ägna så mycket tid, energi och resurser åt att bara skriva in saker eller ta tid med att i onödan vara någon annanstans än där människor behöver polisen. Det krävs en modernisering. Det är fullkomligt obegripligt för de flesta att poliser fortfarande inte har en dator med sig ute i bilen eller var de nu är så att de snabbt kan skriva in det mest väsentliga. Det är rätt uråldrigt. Vi är tvingade att ta tag i detta, och på sikt ger det en effektivisering. Det finns mycket som pågår som är viktigt och som leder framåt. Nu öppnar vi också verksamheter. Vi har fler människor ute nära medborgarna. Det märks på många håll. Det finns några kommuner som är oerhört glada för den kraftfulla satsning som vi gör mot organiserad brottslighet samtidigt som vi öppnar poliskontor och får polisiär närvaro. Jag kan ta Svenljunga som ett exempel på där situationen i dag är betydligt bättre än vad den var när Thomas Bodström styrde detta.

Herr talman! Är det inte fantastsikt, kära åhörare! Vi har en justitieminister som varit minister i tre år. Vad gör hon så fort hon blir pressad? Jo, hon talar om vad Socialdemokraterna gjorde förra mandatperioden. Ni kanske inte har varit här tidigare, men jag kan lova att det är så i varenda debatt. Du är född oppositionspolitiker, Beatrice Ask. Du talar bara om vad motsidan ska göra, till och med när du själv har ansvaret. Jag tror att det är ett stort misstag. Visst kan vi ha en historisk diskussion om vad som är gjort och borde ha gjorts bättre. Var det någonting som vi satsade på var det just den tekniska utvecklingen. Men det är inte det intressanta. Jag skulle aldrig någonsin drömma om att säga att allt vi gjorde var rätt. Det kunde naturligtvis ha gått ännu bättre. Men det vi gjorde var att se till att de satsningar som gjordes finansierades. Nu är det 2009 och drygt ett år kvar till valet, och du talar fortfarande om vad som hände under förra mandatperioden. Det är väl mycket viktigare att tala om vad som sker i dag och vad som kanske ska ske under nästa mandatperiod. Annars tror jag att vi kommer att få ännu färre åhörare i riksdagen. Du säger att det inte är ekonomin som är skälet till att antalet civilanställda minskar och att vi måste kunna lita på polisens rapporter. Nämn ett enda län i Sverige som nu inte sparar genom minskning av antalet civilanställda. Nämn ett enda av de 25 länen, och vi ska skriva till det tillsammans och fråga om det är sant eller inte. Runt om i hela landet sparar man nu, och vanliga poliser får göra civilanställdas jobb. Om du inte kan nämna något kan du gå tillbaka och läsa konsekvensbeskrivningarna från de olika länen om vad de får göra om man inte får pengar. Det fick man inte, och det är verkligheten. Slutligen säger du att jag tar upp andra saker än ekonomin. Det är poängen. Det är saker och ting man måste göra. Det är effektivisering man måste göra, och det är därför som jag här kom med förslag om att göra 21 myndigheter till 1. Om du inte kopplar ihop ekonomin och hur man kan effektivisera kommer underskottet bara att växa och växa.

Herr talman! Jag beskriver vad vi gör. Vi ökar antalet poliser, och vi vill ha fler poliser i yttre tjänst. Vi fullföljer det också i budgethänseende. Jag har i mitt svar beskrivit att vi under detta år använder anslagskrediten samtidigt som vi gör en ordentlig effektivitetsanalys av polisens verksamhet. Det gör vi för att få fram de bättre modeller och strukturer som kan behövas för att pengar ska användas till rätt saker. Det är ingen hemlighet att alliansregeringen har tillfört polisen en ansenlig och varaktig ökning av budgeten på över 1 miljard under de två första åren. Det är naturligtvis en kraftig ökning. Vi kommer att återkomma till den finansiering som behövs för att klara uppgifterna när vi har gjort genomlysningen totalt. Det är precis det som jag har beskrivit. Jag nämner några relevanta jämförelser, eftersom Thomas Bodström tycks ha glömt allting som har gällt tidigare. Han tycks inte heller komma ihåg hur budgetarbetet går till i Regeringskansliet och riksdagen. Vi har en ordning där budgeten läggs fram och antas på hösten. Det är precis så vi kommer att göra nu. Jag kan givetvis inte svara för vad som händer däremellan i den meningen att de förhandlingar, det underlag och den bearbetning av prognoser som görs är en del av den diskussion som vi måste ha med Finansdepartementet och andra för att så småningom landa i ett förslag som är bra. Vi återkommer till riksdagen med det, och vi kommer att redovisa skälen för förslagen. Enligt polisens prognoser görs det neddragningar av civil personal. Det är helt korrekt i förhållande till hur det har varit till exempel förra året. Men ändå är det så att man år 2009 och 2010 räknar med att ha fler civilanställda inom polismyndigheterna än vad vi hade vid ingången av mandatperioden. Att man växlar kategorier anställda över tid är inte särskilt ovanligt och inte heller särskilt bekymmersamt. Jag vore glad om det vore så att vi hade obegränsade resurser, men det har aldrig någon verksamhet. Sedan återkommer Thomas Bodström till organisationsfrågor. Det löser saker när det gäller ekonomin men först på väldigt lång sikt. Moderaternas inställning i organisationsfrågan är väl känd. Jag har svarat på den frågan i andra sammanhang.