Polisens information till allmänheten

Herr talman! Andreas Carlson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att polisen inte avsiktligt mörkar när människor utsätts för brott.

Det har framkommit att unga kvinnor under 2014 och 2015 har utsatts för ofredanden och övergrepp vid festivalen We are Sthlm och att det skett under omständigheter som försvårat möjligheten att identifiera och gripa gärningsmännen.

Att kvinnor utsätts för sådana gärningar är oacceptabelt. Det finns män i alla samhälls- och åldersgrupper som utövar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld eller begår ofredanden i såväl nära relationer som i det offentliga rummet. Förekomsten av sådana övergrepp är ett samhällsproblem som ska bekämpas, och det är därför viktigt att alla sådana brott polisanmäls. Utöver polisiära insatser krävs en ökad medvetenhet och förebyggande insatser i hela samhället och av alla relevanta aktörer.

Polismyndigheten hanterar ett mycket stort antal händelser varje år. Det är Polismyndighetens sak att bedöma vad som är relevant att kommunicera till allmänheten när det gäller dessa händelser. När myndigheten väljer att kommunicera är det en självklarhet att det ska ske sakligt och neutralt. Informationen som lämnas ska inte bryta mot förundersökningssekretess eller på annat sätt åsidosätta grundläggande rättssäkerhetsprinciper.

Det är för tidigt att dra några slutsatser om händelserna vid festivalen och om vilka felaktigheter som eventuellt har begåtts av Polismyndigheten. Jag välkomnar därför rikspolischefens besked om att låta utreda frågan grundligt. I det sammanhanget är det rimligt att beakta frågan om det är så att brott som begås mot män respektive kvinnor behandlas olika i den externa kommunikationen. Med en sådan utredning som grund är det därefter möjligt att analysera behovet av att vidta ytterligare åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Jag skrev den här interpellationen då det hade framkommit att det under somrarna 2014 och 2015 på kulturfestivalen We are Sthlm hade inträffat ett stort antal sexuella ofredanden och trakasserier mot flickor, vilket statsrådet också lyfte fram i svaret.

Trakasserierna ägde rum i folkhaven framför scenerna och rapporteras ha gått till så att flera pojkar eller unga män omringat flickorna och sedan tafsat på och trakasserat dem. Det kom även in en anmälan om våldtäkt.

I rapporteringen uppgavs pojkarna och de unga männen vara ensamkommande barn. Händelserna i sig är häpnadsväckande. Flickor och kvinnor ska naturligtvis kunna gå på musikunderhållning utan att råka ut för det här. Det är dock inte misstanken om brotten i sig som vi är här för att debattera utan de uppgifter som framkom om att polisen valde att hålla de här händelserna hemliga, alltså inte offentliga.

Enligt uttalanden från poliser fanns det en rädsla för att det här skulle spela främlingsfientliga krafter i händerna, och därför valde, enligt uttalanden från vissa poliser, polisen att inte säga någonting om detta.

Omfattningen av och bakgrunden till det här ska nu utredas, men oavsett orsak är det här såklart helt oacceptabelt. Debatten om polisens ovilja att ge ifrån sig information som kan spela främlingsfientliga krafter i händerna har varit intensiv, och i mitt tycke har det lutat åt olika håll i den mediala debatten. Hur som helst är det en allvarlig misstanke att polisens bevekelsegrunder för huruvida information ska släppas eller ej påverkas av vem eller vilka de misstänkta gärningsmännen är eller var de kommer från.

Herr talman! Jag delar åsikten i inrikesministerns svar att det är positivt att polisen nu gör en grundlig undersökning av vad som inträffat. Jag utgår från att man utifrån utredningens resultat kan visa på en tydlig strategi för att undvika liknande händelser i framtiden eller om det misstänks ha gått till så här för att undvika den här typen av mediala spinn som vi har sett. Det är viktigt för att upprätthålla förtroendet både för polisen och för hela rättsväsendet.

Att polisen nu hanterar frågan genom den här utredningen är bra, men min fråga till statsrådet var också vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta för att säkerställa att polisen inte avsiktligt mörkar när människor utsätts för brott.

Utöver den här utredningen och att vi inväntar svaret på den - vad har statsrådet gjort för att försäkra sig om att detta inte ska upprepas?

Herr talman! Innan man vet vad som hänt är det naturligtvis svårt att vidta åtgärder för att det inte ska upprepas. Därför ligger det i sakens natur att vi måste vänta på de konkreta åtgärder som rikspolischefen har vidtagit så att vi ser vad som faktiskt har hänt.

Jag kan vara mycket tydlig. Polisens kommunikation ska inte ta politisk hänsyn, och det ska ingen annan myndighets kommunikation göra heller. Det är ett grundfundament. Medborgarna ska kunna lita på att den information som de får från myndigheter är korrekt och relevant.

Jag vill också vara tydlig med, för det blir en glidning i den här diskussionen, att det är rättssamhället - poliser och domstol - som avgör skuldfrågan. Att i tidningar, eller för den delen här i talarstolen, säga att den ena eller den andra gruppen kan misstänkas ha gjort sig skyldig till någonting för oss ut på ett sluttande plan.

Den som har gjort sig skyldig till en gärning ska ställas inför rätta för den gärningen. Det ska prövas i domstol, och är man skyldig ska man hamna bakom lås och bom. Man ska inte behöva bli misstänkliggjord för en gärning bara för att man tillhör en grupp eller är i en utsatt situation, som exempelvis ensamkommande flyktingbarn är. Risken är annars att vi skapar en samhällssituation med en stor otrygghet för människor som har flytt från krig och förtryck.

De som har gjort sig skyldiga till brottsliga gärningar ska vi vidta rätt och konkreta åtgärder mot.

Herr talman! Jag instämmer i huvudsak i det som inrikesministern anför i kammaren. Jag har pratat med poliser som möter den här verkligheten att man ser att brott begås men där det också är politikers, polisers och mediernas ansvar att inte dra alla över en kam. När den här typen av diskussioner dras upp i medierna handlar det om att inte peka ut hela grupper utan om att ha en nolltolerans, inte bara mot den här typen av brott utan såklart mot all kriminalitet.

Jag har några exempel på rubriker från medierna. Svenska Dagbladet skrev om det, och SVT hade rubriken "Polisen mörkade övergrepp på festival". Aftonbladet har också skrivit om det, och det har varit hård kritik bland annat mot polischefen.

Som jag sa i mitt inledningsanförande, herr talman, har det här lutat åt många olika håll. Vi har också ett medieläge där det lätt blir den här typen av rubriker. Det är breaking-news-läge hela tiden, så det blir stora rubriker och man drar på.

Jag tror att det är viktigt att man som medborgare upplever att polisen, och också vi politiker, säger som det är och kommer med förslag och lösningar på de utmaningar och problem som man upplever. Annars är det risk att man i det här breaking-news-läget spär på den oro som vi kan se tilltar. Jag välkomnar en del av de förslag som inrikesministern har presenterat, och vi ska också följa den här utredningen som polisen gör.

Hur tror statsrådet att de här händelserna påverkar förtroendet för polisen? Om det påverkas negativt, hur avser statsrådet att arbeta för att stärka polisens förtroende framgent?

Herr talman! Naturligtvis ska man säga som det är. Det är ju hela poängen med att ha en konsekvent och transparent kommunikation. Den brottslighet som riktas mot flyktingar och brottslighet där flyktingar är gärningsmän begår flyktingar inte fler brott än kristdemokrater, socialdemokrater, sverigedemokrater, stockholmare, göteborgare eller Malmöbor. Självklart begår de brott, det ska vi inte sticka under stol med, och de som begår brott ska bli föremål för rättsväsendets insatser. Om de vid en prövning i domstol befinns skyldiga ska de sättas bakom lås och bom.

Har den här diskussionen skadat polisens förtroende? Det tror jag att den initialt har gjort. Det är klart en diskussion där det framstår som att polisen mörkar relevant information för samhällsmedborgarna är ingen bra diskussion. Det enda sättet att bemöta detta är ju att visa att man är transparent och relevant i sin information och att man inte mörkar någonting, oavsett av vilken anledning det skulle vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag välkomnar statsrådets besked om att vi ska invänta utredningen. Det är viktigt att alla kort läggs på bordet för att man ska kunna återskapa förtroendet för polisen, om det eventuellt har skadats, vilket det kan ha gjort som inrikesministern var inne på.

Jag var själv ute med polisens ensamkommandegrupp här i Stockholm för några veckor sedan för att följa deras arbete. Det var ett mycket bra arbete som polisen tillsammans med socialtjänsten utförde. Det gäller inte minst det arbete som riktades mot de ensamkommande barn som finns i Stockholm. Här finns mer eller mindre gatubarn. Det är en komplicerad verklighet som polisen möter och som dessa barn lever i. Barnen, som kommer från landområden i Nordafrika, är väldigt utsatta med misärartade förhållanden. I sin utsatthet riskerar de att utsätta andra för brott. Här gör polisen ett väldigt gott arbete.

Samma kväll var det ett hundratal maskerade män som hade bestämt sig för att gå ut och ta saken i egna händer. Det var en omskakande upplevelse att se på oron och rädslan som fanns där på Centralstationen. Vi måste givetvis ha nolltolerans mot den här typen av medborgargarden eller vad de kallar sig som ska så att säga hjälpa polisen.

Samtidigt ska man fortsätta att bedriva ett bra arbete för att förhindra att utsatta ensamkommande barn riskerar att utsätta andra för brott.

När det gäller festivaler har Kristdemokraterna i Stockholms stad fört fram ett krav på kameraövervakning. En fråga till statsrådet: Hur ser du på möjligheten att i större utsträckning ha kameraövervakning vid den här typen av evenemang?

Herr talman! Först vänder jag mig emot Andreas Carlsons språkbruk. De som maskerar sig, misshandlar poliser och hotar väktare tar inte lagen i egna händer. De utgör en fara för rättssamhället och de rättsvårdande myndigheterna. Vi måste vara kristallklara över att detta inte är acceptabelt. Vi kan inte ha - som i det här fallet - högerextrema polacker som rusar omkring på Stockholms gator och hotar människor. Det har ingenting med rättskipning eller medborgargarde att göra, det är en lynchmobb, ingenting annat.

Vi vill utvidga möjligheterna till kameraövervakning under vissa omständigheter, och vi har tillsatt en utredning som ser över frågan. Jag är osäker på om det kan vara ett verksamt verktyg i det här avseendet. Här handlar det om täta folksamlingar i mörker, och då är det tveksamt om kamera är så bra som bevissäkringsverktyg.

Men jag är inte främmande för kameraövervakning. Vi har tillsatt en utredning som ska titta på frågan. Jag är inte beredd att avvisa kameraövervakning, däremot är jag kanske inte lika förhoppningsfull som Andreas Carlson om att det är en verkningsfull åtgärd.

Jag är mer ute efter att jobba med arrangörerna. Det ställs krav, oavsett om det är ett fotbollsarrangemang eller ett konsertarrangemang, på arrangörerna att de ska kunna trygga säkerheten för besökarna. Om det förekommer så många incidenter som det gjorde till exempel på Bråvalla där det begicks våldtäkter måste festivalarrangörerna skärpa sitt säkerhetsarbete. Polisen ska kanske också ställa skarpare krav på säkerhetsarbetet.

Med dessa ord vill jag tacka Andreas Carlson för en bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.