Fru talman! Lars Gustafsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Lv 6 och FMTS verkligen placeras i Halmstad enligt riksdagsbeslutet. Jag skulle först vilja understryka att Försvarsmaktens ekonomiska situation är betydligt bättre än vad som hävdas av Lars Gustafsson. Myndigheten har under 2004 hållit sig inom de ekonomiska ramarna, och man har ett gott grepp om den ekonomiska planeringen och uppföljningen av verksamheten. Den 2 februari i år svarade jag på en skriftlig fråga från Lars Gustafsson, som liknar den jag nu fått. Av det svaret framgår att regeringen i proposition 2004/05:43 Försvarsmaktens grundorganisation föreslagit att Försvarsmaktens tekniska skola, FMTS, skulle inrättas och att den skulle lokaliseras till Halmstad. Den 16 december 2004 fattade riksdagen beslut om att bifalla regeringens förslag. Inrättandet av FMTS stadgas i Försvarsmaktens regleringsbrev för 2005. Det har inte varit aktuellt att förändra lokaliseringen av Lv 6 i vare sig propositionen eller riksdagsbeslutet. Jag kan återigen konstatera att beslutet att förlägga FMTS verksamhet till Halmstad redan är fattat. Försvarsmakten har nu fått i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att en ny, mer ändamålsenlig och kostnadseffektiv organisation ska uppnås i enlighet med riksdagens beslut. Jag ser därför ingen anledning att vidta några ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. För den som varit med om ett antal försvarsbeslut och noterat det faktiska utfallet är försvarsministerns svar dock föga övertygande. Beslut som varit axiom ett år har bara några år senare varit obsoleta. Försvarsanställda har genom återkommande politiska lappkast hanterats på ett sätt som hade rönt omfattande kritik om motsvarande tillvägagångssätt skett i ett privat företag med motsvarande budgetomslutning. En officer uttryckte det på följande sätt: Vid föregående försvarsbeslut 1996 och 2000 fick man ett år på sig innan nya förändringar skulle genomföras, men den här gången hinner inte bläcket torka på papperet förrän nya förutsättningar presenteras. År 1996 beslöts exempelvis att Jasverksamheten skulle byggas upp vid F 10 i Ängelholm, och investeringar på ca 350 miljoner kronor gjordes. Närheten till flygskolan i Halmstad ansågs vara en tillgång. Man hann inte ens färdigställa byggnaderna förrän ett nytt försvarsbeslut innebar att verksamheten skulle flyttas till Ronneby. Nuvarande försvarsbeslut medför nästan en kopiering av Ängelholmsexemplet när det gäller Jasverksamheten i Östersund. Nu framförs seriösa förslag från Östersund om att man inte bör avveckla hela verksamheten där i syfte att spara pengar. I tre efterföljande beslut har försvarets verksamhet i Halmstad varit under omprövning. Tidigare infanteriverksamhet har avvecklats medan luftvärnet byggts upp. Detsamma gäller utvecklingen vid FMHS. Försvarsministerns tolkning av försvarets ekonomiska situation måste vara en annan än överbefälhavarens, i alla fall om man läser hans budgetförslag för 2006. Han klarar där inte ens av att presentera budgetplaner för 2007 och 2008 utan begär uppskov. I budgetförslaget påtalar ÖB mycket tydligt vilka svårigheter han ser i att genomföra riksdagens majoritetsbeslut. Kraftigt minskade budgetramar under kort tid skapar åtskillig problematik. ÖB föreslår bland annat permittering av ett stort antal officerare och kraftigt minskad värnpliktsutbildning inom luftförsvaret. Om elevantalet och därmed utbildningen vid FMTS skärs ned kommer vinsterna med samlokaliseringen med övningsmöjligheterna att undergrävas. Detta hotar självfallet den planerade utvecklingen vid FMTS i Halmstad. När det gäller Lv 6 hotas givetvis dess existens i Halmstad när värnpliktsutbildningen inom luftvärnet ska minska kraftigt. Den hemligstämplade Luftvärnsutredningen föreslog ett stort antal demostratorprojekt. Denna utredning genomgick senare ett namnbyte, jag tror det var till Strid mot luftmål, vilken också hemligstämplades. En neddragning av demostratorprojekten hotar naturligtvis även verksamheten i Halmstad. Därmed genomförs i praktiken inte Ag gros förslag såsom det presenterades. Tidigare försvarsbeslut har presenterats som stora resursöverföringar till andra samhällssektorer. Det skedde exempelvis år 2000 och skulle resultera i en satsning på 8-9 miljarder kronor från försvaret till sjukvården. Kostnaderna för avvecklingen av försvarsdelarna kostade totalt nettomässigt 11 miljarder kronor, alltså med ett minus på 3 miljarder. Nu framförs förslag om att försvarsmiljarder ska gå till rättsväsendet. Tydligen finns samma opportunistiska förhoppningar även denna gång. Man räknar uppenbart inte med de stora investeringsförluster, kompetensförluster och verksamhetsförluster som beslutet med nuvarande ekonomiska ramar de facto innebär. Man borde från tidigare glädjekalkyler ha lärt sig att det vid omställning av en så stor verksamhet, med tusentals anställda, tar betydligt längre tid innan man kan räkna hem nettoeffekter. En ytterligare oroande faktor är att regeringen släppt in Miljöpartiet i Försvarsdepartementet, något som hade varit otänkbart under den förre försvarsministerns tid.

Fru talman! Jag lyssnar noga på inlägget från Lars Gustafssons sida, och jag förstår att han är mycket missnöjd med försvarsbeslutet. Därför ska nu ett antal påståenden som är osanna upprepas från den debatten och från tidigare interpellationsdebatter som jag haft i kammaren. När jag säger att det är ordning på ekonomin, att årsredovisningen 2004 visar ett gott resultat och att Försvarsmakten i det budgetunderlag som lämnats för nästa år har levererat ett förslag som håller ramarna och som innehåller den verksamhet som riksdagen beslutat om baserar jag detta på ÖB:s formuleringar. Däremot är det fullständigt klart att den planering som man arbetat med i Försvarsmakten utgått från det budgetunderlag som man levererade ett år tidigare och där riksdagen sedan fattade helt andra beslut baserade bland annat på Försvarsberedningen, där ju kd var en av dem som tyckte att man kunde plocka bort 3 miljarder i en takt som ÖB inte hade planerat. Då är frågan om Lars Gustafsson egentligen är intresserad av verksamheten i Halmstad, för den följer det beslut som är fattat. Det kommer under åren att ske justeringar av verksamheterna på alla garnisonsorter, vilket när det gäller Halmstad och skolorna också sägs i det beslut som riksdagen fattat. I propositionen sägs att Försvarsmakten ska göra det. Jag kan inte stå i kammaren och diskutera alla de underlag som Försvarsmakten använder i sin beredning av ärendena, men jag kan konstatera att man är i full gång med att genomföra de beslut som riksdagen fattat. Man gör det i god ordning, och man klarar ekonomin.

Fru talman! Detta är inte i första hand kritik mot försvarsministern utan detta är oro över vad som verkligen kan hända när försvaret genomför saker och ting, som ju försvarsministern kommer att få tillställt sig för bedömning. Jag vill bara påminna om att försvarsministern begärde i propositionen att själv få styra över vilken organisation som skulle beslutas. Det sade riksdagen blankt nej till och skickade tillbaka frågan. Då tvingades regeringen att dra tillbaka den delen i propositionen så att riksdagen fattade beslutet. Jag vill också påtala att i samma vecka, i december 2004, när vi fattade beslutet meddelade ÖB att han hade hittat flera hundra miljoner kronors underskott i sin verksamhet som han inte kände till redan innan. Det är inte jag som kommer med påståendet utan det är överbefälhavaren. Jag ger mig inte in på enskilda detaljer i utredningen, och dessutom vill jag påtala att vi från vår sida ansåg att det behövdes ytterligare pengar och lite längre tid för ÖB att kunna genomföra detta. Då vill jag läsa ur budgetförslaget från överbefälhavaren, som dock är den offentliga handling som gäller: "För åren 2006-2007 tillkommer besparingar genom uppsägning av civila och officerare. Nyrekrytering av officerare kan därmed ej genomföras under de närmaste två åren vilket försvårar möjligheterna att personalförsörja våra internationella insatser på sikt. Under perioden är i stort sett alla möjligheter till kortsiktiga besparingar utnyttjade vilket påverkar möjligheterna att uppnå ställda förmågekrav och att genomföra försvarsreformen." Det är klart att jag är orolig. Det tror jag att försvarsministern kan förstå. "Sammantaget innebär de förändrade planeringsförutsättningarna ett omfattande kortsiktigt omplaneringsproblem, där konsekvenserna av besparingarna leder till slutsatsen att den långsiktiga planeringen kräver strukturella åtgärder." Det innebär i så fall neddragningar inom försvaret som kan drabba Halmstad. Det är klart att jag är orolig. Det riktar sig inte mot försvarsministern. Jag vill påverka försvarsministern att när förslaget kommer från ÖB ska försvarsministern stå emot och försöka följa riksdagens beslut. Det är det som gäller. Ingenting annat. Vidare står där: "De planerade uppsägningarna av officerare löser inte det långsiktigt strukturella problemet i personalförsörjningen utan ett reformerat personalförsöjningssystem behöver medge rekrytering av officerare samtidigt som den totala officersvolymen minskar." Detta är väl inga hugskott. Jag har också läst om de så kallade projekten som gäller Jas 39-divisionen. Han skriver där att man inte kan ta in några nya värnpliktiga och genomföra någon utbildning. Det är klart att jag är orolig med tanke på att Halmstad har en ganska välutvecklad och väl fungerande organisation. Jag arbetar i preventivt syfte för att i så fall biträda försvarsministern om ett förslag skulle komma som innebär att riksdagens beslut inte genomförs. Det har tyvärr funnits saker och ting inom organisationen tidigare, det vill säga att försvaret inte har genomfört besluten riktigt. Då vill jag också påtala för försvarsministern att det är en ekonomisk fråga där ÖB ska få både ekonomin och verksamheten att gå ihop. Det är klart att det går att hålla budgetramar i en skola om man inte har några elever. Det är klart att det går att ha en militär verksamhet om man inte kan genomföra de övningar som verksamheten egentligen kräver. I dag har vi svårt att klara våra internationella åtaganden med tanke på att vi har en viss brist. Jag vill vädja om en sak till försvarsministern - nu kommer försvarsministern inte att sitta kvar hur länge som helst - att hon hittar strukturella möjligheter för försvaret så att personal kan finnas kvar och verksamhet bedrivas långsiktigt. Jag är inte emot någon omställning, men den måste vara långsiktig så att de som utbildar sig och den kompetens som investeras verkligen också får någon nytta i reell verksamhet både i Sverige och utanför landet.

Fru talman! Jag hör att Lars Gustafsson är orolig för vad som ska ske. Då hoppas jag att jag ska kunna lugna Lars Gustafsson. Då handlar det om att också lita på det jag säger. Jag säger till Lars Gustafsson att det inriktningsbeslut vi har tagit för försvaret innebär inte att vi har låst allting i en svart låda under tre år och att vi inte ska titta på vad som händer. Vi har lagt fast inriktningen för 2005, 2006 och 2007. Jag har då fått in ett budgetunderlag för 2006. Det ser bra ut. Det håller ramarna, och det fungerar. Sedan kommer flerårsberäkningar för 2007 och 2008. Det är klart att det är en stor omställningsprocess. Därför har överbefälhavaren bett om mer tid för att leverera ett fullständigt underlag på de punkterna. Det ser inte jag som något dramatiskt. Vi ska noga nagelfara budgeten för 2006 och komma tillbaka med det i budgetpropositionen, och vi ska också titta på 2007 och 2008. Officersutbildningen har ställts in. Man kan inte under omställningsperioden garantera att alla som tas in till en sådan utbildning faktiskt får anställning, vilket har varit förutsättningarna tidigare. Då blir det naturligtvis "hål" i skolorna under den perioden. Det får man använda för omplanering av verksamheter och genomgångar på olika sätt. Det är inget man kan hålla på med annat än under en övergångsperiod. Det är vi fullständigt klara över. Där är jag helt överens med överbefälhavaren. Vi kan alla säga att det vore väldigt bra med långa strukturella målsättningar. Jag kan försäkra att det har varit min och regeringens avsikt med det inriktningsbeslut vi har lagt fram och med den placering av enheter som vi har föreslagit att man inte ska behöva flytta runt mer och mer. Däremot är det så att både utvecklingen i världen i kombination med att det sker teknikgenombrott påverkar hur krig förs. Vad vi ska försvara oss emot är sådant som kan kullkasta det vi har tänkt oss. Jag har sagt att jag tror att försvaret aldrig får riktigt lugn och ro. Det är en verksamhet som hela tiden måste vara utvecklingsinriktad och följa med i förändringarna. Nu har vi skapat en fast kärna i Halmstad i det beslut som är fattat i riksdagen. Men vi sade också i samband med riksdagsbeslutet att delar av detta måste Försvarsmakten själv hantera i detalj. En del av de sakerna, om det skulle bli stora förändringar, måste Försvarsmakten redovisa för regeringen. Blir de riktigt stora så att det handlar om att byta verksamheter från Halmstad, får regeringen gå till riksdagen. Men en del av förändringarna är av den arten att de kan myndigheten sköta själv. Men det förutsätter naturligtvis att man inte ändrar grundinriktningen. Grundinriktningen är att vi ska ha Lv 6, försvarets skolverksamhet, den tekniska skolan och militärhögskolan i Halmstad.

Fru talman! Försvarsministern vet likaväl som jag att det är stora investeringar i både byggnader och framför allt i mänskligt kapital. Det är inget man kan bygga upp på kort sikt. Vi har i dagens ekonomiska läge inte råd att låta sådant gå förlorat. Även om vi vill exportera till den privata marknaden är det synd att använda så högkompetent personal som faktiskt fasas ut på olika sätt. Om vi ska bygga upp en ny kompetens får i så fall den kompetensutbyggnaden vara så pass bred att vi kan göra vissa omriktningar som gör att de kan användas under olika förhållanden. Det är samma sak som med en fabrik som börjar tillverka en annan produkt. Man sparkar inte ut halva personalen för att man börjar tillverka röda bilar i stället för gula bilar. Det är fråga om långsiktigheten. Man ser ofta skattemedel som något man inte behöver vara så aktsam om som om det hade varit intäkter från en köpare. Vi måste tänka på personalen och deras framtid och vi måste vara aktsamma om det svenska försvaret. Om vi urholkar det mer är det till slut ingen mening att ha så mycket kostnader i ett försvar. Då har vi inget försvar alls, vilket kanske vissa önskar - men inte jag. Då har vi gett upp vår alliansfrihet.

Fru talman! Om man inte skulle kunna göra omstruktureringar och förändringar hade vi inte kunnat ta hela detta beslut att minska det militära försvaret och att försöka göra det på ett sådant sätt att vi, om hotet skulle öka igen, har utbyggnadskapacitet på de ställen där det militära försvaret finns kvar. Det betyder, vilket mycket av försvarsdebatten i december här i kammaren handlade om, just att stora investeringar som Försvarsmakten har gjort på orter med god verksamhet nu läggs ned därför att man ska göra någonting mindre men samtidigt uthålligt för framtiden. En av de orter som är valda i detta koncept är Halmstad. Det är en markering av att vi tror att det här kommer att finnas verksamhet och uthållighet. Annars hade vi inte lagt någonting där. Då hade vi valt andra lösningar. Att därmed säga att det inte kommer att ske förändringar i Halmstad framöver, det vore att lova för mycket därför att verksamheten är dynamisk. Jag vill säga det. Men valet av Halmstad och den planering som vi har för Halmstad beror på att vi har valt Halmstad som ett uthålligt ställe. Men det betyder inte att allting alltid kommer att vara så som man från första stund tror. Det kan föras dit ny verksamhet, och det kan plockas bort verksamhet. Och det måste vi ha insikt i. Det beror på vilket behov vi har inom försvaret. Det är det som avgör, och vilken teknik som vi behöver i försvaret. Min bedömning är att detta ändå ligger fast under en treårsperiod. Men om någon skulle tvinga mig till ett svar om hur det ser ut om tio år är förändringarna ändå så pass stora att jag inte törs lova något.