Fru talman! Jag ska börja med att tacka statsrådet Nyamko Sabuni för svaret, även om jag måste erkänna att jag tyckte att det var lite diffust. Bakgrunden till min interpellation är att statsrådet Sabuni i en intervju med Sveriges Radio redovisade att Jämställdhetsdepartementet skulle avstå från att använda mer än hälften av budgeten för 2007. Sabuni var i intervjun inte säker på om pengarna skulle kunna användas för jämställdhet ens i framtiden. Vid en tidigare interpellationsdebatt den 27 november redovisade statsrådet Sabuni några åtgärder, men ingen sammanhållen jämställdhetspolitik som utgår från riksdagens jämställdhetsmål. Min fråga var därför: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att de pengar som riksdagen har anslagit för att öka jämställdheten faktiskt ska användas på detta område? Fru talman! I svaret på min interpellation räknar statsrådet upp tre åtgärder för ökad jämställdhet som regeringen nu har föreslagit. Den första är en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, presenterad i mitten av november. Denna plan redovisades också vid min förra interpellationsdebatt och var alltså känd sedan tidigare. Men den kommer förmodligen inte att bli verklighet förrän tidigast våren 2008. Den andra är ett förslag om att anslå administrativt stöd till Sveriges Kommuner och Landsting. Detta kom den 6 december. Det är nytt, men också det får effekt tidigast våren 2008. Den tredje är att regeringen nyligen, förmodligen torsdagen förra veckan, beslutade om en förstudie som ska göras av Verva. När detta eventuellt leder till någon praktisk handling vet vi ännu inte. Dessutom redovisar statsrådet att regeringen gett Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Fas, i uppdrag att starta ett forskningsprogram om kvinnors hälsa, något som också redovisades i november och som förmodligen inte kommer i gång förrän nästa år. Samtidigt som man redovisar det här forskningsprogrammet ska vi komma ihåg att samma regering har lagt ned ALI, Arbetslivsinstitutet, som forskade om mäns och kvinnors villkor och hälsa kopplat till arbetslivet. Slutligen anger statsrådet att årets anslag kommer att tas i anspråk de kommande åren. Men det går inte att utläsa om det kommer att leda till jämställdhet. Min fråga kvarstår. Även om Nyamko Sabuni har haft svårt att ange det skulle jag vilja veta hur stor del av årets anslag som egentligen har tagits i anspråk, fru talman. Finns det några pengar som kommer att tas i anspråk? Ur de förslag som har redovisats för mig kan jag bara utläsa att detta kommer att genomföras 2008. Alltså får 2007 anses som ett förlorat år vad gäller jämställdhetsområdet. Kan vi inte få reda på hur mycket pengar som använts i år kommer vi inte heller att veta hur mycket som är kvar för att sedan kunna göra en ordentlig uppföljning. Anledningen till att jag är kritisk till denna politik är att regeringen inte har tagit jämställdhetsmålen på allvar. Nyamko Sabuni säger att handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en av de mest prioriterade frågorna och i alla fall hennes mest prioriterade fråga inom jämställdhetspolitiken. Det är ett viktigt mål, och jag håller med henne om att det är en högt prioriterad fråga. Men att presentera den i november och samtidigt säga att det är den mest prioriterade frågan för regeringen visar hur stort anslag man egentligen har haft i frågan. Man har väntat till näst sista månaden på året med att komma med det som man anser mest prioriterat. Då kan man börja fundera på när de andra frågorna kommer, som är lågt prioriterade. Jag har två frågor. Vad innebär det här för årets anslag - har man tagit några pengar i anspråk? Kommer det att ha genomförts någonting under året som jämställdhetsministern egentligen har haft för avsikt att genomföra?

Fru talman! Jag ska börja med att tacka statsrådet Nyamko Sabuni för svaret, även om jag måste erkänna att jag tyckte att det var lite diffust. Bakgrunden till min interpellation är att statsrådet Sabuni i en intervju med Sveriges Radio redovisade att Jämställdhetsdepartementet skulle avstå från att använda mer än hälften av budgeten för 2007. Sabuni var i intervjun inte säker på om pengarna skulle kunna användas för jämställdhet ens i framtiden. Vid en tidigare interpellationsdebatt den 27 november redovisade statsrådet Sabuni några åtgärder, men ingen sammanhållen jämställdhetspolitik som utgår från riksdagens jämställdhetsmål. Min fråga var därför: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att de pengar som riksdagen har anslagit för att öka jämställdheten faktiskt ska användas på detta område? Fru talman! I svaret på min interpellation räknar statsrådet upp tre åtgärder för ökad jämställdhet som regeringen nu har föreslagit. Den första är en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, presenterad i mitten av november. Denna plan redovisades också vid min förra interpellationsdebatt och var alltså känd sedan tidigare. Men den kommer förmodligen inte att bli verklighet förrän tidigast våren 2008. Den andra är ett förslag om att anslå administrativt stöd till Sveriges Kommuner och Landsting. Detta kom den 6 december. Det är nytt, men också det får effekt tidigast våren 2008. Den tredje är att regeringen nyligen, förmodligen torsdagen förra veckan, beslutade om en förstudie som ska göras av Verva. När detta eventuellt leder till någon praktisk handling vet vi ännu inte. Dessutom redovisar statsrådet att regeringen gett Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Fas, i uppdrag att starta ett forskningsprogram om kvinnors hälsa, något som också redovisades i november och som förmodligen inte kommer i gång förrän nästa år. Samtidigt som man redovisar det här forskningsprogrammet ska vi komma ihåg att samma regering har lagt ned ALI, Arbetslivsinstitutet, som forskade om mäns och kvinnors villkor och hälsa kopplat till arbetslivet. Slutligen anger statsrådet att årets anslag kommer att tas i anspråk de kommande åren. Men det går inte att utläsa om det kommer att leda till jämställdhet. Min fråga kvarstår. Även om Nyamko Sabuni har haft svårt att ange det skulle jag vilja veta hur stor del av årets anslag som egentligen har tagits i anspråk, fru talman. Finns det några pengar som kommer att tas i anspråk? Ur de förslag som har redovisats för mig kan jag bara utläsa att detta kommer att genomföras 2008. Alltså får 2007 anses som ett förlorat år vad gäller jämställdhetsområdet. Kan vi inte få reda på hur mycket pengar som använts i år kommer vi inte heller att veta hur mycket som är kvar för att sedan kunna göra en ordentlig uppföljning. Anledningen till att jag är kritisk till denna politik är att regeringen inte har tagit jämställdhetsmålen på allvar. Nyamko Sabuni säger att handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en av de mest prioriterade frågorna och i alla fall hennes mest prioriterade fråga inom jämställdhetspolitiken. Det är ett viktigt mål, och jag håller med henne om att det är en högt prioriterad fråga. Men att presentera den i november och samtidigt säga att det är den mest prioriterade frågan för regeringen visar hur stort anslag man egentligen har haft i frågan. Man har väntat till näst sista månaden på året med att komma med det som man anser mest prioriterat. Då kan man börja fundera på när de andra frågorna kommer, som är lågt prioriterade. Jag har två frågor. Vad innebär det här för årets anslag - har man tagit några pengar i anspråk? Kommer det att ha genomförts någonting under året som jämställdhetsministern egentligen har haft för avsikt att genomföra?

Fru talman! Vi avstår inte från att använda anslaget. Som jag har sagt tidigare fanns det inget alliansprogram på jämställdhetsområdet. Vi har fått jobba ihop ett program. Vi har fått bygga ett departement. Där ökade anslagen till jämställdhetsåtgärder tiofalt. Jag kan tala om för Eva-Lena Jansson, som säger att 2007 är ett förlorat jämställdhetsår, att vi redan har fattat beslut som kostar 40 miljoner i år. Man kan läsa om detta på hemsidan. Det är lika mycket som anslaget som din regering använde per år under de tolv senaste år ni satt vid makten. Var de åren också förlorade jämställdhetsår? Det kan du svara på. Vi har använt 100 miljoner, som går till SKL för arbete med jämställdhetsintegrering. Jag menar att det är viktigt att den service som samhället erbjuder medborgarna ska falla lika ut för män som för kvinnor. Ordningen är sådan att när man råkar få anslag över, som vi har, kan man aldrig få garantier att få använda de pengarna. Men självklart försöker alla departement, eller i alla fall det här departementet, göra vad vi kan för att vi ska ha möjlighet att använda pengarna. Men återigen: Året har gått åt till att formulera politiken och lägga fram viktiga strategiskt långsiktiga åtgärder. Redan i dag har vi använt ett anslag som är lika stort som det din regering använde.

Fru talman! Det svaret måste jag erkänna att jag inte blev mycket klokare av. Jag hävdar på fullaste allvar att jämställdhetspolitik är viktigt. Anslaget som man anger i regeringsförklaringen talar om huruvida man tycker att det är viktigt. Jag uppfattade att Fredrik Reinfeldt hösten 2006 stod och sade att man skulle verka för jämställdhet. Men det var tydligen inte så högt prioriterat. Man återkommer i slutet av 2007 och talar om vad man ska göra 2008. Man har gjort av med 40 miljoner, säger Nyamko Sabuni, lika mycket som den föregående regeringen. Men vi skulle aldrig ha redovisat budgeten på det här sättet. Vi skulle ha redovisat de olika områdena. Justitiedepartementet hade redovisat vad man hade gjort där, man hade gjort en redovisning på Utbildningsdepartementet och så vidare. Det är nämligen där man genomför de största verksamheterna, med genuspedagoger i förskolorna och så vidare. Där hade vi också kunnat visa vad vår del av jämställdhetspolitiken är. När regeringen väljer att redovisa vad man gör genom att redovisa just de här satsningarna utgår jag från att det är det här man anser är jämställdhetspolitik. Men statsrådet har också tidigare angett att till exempel avdragen för hushållsnära tjänster skulle vara någon typ av jämställdhetspolitik. Då blir min fråga: Om inte det är redovisat, är det då fortfarande statsrådets uppfattning att det är en del av jämställdhetspolitiken? I svaret framgår också att huvudsyftet med satsningen till Sveriges Kommuner och Landsting är att kvalitetssäkra offentligfinansierad verksamhet på kommunal och landstingskommunal nivå. Innebär det att även privat verksamhet som sjukvård och friskolor kommer att omfattas? Hur tänker i så fall jämställdhetsministern säkerställa att de religiösa friskolor där man inte har jämställdhet som ett tydligt mål kommer att omfattas av dessa pengar? Jag tycker i alla fall att det är viktigt att man om man har fått ett stort anslag som man har gjort ett stort politiskt nummer av också redovisar inför riksdagen vad man har gjort av pengarna. Jag är inte beredd att släppa det. Jag vill gärna veta hur mycket av anslaget som har tagits i anspråk i år. Nu sade du 40 miljoner. Var det hela delen i år? Jag måste tolka det så. Jag vill fortsätta att diskutera jämställdhetsfrågor. Jag försöker nu ta debatten på en något så när balanserad nivå. Jag hoppas att vi kan mötas för att åstadkomma någonting tillsammans.

Herr talman! Jag uppfattade att Eva-Lena Jansson skrev i sin interpellation om de särskilda jämställdhetsmedlen, det anslag som jag ansvarar för. Jag försöker nu besvara hur det anslaget har använts. Nu ville du tydligen mer än så. Jag kan gärna redovisa det. Hela arbetsmarknadspolitiken och de reformer som genomförs där menar jag är en stor jämställdhetsfråga. Ska kvinnor bli självständiga är ekonomisk självständighet en grund för det. Grunden för jämställdhet handlar om ekonomisk självständighet. Man sänker trösklarna in till arbetsmarknaden och gör det lättare för alla vuxna och friska att arbeta. Vi vet att en högre andel kvinnor än män är arbetslösa. Man ser till att socialförsäkringssystemet görs om. Vi vet att framför allt kvinnor är sjukskrivna. Det handlar om att erbjuda rehabilitering så att människor kan komma tillbaka till jobbet och inte glömmas bort i sin sjukdom och pensioneras vid 35 års ålder. Det är en jämställdhetsåtgärd. Vi genomför reformer på skolområdet där vi vet att pojkar i dag ligger efter flickor. Det är en jämställdhetsåtgärd. Det är likadant inom vården. Om det var vad du ville att jag skulle berätta om hade jag gärna gjort om detta svar. Men din fråga gällde jämställdhetsanslaget, som är de 400 miljonerna. Självklart sker det väldigt mycket i jämställdhetsriktning på alla sakdepartement. Året är inte slut. Vad jag kan säga är att vi har fattat beslut om 140 miljoner. Men eftersom året ännu inte är slut kan jag inte säga exakt hur mycket pengar som blir över. Det kommer att bli en del anslag kvar för detta första år. Däremot kommer pengarna att användas för andra, tredje och fjärde året. Vi har behövt bygga upp politiken. När man går från 40 miljoner till 400 miljoner krävs det en annan sorts politik än den som ni har kunnat bedriva. En annan sorts politik tar också tid att bygga upp. Det är just den tankegången jag försöker förmedla till dig. Om du vill ha en seriös debatt tycker jag att du också ska försöka lyssna. Jag kan säga till dig att vi har använt 140 miljoner som årets anslag. Hur mycket det blir i slutänden totalt kan jag i dag inte ge svar på.

Herr talman! Anledningen till att jag gick in på hur vi hade redovisat var att jag fick frågan av jämställdhetsministern huruvida Socialdemokraterna hade haft ett anslag på 40 miljoner. Jag försökte redovisa att vi verkar för jämställdhet på de andra politikområdena. Jag upplevde att jämställdhetsministern hävdade att det var så bra med den budget som ni hade gjort eftersom ni hade anslagit så mycket mer pengar än den socialdemokratiska hade gjort tidigare. Då ville jag gärna veta hur mycket pengar man hade använt. Nu kommer det siffror om 40, 400 och 140 miljoner. Jag är fortfarande inte riktigt säker på hur mycket som har gått åt. Vad har i så fall pengarna gått till? Handlingsplanen kommer i varje fall inte att genomföras förrän nästa år. Den 6 december beslutade regeringen att stödja SKL. Jag vet inte om de pengarna har överförts. I så fall är det de 100 miljoner som kommer att gå åt för nästa års verksamhet. Det nyligen fattade beslutet blir förmodligen också genomfört nästa år. Det gäller likaså pengarna för forskningen. Det blir också nästa år. Jag uppfattade inte att det finns någonting redovisat i svaret till mig om vad man har gjort i år. Det var därför jag ställde frågan. Hur mycket pengar är det kvar? Vad har man gjort i år? Jag upplever inte att jag har fått något riktigt svar på vad man har gjort i år. Jag förstår också att jämställdhetspolitiken är mycket större än så. Problemet är att jag inte ser att ni har bedrivit jämställdhetspolitik vare sig inom skolan, inom arbetsmarknaden eller inom socialpolitiken. Jag tycker att hushållsnära tjänster är ett slag mot kvinnor. Det är bara för de välsituerade i samhället. Jag tycker inte att sänkt a-kassa för deltidsarbetslösa kvinnor är ett bra förslag, tvärtom. Rätten till heltid skulle vara ett bättre förslag.

Herr talman! Jag ska försöka att vara tydlig. Innan året är slut kan du inte få en exakt siffra. Du kan redan på hemsidan se att det är 40 miljoner. Sedan är det de 100 miljoner som vi har överfört från årets anslag till att använda när åtgärderna för jämställdhetsintegrering sätter i gång. Vi har använt årets anslag för att finansiera det. Vi har finansierat ett antal åtgärder som vi har fattat beslut om på området mäns våld mot kvinnor. Det gäller bland annat ett uppdrag som vi har gett till Socialstyrelsen att arbeta med. Vi har finansierat en virtuell ungdomsmottagning som ska byggas upp av landstingen för att unga människor ska kunna få kontakt med sakkunniga om de inte vågar gå till de verkliga ungdomsmottagningarna. Det finns beslut att läsa om på hemsidan, och det går att se exakt vad vi gör för pengarna. Vad jag ville få dig att förstå är att från årets anslag vet jag i dag att det är 140 miljoner som kommer att användas. Men jag kan inte ge dig slutsiffran, eftersom året inte är slut. Vi har inte beräknat allting vi har fattat beslut om. Den siffran jag kan ge dig direkt nu är 140 miljoner. Det finns pengar som kommer att användas för åtgärder som sätter i gång nästa år. Men det viktiga var väl i varje fall att dessa pengar används till jämställdhet så långt som möjligt. Det är vad vi försöker att föra diskussion om. Hur kan vi få möjlighet att använda dessa pengar även om åtgärderna inte genomförs i år?