Papperslösa barn

Fru talman! Christina Höj Larsen har frågat statsrådet Åsa Regnér om hon avser att ta initiativ för att ändra lagen om vård av unga, LVU, så att utvisningar av tvångsomhändertagna med stöd av lagen förutsätter godkännande av socialnämnden. Hon har även frågat om statsrådet avser att ta initiativ för att gränspolisen ska respektera barnkonventionen samt socialtjänstlagens bestämmelser om barnets bästa och om statsrådet avser att ta initiativ för att se till att rätten till skolgång och rätten till vård efterlevs fullt ut. Interpellationen har överlämnats till mig att besvara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett beslut om utvisning får inte verkställas om det innebär att den som ska utvisas riskerar att utsättas för bland annat omänsklig eller förnedrande behandling. Det framgår av såväl utlänningslagen som Europakonventionen. Vid en prövning av en ansökan om asyl prövas både om det finns skyddsskäl och om det finns omständigheter som är synnerligen eller, när det gäller barn, särskilt ömmande. När ett beslut om utvisning ska verkställas bedöms även eventuella verkställighetshinder.

Att hänsyn ska tas till barnets bästa framgår av utlänningslagen, och ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kan även beviljas den som behöver vård enligt LVU. Att därutöver ge socialnämnden en roll som överprövningsinstans när det gäller beslut som har fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna skulle vara olämpligt. Jag har därför inte för avsikt att ta något initiativ för en förändring av lagen om vård av unga i den delen.

När det gäller Christina Höj Larsens andra fråga förutsätter jag att Polismyndigheten följer gällande lagstiftning. Barnets bästa ska särskilt beaktas vid alla åtgärder som berör barn. Enligt utlänningslagen är socialnämnden skyldig att lämna ut de uppgifter som Christina Höj Larsen refererar till. Migrationsverket och migrationsdomstolarna prövar ärendena, och om det rör barn ska enligt gällande regler principen om barnets bästa beaktas vid den rättsliga prövningen.

Det skulle givetvis vara allra bäst om allt återvändande skedde frivilligt. Detta är också målet. Men om fattade beslut om återvändande inte följs överlämnas ärendet till Polismyndigheten. Det kan inte vara frivilligt att välja om man ska följa ett utvisningsbeslut eller ej. Därför måste polisen som en sista utväg ibland verkställa vissa beslut mot personernas vilja. Jag har därför inte för avsikt att ta något initiativ i frågan.

Rätten till skolgång och rätten till vård efterlevs fullt ut. Det är viktigt att alla som vistas i Sverige kan få dessa grundläggande rättigheter tillgodosedda. Det innebär däremot inte att ett beslut om att en person måste lämna landet inte ska verkställas. Polismyndigheten har i uppdrag att verkställa beslut om utvisning. Myndigheten har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om hur man fullgör det uppdraget med hänsyn till etiska överväganden. I de regelverken finns det bland annat angivet riktlinjer om att barn inte ska eftersökas i skolan och att personer som vistas på sjukhus inte bör hämtas där. Jag avser därför inte heller att i denna fråga ta några initiativ till förändring.

Ett fungerande asylsystem förutsätter att det råder rättssäkerhet och ordning och reda i asylsystemet. Det innebär att den som har skyddsskäl ska få stanna och att personer som efter en prövning har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd ska återvända. Polismyndigheten ska som verkställande myndighet ytterst se till att de beslut som har fattats i asylprocessen också följs och att barnets bästa särskilt beaktas i alla åtgärder som rör barn. Regeringen är medveten om att man i det arbetet ställs inför många svåra situationer, inte minst när barn är berörda, och vi följer arbetet noggrant.

Fru talman! Tack, inrikesminister Ygeman, för svaret! Jag hade ursprungligen ställt interpellationen till barnminister Åsa Regnér för att jag önskade svar på hur regeringen ser på barnperspektiv och barns rättigheter i samband med gränspolisens arbete med utvisningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi står här eftersom gränspolisen har begärt ut information från socialtjänsten i Malmö om en rad människor. I samband med denna begäran har det inte gjorts några individuella utredningar av barnets bästa hos vare sig socialtjänsten eller Polismyndigheten. Detta är frågans kärna i dag.

Nu har min interpellation i stället lagts på inrikesministerns bord, och jag tackar för svaret. Han har gett en rad besked om att allt som sker är i sin ordning. Lagar och regler följs. Det finns inget att oroa sig för, även om inrikesministern också måste medge att det är ett svårt område där flera olika saker ska vägas mot varandra.

Här, på lite avstånd från den verklighet som vi diskuterar, skulle vi kunna känna oss lugnade av statsrådets besked. Men det finns en annan verklighet där lugnet och de betryggande beskeden är ganska långt borta. Och den vill jag berätta lite om, fru talman.

En kvinna i 20-årsåldern som är i gravid i sjätte månaden och som har ett barn på två och ett halvt år fick sina uppgifter utlämnade till polisen av socialtjänsten i Malmö. Kvinnan är ett traffickingoffer och lider av svåra men efter traumatiska upplevelser. Socialtjänsten har i detta ärende varit fullt medveten om kvinnans svåra situation men har trots detta inte gjort en individuell prövning av barnets bästa utan har lämnat ut uppgifterna till polisen. Inte heller polisen har gjort någon prövning.

En familj bestående av tre vuxna och ett barn på två år blev så rädda när de fick reda på att socialtjänsten hade lämnat ut deras uppgifter att de bestämde sig för att lämna sitt boende och var ute hela natten för att undvika att bli tagna av polisen.

En annan familj vågade inte bo kvar på sin adress utan flyttade ut till en stuga i skogen, vilket innebär att barnen numera inte går i skolan.

Vad gäller skolgång och förskola för barn har detta varit ett återkommande problem. Flera personer har vittnat om att de är så rädda för att polisen ska dyka upp på skolan att de håller barnen hemma.

Ytterligare en familj som hade tid inbokad hos socialtjänsten uppgav att de inte vågar besöka socialsekreteraren av rädsla för polisen, vilket försvårar eller omöjliggör möjligheten att ansöka om nödstöd via socialtjänsten.

Samtliga dessa exempel är hämtade från den JO-anmälan som har lämnats in från Unga Forum i Skåne, och den gäller alla ärenden i Malmö. Inte i något av dessa fall har vare sig polis eller socialtjänst gjort individuella utredningar av barnets bästa. Just detta är avgörande för om vi följer barnkonventionen och respekterar barns rättigheter fullt ut.

Jag tror att inrikesministern är väl medveten om att ord och signaler har stor betydelse i politiken. De signaler som Polismyndigheten sänder genom att säga att det inte längre finns några fredade zoner får konsekvenser både för hur myndigheter agerar och för hur papperslösa, tillståndslösa, människor reagerar. Den upptrappade jakt på papperslösa personer med utvisnings- eller avvisningsbeslut som regeringen har satt igång får också konsekvenser.

Inrikesministern säger nu att han förutsätter att "Polismyndigheten följer gällande lagstiftning". Men tycker statsrådet att barnets bästa har beaktats i de fall som jag precis beskrev när ingen har gjort någon individuell prövning av barnets bästa? Hur tycker han att detta rimmar med regeringens ambition att göra barnkonventionen till lag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som Christina Höj Larsen är fullständigt medveten om varken kan eller får jag kommentera enskilda fall eller saker som prövas av JO eller andra myndigheter. Det är jag förhindrad av regeringsformen att göra.

Jag vill poängtera att det är Migrationsverket och ytterst migrationsdomstolen som avgör om du har rätt att vistas i Sverige. Har du skyddsskäl ska du erbjudas en fristad i Sverige. Saknar du skyddsskäl ska du återvända. Det finns inga tillståndslösa personer. Antingen har du rätt att vistas i Sverige, eller så har du inte rätt att vistas i Sverige.

Det är helt enkelt så att svensk lag gäller, och myndigheterna måste leva upp och följa den.

Fru talman! Jag är helt medveten om att inrikesministern inte kan kommentera enskilda fall. Men enskilda fall är som när man ser en prick på väggen; det är en prick. När vi ser många prickar blir det ett mönster. Jag tycker att det är relevant och viktigt att inrikesministern också har möjlighet att kommentera den verklighet som vi faktiskt befinner oss i. Det är så här verkligheten ser ut. Jag har inte beskrivit enskildheter utan saker som är ett stort mönster och alltså är strukturella problem. Detta tycker jag är relevant och viktigt att en inrikesminister diskuterar.

Det var väldigt betryggande att få höra inrikesministern i sitt svar säga att de föreskrifter och allmänna råd som Polismyndigheten har utfärdat anger att barn inte ska eftersökas i skolan och att personer som vistas på sjukhus inte bör hämtas där. Det går ju emot uttalandet från gränspolisen om att det inte längre finns några fredade zoner. Gränspolisen menar ju också att den har rätt att begära ut uppgifter från kommunen om var papperslösa barn går i förskola eller skola, om uppgifterna behövs för att verkställa utvisningsbeslut. Jag får helt enkelt hoppas att det är inrikesministerns ord som gäller: att det fortfarande finns en basal rätt till skola och rätt till vård och att det inte är på något annat sätt.

I socialtjänstlagen finns dock bestämmelser som pekar på att gränspolisens agerande är otillåtet, i alla fall när det rör barn. Lagens 2 § säger att barnets bästa särskilt ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Den otrygghet det skapar för barnen och risken för att barn inte vågar gå i skolan eller söka den vård eller den hjälp som de behöver kan inte anses vara förenligt med principen om barnets bästa.

Även barnkonventionen, som regeringen vill göra till svensk lag, talar emot gränspolisens agerande. Förbudet mot att diskriminera ett barn är en grundläggande del av barnkonventionen. Där innefattas diskriminering på grund av legal status.

Det är sant att man kan säga att det inte finns några tillståndslösa, men det finns personer som vistas i Sverige trots att de inte har tillstånd, och dessa barn omfattas av exakt samma rättigheter som alla andra barn. Det är någonting som vi ska vara väldigt stolta över i Sverige, men det kräver att vi också gör det som förutsätts för att de ska kunna få tillgång till sina rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gränspolisens agerande gör så att några av de allra mest utsatta människorna i vårt land blir ännu mer utsatta. Skolor och förskolor förlorar den viktiga funktion de har som trygghet och fast punkt för barn som far illa eller på olika sätt är utsatta. Socialtjänsten har på samma sätt kontakt med de mest utsatta i vårt samhälle och fungerar ofta som det yttersta skyddsnätet. Genom gränspolisens agerande blir såväl socialtjänsten som skolan och barnpsykiatrin tvingade att vara angivare.

Det finns flera fall där utlänningslagen krockar med annan lagstiftning på ett sätt som skapar problem för barn. Inrikesministern nämnde att utlänningslagen står över LVU, lagen om vård av unga. Det har lett till att det i flera fall fattats beslut som inneburit att barn som tvångsomhändertagits från föräldrar som antingen missbrukar dem eller får dem att fara illa har tvångsutvisats med samma förövare. Detta är inte förenligt med barnets bästa. Jag undrar på vilket sätt inrikesministern tycker att det kan vara rätt att barn utvisas med personer som inte kan ta hand om dem.

Fru talman! Om jag var otydlig ska jag nu vara väldigt tydlig. Det är inte mitt ord, Christina Höj Larsens ord eller gränspolisens ord som gäller, utan det är svensk lag som gäller. Den tolkas av domstolar, inte av statsråd och inte av riksdagsledamöter. Jag har ingen kritik att rikta mot vare sig gränspolisen eller socialtjänsten i Malmö. De har att efterfölja den lag som riksdagen har fattat beslut om här i kammaren.

Jag vill också vara tydlig med att om det är upp till den som saknar asylskäl att välja om den ska stanna i Sverige eller inte hotar det hela grunden för asylmottagandet. Grunden för asylmottagandet är att vi bedömer om man har skyddsbehov eller ej. Har man skyddsbehov ska man få stanna i Sverige och ges möjlighet att jobba, få utbildning och bli en del av det svenska samhället. Men saknar man skyddsskäl måste man återvända. Annars har vi nämligen inte möjlighet - och kommer inte att ha möjlighet - att vara ett land som tar ett stort ansvar för att hjälpa människor som flyr undan krig, förtryck och förföljelse.

Den som skenbart ställer sig på humanismens grund och säger att ingen som har kommit till Sverige ska behöva återvända säger i grunden att asylmottagandet inte går att bedriva på det sätt som vi gör i dag. Det hotar hela grunden för det svenska mottagandet att säga att de som saknar asylskäl inte ska behöva återvända. Det får inte vara ett fritt val. Vi ska vara generösa mot dem som har skyddsbehov, men de som inte har skyddsbehov måste återvända.

Fru talman! Vänsterpartiet anser faktiskt också, precis som inrikesministern, att den som får avslag på sin asylansökan ska respektera beslutet och att avvisning eller utvisning ska genomföras. Det är såklart en viktig del av rättsordningen. Lika viktigt är det då att beslutet har fattats på korrekta och rättssäkra grunder.

Men frågan är: Hur åstadkommer vi ett frivilligt och tryggt återvändande? Det finns ingen som helst evidens som pekar på att den typ av metoder som regeringen nu inför kommer att öka ett frivilligt och tryggt återvändande. Tvärtom! I Norge har man tidigare gjort en liknande reform som den regeringen nu har genomfört; man har dragit in rätten till ersättning, boende med mera för människor som ska återvända. Där har man sett att det inte har ökat återvändandetakten. Det enda det har gjort är egentligen att det har ökat kostnaderna för kommunerna, ökat otryggheten och gjort situationen mycket svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det säger sig självt att det är väldigt svårt att föra en bra kommunikation med människor när man inte vet vilken parkbänk de bor på. Det gör också att de tyvärr tvingas göra saker som inte är bra i den situationen. Röda Korset pekar på att den här typen av återvändandemetoder inte är det som fungerar. Sverige är egentligen med europeiska mått ganska bra på återvändandearbete. Låt oss göra saker som fungerar! Låt oss inte äventyra de rättigheter som är gjorda för samhällets allra mest utsatta, för barn och andra!

Fru talman! Jag saknar detaljerad kännedom om hur Norges lagstiftning går att jämföra med Sveriges. Men jag vet så mycket som att den svenska lagstiftningen och den svenska regeringens arbete har varit mycket framgångsrika och att återvändandet från Sverige under föregående år mer än fördubblades jämfört med tidigare år. Om nu Christina Höj Larsen och Vänsterpartiet lever upp till viljan om reglerad invandring och asylpolitik och anser att de som saknar uppehållsskäl ska återvända borde de vara mycket glada över detta och bejaka och berömma att vi har fått det här paradigmskiftet och att allt fler människor återvänder frivilligt. Detta är någonting som beror på att vi har gjort de här förändringarna, men det beror också på att fler människor nu återvänder med tvång. Om det inte finns någon möjlighet till tvångsåtervändande kommer nog färre människor att återvända frivilligt, och om man har rätt till uppehälle och bostad här minskar det nog drivkrafterna att återvända.

Överläggningen var härmed avslutad.