Övervakning och kontroll av människors arbete

Interpellationsdebatt 21 januari 2025

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 22 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig hur jag och regeringen ser på trenden med alltmer övervakning och kontroll av människors arbete och om jag och regeringen är beredda att agera i frågan.

Inledningsvis vill jag tacka Adrian Magnusson för att han uppmärksammar de aktuella och angelägna frågorna om övervakning och kontroll i arbetslivet. Teknikens utveckling har förändrat arbetslivet, vilket har gjort att nya frågor och intresseavvägningar har aktualiserats på flera olika rättsområden.

I grunden handlar det om att arbetsgivarens intresse av kontroll och övervakning måste vägas mot arbetstagarens skydd för den personliga integriteten.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ett av flera internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som innehåller bestämmelser till skydd för privatlivet som ska beaktas i dessa sammanhang. Även regeringsformens bestämmelser om skydd för den personliga integriteten ska beaktas för offentligt anställda. Om kontrollen innebär en behandling av personuppgifter måste arbetsgivaren följa dataskyddsförordningen, GDPR.

Enligt EU:s förordning om artificiell intelligens klassificeras AI-system som används för att övervaka och utvärdera personers prestationer och beteende i arbetsrelaterade förhållanden som AI-system med hög risk. Högrisk-AI-system behöver leva upp till förordningens högt ställda krav innan de tas i bruk eller släpps ut på marknaden.

Förordningen föreskriver dessutom en särskild skyldighet för arbetsgivare att lämna information till arbetstagarrepresentanter och arbetstagare innan ett högrisk-AI-system tas i bruk eller används på en arbetsplats. När EU-rätten tillämpas måste också rättigheterna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna iakttas.

Det är arbetsgivaren som har ansvar för att hantera de svåra intresseavvägningarna. Arbetsgivaren svarar för att tillämpningen lever upp till krav i lagar och regler, liksom att god sed på arbetsmarknaden iakttas.

Kamerabevakning på arbetsplatser kan vara tillåtet, under vissa särskilda förutsättningar. Jag vill understryka att det krävs särskilda skäl för att det ska vara tillåtet för en arbetsgivare att kamerabevaka arbetstagare enligt GDPR.

Vid viktigare verksamhetsförändringar ska arbetsgivaren enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet kalla de kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationerna till förhandling innan beslut fattas. Detta är ett viktigt regelverk som möjliggör arbetstagarinflytande.

Det finns anledning att följa dessa frågor och utvecklingen nära.


Anf. 23 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Tack, statsrådet Brandberg, för svaret på interpellationen!

Svaret berörde en rad olika aspekter, och det uppskattar jag. Det som jag däremot saknar är lite mer konkreta exempel på vilka åtgärder regeringen har tänkt vidta med anledning av utvecklingen, om man är beredd att vidta några åtgärder.

Det kan finnas goda skäl att i huvudsak överlämna frågan till parterna, åtminstone i ett inledande skede, men det kan också finnas goda skäl att anta att frågor som rör den personliga integriteten är frågor där lagstiftning på sikt kan komma att behövas. Det finns gott om exempel i historien på att lagstiftaren har fått gå in och reglera frågor som rör den personliga integriteten.

I sitt svar lyfter statsrådet Brandberg framför allt upp frågor kopplade till utrullningen av AI i arbetslivet, som det finns goda skäl för. Användning av AI kräver tillgång till stora mängder data. När data samlats in kan de användas för att övervaka och kontrollera arbetare, och då kan algoritmerna i sin tur sköta stora delar av kontrollen. På så sätt flyttas kontrollen till maskiner ytterligare ett steg på skalan, alltså ännu längre bort än till bara regelrätt övervakning och kontroll.

Fru talman! Det finns skäl till stark oro inför denna utveckling. Det goda arbetet blir inte särskilt gott om det bygger på rigid kontroll av arbetarna, alltså arbetare i bred bemärkelse, för det är naivt att tro att utvecklingen bara kommer att drabba de mest så kallade proletära arbetarna, såsom cykelbud.

Utvecklingen syns på stora delar av arbetsmarknaden. Exempelvis hemtjänstpersonal blir loggade i flera led, såsom när de hämtar ut nycklar till vårdtagare och när de sedan anländer till vårdtagarna, och det kontrolleras hur lång tid det tar mellan de olika ställena och de olika momenten. Det finns också exempel på lastbilschaufförer som hela tiden övervakas av kameror när de är ute och kör. Det blir också allt vanligare att bilar som anställda använder övervakas i realtid, bara för att nämna några exempel.

Som jag redogjorde för i interpellationen rapporterade tidningen Byggnadsarbetaren om ett krav i en upphandling i Enköping, där de målare som skulle utföra arbetet skulle ha gps på sig. I det fallet hamnade målarna dessutom i ett juridiskt vakuum.

Förvaltningsrätten prövar upphandlingsregler och riktigheten när det gäller lagen om offentlig upphandling men inte frågor som rör exempelvis GDPR, medan Integritetsskyddsmyndigheten prövar fall där den personliga integriteten har kränkts, men bara när det gäller individer, inte fackförbund som i det här fallet, och inte fall där den kan tänkas kränkas.

Fru talman! Nu har jag lyft upp några exempel som innefattar mer traditionella arbetaryrken, men tjänstemän är på intet sätt förskonade från utvecklingen. Även där finns exempel som kan kallas för skräckexempel, såsom att övervakning sker genom att exempelvis chattrådar mellan kollegor på arbetsplatser gås igenom. Det är givetvis en helt oacceptabel utveckling som måste stävjas.

De som är mest utsatta för denna typ av beteende är nog trots allt arbetstagare som har yrken där de befinner sig i ett väldigt utsatt maktförhållande gentemot sin arbetsgivare, såsom matbud, andra typer av bud, taxichaufförer och liknande. Det är yrken där konflikten mellan arbete och kapital klart och tydligt har tippat över till kapitalets, alltså arbetsgivarnas, fördel.

I de fallen borde det kanske ligga i tankegången att politiken och regeringen ska finna skäl att agera. Det verkar också finnas vissa hål i lagstiftningen. Med den explosionsartade utveckling av AI som vi ser kommer det att finnas anledning att fundera närmare på dessa frågor.

Jag vill därför fråga statsrådet: Ser statsrådet behov av att exempelvis sammankalla parterna för att diskutera frågan, om lagstiftningsåtgärder nu inte är aktuella i detta läge? Detta undrar jag eftersom det var mycket fokus på parterna i svaret.


Anf. 24 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Den fråga som är föremål för denna debatt har oerhört svåra intresseavvägningar.

Oavsett vilken bransch vi jobbar i spenderar de flesta av oss många timmar av våra liv på jobbet, och det är klart att det finns starka integritetsskäl att noga se på frågorna om hur man övervakas i sin vardag många timmar per dag.

Ledamoten lyfte upp några exempel som absolut visar på vikten av att se på integritetsfrågorna. Samtidigt finns det en annan vågskål. Det kan finnas starka säkerhetsskäl till att vi behöver ha exempelvis kameraövervakning på platser som också är människors arbetsplatser.

Sedan finns också frågan om drogtester och den typen av tester där det finns en integritetsaspekt men där det också kan finnas starka säkerhetsskäl, beroende på vilken bransch vi pratar om.

Vi har en utveckling med många dödsfall i arbetet. Då är det klart att vi behöver se faror med exempelvis personer som kan vara drogpåverkade och ansvariga för att framföra tunga maskiner och med andra säkerhetsfrågor som kan ha påverkan på både deras egen säkerhet och andras säkerhet på jobbet. Det här säger jag för att illustrera hur komplext detta är.

Eftersom det väldigt mycket är en fråga som varierar från situation till situation när vilket intresse väger över är detta en fråga som lämpar sig väldigt väl för att arbetsmarknadens parter ska ha huvudansvaret för den. Vi kommer aldrig att kunna hitta en lösning som passar alla arbetsplatser och yrken generellt, utan vi behöver låta arbetsmarknadens parter reglera det här i detalj.

Med det sagt finns det redan i dag lagstiftning som arbetsgivare har att förhålla sig till - exempelvis GDPR, som ju reglerar vilka kontroller man kan utföra som arbetsgivare. Till exempel måste kontrollåtgärder som innebär behandling av personuppgifter vara proportionerliga och ändamålsenliga och stödja sig på en rättslig grund. Den regleringen finns redan i dag.

Precis som vi tagit upp i den här debatten och som jag sa i mitt inledande anförande är vi också mitt uppe i en tid av AI och ökad digitalisering. Det påverkar vårt arbetsliv på många olika sätt, inte minst när det gäller just integriteten i arbetslivet. Jag tror att vi måste se att det såklart finns en risk för missbruk när det finns en digitalisering som möjliggör att gå otroligt långt i att bevaka enskilda arbetstagare. Då måste vi hela tiden se till att den här avvägningen sker på ett korrekt sätt.

Jag har haft dialog om de här frågorna med arbetsmarknadens parter - på båda sidor, ska jag säga. Den typen av dialog kommer jag att fortsätta ha. Detta är också, menar jag, en fråga som är relevant för den utredning om en ny arbetsmiljöstrategi som just nu pågår.


Anf. 25 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Det var glädjande att höra från statsrådet att det sker en dialog med parterna på båda sidor. Jag hade blivit bekymrad annars, men att det sker en dialog om de här frågorna med parterna på båda sidor är ändå glädjande.

Ibland pratar vi om den svenska modellen och parterna, men vi får inte glömma att staten och det offentliga också är en part i det här många gånger. Det är ju staten som står för lagstiftningen. Det vet jag att arbetslivsministern är väl medveten om, men jag tycker ändå att det är värt att påpeka. Vi glömmer ibland bort statens roll, lagstiftarens roll, i det här förhållandet. Med det sagt kan parterna lösa många av de här frågorna själva, men staten och politiken har också en roll.

Jag tror att digitaliseringen och användningen av artificiell intelligens som vi nu ser i samhället är någonting som vi i grunden ska vara positiva till. Historiskt sett har vi i Sverige inte varit negativa till teknikutveckling, utan vi har sett möjligheterna med att det kommer ny teknik, nya verktyg och nya medel som vi kan använda för att göra arbetslivet säkrare eller för att öka produktiviteten och helt enkelt se till att det goda arbetet blir bättre.

Men jag tror också att när man pratar om det effektiva arbetet och det goda arbetet, mer produktivitet och tillväxt och sådant måste man komma ihåg att det goda arbetet inte är ett arbete som bygger på misstro eller övervakning från arbetsgivaren. Det bygger på ömsesidig respekt. Vi har exempel i det här landets historia på att det inte gjort det, och det har inte alltid slutat så bra. Men den modell som har växt fram i Sverige åtminstone de senaste hundra åren är att fack och arbetsgivare och arbetstagare och arbetsgivare har stor respekt för varandra. Man har inte alltid samma syn på de grundläggande ideologiska ställningstagandena, man har kanske olika syn på en rad olika saker, men i många fall finns det ömsesidig respekt. Man ser nyttan av att lita på varandra och ha dialog med varandra och inte låta förhållandet genomsyras av misstro.

Får vi en utveckling i det här landet där det blir alltmer kontroll och övervakning av arbetslivet tror jag att det kommer att förändra synen på arbetet. Vi kommer att se en utveckling i det här landet där människor i högre grad upplever arbetet som ett tvång. Man går till jobbet, och sedan genomlider man åtta timmar - eller hur lång arbetstiden nu ska vara i framtiden; det får vi väl se. Man genomlider arbetstiden, och sedan går man hem och spenderar sin fritid på att vila ut på något sätt. Nu finns ju den typen av arbete i dag också, men det finns risk att det utökas om det skulle bli så att man ständigt känner sig övervakad och kontrollerad i arbetslivet.

Det finns tyvärr många ytterligare skräckexempel, till exempel att toalettbesök loggas och att man får skäll om man är på toaletten någon minut för länge. Jag tror inte att det är den typen av arbetsliv vi vill ha i det här landet i längden. Det tror jag inte att arbetslivsministern heller vill.

Jag tror att vi behöver återkomma till den här typen av frågor. Vi behöver också återkomma till de regleringar som statsrådet var inne på, till exempel GDPR. Hur åtföljs de regler och den lagstiftning som vi har i dag? Det är ju alltid bra med lagstiftning och regler, men vad händer om de inte följs? Det kan man ha ett långt moraliskt-filosofiskt resonemang om, men man kan diskutera verkningsgraden i dem om de inte följs och respekteras.

Låt oss ta kameraövervakning som exempel. Det kanske finns skäl att kameraövervaka lastbilschaufförer, till exempel av trafiksäkerhetsskäl. Man kan se vad som händer vid en olycka. Men är det rimligt att kameran är vänd mot lastbilschauffören 24 timmar eller hela arbetspasset, hela tiden? Man kan diskutera om det är där övervakningen ska ske eller om den ska ske gentemot trafiken. Och om brott inte följs av straff är det ju verkningslöst.


Anf. 26 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Ledamoten har helt rätt i att jag inte vill se ett arbetsliv där det loggas när man går på toaletten. Det tror jag att oerhört få vill, och jag kan konstatera att det finns stor samsyn mellan mig och ledamoten om de svåra intresseavvägningar som det handlar om här.

I detta sammanhang vill jag också lyfta fram att frågor om kontroll och övervakning i arbetslivet också är högaktuella inom EU, vilket jag ser som väldigt positivt.

Till exempel finns det bestämmelser som syftar till att främja transparens, mänsklig kontroll och säkerhet vid plattformsarbete i det nyligen antagna plattformsdirektivet. Regeringen har också nyligen tillsatt en utredning för att utreda hur plattformsdirektivet ska genomföras i svensk rätt.

Som jag nämnde tidigare innehåller även den helt nya AIförordningen bestämmelser om AIsystem som används för att övervaka och utvärdera personers prestationer och beteende i arbetslivet.

Här kan tilläggas att AIförordningen från och med den 2 februari i år, det vill säga om bara någon vecka, förbjuder användning av AIsystem som har till syfte att uttyda en fysisk persons känslor på arbetsplatsen. Detta är sådant som vi kanske inte ens kunde föreställa oss kunde vara en fråga för några år sedan men som i dag är en realitet - en realitet som vi behöver ta på stort allvar.

Vidare har kommissionens ordförande lyft fram digitalisering inom arbetslivet som en prioritering inför den kommande mandatperioden och öppnat upp för ett möjligt initiativ om algoritmisk verksamhetsledning. Det nuvarande polska ordförandeskapet har också aviserat att framtidens arbete i ett digitalt Europa kommer att prioriteras under våren, särskilt digitaliseringens påverkan på arbetslivet.

Från svenskt håll kommer vi att fortsätta vara en aktiv part inom EU på arbetsrättens område. Vi tycker såklart att det är positivt att de här frågorna är uppe på EU:s agenda, för vi behöver ha ett regelverk och en syn på detta. Men från regeringens sida kommer vi också att fortsätta bevaka svenska intressen och såklart den svenska modellen i kommande förhandlingar på det här området.


Anf. 27 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag uppskattar att statsrådet pekar på de regelverk som finns kring detta, som AIförordningen. I det första anförandet nämndes också till exempel medbestämmandelagen som ett sätt att komma åt den här typen av frågor. Jag har ändå en oro för att de här lagstiftningarna och regelverken kan bli verkningslösa om de inte följs och om det inte finns ett tydligt kontrollorgan som kan se till att arbetsgivare helt enkelt följer de regler som uppges i AIförordningen eller som finns reglerade i kollektivavtal eller vad det nu kan vara.

När det gäller de parter vi har diskuterat här några gånger ser vi också en situation där till exempel buden - matbuden, cykelbuden och andra bud - ofta är oorganiserade. När det gäller dem finns också ett problem i att de är i en helt annan beroendeställning till sina arbetsgivare och inte har någon organisation som kan backa upp dem så som facket många gånger kan göra. Då har vi också en situation där risken är stor för att det sker ett missbruk av den här typen av kontroll och övervakningsorgan. Det är något som bekymrar mig.

Om detta får fäste i stora delar av arbetsmarknaden och i stora sektorer är risken uppenbar att det sedan sprider sig till andra sektorer och att vi kanske har en hel generation som växer upp med att det är naturligt att övervakas under hela sitt arbetsliv. Det är något som jag inte har upplevt men som jag vet att andra tyvärr upplever varje dag.

Jag ser fram emot att följa regeringens arbete kring dessa frågor och att följa hur regeringen arbetar med de här frågorna i EU. Jag tror, precis som statsrådet är inne på, att det faktum att EU lyfter upp detta visar att det är väldigt viktigt och att de här frågorna är prioriterade.

Vi får säkert anledning under den här mandatperioden, och under många mandatperioder framöver, att återkomma till den här typen av frågor. Med den utveckling vi ser på arbetsmarknaden kommer det här knappast att bli mindre relevant. Jag ser fram emot att följa regeringens arbete i frågan.

(Applåder)


Anf. 28 Statsrådet Paulina Brandberg (L)

Fru talman! Ledamoten har helt rätt i att vi inte ska vara naiva och tro att olika regelverk alltid följs bara för att vi inför dem. Det finns såklart starka skäl att se till att vi har olika kontrollsystem och mekanismer. Då kan vi följa upp när kränkningar mot arbetstagare sker - vilket det ju är frågan om när befintliga regelverk inte följs. Jag uppskattar att ledamoten också tar upp det.

Jag tror att detta är en fråga som kommer att bli mer och mer relevant utifrån hur digitaliseringen och inte minst AI fortskrider. Jag tror att det är viktigt att vi från svenskt håll är på bollen både här i Sverige och internationellt - kanske främst inom EU - för att inte hamna på efterkälken i detta viktiga arbete.

Med detta vill jag tacka för dagens interpellationsdebatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2024/25:308 Övervakning och kontroll av människors arbete

av Adrian Magnusson (S)

till Statsrådet Paulina Brandberg (L)

 

Övervakning och kontroll av arbetet blir allt vanligare i många människors vardag. Algoritmer styr alltmer av många människors arbete, med exempelvis kontroll av arbetsmoments tidslängd och i vilken ordning arbetsuppgifter ska utföras.

Det finns emellertid också andra exempel på övervakning och kontroll i arbetet som kan väcka minst lika mycket oro. Tidningen Byggnadsarbetaren har rapporterat om ett kommunalt bostadsbolag som i upphandlingskrav krävt att målare som anlitas av den vinnande anbudsgivaren ska vara utrustade med gps, som i sin tur ska tillhandahållas av bostadsbolaget. Vidare har det exempelvis rapporterats om arbetsplatser där anställda kameraövervakas under i stort sett hela arbetet.

Med tanke på den snabba tekniska utvecklingen ökar möjligheten att övervaka och kontrollera människors arbete i detalj.

Min fråga till statsrådet Paulina Brandberg är därför:

 

Hur ser statsrådet och regeringen på trenden med alltmer övervakning och kontroll av människors arbete, och är statsrådet och regeringen beredda att agera i frågan?