Översyn av riksintressen

Fru talman! Carl-Oskar Bohlin har frågat mig vilka riksintressen jag ser som lämpliga att avskaffa.

I enlighet med januariavtalet, som är en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, ska en översyn av riksintressen genomföras.

Regeringen har nyligen gett Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Statens energimyndighet, Tillväxtverket och Trafikverket i uppdrag att göra en översyn av sina respektive anspråk på områden av riksintresse. Översynen ska samordnas av Boverket.

Översynen innebär att de nämnda myndigheterna ska se över och precisera kriterierna för vilka områden som ska anses vara av riksintresse. De ska också utvärdera om nuvarande riksintressen motsvarar framtagna kriterier och bedöma om det finns skäl att ändra anspråken.

Bakgrunden är att flera av de kriterier som i dag ligger till grund för att bedöma anspråk på områden av riksintressen är otydliga och inte svarar mot dagens behov. Systemet för riksintressen grundades under en tid med politiska prioriteringar som fanns på 1970-talet, och samhället har sedan dess genomgått stora förändringar.

När riksintressesystemet infördes avsågs endast få och unika områden komma i fråga för utpekande. Det är fortsatt ett relevant system, men med tiden har antalet områden av riksintresse utökats, vilket är en grund till behovet av en översyn. Översynen ska sammantaget leda till en kraftig minskning av antal anspråk på områden av riksintresse och dessa områdens samlade geografiska utbredning. Översynen är avgränsad till att primärt avse de riksintressen som påverkar bostadsbyggandet.

Det är myndigheterna som har ansvar för att inom sina verksamhetsområden ange sådana områden som de bedömer är av riksintresse. Jag som statsråd kan inte föregripa myndigheternas arbete utan vill invänta redovisningen av uppdraget.

Boverket ska redovisa den del av översynen som handlar om kriterierna till regeringen senast den 20 november 2020. Myndigheten ska slutredovisa resultatet av hela översynen senast den 15 september 2021.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det som föranledde mig att skriva denna ganska korta och koncisa interpellation var det faktum att statsrådet vid ett flertal tillfällen sedan denna utredning presenterades i medierna har gett uttryck för att dagens system med riksintressen utgör en hämsko för byggande runt om i landet. Det har vi moderater försökt påpeka under en längre tid.

Min bild av det parti som statsrådet företräder, nämligen Miljöpartiet, är att det är ett parti som kanske är en av de starkaste värnarna av hela idén med riksintressen och gärna ett starkt system med riksintressen. Därför blir jag intresserad när jag ser ett sådant utspel och funderar på vad som egentligen ligger bakom det. Vad är den politiska viljan? Jag tycker att denna politiska vilja inte manifesteras på ett särskilt tydligt sätt.

Jag förstår att statsrådet är av uppfattningen att han inte kan föregripa denna utredning. Men man skulle kunna tänka sig att det finns en politisk problemformulering som ligger till grund för detta. Då frågar man sig snart: Vilka är de riksintressen som har identifierats från politiskt håll som problematiska kopplat till bostadsbyggande? Om det inte går att svara ens på den frågan blir dessa direktiv tämligen urvattnade. Det blir mer på temat: Gör någonting!

Vad är den politiska beställningen? Vilka riksintressen är det som skapar problem för bostadsbyggande runt om i landet? Det skulle jag vilja att statsrådet, mot bakgrund av de ingångar som hans parti har haft i dessa frågor, redogör för.

Fru talman! Moderaterna får tala för sin egen politik. Men jag har märkt att Moderaterna också värnar om enskilda intressen. Den beskrivning som Carl-Oskar Bohlin ger stämmer inte med verkligheten.

Det finns en anledning till att vi har gett detta uppdrag, och det är just att vi tycker att riksintressena riskerar att stå mot andra samhällsintressen. Då måste vi också vara beredda att göra en översyn av regelverken och uttolkningen av dem.

Carl-Oskar Bohlin har också olyckligtvis missuppfattat uppdraget i grunden. Det handlar inte om att ta bort några riksintressen, vilket sägs i Carl-Oskar Bohlins interpellation, utan det handlar om att se över de kriterier som ställs upp för riksintressen från de ansvariga myndigheterna. Enligt vår syn handlar det om att anpassa riksintressena till dagens villkor och till hur dagens samhälle är utformat. Vi har sedan detta regelverk infördes sett stora samhällsförändringar ske, till exempel digitaliseringen som håller på att förändra vårt samhälle i grunden men även klimatförändringarna som tyvärr också förändrar vårt land på djupet. Det gör att vi helt enkelt måste se över om dagens uttolkning av och kriterier för riksintressen är väl lämpade för de utmaningar och problem som vi möter i dag.

Sedan har vi förtydligat och specificerat att detta handlar om bostadsbyggande och utveckling av våra samhällen, vilket kanske Carl-Oskar Bohlin också har missat. Därför har denna utredning riktats till de myndigheter som är berörda i fråga om riksintressen som kan stå i konflikt när det gäller intresset av att bygga fler bostäder och utveckla samhället.

Moderaterna kan ju prata, vilket Carl-Oskar Bohlin visar i denna interpellation, men de har inte agerat. Under de år som Moderaterna ledde regeringsarbetet var det inte några steg framåt. Tvärtom lades det till riksintressen på den lista som redan fanns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksintresseutredningen har kommit fram till att ungefär 46 procent av Sveriges landyta täcks av olika former av riksintressen. Till exempel Sveriges Kommuner och Regioner har ifrågasatt om det är en rimlig avvägning.

Det är också värt att komma ihåg att när man inrättade detta system var tanken att det skulle handla om få och unika områden som man skulle peka ut var av särskilt stort intresse.

I förarbetena till den lagstiftning som vi i dag har sas det också att kriterierna för riksintressen behöver ses över och preciseras. Det är precis det som vi nu ber myndigheten att göra. Vi följer alltså precis de principer som har pekats ut i lagstiftningen.

Jag kan konstatera att Carl-Oskar Bohlin inte har lagt ned övermåttan av möda när han skrivit denna interpellation. Den omfattar en enda mening. Det finns inget underlag eller liknande.

Innan Carl-Oskar Bohlin går ut och kräver att jag ska svara på vilka riksintressen som ska bort, vilket inte ens är syftet med uppdraget, tycker jag att han ska precisera vad Moderaternas inställning är. Har Moderaterna en klar och tydlig inställning? Vet Moderaterna och Carl-Oskar Bohlin bättre än våra expertmyndigheter, som har satt kriterierna på plats, vilka riksintressen som inte behövs längre? Låt oss få en upplysning om det, Carl-Oskar Bohlin.

Fru talman! Det var en välgörande precisering, att inget av våra riksintressen ska bort. Vi har alltså den optimala mängden riksintressen definierad i dag.

Jag delar inte denna uppfattning. Jag har uppfattningen att vi behöver begränsa antalet riksintressen. Per Bolund står här och erkänner en del av problemet, nämligen att halva Sveriges yta på ett eller annat sätt omfattas av riksintressen som till sin karaktär är vagt formulerade, spänner över stora geografiska ytor och hindrar bostadsbyggande.

Vill man på allvar ta itu med detta problem måste man också kunna säga att vi kanske inte behöver den mängd riksintressen som vi har i dag och att vi kanske behöver ha en snävare geografisk tillämpning. Men inget av detta finns som en direkt uttrycklig beställning i regeringens direktiv. Det är det som är en del av kärnan i min kritik, nämligen att regeringen meddelar utredningsuppdrag som till sin karaktär är så vagt formulerade att det inte är säkert att de leder framåt.

Det finns, vill jag lova, dyrköpta erfarenheter från tidigare regeringar - även borgerliga - där man är för otydlig från den politiska nivån när det gäller vilken riktning man strävar efter och vad man vill nå. Jag menar att detta ger uttryck precis för det.

Vi har i dag en situation där i princip hela Gotland är områdesskyddat, och 70 procent av Jämtlands län utgörs av ett riksintresse. Då menar jag att man från politikens håll måste kunna säga att detta system har gått för långt och att det kanske behöver göras om i grunden. Vi behöver kanske ta bort samtliga riksintressen och sedan fundera över om vi så att säga ska börja på ny kula.

Jag tycker att regeringens direktiv i dessa delar är för vaga. Det är klart att det finns områden som behöver skydd från den högsta samhällsnivån, till exempel Försvarsmaktens verksamheter. Men det kan inte vara ändamålsenligt att vi har en så stor mängd riksintressen att vi i dag skyddar halva Sveriges yta på bekostnad av bland annat förutsättningarna att bygga bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är extremt talande att Carl-Oskar Bohlin ägnar hela sitt inlägg åt att tala om hur lätt det är att begränsa riksintressen och ta bort riksintressen utan att komma med ett enda förslag på vad Carl-Oskar Bohlin och Moderaterna vill ta bort. Det är mycket talande för Moderaterna i dag - mycket munväder men väldigt lite handling.

Till skillnad från Moderaterna, som Carl-Oskar Bohlin också erkänner inte har gjort någonting åt detta när de har haft möjlighet att påverka detta, har vi skrivit in i januariavtalet att vi ska göra regelförenklingar och att vi ska göra en översyn av riksintressen. Vi ger nu ett tydligt uppdrag till de myndigheter som ansvarar för olika former av riksintressen som kan stå i konflikt med ett ökat bostadsbyggande, och vi har också väldigt tydliga preciseringar: Vi säger att man ska utveckla skärpta kriterier, att vi förväntar oss att det blir färre områden som omfattas av riksintressen och att vi vill att översynen ska leda till en kraftig minskning av såväl antalet anspråk på områden av riksintresse som dessa områdens samlade areella utbredning.

Den tydlighet som Carl-Oskar Bohlin låtsas efterfråga finns alltså redan där. Jag kan tycka att det är lite lustigt - för att uttrycka mig milt - att Carl-Oskar Bohlin skriver en interpellation på en enda mening och kommer hit och har stora anspråk men utan att komma med några egna förslag eller ha några egna uppfattningar. I stället kräver han bara detta av regeringen - innan vi har fått myndigheternas utlåtande, trots att Carl-Oskar Bohlin mycket väl vet att det inte är så man arbetar i regeringsställning. I stället ger man ett uppdrag till en myndighet eller en utredning, får in förslagen och kan därefter fatta politiska beslut.

Men detta är väl Carl-Oskar Bohlins och Moderaternas ingång i politiken för tillfället: att ägna sig åt att slå in öppna dörrar och slåss mot väderkvarnar snarare än att faktiskt försöka skapa något slags rörelse framåt och åstadkomma någonting i konkret handling. Om det nu är så som Carl-Oskar Bohlin säger, alltså att han faktiskt delar min ambition att minska riksintressenas utbredning, vad är det då som hindrar Carl-Oskar Bohlin från att stödja regeringen och välkomna att det här uppdraget går till våra myndigheter? Det är ju de som har ansvaret och har utvecklat de kriterier som i dag gäller, och nu får de också uppdraget att minska omfattningen. I stället ägnar sig Carl-Oskar Bohlin åt att, med minsta möjliga arbetsinsats, bara ifrågasätta.

Den naturliga frågan till Moderaterna är ju var Moderaterna står. Tycker Moderaterna att uppdraget är fel och att vi inte skulle ha gett våra myndigheter i uppdrag att minska riksintressena? Hade det varit bättre att låta dagens situation fortgå? Om Moderaterna nu har förslag på riksintressen att ta bort - låt oss höra dem, Carl-Oskar Bohlin! Säg vilka riksintressen som Moderaterna har bestämt att man ska ta bort och där Carl-Oskar Bohlin alltså har bättre underlag än våra myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det brukar heta att anfall är bästa försvar, men den här replikrundan bevisar nog att så inte är fallet.

Här står alltså Sveriges bostadsminister och ifrågasätter hela grunden för interpellationsinstitutet, som ju är möjligheten för mig som riksdagsledamot att ställa frågor till ett statsråd - inte vice versa. Det är alltså inte problematiskt att jag skriver en kort interpellation och därefter kan få ett svar från Sveriges bostadsminister. Det som föranleder min fråga, om det nu har funnits någon otydlighet i den här debatten gällande den saken, är att jag tycker att regeringen är för vag. Ja, jag tycker att regeringen i sina direktiv borde ha sagt att det är angeläget att minska antalet riksintressen.

Exakt hur detta ska ske och hur det ska se ut kan man naturligtvis diskutera, men jag är av uppfattningen att de inte bara breder ut sig för mycket geografiskt utan också är för många till antalet samt att de riksintressen som i dag finns ibland är så vaga att de kan användas godtyckligt. Det kopplar alltså mot det senare problemet, att de tar väldigt mycket geografisk yta i anspråk. Om Bolund hade varit intresserad hade han kunnat se att vi moderater har lagt fram förslag om detta i Sveriges riksdag under de senaste åtminstone fem sex åren. Det är ingen hemlighet. Det här institutet syftar dock till att jag ska kunna ställa frågor till statsrådet, inte tvärtom.

Jag tycker inte att jag har fått särskilt tillfredsställande svar. I stället möts jag av raljans kring längden på interpellationen snarare än en fruktsam debatt om vad vi egentligen ska komma fram till. Huruvida Moderaterna kommer att stödja utredningen eller inte beror ju på vad den kommer fram till. Jag är dock rädd att man kommer att komma fram till för lite, eftersom ansatsen från politiken är för svag i det här avseendet. Det, fru talman, är min poäng.

Fru talman! Som vi hör kommer det inga svar från Moderaterna. Det är lätt att säga - beställa - att vi ska ta bort riksintressen, men det svåra är uppenbarligen att komma med de konkreta åtgärderna.

Från regeringens sida väljer vi att arbeta tvärtom. Vi väljer att ha ett gediget underlag innan vi fattar beslut, och vi väljer att inte stå här och bara bestämma vilka områden som ska vara riksintressen och vilka som inte ska vara det - liksom vilka områden som är angelägna som riksintressen och vilka som inte är det. Jag tycker att det är att respektera det sätt vi har att styra Sverige på att inte fatta beslut genom något slags infall i talarstolen eller när någon skriver en interpellation.

Jag värnar också interpellationsinstrumentet; jag tycker att det är viktigt. Men det kräver en viss respekt och att man inte formulerar enbart en mening. Jag har svarat på många, många interpellationer i riksdagen, och jag har aldrig stött på en som varit så kort och innehållslös som Carl-Oskar Bohlins interpellation är. Det säger någonting om engagemanget i frågan, skulle jag vilja säga.

Jag tycker att det är sorgligt att Moderaterna som parti uppenbarligen inte vill ta något ansvar för att faktiskt genomföra saker i svensk politik i någon form av samförstånd. Man vill inte försöka kroka arm och samarbeta om politik över huvud taget utan väljer att ta avstånd från det uppdrag till våra myndigheter som faktiskt är beställt för att leda fram till en minskad omfattning av riksintressena och en minskad geografisk utbredning. I stället talar man om något slags vagt uppdrag att ta bort antalet riksintressen - ett uppdrag som Moderaterna uppenbarligen inte heller kan precisera på egen hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att detta är ett dåligt sätt att bedriva politik, och jag beklagar det. Regeringen väljer i stället att i samarbete med andra partier i Sveriges riksdag ta fram ett konkret uppdrag till våra myndigheter - de myndigheter som också har ansvaret för riksintressen inom sina områden, som har satt kriterierna för riksintressen och som därmed har bäst förutsättningar att se över dem - att minska dem kraftigt i antal och utbredning. Det är någonting som Moderaterna borde välkomna, men tyvärr är Moderaterna inte det partiet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.