Översyn av mediekoncentrationen i Sverige

Herr talman! Helene Petersson i Stockaryd har frågat mig om jag avser att ta något initiativ med anledning av riksdagens krav på översyn av mediekoncentrationen i Sverige eller om jag anser att kravet är tillgodosett med skrivningen i budgetpropositionen, vilket arbete som jag är ansvarig för som pågår i Regeringskansliet med bäring på mediekoncentrationen i Sverige samt när arbetet beräknas vara avslutat och hur jag avser att det ska återrapporteras till riksdagen. I budgetpropositionen för 2010 anges, vilket Helene Petersson konstaterar i sin interpellation, att regeringen inte finner skäl att initiera ytterligare insatser med anledning av riksdagens tillkännagivande om behovet av en översyn av mediekoncentrationen i Sverige. Riksdagens tillkännagivande får anses uppfyllt genom den redovisning som lämnas i propositionen. De huvudsakliga skälen för regeringens ställningstagande är att frågan om ägarkoncentration bör ses i ett vidare perspektiv som innebär att fria och självständiga medier är en förutsättning för den mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning som krävs i ett demokratiskt samhälle, att teknikutvecklingen och digitaliseringen har stor betydelse för olika aktörers och konsumenters möjligheter att etablera sig inom olika medier respektive ta del av medieutbudet och att ägandet endast är en faktor för att upprätthålla mediemångfalden. Det pågår ett fortlöpande arbete som sammantaget bidrar till att uppfylla de mediepolitiska målen om bland annat yttrandefrihet, mångfald samt massmediernas oberoende och tillgänglighet. Det handlar bland annat om att skapa goda förutsättningar för radio och tv i allmänhetens tjänst, för radio och tv i övrigt samt för dagspress och film. Som ett exempel kan nämnas den proposition om radio och tv i allmänhetens tjänst som överlämnades till riksdagen i juni 2009. I övrigt pågår arbete inom de nämnda områdena och redovisning kommer senare. Mot denna bakgrund är jag alltså inte beredd att ta några ytterligare initiativ med anledning av det nämnda tillkännagivandet. Jag är däremot självklart beredd att föra en fortsatt diskussion kring mediemångfald och ägarkoncentration.

Herr talman! Tack, kulturministern, för svaret! Jag är självklart inte nöjd. Det tror jag att kulturministern förstår av min interpellation. Jag tror också att kulturministern har anat att jag inte skulle vara tillfreds med svaret som hänvisar till en halv sida i budgetpropositionen där ni säger att ni inte tänker göra mer. Regeringen har haft ett och ett halvt år på sig. Det händer mer och mer på medieområdet att vi ser att ägarkoncentrationen bara går åt ett håll. I dag har konstitutionsutskottet på sitt bord haft en annan översyn som regeringen har initierat. Den har resulterat i en rapport som sedan har remissbehandlats. Den handlar om budgetlagen. Den hanteringen hade jag kunnat tänka mig att man skulle ha kunnat komma med från regeringens sida i detta fall, men ingenting. I budgetpropositionen hänvisar regeringen till två rapporter. Det är ju två rapporter som faktiskt är återkommande, åtminstone Radio- och tv-verkets om medieutvecklingen. Det är en årlig rapport som just rapporterar dagsläget men som faktiskt inte gör några djupare analyser, framför allt inte några konsekvensanalyser. Nordicom är Göteborgs universitet. De lämnar ju också återkommande så kallade medienotiser, som detta är. Det är bra rapporter. Jag har läst dem båda två. Det finns mycket att hämta där. Men det är klart att jag också kan känna att hade kulturministern tagit de här rapporterna på allvar hade man kanske från regeringens sida velat se djupare på vilka konsekvenser ägarkoncentrationen kan få. Nordicom skriver faktiskt i sin rapport om medieutvecklingen att en ökad grad av avreglering, privatisering, ägarkoncentration, konkurrens och kommersialisering bidrar till omstrukturering av hela mediemarknaden. Dessa förändringsprocesser i mediesystemet skapar ett stort behov av kunskap om mediernas roll och villkor i samhället. Jag tycker att man ganska tydligt säger att vi behöver en ökad kunskap. Jag är, som jag också har sagt till kulturministern flera gånger, inte helt säker på att jag vill ha en ägarkoncentrationslag eller en medieägarlag som den heter i Norge. Men jag ser alltså ett jättestort behov av att man gör en djupare analys av detta. Rapporterna är faktiskt också skrivna av samma författare, därför är de ganska likartade. Jag tycker att regeringen även har snävat in sin kunskap när man lyfter fram just de här två rapporterna. I budgetpropositionen tar man också upp teknikutvecklingen. Där skriver också Staffan Sundin att genom möjligheten att lansera nya nischkanaler, exempelvis med den digitala tekniken, har faktiskt de tre koncernerna Bonniers, Stenbeck och Prosiebensat, som är de största, kunnat behålla eller till och med öka sina tittarandelar. De svarade 2008 för 55 procent av den totala tittartiden. Även om tekniken inbjuder till ökad mångfald har det faktiskt inneburit att det är de stora bolagen som har tagit även den marknadsandelen.

Herr talman! Jag tycker att det är en viktig fråga som Helene Petersson i Stockaryd väcker i interpellationen om översyn av mediekoncentrationen i Sverige. Jag tycker dock att det är ett ännu bättre svar, nämligen att statsrådet säger att vi måste sätta punkt för just den här diskussionen. Frågan är, herr talman, vad det är för mediekoncentration vi har i Sverige. Jag är ganska gammal så jag var med två dagar efter valet 1976 på restaurang Oxen, Ingenjörshuset i Stockholm, när den nyblivne oppositionsledaren Olof Palme uttryckte sin oro för tystnadens konformism - ett mycket känt begrepp på den tiden. Blev det så? Av olika anledningar blev det absolut inte på det sättet. Vi fick inte alls den mediekoncentration som han tänkte sig. Tvärtom fick vi, inte minst genom teknikens utveckling och införandet av lokalradio, närradio och så vidare, en väldig spridning av dem som kunde ta del av olika nyheter. Numera, om vi flyttar ytterligare 25-30 år i tiden, kan vi konstatera att det nästan inte finns några begränsningar om man själv vill göra sig en blogg. Man blir sin egen opinionsbildare. Samtidigt har naturligtvis Helene Petersson i Stockaryd rätt i ett avseende, nämligen att de stora mediehusen, som de nu heter - förut var det tidningar - har anpassat sig i väldigt hög grad och anammat de olika nya metoderna och medlen genom att använda sina kunskaper, framför allt när det gäller nyhetsförmedling. Nyheter är alltid gratis, men god journalistik kostar. Det är den avgörande skillnaden. Vem ska betala den goda journalistiken? Jag tycker att man i dagens läge egentligen borde vända på själva frågeställningen, som professor Lars Nord vid Mittuniversitetet har gjort, och ställa sig frågan: Varför finns det så stor medieskugga i stora delar av Sverige? Väldigt många kommuner saknar i dagens läge ordentlig bevakning av vad som händer i kommunerna. I storstadsområden som Stockholm är det sällan stora tidningar, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen, bevakar någonting om vad som händer i de stora kommunerna, till exempel Huddinge och Botkyrka. Men i Helene Peterssons område har Smålands Dagblad i Nässjö och Vetlanda-Posten fortfarande en alldeles utmärkt bevakning i skriftlig form - om man vill prenumerera på tidningarna i de befolkningsmässigt mycket mindre områdena. Jag vill ställa en fråga till statsrådet Adelsohn Liljeroth: Funderar ni någonting på vad man kan göra för att bryta den medieskugga som finns på många håll i vårt land? Det finns människor som säkert skulle vilja ta del av god bevakning av lokal journalistik men faktiskt inte får detta på grund av att marknadskrafterna är omvända på dessa platser, det vill säga det finns inte underlag för den typen av journalistik. I storstadsområdena finns ganska goda exempel på detta i fråga om de största kommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Se bara på Partille i Göteborg. Hur vet man vad som händer i Partille - en ganska stor kommun? Det måste nästan vara så att stadshuset - om det har ett sådant - brinner ned för att Göteborgs-Posten ska rapportera någonting från Partille.

Herr talman! Helene Petersson säger sig inte vara nöjd. Det får står för Helene Petersson själv. Nu fanns en önskan från Helene Petersson i den motion som godkändes av riksdagen om att man ska belysa helheten. Vi kan vara glada över att vi i Sverige har statistik och underlag som är tydliga och transparenta. Det går att se vilka som äger vad, hur stor andelen är och hur stor omsättningen är. Det gör att systemet är tydligt, och det tycker vi är bra. Jag kan gärna ge såväl Gunnar Andrén som Helene Petersson rätt i att det finns risk för medieskugga eller att vissa medier kan bli dominanta inom sina områden. Vi har haft en intensiv diskussion när det gäller filmområdet och biograferna. Det finns snudd på ett monopol för en aktör och där andra kan ha det lite tufft. Sedan är det frågan om vad man vill göra. Nu har jag förstått på Helene Petersson att hon inte efterlyser en lag likt den i Norge. Jag fann anledning att se på hur det ser ut i Norge i dag. Det finns en lag som stadgar att ingen aktör får äga mer än en tredjedel av dagspressens upplaga, men de tre största aktörerna i Norge har en större andel tillsammans än vad de tre största aktörerna har i Sverige. I någon mening är mediekoncentrationen trots lagen ett större problem i Norge än vad den är i Sverige. Jag ska försöka besvara såväl Gunnar Andréns som Helene Peterssons fråga om gratis nyheter. Det kan möjligen ses som ett bekymmer, men vi har trots allt en stark ställning för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion, som också i förslaget till en ny proposition får ett stärkt uppdrag när det gäller såväl utrikesbevakning, inrikesbevakning som inte minst kulturbevakning. Det är viktigt. Jag kan också glädja mig åt att det händer oerhört mycket på medieområdet. Det är helt andra låga trösklar i dag för att informera sig och informera. Eftersom Helene Petersson nämnde den rapport, Medieutveckling , som Radio- och tv-verket ger ut kan jag kort nämna det som står inledningsvis: "Mediemarknaden fortsätter sin expansiva utveckling med allt fler mediekanaler på allt fler plattformar." Det är naturligtvis positivt. Även om vi naturligtvis ska ha ögonen på mediemarknaden - det handlar om att värna yttrande- och tryckfriheten - känner jag i dag inte den oro som Helene Petersson gör. Konkurrensen har i många avseenden ökat. De två största aktörerna expanderar i dag inte i Sverige utan snarare i så fall utomlands. Det har kommit fler starka aktörer. I någon mening har konkurrensen blivit tuffare, och förhoppningsvis är det också till gagn för såväl läsare som tittare.

Herr talman! Självklart ökar antalet kanaler på tv och för andra olika plattformar, men det är trots allt de stora koncernerna som vidgar sin verksamhet. Vi ser också att det inte bara är fråga om mediekoncerner. I dag är det riskkapitalbolag som ger sig in i detta. Vad är de ute efter? Jo, att tjäna pengar. Givetvis finns ett lönsamhetskrav. Det framgår också i rapporten att lönsamhetskravet går ut över kostsam journalistik, till exempel utlandsbevakning, recensioner och undersökande journalistik. Jag gläder mig åt att Sveriges Radio använder sina ökade tillgångar. Sveriges Radio har fått en uppräkning med 3 procent, och det används till kultur- och utrikeskorrespondenter. Men detta är inte en trend i många andra medier utan i stället dras detta tillbaka. Mediekoncernerna konkurrerar också med varandra om att bli störst. Men det finns också en trend att de lämnar vissa områden. De gör affärer med varandra, och de ser till att hålla sig på vissa geografiska områden. Vi kan fundera på om det är bra. Gunnar Andrén tog upp mitt eget område. Ja, jag har tillgång till en jättebra tidning, nämligen Smålands-Tidningen, men det finns endast en ägare i hela länet. Det finns ingen annan. Hur lätt har vi från oppositionen i dagsläget när det börjar hetta till i en valrörelse att komma med i tidningen med insändare eller debattartiklar? Det märks att det är samma ägare. Det gör att den öppna debatten och det fria ordet begränsas och kan strypas. Sedan var det frågan om dagspressens ekonomi. Jag håller med kulturministern om att det finns bra rapporter. Det är ett transparent system. Vi kan se och vi kan följa de olika medierna. Men varje rapportör har ett uppdrag att rapportera inom sitt område, och det görs inga djupare konsekvensanalyser. Jag tycker att regeringen har ett ansvar för att göra dem. Rapporten om dagspressens ekonomi kom efter att budgetpropositionen lades fram. Ni har kanske inte kunnat följa med. Där står att 1997 hade de tolv största aktörerna 75 procent av marknaden. År 2008 har de 97 procent av marknaden. Tolv aktörer jämfört med Norges tre kan vara mycket, men det syns ändå vad som har hänt under dessa elva år - från 75 procent till 97 procent. De nio största har 93 procent av marknaden. Det är faktiskt de största som har den stora biten. Kabel-tv-marknaden är också ett orosmoment. Där finns en stark aktör. Den aktören ligger i ett riskkapitalbolag. I den proposition som ni håller på att arbeta med om en ny radio- och tv-lag bör kabel-tv-marknaden lyftas upp. Det skulle vara en tillgång för oss alla om ni djupborrar i frågan. Det ska göras något för att stärka konsumenternas inflytande att göra fria val, det vill säga tvingande åtgärder för kabelbolagen att ta med de kanaler och grupper som konsumenterna önskar. Det finns saker som är bra att göra i förberedelserna inför propositionen.

Herr talman! Jag tror att vi alla som är här i kammaren är överens om att god journalistik är någonting som vi behöver för att hålla oss välinformerade. Helene Petersson i Stockaryd och jag som båda har tillhört eller tillhör Fojo vet vilken betydelse det här har inte bara i Sverige utan i hela världen. Det som har hänt under de senaste åren är dock något mycket positivt i Sverige. Det är framför allt att man har kunnat distribuera debattartiklar på ett helt annat sätt än att vara utlämnad till de riktigt stora tidningarna. Jag tror att många människor har uppfattat det som en stor begränsning tidigare. Jag var själv debattredaktör på Sydsvenskan i sju år och vet hur det var att refusera tiotusentals inlägg. Det var inte så roligt. Nu hittar de vägen ut på ett annat sätt än att bli publicerade. Det finns en annan sak som inte är så bra, och det är enligt mitt sätt att se att vi i vårt land fortfarande belastar annonser i de bästa tidningarna - de samhällsbevakande tidningarna, dagstidningarna - med reklamskatten. Nu säger vi med en fin formulering i skatteutskottet att vi noterar detta men hoppas att det finns utrymme för att ta bort denna skatt. Jag tror att det för framtiden inte är så klokt att ha denna skatt på just de tidningar som kämpar för sin existens i många fall. Det har varit ett horribelt år för dagstidningarna, måste man säga. Att belägga just de tidningar som förser oss med den allra bästa journalistiken med detta måste vara mindre klokt. Herr talman! För att återgå till frågan om ägarkoncentrationen måste man ändå i en sådan här debatt i riksdagen konstatera att ägandet i den meningen har blivit väldigt spritt. Förr i tiden var det bara svenska ägare, men numera har två av de största tidningarna i Sverige, nämligen Aftonbladet och Svenska Dagbladet, norska ägare. Stora danska och finska intressenter finns också i vårt land.

Herr talman! Jag hoppas att jag missförstod Helene Petersson när hon tog upp det där med att tjäna pengar som ett problem och ett hinder för kvalitet. Jag tror tvärtom att en mediekoncern eller ett medieföretag som tjänar pengar också har möjlighet att göra seriös journalistik, vilket är väldigt viktigt. Om man ska se till hur det ser ut har vi inte överlämnat det åt marknaden, som jag uppfattade att Helene Petersson åtminstone tidigare talade om - att hela mediebranschen är som på ett gungfly. Vi kan se på public service, som jag tidigare nämnde har en stark ställning. Vi har ett presstöd på runt 560 miljoner kronor. Vi har ett filmstöd. Vi har ett radio- och tv-verk som fördelar tillstånd, för i fjol 40 nationella och 14 lokala och regionala kanaler. Det är inte något som är satt enbart på en obskyr marknads villkor. Flera tidningar som har fått omfattande presstöd genom åren har trots detta inte klarat sig. Det är inte alltid bara en fråga om att det finns ekonomiska medel. Jag är den första att beklaga att flera tidningar inte har överlevt. Om man säger, som Helene Petersson, att det finns ett hot mot det fria ordet tycker jag att man målar i väldigt svarta färger. Jag skulle snarare vilja säga att det fria ordet aldrig har varit så fritt som det är i dag, med alla de plattformar vi har, möjligheterna att relativt enkelt trycka böcker och möjligheterna att lägga ut film på Youtube. Gunnar Andrén tog upp exemplet hur han som debattredaktör tvingades refusera tusentals insändare, och i dag kan alla dessa röster nå ut. Att vi sedan har ett antal starka aktörer kan man se som ett problem, men man kan också se det som en nödvändighet med den tekniska utveckling som i dag sker. I Europa finns en lista på de 25 största mediehusen, och bland de tio första finns inget nordiskt medieföretag över huvud taget. Om vi talar om Norden är det egentligen bara nordiska medieföretag. Bonniers, som är en stor aktör här och den största i Sverige, återfinns först på 14:e plats. Det kanske man också ska ta i beaktande. När Bonniers nu expanderar gör man det utomlands. De är förvisso en stor aktör här, men med europeiska mått mätt är de inte precis en liten plutt men ytterst ett medelstort företag.

Herr talman! Ja, visst finns det stora mediehus i övriga Europa. Det här har EU också uppmärksammat. Man har skrivit en rapport, som vi har haft en debatt om tidigare, om mediemångfalden i EU och hur man ska kunna stimulera den. Jag tänkte att jag skulle utnyttja mitt sista inlägg till detta. I dag har Sverige ordförandeskapet inom EU, och kulturministern har ett visst ansvar för och möjlighet att plocka upp dessa frågor. När vi hade rapporten uppe här i riksdagen gällde det bland annat att man skulle gå vidare med arbetet att ta fram kriterier: Vad kan man anse är kriterier för en mediemångfald? Rapporterna talar också om, precis som kulturministern säger, att man i dag inte håller sig inom landets gränser utan arbetar tvärs över gränserna. Det kan vara på gott, och det kan vara på ont. I min interpellation om medie- och ägarkoncentration har jag sett till den svenska marknaden. Att de bolagen ger sig över gränserna eller att norska bolag ger sig in i Sverige är kanske en del av frågan, men nu gäller det koncentrationen i Sverige, som är ganska stor. Min fråga är alltså: Pågår det i dag ett arbete som har rullat vidare på EU-nivå när det gäller mediemångfalden? Det fanns ju ett uppdrag att ta fram kriterierna. Jag är jätteglad att vi har en stark public service. Det finns lite funderingar när det gäller förutsättningarna, och det är den korta avtalsperioden, ekonomin och avgifterna. Man fick en uppräkning med 3 procent, men man har inte räknat upp tv-avgiften på två år. Det finns en risk för att det kommer att bli en obalans. Det får vi fortsätta att diskutera någon annan gång.

Herr talman! Inom public service är man mycket glad över uppräkningen med 3 procent. Vi är också väldigt glada över att vi inte behöver höja tv-licensen, vilket i sin tur gläder tv-tittare och radiolyssnare. Helene Petersson tog upp frågan var det här nu ligger i EU-sammanhang. Det finns ett initiativ från parlamentets sida som också har beaktats av kommissionen, som har tagit fram en rapport. Det är ett arbete som har pågått i flera steg, där man i steg två har gjort en oberoende studie av hur man ska kunna ta fram olika verktyg för att mäta mediemångfalden. I ett tredje steg, och i ett meddelande vi nu väntar på från kommissionen, kommer man att se hur de olika verktygen kan användas. Men det är fortfarande någonting vi väntar på från kommissionens sida. Vi kommer förmodligen att få en rapport vid vårt ministermöte i slutet av november, men frågan lär inte komma upp som ett ärende då. Däremot kommer vi att ha flera anledningar att diskutera Europeana, som är en annan viktig fråga, kanske inte just för mediekoncentrationen men för tillgången till information, till varandras arkiv och till varandras kulturarv - i synnerhet som vi har Google, som förvisso är ett gott initiativ men som också blir en stor aktör på marknaden. Då kan det vara viktigt att vi värnar de europeiska intressena. Avslutningsvis vill jag tacka för diskussionen men konstatera att jag i dag inte ser de risker som Helene Petersson ser när det handlar om mediekoncentrationen i Sverige. I någon mening har konkurrensen faktiskt blivit bättre, även om det absolut finns skäl att hålla ögonen på utvecklingen framöver.